Hjulfors-strömstaren på film

Fortfarande för lång - nästan 8 minuter - och med några konstiga klipp här och var. För att göra dylika grejer rätt ur filmatisk synvinkel borde klippen vara väldigt mycket kortare, de borde vara långt färre och framförallt borde jag ta bort alla klipp som liknar varandra och bara blir upprepningar av samma händelse - dvs. de där klippen jag smygfilmade medan strömstaren repeterar inför tagningen. Dessutom är det faktiskt tillåtet att kasta om klippen så att de inte ligger i kronologisk ordning (självironi). 
På så sätt så skapar man ju bättre "berättelse", rytm och komposition.
Men ska jag hålla på med sådant klippande så blir jag aldrig någonsin klar. 
Jag upprepar... aldrig någonsin klar!
Så nu får materialet pumpas ut på nätet i den här formen. Det är helt enkelt bara några "dokumentära" klipp från söndagens uppfriskande vistelse intill en trevlig liten fågel.

Mellan kameran och stativet fanns nu ett riktigt videohuvud. I minus 17° ville det inte längre vara så mjukt och följsamt. Jag skall dock återkomma till den saken i ett rent utrustnings-inlägg så småningom.

Materialet är nog i HD (1080) men när det var uppladdat gick det inte att ställa in till mer än 720. Det sägs vara så att man ska ha tålamod. 1080 lär dyka upp bland inställningarna långt efter själva uppladdningen. YouTube verkar nämligen behöva betänketid innan större filer kan synas som 1080. Men 720 duger ganska gott för tillfället det också. Man behöver ju inte se i helskärmsläge heller.
För att se i lite större format är det kanske lika bra att gå till YouTube-sidan.

Edit: 1080-inställningen dök upp som alternativ ganska snabbt trots allt. Bara att klicka på kugghjulet nere i högra bildhörnet. Man behöver ofta också stanna filmen innan det byter bildupplösning.

Nu: Strömstaren

Fortsättning på föregående inlägg.

Strömstaren var alltså återfunnen. När jag fick syn på fågeln befann den sig vid iskanten nedan om forsen. Precis som brukligt var den i full färd med att dyka efter godbitar från bottnen och nattslände-förpackningarna som skräpade på isen verkade vittna om lyckat resultat.

Inledningsvis försökte jag bara få strömstaren på film. Fotograferandet fick vänta och dessa bilder togs alltså i ett senare skede.

Jag upphör inte förvånas över strömstarens förmåga att trotsa det framrusande vattnet och samtidigt hitta ätbart där nere under ytan.

Här har strömstaren positionerat sig ungefär mitt i forsen. I det kalla vädret blir det ett dimlager (vattnet som kondenserar ur ångan) precis ovanför vattenytan och det lagret är ett effektivt anti-kontrast-filter.

Strömstaren hör till de mest säregna av våra fåglar. Familjen strömstarar (Cinclidae) verkar inte ha några riktigt nära släktband med någon annan tättingfamilj eller grupp. Nu har jag inte läst den senaste och säkerligen hittills bästa undersökningsrapporten över deras fylogenetiska plats i släktträdet men de undersökningar jag tagit del av, placerar dem i överfamiljen Muscicapoidea där bl.a flugsnapparna (inkl. skvättorna, rödstjärt, näktergal, rödhake etc.), trastarna och stararna (m.m.) också ingår.

Över hela världen finns fem arter strömstarar. Vår egen strömstare - Cinclus cinclus - lever fläckvis över hela Europa och ställvis en bit in i Asien. I Central- och Östasien finns arten brun strömstare, i Central- och Nordamerika lever grå strömstare och i Sydamerika hittas vithättad samt roststrupig strömstare. Alla utom den numera sällsynta roststrupiga strömstaren, delas in i olika underarter. Så även vår europeiska variant.

Här uppe i Norden har vi nominatrasen C. c. cinclus, i Mellan- och Sydeuropa heter de C. c. aquaticus, och på brittiska öarna C. c. gularis. En cypriotisk population utrotades på 50-talet och den har beskrivits som en egen underart, C. c. olympicus. De olika europeiska underarterna skiljer sig marginellt från varandra. Våra skandinaviska fåglar blandar sig sällsynt med den centraleuropeiska i den senares norra utbredningsområde. Det handlar då om ett litet fåtal av våra nordliga fåglar som ibland flyttar lite extra långt söderut över vintern och som i vissa fall hittar en partner med vilken de stannar kvar. Centraleuropeisk strömstare har brunare huvud, är en aning mera rödbrun på bröstet/magen, har ljusare ben och är generellt en ynka aning mindre. Storleksskillnaden (genomsnittet av den) är väl närmast mätbar bara med ett exakt skjutmått och en riktigt bra våg. Så det handlar alltså om  ytterst små skillnader och givetvis överlappar de varandra i individuell storlek.

Strömstarar har - hör och häpna - förföljts på sina ställen runt om i Europa (eller blir man alls förvånad?). Tidigare hade folk för sig att strömstararna åt laxarnas rom och yngel.

Solen sken under söndagen (19.1) då jag besökte Hjulfors. Solen kommer dock inte åt att skina nere vid forsen och jag lyckades inte riktigt få grepp om exponeringarna så att det skulle bli en bra balans på både is och mörk fågel. Jag kunde ha överexponerat precis som när man fotograferar en mörk fågel mot ljus himmel men med mitt objektiv (EF 400 f5.6 L) ville det bli för långa exponeringstider även om ISO var uppskruvat. 

Men jag lät bilderna gå mot det mörkare hållet istället för att ta ISO till gryniga höjder eller riskera mera rörelseoskärpa. Dagen började ju trots allt lida mot sina sista timmar av någorlunda ljus så det fick återspeglas av bildmaterialet.

Här är bilderna efterbehandlade så att kontrasten mellan fågelns mörka färger och allt det vita i bilden har minskats. 

Bilden här ovan skiljer sig från de övriga i det här inlägget så tillvida att den är en av några testbilder jag plåtade med Panasonic GH2-huset och Canon FD 150-600-objektivet. I övrigt filmade jag alltså bara med den utrustningen.

Avslutningsvis en disig avståndsbild när strömstaren satte sig på iskanten i övre ändan av forsen samtidigt som både dagsljuset och mina fingrar sjöng på sista versen.

Så småningom ska jag nog också klippa ihop något av allt filmmaterial. Men det blir en annan dag.

Revansch på strömstaren

Idag hade jag äntligen läge att åka ut och försöka få en strömstare att fastna på sensorn. Förra året lyckades jag på något sätt missa den chansen trots upprepade försök och trots att jag hade dem inom synhåll ett par gånger. Hjulfors är ju - här i nejden - en världsberömd övervintrarplats för dessa fåglar och så är platsen relativt liten, lättillgänglig och överblickbar, vilket är en klar fördel om man vill se fåglarna.

Vid ankomsten gick jag försiktigt ut på bron och spanade runt. Ganska direkt såg jag en kännspak liten knyckig prick längre ner i forsen.

Så jag tog mina kameror (film och foto) med mig och gick sakta ner längs stigen i mitten av "ön" som ligger mitt i forsen. Men när jag närmade mig platsen där pricken siktades fanns den inte kvar.

Spanade vidare en stund men utan resultat. Precis så här var det förra året också. De rackarna gäckade mig då och försvann helt och hållet. Men jag var inte särskilt orolig. Med så pass mycket is som nu lagt sig så utgick jag från att strömstaren helst skulle stanna kvar vid det öppna vattnet i forsen. 

Jag gissade att fågeln bara råkade befinna sig på andra sidan av någon större isbildning. De tenderar ju söka av vissa mindre områden vartefter och kommer då upp på iskanten ett flertal gånger på ungefär samma ställe. Tids nog skulle den byta plats och bli synlig igen.

Mycket riktigt. Efter kanske bara tio minuter så hade jag åter strömstaren inom synhåll. Det skulle slutligen bli tre och en halv timme med konstant strömstare-underhållning. Men mer om det i kommande inlägg.

Ingen strömstare

Gjorde ett nytt försök på strömstare idag men utan resultat. Däremot fanns spår av en annan som gillar vattentillvaron.