Valsörarna. Del 3 - Soluppgång

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Alkräknardagen var det väckning innan soluppgången och avfärd från OA:s brygga i samband med den (soluppgången alltså).

Att i soluppgången puttra ut på havet i den yttre skärgården när det är bleke genererar sommarinjektion som räcker för stora delar av vinterhalvåret. 

I början av juli blir det förstås inte så mörkt på natten och enstaka fåglar - som dessa tordmular - var redan i rörelse. De flesta håller sig ändå den här tiden på dygnet vid sina kolonier.

Svärtorna hör till de arter som har det svårt nu mera. Ströexemplar drog förbi båten nu som då.

Tobisgrisslor. 

Ankomst till första holmen med alkfågelkoloni och därmed dags för räkning.

Fortsättning följer.

Kvarkenprickar

Det här är ett nöd-inlägg. Tvångstankarna dikterar mig att fixa en blogg-uppdatering, men materialet har samma kvalitativa nivå som bon byggda av turkduvor. Här presenterar jag således några olika former av prickar man kan se medan man åker Wasa Express över Kvarken. De där högsmala gulsvarta prickarna tar jag dock inte upp i det här inlägget.

Vit prick med utspridda svarta detaljer = ejder.

Svarta prickar med vita detaljer = svärta.

Helsvarta prickar = sjöorre.

Svärtaktig svartvit prick med röd detalj i ena änden = tobisgrissla.

Svartvit yin yang-prick = tordmule.

Vad är det här då?

Svaret finns förstås i prickfacit här ovan.

Några andfåglar i Kvarken 18.3 + bokreklam

Det är ju inte så att det ännu kryllar av fåglar i våra vatten. Ett gäng svärtor kunde jag i alla fall notera medan de cirkulerade runt Wasa Express.

Svärtan är en fågel med bekymmer. Antalet har stadigt minskat och vissa år är förändringen närmast dramatisk. I den relativt nykomna publikationen Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 (bild/presentation längre ner) redogör Rune Jakobsson och Ralf Wistbacka för bl.a. svärtans situation. Orsakerna antas vara många och det är eventuellt en smula svårt att se exakt vilka de värsta bovarna är. Ändrade biotoper med ökad sorkmängd och därav större inflyttning av mink, mårdhund och räv på sjöfåglarnas häckningsplatser kan vara en möjlig orsak. Försämrad vattenkvalitet med viss ödeläggelse av bottnarna med sina organismer är en annan plausibel pusselbit. Småbåtstrafik under häckningstiden - och framförallt när ungarna är nykläckta - kan tänkas vara en tredje orsak. Honorna skräms av båtarna varpå ungarna lämnas för kortare/längre stunder, vilket i sin tur kan leda till minskat födointag och näringsbrist - alternativt predation. 

Antalet Svärtor har i Larsmo skärgård minskat från 381 par 1994 till 49 par 2008. Minskningen har därefter fortsatt. Även längs övriga Finlands kuster har svärtorna minskat i antal. Ställvis är det fråga om branta kurvor neråt. 

Kniporna började synas längre in mot Vasa. Knipornas naturliga häckningsbiotoper har förändrats en del men tack vare flitig holktillverkning erbjuds paren bostäder. Populationen är fortfarande livskraftig.

Storskraken har i undersökningsområdet minskat med ca 75%. 12 häckande par i hela Larsmo skärgård 2013, låter anmärkningsvärt lågt.

Jakobstadsnejdens Natur har alltså nyligen utkommit med nämnda bok. För att vara en publikation/rapport av det slag den är, tycker jag att resultatet är synnerligen genomarbetat och bra. Många motsvarande publikationer tenderar bli "gråa" textstycken som är intressanta endast för dem som ska ha tag på själva informationen. Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 presenterar textmaterialet tillsammans med en uppsjö av bra bildmaterial (teckningar & fotografier) samt informativa diagram och kartor. Boken är kanske inte den klatschigaste av alla Coffey Table Books där ute, men den är tillräckligt bra utformad för att locka även dem som vill ha mer än "bara en rapport". Förhoppningsvis kan även de som inte visste att de ville (behövde) känna till rådande fågelsituation i skärgården nu också lockas ta del av sådant som rapporten vill berätta.

Boken kan eventuellt ännu finnas tillgänglig. Se mer på JNN's Facebook-sida (som jag tror är öppen även för dem utan fb) och kontakta föreningen ifall du är intresserad av ett exemplar.

Fäboda 29.12.2013

Letade mig ut en stund mitt på dagen denna söndag i slutet av december 2013 då temperaturen fått för sig att nästan hålla midsommarkvalitet. 

Bland annat tog jag mig ut till Fäboda där jag sökte vindskydd intill stranden nedan om kaffestugan. De sedvanliga gråtrutarna gled omkring i blåsten och en havstrut seglade sakta förbi i motvinden. 

Sju st storskrakar (2+4+1) susade fram på typiskt manér och två svärtor fick räknas in. Den ena flög bara förbi men den andra låg i vattnet en bit utanför stranden.

För första gången (ute i fält) fick Canon-huset hållas fast i EF 400 5.6 L-objektivet och nya GH2-huset var kopplat till gamla zoomen. Den senare kombinationen användes bara för lite testfilmande. Bl.a. försökte jag hitta svärtan där ute bland vågorna. Inte lätt att få henne i sökaren och samtidigt hitta skärpan.




Också här på YouTube

Stativet (Induro AT 413) är prima. Det är stadigt och relativt lättarbetat men en aning tungt. Vikten är kostnaden för stabiliteten. Objektivet är tiptop och kamerahuset (Gh2) verkar lovande vilket det också borde vara efter alla positiva recensioner. Bra så långt alltså.
Men!!
Jag har fortfarande inte ett vettigt videohuvud utan plågar mig själv genom att använda mitt gamla Manfrotto kulledshuvud. För fotograferande är det inga problem men vill man filma med den utrustning som nu är monterad - och framförallt med det där objektivet - så är kulledshuvudet verkligen inget att rekommendera. Höll på att bli tokig när svärtan skulle fångas på bild. Man borde ha minst tre armar och helst kanske fyra för att lyckas kontrollera allt som behöver tryckas och vridas på.
Jag är ju en sådan där typ som måste läsa hundra recensioner innan jag slår till och skaffar något. När jag (tidigare i år) slutligen hade beslutit mig för vilket videohuvud som vore det optimala för mina önskemål och behov så tog produktionen av det plötsligt slut - eller det blev ett uppehåll. Jag får vänta till slutet av februari innan det är tillbaka i butikerna. Det finns visserligen alternativ men de är inte många. Problematiken handlar om att videohuvudet behöver klara av vikten på objektiv och kamera plus ytterligare några tillbehör. De flesta tänkbara och prismässigt överkomliga videohuvudena har sin viktgräns retsamt nära men på fel sida sträcket för vad kamerautrustningen kräver. 
Nåväl. Bra att fortfarande ha något att skylla på när resultatet är skakigt och skärpan felinställd.

På bilden här ovan syns också att objektivet är snett (lite lutat till höger) och kameran är "rak". Det har alltså att göra med den där sneda adaptern jag nämnde i inlägget om kamerahuset. Jag har också plockat bort batterigreppet från kamerahuset. Jag skrev ju att det är östaisatiskt "pilipali" men att det fungerar. Tjosan! Det slutade fungera ganska omgående. Något med kontakten till kameran som plötsligt får kameran att säga "Battery can not be used".

Mickelsörarna. Del 9 - Svärta

Det börjar bli glest mellan sjöfåglarna den här tiden på året men förutom skarvarna, storskrakarna och måsfåglarna kunde man också se enstaka andra arter. 

Bl.a. svärtor - Melanitta fusca - fanns utspridda i ett fåtal exemplar här och var.