Trädgården 2.8. Megalepthyphantes pseudocollinus

Efter en relativt lång period utan produktion av nytt bloggmaterial - de nyligen publicerade Järnäsklubb-bilderna undantagna - har jag nu åter tagit mig ut på småkrypssafari, om än bara tio meter från ytterdörren. Primärt handlade det om sökning efter kvalster bland de förmultnande trädgrenar som ligger i trädgården.

Frågan var huruvida jag skulle hitta samma kvalster som tidigare eller om det varit något skifte i artuppsättningen vartefter sommaren framskridit. 

"Först ut" från den lilla safarin 2.8 är ändå den här unge Megalepthyphantes pseudocollinus-hanen som satt stilla tilräckligt länge för att jag skulle hinna ta några enstaka bilder. Objektivet för stunden var Canon MP-E65 med tre mellanringar vilket innebär att man inte får in hela spindeln på sensorn.

I fotografiet ovan skymtas det artkarakteristiska utskottet hanarna har på palptibian. Men det syns bara som suddig form då det sträcker sig framåt förbi skarpedjupsplanet. I fotografiet nedan är utskottet dolt av frambenet.

På hans vänstra frambensfemur skymtas två små pluttar som rimligen är foretiska (liftande) kvalster. De syns inte tillräckligt väl för någon närmare bestämning.

Här finns närbilder av en vuxen hane och här är ytterligare bilder av samma art.

Järnäsklubb 3.7. Araneae

Se föregående inlägg för kort introduktion gällande varför jag var i Järnäsklubb (Nordmaling) 3.7.

Här kommer tre spindlar som råkade dyka upp framför kameran.

Först en gurkspindelhane. Betraktningsvinkeln är dock fel beträffande möjligheten att se detaljer på palperna tillräckligt väl. Därmed blir artbestämningen hopplös. Men om jag detta till trots ändå ska drista mig till att förmoda något, så tycker jag mig skymta proportioner som kunde indikera lövgurkspindel, Araniella cucurbitina.

Gurkspindeln befann sig på Konsthall Norra Kvarkens strandbod.

Inne i granskogen intill Konsthallen sågs denna unga Linyphia triangularis, ängsbaldakinspindel (ovan).

Tallsektorspindel, Leviellus stroemi. Hane (ovan).

Vid boendet huserade en blek Larinioides i den inglasade terrass som vätte ut mot öppna havet.

Jag tycker spindeln är aningen problematisk. Den har både brospindel- och brämspindel-vibbar. 

Det vill säga L. sclopetarius och L. patagiatus. 

Brospindel är dock ingen art jag än så länge har erfarenhet av annat än via bilder och artnycklar.. Den är rätt sydlig av sig och kommer väl än så länge endast undantagsvis hit norrut med båtar som varit söderut. Behåringen på framkroppen saknar den där typiska frisyren med "förtätade linjer" som brospindel vanligtvis har. Bakkroppen känns dock liksom mera brospindelaktig. 

Bilderna lades upp i svenska Fb-gruppen Spindelnätet för beskådan och där fick jag kommentar om att unga brospindlar tenderar vara bleka på det här sättet samt att det kanske lutar mot att det är en sådan.

Vartåt det eventuellt lutar är en sak. Utan säker artkaraktär stannar det på Larinioides sp. 

Tack till Danne Rydgren! 

Bådaviken 3.5. Minyriolus pusillus (?)

För den här spindeln borde jag ha bytt objektiv. Den... eller han... skubbade omkring på tok för snabbt och mycket för att jag, i mitt än så länge lite rostiga förhållande med MP-E65, skulle få skärpan på rätt ställen. Dessutom borde jag ha dokumenterat palperna bättre också.

Kanske jag trots allt en vacker dag fixar så jag kan släppa ut en liten gnutta koldioxid i "fotograferingsbehållaren" för att tillfälligt dämpa vissa av småkrypens livlighet. Det finns ju trots allt möjlighet att montera sådana anordningar på koldioxidpatronerna man köper till sin Sodastreamer.

Ögonknölens form och den lilla gropen på dess sida tyder på Minyriolus pusillus, mossdvärgspindel.

Ganska vanlig art som förstås kräver lite extra åthävor om man vill få den som artkryss. Kroppslängden är trots allt inte mer än 1,1 - 1,4 mm och de lever huvudsakligen bland mossa och i förna.

Men jag vågar inte vara helt kassaskåpssäker. Det finns gott om andra arter bland dvärgspindlarna (underfamilj Erigonminae i familjen täckvävarspindlar, Linyphiidae) vars hanar har ögonkullar av allehanda slag. Jag har helt enkelt inte gått igenom och synat alla potentiella förväxlingsarter. 

Får jag bekräftelse eller rättelse redigeras detta inlägg.

Bådaviken 11.4. Neriene montana

Markisspindel, Neriene montana, hittad under bark på död och avbruten björkstam.

Högst vanlig art som jag dokumenterat märkvärdigt sällan. Ingen direkt saklig dokumentation nu heller - ifall syftet vore att visa spindelns habitus lite bättre. Något annat syfte än att dokumentera det faktum att den sågs hade jag inte.

Därmed är det här ett av många ganska intetsägande inlägg. Mellanmjölk och brunsås liksom.

Utan att höja på ögonbrynen åt detta tar vi oss vidare med hopp om mer spännande delikatesser någon gång framöver.

Bådaviken 11.4. Neriene peltata

I föregående inlägg skrev jag att det inte blev någon dokumentation av de många granbaldakinspindlarna som skadades fram ur granskvistarna. 

En annan Linyphiid (familjen täckvävarspindlar) som hittades i mängd var kvistbaldakinspindel, Neriene peltata. Här är två unga hanar.

Den andra hanen kommer inte bli vuxen eftersom han så småningom lär bli uppäten av sin parasitoida ryggsäck. Larven torde rimligen, troligen, förmodligen vara Acrodactyla degener (Pimplinae, Ichneumonidae) men med reservation för att jag riskerar ha missat någon annan tänkbar kandidat.

Här sista delen i en tio år gammal tredelad följetong med A. degener på skogsmattvävare, Bathyphantes nigrinus. Länkar till de två tidigare delarna finns i respektive inlägg.

Trädgården 6.9. Drapetisca socialis & Cymbaeremaeus cymba

31.8 blev denna hane av barkmattvävare, Drapetisca socialis, artens första trädgårdskryss. 

På samma björkstam dök den här honan upp 6.9. 

Bladlusen ser jag för lite av för att bemöda mig om att tänka på artbestämning, men kvalstret framför spindeln var trevlig bifångst. Det är för övrigt inte alldeles ovanligt med den här typen av bifångst när man dokumenterar småkryp.

Kvalstret i fråga är hornkvalstret (underordning Oribatida) Cymbaeremaeus cymba. Tyvärr hade jag inte rätt optik på kameran för så här små småkryp. Det oaktat är arten av sådant särpräglat utseende att man vågar säga bu eller bä.

Jag tror det är en tritonymf men vågar inte vara säker. Retikulationen på notogaster ("bakkroppen") verkar inte vara så tät som den är på vuxna och vad man kan skymta av prosoma så är den också av lite annan karaktär. Jag jämför med elektronmikroskop-bilder av arten. 

Bildmaterial och beskrivningar av tritonymfer har dock inte gett så mycket kött på benen. Det finns i och för sig en bra beskrivning men den baserar sig mest på andra diagnostiska karaktärer åldersstadierna emellan. Teckningen antyder att notogasterskulpturen är mer tvärrandigt strierad men exaktheten är svårdefinierad.

Trädstammar, speciellt på bok längre söderut, är var C. cymba vanligen hittas. De sägs ofta återfinnas i ömsade skinnrester av halvvingar (ordningen Hemiptera) och känd föda är grönalger.

Referens:

Krantz, G. W., Walter, D. E. 2009.

A Manual of Acarology

Chapter 15, page 464. Norton, R. A., Behan-Pelletier, V. M.

A Manual of Acarology. ISBN 978-0-89672-620-6. 2009

Trädgården 31.8. Drapetisca socialis

Barkmattvävare, Drapetisca socialis, är en vanlig täckvävarspindel (fam. Linyphiidae) man bör leta på trädstammar. Det är nämligen på sådana bakrmattvävare lever.

Bloggen innehåller många inlägg om och med denna art.

Om jag ska länka till något av de inläggen blir det nog det här.

Vanligheten till trots är det här första gången jag fått ögonen på den i trädgården. 

Men det var bara en tidsfråga.

Bådaviken 23.8. Björkbärfisar

Förmodligen större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus. Mer om varför det är "förmodligen" här.

Trycker med foten ner Kleidocerys resedae, representant för familjen fröskinbaggar, Lygaeidae.

Sävlig mindre björkbärfis, Elasmucha grisea. Frågan är om sävligheten hade något att göra med att den var belägen bland nättrasslet i ett "spindelbo" eller om den annars bara var trött och ovillig att röra sig på annat sätt än i extrem slow motion.

Spindeln är en ung eller subadult morotsdvärgspindel, Gongylidium rufipes. Som vuxen kommer han att se ut så här. 

Lustigt nog är det här första gången jag dokumenterat morotsdvärgspindel i Bådaviken. Arten är galet vanlig häromkring och är med största sannolikhet också galet vanlig i Bådaviken. Men jag har under de sista 6-7 åren inte befattat mig så mycket med små täckvävarspindlar (fam. Linyphiidae) vilket självfallet avspeglas i såväl artkrysslistan som bloggflödet.

Avslutningsvis - förmodligen - större björkbärfis i femte och sista nymfstadiet.

Ska tillägga att bärfisarna ovan - namnet till trots - inte tillhör familjen bärfisar (Pentatomidae), utan kölskinnbaggar (Acanthosomatidae).

Trädgården 5.7. Kupolspindel

Hittills har alla mina två möten med kupolspindel Neriene emphana (fam. Linyphiidae, täckvävarspindlar) skett i Bådaviken. 

Det här var första vuxna hanen jag påträffat och dessutom är den ett nytt artkryss för trädgården.

Subadult hane hittas här och en ung hona hittas här.

Som synes ändrar hanen utsende när den gått över till könsmoget stadium.

Kupolspindel är vanligen en trädbunden art som föredrar lågt placerade grenar där deras fångstnät anläggs. De hittas tidvis också i högre örtartad växtlighet.

Vad den här hanen gjorde på en pelare intill husets ena ingång är oklart. Men vuxen som han var hade han nog mest bara en sak i huvudet. Om nan någonsin stötte på en hona är dock höljt i dunkel. Jag får väl leta honor i trädgården nästa sommar för att se om arten faktiskt kan tänkas vara "fast boende" i trädgården.

Trädgården 28.5. Växthusspindlar

Förra sommaren huserade åtminstone nio korsspindelhonor i växthuset. Alla var äggstinna.

I slutet av maj började växthuset fyllas av nykläckta småttingar.

De flesta ansamlingarna av spindelungar var uppe i taket men det här gänget fanns på bekväm fotograferingshöjd.

Uppgifterna om antalet ägg per hona är mellan 300 och 800. Upp till 1000 ägg nämns också. Om ett medeltal är runt 550 och de nio honorna i växthuset, som är 10 kvadratmeter, har prickat den mängden blir totala antalet ungar nästan 5000. 

Så kändes det också när man gick in.

Många av ungarna fick således finna sig i att bli förflyttade efter några dagar när de började sära på sina små klungor. En lämplig kvist roterades omkring bland alla spindeltrådar ungefär som när man samlar upp spagetti på en gaffel. 

Därefter förpassades småttingarna ut till några buskage i närheten. Det är dock ändå en hel del korsspindelungar kvar inne i växthuset ännu när detta skrivs en knapp månad senare. Blir kanske aktuellt med ny tvångsförflyttning av åtminstone några av dem.

I ett av växthusets hörn huserar en något större juvenil. Den har kläckts under fjolåret och övervintrat som unge.

Vad som nu blir intressant är att försöka utröna om växthusmiljön faktiskt kan göra så att de ungar som kläcktes i maj faktiskt hinner bli vuxna innan hösten. Vanligen är årscykeln tvåårig men det verkade förra sommaren som om de vårkläckta ungarna faktiskt växte sig vuxna i rasande takt. 

Jag får försöka följa med och se om det verkligen är korrekt eller om jag ändå fick fel intryck.

I år lever en markisspindel Neriene montana också i växthuset.

Jag är inte så glad över dess närvaro ska jag tillägga. Den är en konkurrent och ställer till problem eftersom jag gärna vill samla in insekter (se även kategorin insamlade småkryp) som kastat veven inne i växthuset.

Trädgården 28.5. Kvistbaldakinspindel

När jag fotograferade vägglav på trädgårdens Ginkgo noterade jag ett litet trasselnät och spanade således efter dess ägare.

Under en av ginkgons små grenar satt denna kvistbaldakinspindel Neriene peltata. Det är ingen ny art på bloggen då den är vanlig och ofta dyker upp när man är ute i omkringliggande skogar och skakar diverse grenar och kvistar över någon uppsamlingsyta. Däremot är det första gången kvistbaldakinspindel är kryssad i trädgården.

Frill 11.5. Del 4 - Erigone sp.

Blev för få och intetsägande bilder av denna hane i släktet Erigone (fam. täckvävarspindlar, Linyphiidae). Han rusade omkring och stannade inte upp tillräckligt länge för någon mer ingående fotosession. Brydde mig heller inte om att jobba med tålamodet.

Hanarna i släktet kan ibland, om fotografiet är tillräckligt skarpt och taget i rätt vinkel av rätt detaljer, artbestämmas på basis av fältfotografier. Det är palperna man behöver se.

Det lilla jag kan skymta (även i några här icke publicerade suddiga bider) gör att svart tandspindel E. atra är huvudmisstänkt. Det är den oftast rapporterade arten.

Kroppslängden är ca 2-2,5 mm.

 

Trädgården 9.9. Del 1 - Megalepthyphantes pseudocollinus

I början av september förra året kom jag underfund med att trädgården är hem för täckvävarspindeln (fam. Linyphiidae) Megalepthyphantes pseudocollinus (inget svenskt namn). 

I det anknutna fjolårsinlägget ordas mer om fyndet samt lite allmän bakgrund kring arten i Finland. Där finns även fler bilder (bl.a. några närbilder). 

Jag nämnde då att mina fynd verkar vara de nordligaste i landet men efter diskussion med mer insatt expertis ska man inte räkna bort några äldre fynd av M. nebulosus (källarmattvävare) ur den ekvationen. Det är nämligen fullt möjligt att tidigare (nordliga) fynd av källarmattvävare i själva verket varit M. pseudocollinus. 

Hur som helst. Det oaktat känns det hyfsat kul att denna, inte allt för ofta rapporterade, art dräller omkring här och var i trädgården samt uppenbarligen också har en etablerad "koloni". 

Man får troligen ändå utgå från att M. pseudocollinus inte är galet ovanlig. Underrapportering är sannolikt stor faktor i det här sammanhanget och det är fullt möjligt att man hittar dem på många ställen häromkring.

Ovanlig eller inte. Ena snöskyffeln fick stå oanvänd rätt länge på hösten eftersom en äggsäck placerats i den. 

 

Frill 8.9. Del 16 - Barkmattvävare

Barkmattvävare Drapetisca socialis hittar man i allehanda miljöer och på allehanda träd. Tror det här är sjunde blogginlägget. 

Härmed är arten även även noterad på Frill.

Hona ovan och hane nedan.

Bådaviken 2.9. Del 4 - Barkmattvävare

Nej! Inte heller den spindel jag egentligen letade efter. 

Men ett foto blev det ändå och här kom det fotografiet nu även ut på internätet trots att den här bloggen minsann inte är brist på bilder av barkmattvävare Drapetisca socialis sedan tidigare.

På vilka trädstammar hittar man inte den här arten?

(Frågan närmast åt det retoriska hållet)

Bådaviken 2.9. Del 3 - Ängsbaldakinspindel

Jakten på en klotspindel i släktet Parasteatoda gick till så att jag spanade på en höjd av några decimeter och upp mot närmare 1,5 meter mellan tätt stående alstammar. Det finns ofta trasselnät på dessa ställen och nu gällde det bara att vuxna spindlar ur rätt släkte fortfarande var vid liv.

Många av de kvarvarande näten var tomma och i några fanns endast riktigt nykläckta ungar som ännu klängde omkring intill sina äggsäckar.

Första vuxna spindeln jag fick ögonen på var en hyfsat intressant sådan. Inte vad jag letade efter, utan i stället en ovanligt spräckligt tecknad ängsbaldakinspindel Linyphia triangularis.

Jag får gå tillbaka till 2017 för senaste fotografi av denna synnerligen vanliga art. Då fotograferades parningen. Innan dess har jag endast tagit några enstaka bilder 2015 och det är i princip all fotodokumentation jag har av ängsbaldakinspindel. Något märkligt men det har kanske sin förklaring i att arten är så vanlig att man blir blind för den samt det faktum att de är besvärliga att ta fältbilder av. De sitter ju vanligen med ryggsidan neråt i sina höga trasselnät nere i låg vegetation. Man "kommer oftast liksom inte åt dem" med kameran på något riktigt vettigt sätt.

Utöver denna honas spräcklighet är det dessutom ganska sällan jag ser dem i Bådaviken. I gräsvegetationen och bland de lägre buskarna är de rimligen talrika om jag tillåts killgissa lite, men uppe längs alstammarna där jag vanligen spanar ser jag dem normalt inte. 

Bakkroppens grundmönster skymtas. Den har i vanliga fall långt mer "grov" och grafisk teckning i brunt och/eller svart mot vit "bakgrund". Jag fick lov att dubbelkolla de diagnostiska karaktärerna några gånger om för att försäkra mig om att jag inte missade någon presumtiv förväxlingsart. Som hängslen till livremmen bad jag dessutom om bekräftelse i en spindelgrupp på Facebook.

Frill 10.8. Del 10 - Spindeldramatik

Under spaningen efter de steklar som grävt bohålor i en öppen sandyta noterade jag en liten spindelunge, en mattvävare (underfamiljen Linyphiinae), som rände fram över sanden. Jag följde den förstrött med kameran men hade inte så stora planer på att försöka åstadkomma någon vettig dokumentation eftersom den var lite för liten för det objektiv som satt på kameran och eftersom den sprang så snabbt.

Jag kunde se så mycket att jag bedömde det rörde sig om någondera art i släktet Bolyphantes (B. alticeps eller B. luteolus).

Plötsligt stannade den och då passade jag ändå på att knäppa en bild.

Först när jag började syna bildmaterialet hemma vid datorn noterade jag orsaken till varför mattvävaren stannat. Den satt fast i framändan av en krabbspindelunge.

Krabbspindeln är i stort sett omöjlig att artbestämma men utseendet och miljön gör att fältkrabbspindel Xysticus cristatus är lätt att misstänka.

Frill 6.8. Del 25 - Täckvävare & fläcklundsnäcka

Den subadulta spindelhanen artbestämmer jag inte på basis av dessa, för ändamålet bristfälliga, bilder. 

Jag vågar inte riktigt avgöra släkte heller men måhända Kaestneria eller Bathyphantes eller...

Snäckan är i alla fall en ordinär, ung fläcklundsnäcka, Arianta arbustorum.