Järnäsklubb 3.7. Diverse insekter

Se det här inlägget för beskrivning över varför jag varit i Järnäsklubb.

Hona av blektonad kalvingeslända, Mesopsocus unipunctatus (familj Mesospsocidae, kalvingestövsländor, ordning Psocoptera, stövsländor). Arten återfinns sedan tidigare här på bloggen och här på Artfakta finns mer att läsa.

Bronsvidebagge, Phratora vitellinae (familj Chrysomelidae, bladbaggar, underfamilj Chrysomelinae).

Vanlig art. Så hur kommer det sig att jag inte kryssat den här arten förr? Och hur kommer det sig att den inte alls är rapporterad i Österbotten (med ett enda gammalt undantag i allra sydligaste spetsen av Österbotten)?

Liten nattslända (ordning Trichoptera) med rätt slitna vingar. Bör väl ändå vara Holocentropus dubius (familj Polycentropodidae, fångstnätnattsländor).

Ormbunksrotfjäril, Korscheltellus fusconebulosus (familj Hepialidae, rotfjärilar). Jag ordar inte desto mer om denna nu och hänvisar igen - i all slapphet - till Artfakta.

Järnäsklubb 3.7. Brachycera (flugor), Diptera

1.7 drog jag i västerled för att, tillsammans med andra medverkande konstnärer, bygga utställningen "Till skogs - Mennään Metsään - Into the Forest" på Konsthall Norra Kvarken i Järnäsklubb.

3.7 fanns en stund över för att strosa omkring med makroobjektiv på kameran. Det blev inte så värst mycket fotograferat men några småkryp förevigades i alla fall. Här följer tvåvingarna.

Först en fluga i familjen husflugor, Muscidae, som satt på en björkstam. Fler fotografier än den här dorsalbilden gick han inte med på. Möjligen någon art i släktet Helina.

Tetanocera sp. Måhända T. ferruginea.

Undrar om man vågar säga Alliopsis silvestris (fam. blomsterflugor, Anthomyiidae) eller om man bör hålla sig till Alliopsis sp.?

Tyvärr blev det bara denna lateralbild. Flugan sitter på ett räcke på en spång som leder till ett mindre utställningsrum vid namn Konstbiotopen inne i granskogen intill Konsthall Norra Kvarken. Han återkom inte för fler fotografier.

En annan fluga på samma räcke var den här som bör tillhöra familjen husflugor (Muscidae) om jag tolkar analribborna korrekt. Vissa aningar om släkte finns men jag ser inte alla nödvändiga detaljer och vågar mig inte på någon säker bedömning. Bilderna är publicerade i en Diptera-grupp men där har inga kommentarer lossnat än.

Redigering 31.8.2026: Thricops cunctans är den troliga arten. Jag var tidigare "inne" på några av arterna i släktet men slarv-avfärdade T. cunctans pga. hur jag lite felaktigt uppfattade borsten på bakbensfemur och tibia. Det handlade mest bara om betraktningsvinkel vilket gav mig uppfattningen att borsten sitter på annat sätt/ställe än de verkligen gör.

T. cunctans finns alltså bland de växthuslik jag samlat in.

 

Bådaviken 13.6. Coenagrion pulchellum

Det tenderar bli rätt sällan jag dokumenterar representanter för ordningen Odonata, trollsländor.

Sist ut från Bådavikenbesöket 13.6 är den här flicksländan som - om jag inte gör någon missbedömmning - ska vara mörk lyrflickslända, Coenagrion pulchellum.

Hon - för det är en hona - är rimligen relativt nyss utkommen ur sitt larvskal med tanke på den kopparbruna färgen.

 

Bådaviken 13.6. Rhagium mordax

Jag har konstaterat det många gånger förr och jag konstaterar det ånyo.

Synnerligen många högst triviala arter saknas i den här bloggen. 

Ändå innehåller den numera drygt 1350 olika djurarter.

Siffran 1350 är alltså väldigt låg.

Här kommer lövträdlöpare, Rhagium mordax, som fram tills nu varit på den där listan av saknade triviala arter. En art mindre men oerhört många kvarstår.

När tar jag kameran och vandrar över till östra sidan av Nykarleby centrum för att dokumentera pantersnigel?

Jag vet inte.

Bådaviken 13.6. Cephalcia pallidula

Spinnarstekel (fam. Pamphiliidae) på fel trädslag.

Det här är Cephalcia pallidula (underfamilj barrspinnarsteklar, Cephalciinae) som i larvstadiet lever på gran, Picea abies.

Potentiellt kan arten förväxlas med C. arvensis men teckningen på skutellen och det tvåfärgade vingmärket är bra kännetecken.

Förhållandevis få rapporter i Finland. Jag tippar på underrapportering.

Artnyckel och referens:

Jean Lacourt

Sawflies of Europe (Hymenoptera of Europe 2)

N.A.P Editions, 2020

Bådaviken 13.6. Pentatoma rufipes

En bärfis som av någon smått obegriplig anledning inte funnits framför min kamera mer än en gång - och då som allra flyktigast - är rödbent bärfis, Pentatoma rufipes.

Den här dagen fick jag i alla fall ta fotografi av en nymf.

 

Bådaviken 13.6. Saperda scalaris

Denna dag, alltså 13.6, hade jag orsak att åka ut till Bådaviken för att söka vuxna hanar av en specifik spindel. Kreatur som påträffades publiceras här i kronologisk ordning och spindelarten i fråga var inte första småkryp som fästes på kamerasensorn.

Först ut är, enligt nämnda kronologiska ordning, denna björkvedbock, Saperda scalaris. 

Jag har för övrigt endast sett gula exemplar i Bådaviken. 

Här en grå påträffad hemma i trädgården för många år sedan.

Nu blir det dock publiceringspaus i fem dagar på grund av jobbrelaterad vistelse i Sverige.

Resterande observationer i Bådaviken börjar jag således mata ut först nästa vecka.

Skogssafari 31.5. Tvåvingelarv

Ganska intetsägande inlägg. Men jag har varken lagt ner tid eller möda på att försöka reda ut vilken tvåvingelarv det här är. Borde förstås ha plåtat aktern också. Finns ofta bättre bestämningskaraktärer i den änden.

Men hur som helst. Denna larv fanns under bark på ved som låg på marken och blev det sista jag fotograferade. Vid det här laget hade jag en svärm av stickmyggor... som tyvärr inte blev dokumenterade... och rätt svullna handleder eftersom myggorna hade festat loss på dessa medan jag sökte kvalster. 

Råkar du ha koll på vad det här är tar jag tacksamt emot svar.

 

Skogssafari 31.5. Cinara pruinosa (?)

Efter en stund av hukande över mossa i jakt på kvalster (se de föregående inläggen) var kroppen i behov av mer varierat rörelsemönster. Bristen på blodgenomströmning nere i benen började kännas av.

Av den anledningen strövade jag runt en smula och knackade på grankvistar för att se vad som kunde tänkas ramla ner ur dem. Varför inte någon tajgahjulspindel till exempel?

Resultatet blev rätt magert. Det var i princip bara de normala mängderna granbaldakinspindel som, blandat med några kvistbaldakinspindlar, snöade ner i mitt medhavda paraply. Givetvis blev det också några småfjärilar samt ett antal små steklar och tvåvingar som mer eller mindre genast fladdrade iväg. 

Det enda jag till slut dokumenterade blev den här barkbladlusen (famlen Lachinidae).

Arten bör vara Cinara pruinosa om jag inte missar någon lömskt lurig förväxlingsart.

Jag har barklusen "ute för bekräftelse" men svar har ännu så länge inte erhållits.

Inte många rapporter på laji.fi men jag tippar det är underrapportering som gäller.

Referens:

Albrecht A. C. (2017)

Illustrated identification guide to the Nordic aphids feeding on Conifers (Pinophyta) (Insecta, Hemiptera, Sternoryncha, Aphidomorpha)

European Journal of Taxonomy, 338. 1-160.

https://doi.org/10.5852/ejt.2017.338

Bådaviken 3.5. Newsteadia floccosa

Än en gång får jag himla med ögonen och banna mig själv över slarv... samt än en gång tjata om slarvet här på bloggen.

Denna - till synes döda (den rörde sig inte det minsta) - Newsteadia floccosa kunde jag ju ha fokusstackat och därmed åstadkommit skärpa i hela dess "djup".

Arten tillhör vaxsköldlössen (familjen Ortheziidae) och lever i förnan där den likt andra i underordningen växtlös (Sternorrhyncha) suger växtsafter. Eventuellt drar de också näring ur svamphyfer.

Märkvärdigt få rapporter på Laji.fi. 

En vacker dag ska jag försöka få tummen ur och själv mata in nya laddningar av observationer.

Bådaviken 3.5. Aspidiphorus orbiculatus

Trots rätt många fotografier blev det besvärande uselt bildmaterial på Aspidiphorus orbiculatus, en skalbagge tillhörande familjen slemsvampbaggar (Sphinidae).

Skalbaggen dök upp bland det förnamaterial jag rotade i denna dag. Den envisades hårdnackat med att befinna sig i samma konstanta out of focus area som Bigfoot, Chupacabra och Nessie. Eller så var jag bara tokdassig på att trycka av en exponering i exakt rätt ögonblick. Vem vet?

(Makroobjektivet har alltså ingen autofokus... inte ens manuell fokus. Fokus är ett specifikt avstånd mellan motiv och frontlins)

Stor som ett lite större kvalster med sina ca 1,2 mm. 

Arten verkar dock ha en storleksgaffel på ca 1-4 mm vilket indikerar att vissa av dem är bjässar i klass med de allra största kvalstren.

Olika vedlevande svampar står på menyn. Därmed föga förvånande att hitta skalbaggen i Bådavikens strandskog. Som familjenamnet indikerar är de också - eller egentligen kanske främst - kopplade till slemsvampar. Men oberoende det faktum att svamp (Fungi) och slemsvamp (Myxomycota) inte alls är ens i närheten av nära besläktade duger båda gruppernas sporer tydligen gott till skalbaggen.

Referens:

Temreshev, Izbasar I. 2025.

Sphinidae (Coleoptera, Cucujoidea) - a new beetle family to the fauna of Kazakhstan

Ecoogica Montenegrina 83:97-103

 

Trädgården 2.5. Betulapion simile

Betulapion simile, björkspetsvivel, har här på bloggen dykt upp ett par gånger på kort tid. Det kryllar av dem i Bådaviken där jag ofta rör mig. 

Nu är den kryssad i trädgården också.

Bådaviken 1.5. Pterostichus oblongopunctatus

Ljusdiffuseringen tog verkligen fram färgerna hos denna skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus. Nästan så det ljuger. 

För blotta ögat, och med lite annan ljussättning, blir är de ju vanligen blanksvarta med en gnutta färgton.

På danska heter arten förresten bronzejordløber.

En gång i tiden kändes det som om jag dokumenterade skogssvartlöpare var och varannan dag. Senast det begav sig var våren 2023.

 

Bådaviken 1.5. Eriocrania cicatricella

Hagpurpurmal, Eriocrania cicatricella.

Larverna bildar fläckminor på björkblad.

Vanlig art men ändå mitt första bekräftade hagpurpurmal-kryss för Bådaviken. 

Jag är rent allmänt lite lat när det gäller spaning efter småfjärilar.

Bådaviken 1.5. Rhopalodontus strandi

På fnöskticka, Fomes fomentarius, tultade denna ca 1,7 mm långa skalbagge sakteliga fram. 

Kanske det minst förvånande stället för kreaturet med tanke på att fnöskticka är på dess meny.

Baggen kunde i och för sig ha spankulerat fram på andra vedlevande svampar också eftersom den är flexibel med maten.

Arten är Rhopalodontus strandi och den tillhör familjen trädsvampborrare (Ciidae)

Tack till Hans-Erik Wanntorp för vägledning!

Bådaviken 1.5. Megathrips lativentris

De trips-ansvariga delarna av min hjärna tenderar ha besvärande svårt att göra sig hörda bland alla högljudda proklamationer om kvalster, spindlar och steklar.

Det är allt lite synd eftersom det finns rätt mycket i trips-världen att ta del av. Men jag kan inte vara en wannabe-biolog utan gränser. Tillvaron blir i så fall helt enkelt ohållbar.

Tripsarna (ordningen Thysanoptera) får således än så länge helt enkelt fortsätta vara aningen förbisedda när jag rekognoserar där ute i småkrypsbiotoperna. 

Eventuella anmärkningar eller besvär bör vara formella, sakliga och på inskickade senast 14 dagar efter publiceringen av detta inlägg. Anonyma besvär förkastas.

Första maj skulle jag - som tidigare nämnt - tillbaka till Bådaviken för att ånyo söka några specifika kvalster. 

I förnan där kvalsterjakten skedde hittas förstås också allehanda andra små varelser. Exempelvis dessa tripsar fanns lite överallt. 

Som vanligt borde man åstadkomma mer informativt bildmaterial för artbestämning men så vitt jag noterar pekar allt ändå på att det här är Megathrips lativentris (fam. Phlaeothripidae, rörtripsar. Underfam. Idolothripinae).

Bildens exemplar är en hona och hon är ca 4,5 mm lång.

Arten finns både i vingförsedd och vinglös form. Födan är svampsporer på döda björk- och ek-blad. I Bådaviken är det förstås björk som gäller. 

Jag påminns i och för sig nu om den lilla eken jag hittade förra året. 

Huruvida den överlevt vintern bör så småningom granskas.

Tillägg 11.5.2026: Som av en ren slump publicerades Artdatabankens interaktiva trips-nyckel i stort sett samtidigt som det här inlägget. Nyckeln är dock anpassad för preparerade och mikroskoperade exemplar. Det är rimligen också enda sättet att med säkerhet artbestämma vissa arter.

Bådaviken 1.5. Galerucella lineola

Sälgbagge, Galerucella lineola, har jag endast dokumenterat en gång tidigare.

Arten hittas över hela landet och är vanlig. 

Sälgbagge lever både på videsläktet (Salix) och alar (Alnus). Hassel, poppel och björk nämns också. 

Populationerna på vide respektive al tycks skilja sig en gnutta, men uppenbarligen inte så mycket att de delats in i två arter. I Bådaviken har jag endast sett dem på al. Jag har dock inte bladbaggar så högt på min prioritetslista att jag skulle ha spanat aktivt efter dem på videsläktet. Fast å andra sidan har jag spanat efter annat på Salixar och inte råkat få korn på sälgbagge då heller.

Den vuxna baggen på bilderna har övervintrat i lämpligt skrymsle och sågs klättra upp längs stammen på en av alarna i den yttre och lite glesare delen av strandskogen. 

Parning verkar huvudsakligen ske efter övervintringen. 

Larverna mumsar på sedvanligt bladbaggevis i sig av värdträdets löv och förpuppar sig sedan nere i marken.

Referenser:

Urban, J. (2007).

Occurrence, biology and harmfulness of Galerucella lineola (F.) (Coleoptera, Chrysomelidae) - Part 1. Last year's (parent) beetles

Journal of Forest Science, 53, 2007 (8): 364-380

Urban, J. (2007).

Occurrence, biology and harmfulness of Galerucella lineola (F.) (Coleoptera, Chrysomelidae) - Part 2. Larvae and this year's beetles

Journal of Forest Science, 53, 2007 (9): 424-444

Övrig intressant sälgbagge-relaterad litteratur:

Sipura, M., Ikonen, A., Tahvanainen, J. and Roininen, H. (2002), 

Why Does the Leaf Beetle Galerucella Lineola F. Attack Wetland Willows?. 

Ecology, 83: 3393-3407. 

https://doi.org/10.1890/0012-9658(2002)083[3393:WDTLBG]2.0.CO;2

Bådaviken 1.5. Ampedus sp.

Rödrockar, alltså de där Ampedus-arterna (fam knäppare, Elateridae) med helröda täckvingar, ska man närma sig med försiktighet. 

Jag tänker då inte primärt på deras tendens att släppa sig från sitt underlag och ramla ner bland markens växtlighet, utan på svårigheten att artbestämma dem.

Jag skulle med stor osäkerhet vilja säga A. pomonae, sumprödrock, på denna men har inte kommit hem med tillräckligt informativt bildmaterial för att en knäpparnoob som jag ska våga säga bu eller bä. Förutom vad jag tycker mig uppfatta på basis av synliga karaktärer är storleken och miljön också överensstämmande med sumprödrock. Spikat blir det dock inte.

Larverna lever i död ved.

Kunde med fördel ha fokusstackat för att få in hela baggarna i skärpedjup. De sitter ju trots allt vanligen rätt stilla. Någon lateralbild där man tydligare ser halssköldens punktur på sidan hade inte heller varit helt fel.

Bådaviken 1.5. Betulapion simile

Det formligen kryllar av björkspetsvivel, Betulapion simile, i Bådaviken-skogen. Vart man än vänder blicken och vad man än rotar i så har man ständigt några av dessa småttingar framför korpgluggarna.

Dokumenterade några 19.4 också. Då skrev jag att de säkerligen snart är på väg upp i björkarna. Den här dagen såg jag flera på björkstammarna.

Trädgården 22.4. Copromyza equina (?)

Ursäkta! Det blir en dos kameranörderi här inledningsvis.

Den här dagen fick jag för mig att testa ett gammalt objektiv vid namn Canon Macro Photo Lens 35 mm f/2.8. Detta monterades på en utdragbar mellanring av märke Olympus och modell Auto 65-116. Diverse adaptrar behövs förstås.

Poängen med objektivet och mellanringen har varit att se om kombinationen kunde vara ett seriöst alternativ till nyare extremmakro-objektiv. Det är nämligen en ganska lätt, liten och behändig kombination.

När jag för många år sedan skaffade dessa gamla mojänger nyttjade jag spegelreflexkamera och hade (har fortfarande) för vana att använda sökaren i stället för lcd-skärmen vid fotografering. Med avsaknad av bländarautomatik var den optiska sökaren omöjlig att använda med nämnda optik monterad. Man var tvungen att manuellt justera bländaren samtidigt som man hoppades att man höll fokus - dvs. rätt avstånd mellan objektiv och motiv. Gruvligt trixigt eftersom det blir så förtvivlat mörkt i sökaren.

Nu med spegellös kamera och lcd i sökaren ges möjlighet att se motivet med bländaren färdigt inställd. lcd-sökaren kompenserar ju för ljusbortfallet som alltså är stort när mer extrem makro-optik används. 

22.4 var vädret allt annat än småkrypsgynnsamt. Kallt, ruggigt och behagligt säkerligen endast för myskoxar. Men några sådana såg jag inte i trädgården... vilket var tur med tanke på det för myskoxe synnerligen olämpliga valet av optik.

Inne i ett av trädgårdens växthus noterade jag endast några enstaka flugor. Alla satt besvärande dåligt placerade men jag tog några bilder hur som helst. 

Förstoringsgraden är rätt kraftig och trots helt ihopskjuten mellanring var det med nöd och näppe jag fick in hela flugan på sensorn.

De få bilderna jag tog gav inte så mycket annat än att jag bör prova mera framöver och att jag bör göra det på mer inspirerat vis.

Flugan då?

Familjen är Sphaeroceridae (hoppflugor), underfamiljen Copromyzinae, släktet Copromyza och arten antingen C. equina eller C. nigrina.

Orsaken till deras existens i växthuset har med absolut största sannolikhet med den åsnedynga som deponerats i växthusets ena planteringsbänk att göra. Det är nämligen dynga de lever i som larv.

Om jag tolkar anepisternum (en av "plåtarna" på sidan av mellankroppen) korrekt så bör det vara C. equina. 

Båda arterna hittas i hästdynga (alltså rimligen även i åsnedito), så bara för att den ena heter C. equina ska man inte dra för långt gångna slutsatser.