Trädgården 22.8. Scheloribatidae (?)

Nej, jag lyckas inte avgöra om kvalstret tillhör Scheloribatidae eller Oribatulidae. Men jag tycker mig skymta en sublamella och lutar därmed mot det förstnämnda.

Här förser sig kvalstret av svamphyferna som sträcker sig ut över den bit av död ved på vilken jag sökte djur.

Trädgården 6.8. Scheloribatidae (?)

Likt kvalstret i föregående inlägg har jag, på basis av vad jag tycker mig se, för mig att även det här tillhör familjen Scheloribatidae. Osäkerheten dock påtaglig.

Trädgården 6.8. Scheloribatidae (?)

Om jag inte inbillar mig och således ser sådant som inte finns, så borde det här tillhöra familjen Scheloribatidae (underfamilj Oribatida, hornkvalster).

Närmare än så vågar jag mig inte i artbestämningen.

Trädgården 6.8. Oripodoidea

Ca 400 µm och extremt begränsat fotoresultat. Jag ser helt enkelt inte tillräckligt av de karaktärer som vore bra att se.

Familjetillhörigheten bör hur som helst vara antingen Oribatulidae eller Scheloribatidae vilka båda hör hemma i överfamiljen Oripodoidea. Avgörande vore att se huruvida kvalstret har en prolamella eller inte på sidan av prosoma ("huvudet").

Helhetskänslan och en del skönjbara detaljer väcker dock en misstanke om att det rent av skulle skulle kunna vara Hemileius initialis och således Scheloribatidae. Men någon säkerhet vågar jag mig ingalunda på.

Jämför med det här inlägget.

Svampen i fotografiet ovan är outredd. För övrigt samma svamp som i det här inlägget.

Trädgården 12.6. Neoribates (?)

Först tyckte jag mig tolka in en struktur i det här hornkvalstrets pteromorf ("locket" över benen) som ledde mig till familjen Galumnidae. Men efter konsultation i en kvalstergrupp på Facebook är det sannolikt ändå fråga om Parakalummidae och släktet Neoribates.

Tack till Dave Walter och Ferdinandek Villagomez!

Här i norra Europa är det endast N. aurantiacus som påträffats.

Bildmaterialet är dock för bristfälligt för säker bedömning men på basis av vad som syns är nämnda släkte och art i alla fall gångbart alternativ även om det med sina knappa 500 μm är aningen mindre än angivet storleksspann på N. auranticus (510 - 720 μm).

I det här inlägget om och med ett kvalster i släktet Pergalumna (Galumnidae) skrev jag också kort om såväl pteromorf som Neoribates.

Skogssafari 31.5. Diverse kvalster

Efter några minuter kroppsuppmjukning med grankvistbankningar återvände jag till mossan och mitt sållunderlag. Den här gången plockade jag inte ut kvalstren ett och ett för att fotografera dem, utan svävade bara omkring med kameran ovanför det vita underlaget med allt som ramlat ner på det i samband med lite skakad och sållad mossa. Det betyder att dokumentationen av dem blev begränsad eftersom de lätt försvann under förnamaterialet.

Här är hur som helst några utvalda fotografier.

Överst ett kvalster som jag inte fick rätsida på.

Det visade sig vara någon Scheloribatidae och då någon art i släktet Scheloribates. Mer än så går inte att säga.

Tack till Ladislav Miko! 

Till vänster ett kvalster i släktet Carabodes. Det bör vara C. reticulatus. 

Till höger något hornkvalster som tyvärr är för oskarpt i fotografiet och som inte är separat dokumenterat.

Slutligen ett rovkvalster (Mesostigmata) som möjligen ingår i familjen Ologamasidae men det är ruggigt svårt att avgöra.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 15 - 16.5. Phauloppia sp. (P. lucorum?)

Vid några tillfällen har jag fått syn på små prickar som rör sig på en björkstam här hemma i trädgården. Jag brukar ha för vana att stå och stirra på trädstammar. Pricken i fråga var ungefär 650 μm (0,65 mm) men det kunde jag förstås inte avgöra då. Mitt ögonmått är väl i och för sig rent obegripligt exakt men huruvida pricken var typ 630 eller 680 μm vågade jag inte säga med bestämdhet och siffran härrör ur en senare beräkning utgående från sensorstorlek samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad.

Pricken är ett kvalster... ett hornkvalster (underfamiljen. Oribatida).

Följande dag fick jag syn på ytterligare ett kvalster i trädgården. Då på fruktkroppen av en vedlevande svamp som växer på död rönnved.

Kvalstren må se aningen olika ut men de är - eller bör vara - samma art. Olikheten beror på att exponeringarna och ljussättningen är av lite olika slag. 

Artbestämningen stannade för min del vid släkte Phauloppia (fam. Oribatulidae) eftersom jag inte hittat nyckel eller beskrivningar av alla släktets nordeuropeiska arter. Tycker det är skäl att inte förlita sig helt på nationella artlistor när det kommer till kvalster.

Phauloppia lucorum är den oftast rapporterade och den som oftast förekommer i olika undersökningar. Synliga karaktärer gjorde även att P. lucorum var den mest misstänkta men med vetskap om arter jag ännu inte har full koll på fick det stanna vid släktet.

Peter Gjelstrup - Tack! - har nämnt att det rör sig om P. lucorum. Jag har dock än så länge inte erhållit svar på vilka de synliga diagnostiska karaktärerna gentemot potentiella förväxlingsarter är.

Beskriven storlek på P. lucorum är mellan 680 och 710 μm (0,68 - 0,71 mm), så måhända min beräkning inte var så värst exakt och att ögonmåttet är det enda tillförlitliga.

I övrigt tillhör jag den ironiska generationen.

P. lucorum är förknippad med träd och återfinns rätt ofta på stammar. 

Födan är alger, lavar, svamphyfer och motsvarande. 

Det är av förståeliga skäl enklare att se kvalster på slät, vit björknäver än på skrovliga gråa barkytor och därav fördelen med att tidvis stirra på björkstammar.

Bådaviken 3.5. Hemileius initialis

Sist ut - eller in? - från förnarotandet i Bådaviken 3.5 är Hemileius initialis (familj Scheloribatidae).

Det kan vara trixigt att få syn på riktigt små kvalster genom kamerasökaren när objektivet, som saknar fokuseringsmekanism, är ställt på fem gångers förstoring. Skärpedjupet är toktunt och ytan man ser genom sökaren är knappt 4,5 mm bred. Man ska alltså träffa hyfsat exakt i alla tre dimensioner samtidigt om man ska få in det lilla motivet i synfältet. Av den anledningen brukar jag ibland placera ett aningen större objekt - i det här fallet ett barr - som "pekar" på krypet. Barret hittas lätt i sökaren och då är det enkelt att leta sig vidare till dess spets där motivet bör befinna sig om det inte traskat iväg allt för snabbt.

Den här gången vandrade kvalstret mot barret och upp på det. Alldeles okej det också. Tyvärr är det oskarpt i första bilden där det annars sitter rätt snyggt och någon andra chans gavs jag inte.

Räknat på hur många gånger dess kroppslängd går på sensorbredden (obeskuret fotografi) samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad är kvalstret nära 0,4 mm.

Hemileius initialis beskrivs som sekundärnedbrytare i förnan. Svamp nämns också som föda.

Tack till Josef Stary för artbestämning! Inledningsvis utgick jag från att kvalstret tillhörde familjen Oribatulidae och att det var någon art i släktet Oribatula. Men Stary noterade att kvalstret har en prolamella vilket för det över i Scheloribatidae och därmed kan det bedömas vara Hemileius intialis.

Dess prolamella kan skymtas som en vag kontrastskiftning på sidan av prosoma ("framkroppen"). 

När jag hanterade barr för det ovan nämnda ändamålet slog det mig att jag förstås också borde ta bild av de små svampar som växer på många av granbarren. Jag bör väl förtydliga att det handlar om granbarr som ligger i förnan och som alltså inte sitter kvar på granens kvistar.

Svampen är Penicillium glaucoalbidum.

Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bekräftelse!

Referens:

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Tillbaka i förra sommarens svamp

Kan ju ge mig den på att alla andra naturintresserade typer nyttjade helgens briljanta väder maximalt och spanade fåglar på löpande band. Krysshäftet fylldes förstås till bristningsgränsen av allehanda återvändare och spännande rariteter.

Sådan aktivitet fanns inte på min agenda. Därför har jag inget fräscht och säsongsbetonat att komma dragandes med (även om bilderna är ganska nya). Men för att den här bloggen inte ska ligga orörd kan jag väl ändå peta in två småttingar från samma svamp som fjädervinge-baggen och Histiostoma-kvalstret i det här inlägget.

Den gulbruna plutten i första bilden är också ett kvalster. Tyvärr fick jag inte alls till någon godkänd kvalitet i fotografiet men det börjar väl antagligen närma sig objektivets (Nikon 10 0.25 160/- WD5.6) begränsningar. Ljussättningen kan dock med säkerhet förbättras. Bilderna är en del i arbetet med att komma underfund med objektivet och de puttinuttiga motiven. Kvalstret i fråga är väl ca 0,4 mm långt. Tror kvalstret hör till ordningen Oribatida - hornkvalster på svenska. Dessa är pansarförsedda och förekommer i helt galet stora mängder på ställen där något organiskt ska nedbrytas. De lever alltså av förmultnande material och gillar bl.a. svamp. 

Skalbaggen är en riktig bjässe i sammanhanget. Det handlar om massiva 1,7 mm som en gång i tiden klampade fram någonstans i den för länge sedan dissekerade skivlingens vindlingar. Som vanligt när det gäller att hänga baggen i rätt gren på släktträdet så är jag ute och gissar. Jag borde egentligen peta fram en vinge för att definitivt eliminera den från familjen fjädervingar. Misstänker att den snarare är en representant från Proteininae - en underfamilj inom familjen kortvingar (Staphylinidae). Den skulle t.o.m. kunna vara en art ur släktet Proteinus. Antenner och kroppsform pekar i den riktningen.

Behöver jag tillägga att Proteininae-kortvingar gillar svamp? Troligen inte. Men nu gjorde jag det i alla fall.