Trädgården 6.8. Achipteriidae

Sådant som händer när koncentrationen inte alltid är den rätta är att man kan glömma ett eller annat samt inte vara riktigt uppmärksam på att så var fallet förrän långt efteråt.

På grund av tankspriddhet blev ljussättningen i det här fallet besvärande skarp men samtidigt bjöd det regnvåta mikrolandskapet med sina svampar på hyfsat spännande effekter. Aningen utomjordisk känsla.

Kvalstret, obestämt (sannolikt obestämbart) sådant i familjen Achipteriidae, förser sig av vad som bjuds i en av de svampar som frodas i trädgårdens många kringliggande bitar förmultnande lövträdsved.

Jag har tänkt mycket på att svamparna på just denna träklabb borde redas ut ordentligt genom fortsatt mikroskopering av deras sporer. Det blev bara snack och ingen verkstad. Jag har helt enkelt har för mycket annan verkstad på annat håll vilket gjort att engagemanget och orken inte infunnit sig.

Här ett första inlägg med svamparna och här ett andra inlägg. Det sistnämnda har lämnat stora frågetecken efter sig.

Ytterligare några kvalster i samma familj hittades på andra bitar av död ved som undersöktes denna dag.

De svarta knölarna i bilden nedan är också någon svamp. Problemet är att jag inte har koll på vilket träslag växer på och har varken ägnat tid åt att försöka reda ut vad det rör sig om eller postat bilden i något lämpligt forum.

Trädgården 1.7. Obestämd skålsvamp (Peziales)

"Jag får följa med och kanske göra en ny preparering när apothecierna öppnar sig. Om andan faller på får jag väl i det skedet även göra ett permanent preparat."

Citatet ovan är hämtat från det här inlägget.

Hur gick det med prepareringen av sporer ?

Fotografierna som syns här togs i all hast kort innan jag körde iväg till Vasa för att dra vidare västerut över Kvarken och jobba med utställningshängning i Järnäsklubb, Nordmaling.

Den resan återkommer jag till.

Efter hemkomsten fem dagar senare glömde jag bort att se om flera apothecier "slagit ut" och när jag väl kom att tänka på saken var det för sent.

Det blev med andra ord ingen mikroskoppreparering.

Redigering 25.7.2026: Slarv, slarv och åter slarv. Jag skrev inledningsvis att Apothecierna är Lasiophaeris hirsuta. Men det är ju inte korrekt. Det här måste vara en tredje svamp som växer i den lilla vedklabben (se kommentarer). Tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade saken!

Måhända någon Trichophaea/Wilcoxia... eller i den häraden i alla fall. 

Mikroskopering av sporerna hade verkligen varit av stort värde!

Här och var syns hoppstjärtar. Men i motsats till tidigare när klothoppstjärtar (underordning Symphypleona) vandrade omkring på denna svamp är det nu fråga om ledhoppstjärtar (underordning Arthropleona). Eftersom jag inte har närbilder på dem är bestämningen vansklig men det ser ut att röra sig om någondera art i släktet Ceratophysella.

Trädgården 30.5 - 24.6. Lasiosphaeris hirsuta & Scutellinia sp

30.5 tog jag några närbilder av den här svampen som bildade - och i skrivande stund fortfarande bildar - sammetsaktig svart matta över en bit död ved på marken i trädgården. 

Här och var fanns gulbruna tofsar vilka såg ut att börja blomma ut som apothecier.

Tog en kort fokusstackning också. Ganska hysterisk bild.

Den svarta mattan av små håriga kuddar bör vara någon raggömming (Lasiosphaera / Lasiosphaeris).

9.6 såg det ut så här. De gulbruna tofsarna visade sig vara någondera art i släktet Scutellinia, ögonskålar. 

Notera de två hoppstjärtarna i bilden ovan!

Även den här gången blev det en kort fokusstackning.

Och nu tillbaka till raggömmingen.

I går (24.6) hade jag nämligen tänkt att jag nöjer mig med det ovanstående och publicerar det som det är. Eller ungefär som det är i alla fall. För nu har jag redigerat texten en smula.

Plötsligt fick jag nämligen för mig att det kändes för futtigt och frågade mig själv varför jag inte helt enkelt bara gick ut efter några raggömming-tofsar för närmare granskning.

Sagt... eller... frågat och gjort!

"Hårtussen" är väl kring 0,6-0,7 mm i diameter.

Jag började fokusstacka sporsamlingarna men dumt nog hade jag enbart vatten mellan glasen. Hjärnkontoret hade i förväg inte tänkt alla tankar kring alla moment hela vägen till punkt.

För fokusstackning behövs en stelnande vätska. Vattnet kryper ju nämligen sakta iväg mot glaskanten där det dunstar och då blir det också rörelse bland sporerna. 

Så det bidde inget av stackningarna.

Jag orkade inte preparera en ny omgång så det får räcka med de bilder jag tog.

Arten är svart raggömming, Lasiosphaeris hirsuta.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström som bekräftade arten och förmedlade att sporerna ännu inte är riktigt mogna. Jag får följa med och kanske göra en ny preparering när apothecierna öppnar sig. Om andan faller på får jag väl i det skedet även göra ett permanent preparat.

Stefan skrev också att ögonskålen kan tänkas vara antingen Scutellinia crinita eller S. scutellata baserat på de långa kanthåren. Men mikroskopering borde förstås ha utförts även på dessa.

Det är förresten inte många L. hirsuta på laji.fi och bara en rapport är av färskare datum. 

Orsaken till att jag tyckte det var skäl att spendera tid på att kolla sporerna hade med de få rapporterna att göra. Att det rörde sig om L. hirsuta misstänkte jag redan innan mikroskoperingen. 

I laji.fi har svart raggömming släktnamnet Lasiosphaeria. Så vitt jag kan notera är arten på de flesta håll numera insorterad under Lasiosphaeris.

Jag bör väl få tummen ur och rapportera denna nu då? 

Måhända jag får in några andra samtidigt? Jag har pinsamt mycket som är orapporterat.

Olympus BH2, 40x med 2.5x NFK Eyepiece till kamera med APS-C-sensor. Första mikroskopbilden obeskuren. Resten marginellt beskurna.

Hysalhedet 23.5. Lophodermium sp.

I samband med dokumentation av kvalster i Bådaviken 3.5 tog jag även bild på ett granbarr med svampen Penicillium glaucoalbidum. 

Den här gången gjorde jag samma med ett tallbarr som bjöd på någon art i släktet Lophodermium som går under det svenska namnet spricklingar. 

Faktum är att jag också noterade spricklingar på granbarren i Bådaviken 3.5 men tog av någon anledning aldrig några bilder. 

Många sprickling-arter går på tall och det behövs troligen mer omfattande undersökning för att vara säker på vilken det rör sig om i det här fallet.

Apothecierna är inte helt utvecklade på det dokumenterade barret och jag sökte inte efter fler.

Spricklingar angriper barren medan de sitter kvar på kvistarna.

Här är en sida med lite kortfattad beskrivning.

Trädgården 16.5. Mollisia fusca/lividofusca

Söker man diverse småkryp är det ju bl.a. skäl att lyfta och vända på död ved som ligger på marken. I det här fallet handlade det om en stump av en ekgren.

Men det är ju inte bara småkryp som kan hittas. Ekgrenen bjöd på gott om gråskål (släktet Mollisia).

Bilden ovan är en fokusstackning av totalt fem fotografier. Det blev en liten miss och därav ett oskarpt stråk tvärs över..

Sedan rotade jag en stund bland gråskålarna men fann för gott att vända mig till expertisen i Fb-gruppen Svamp-Klapp för att få svar angående huruvida artbestämning alls är möjlig.

Svaret:

Apothecier med det här utseendet på mörkbrunt subiculum (hyfmatta) och som växer på lövved är antingen mörk bäddskål Mollisia fusca eller M. lividofusca. Mikroskopering krävs för att skilja dem från varandra.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström!

Bådaviken 3.5. Hemileius initialis

Sist ut - eller in? - från förnarotandet i Bådaviken 3.5 är Hemileius initialis (familj Scheloribatidae).

Det kan vara trixigt att få syn på riktigt små kvalster genom kamerasökaren när objektivet, som saknar fokuseringsmekanism, är ställt på fem gångers förstoring. Skärpedjupet är toktunt och ytan man ser genom sökaren är knappt 4,5 mm bred. Man ska alltså träffa hyfsat exakt i alla tre dimensioner samtidigt om man ska få in det lilla motivet i synfältet. Av den anledningen brukar jag ibland placera ett aningen större objekt - i det här fallet ett barr - som "pekar" på krypet. Barret hittas lätt i sökaren och då är det enkelt att leta sig vidare till dess spets där motivet bör befinna sig om det inte traskat iväg allt för snabbt.

Den här gången vandrade kvalstret mot barret och upp på det. Alldeles okej det också. Tyvärr är det oskarpt i första bilden där det annars sitter rätt snyggt och någon andra chans gavs jag inte.

Räknat på hur många gånger dess kroppslängd går på sensorbredden (obeskuret fotografi) samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad är kvalstret nära 0,4 mm.

Hemileius initialis beskrivs som sekundärnedbrytare i förnan. Svamp nämns också som föda.

Tack till Josef Stary för artbestämning! Inledningsvis utgick jag från att kvalstret tillhörde familjen Oribatulidae och att det var någon art i släktet Oribatula. Men Stary noterade att kvalstret har en prolamella vilket för det över i Scheloribatidae och därmed kan det bedömas vara Hemileius intialis.

Dess prolamella kan skymtas som en vag kontrastskiftning på sidan av prosoma ("framkroppen"). 

När jag hanterade barr för det ovan nämnda ändamålet slog det mig att jag förstås också borde ta bild av de små svampar som växer på många av granbarren. Jag bör väl förtydliga att det handlar om granbarr som ligger i förnan och som alltså inte sitter kvar på granens kvistar.

Svampen är Penicillium glaucoalbidum.

Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bekräftelse!

Referens:

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Bådaviken 3.5. Spatiodamaeus sp (?)

Osäkerheten är rätt stor eftersom jag i skrivande stund inte riktigt på allvar rotat i huruvida potentiella släktesnycklar är tillgängliga och således än mindre kollat sådana. Eller jo... jag har några nycklar men dessa är inte kompletta, utan berör några fåtal arter. Vad som är "komplett" i kvalstersammanhang är förstås dessutom en närmast omöjlig frågeställning.

Det förhåller sig så att jag för tillfället gärna ger mig tid att åka ut någon timme nu som då för att få frisk luft och vila upp från det myckna skrivbordsarbetet som just nu råder. Men timmar för artbestämning - vid det där skrivbordet - är inte riktigt en grej jag för närvarande kan prioritera även om det är rolig sysselsättning. 

Här borde jag bland annat räkna och granska hår överallt på kvalstret samt ställa allt i relation till vad som nämns i åtkomlig litteratur. Nu råkar det här kvalstret förresten ha tappat några leder och rent allmänt är det - som vanligt - sannolikt så att man ändå inte kan göra någon närmare bestämning utan bilder på kvalstrets undersida.

Jag tror dock att det borde röra sig om Spatiodamaeus men kan alltså under inga omständigheter bekräfta detta. Någon läsare med insikt och/eller tid att granska får gärna göra så. Jag tar tacksamt emot hjälp. 

Kvalstret är även postat i en kvalstergrupp på fb men där har ingen än så länge replikerat. När det är "tyst" brukar det ofta handla om att bildmaterialet inte räcker till.

Kvalstrets kroppslängd är för övrigt ca 0,7 mm.

Att samla skräp på ryggen är någorlunda vanligt bland Damaeidae men arterna i just Spatiodamaeus verkar vara extra ivriga vad den saken beträffar.

Jag återkommer självfallet med uppdatering av inlägget om eller när mer information erhålles.

Underlaget är ett björklöv och de små svarta fläckarna med uppstickande piggar är svampen Venturia ditricha. Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämningen!

Penicillium på Bassus calculator

Typiskt för en del av de självdöda insekter jag samlar in från trädgårdens växthus är att de blivit svampangripna. Varmt och fuktigt kombinerat med att jag inte lyckas plocka in alla krypen tillräckligt snabbt gör förstås att mögel ibland hinner före.

Visst! Det finns flera svampar som angriper insekter och dödar dem, men på bilderna är det alltså fråga om svamp som går på redan död vävnad.

Om jag inte är ute och cyklar bör det vara någon art i släktet Penicillium, penselmögel, som drabbat kvarlevorna av denna Bassus calculator (fam. Braconidae, bracksteklar). Stekeln kommer därmed inte att sparas. 

Svampangripna döingar förpassas till förgängligheten men i det här fallet fick det alltså bli dokumentation först. 

Bassus calculator har jag skördat i växthuset en gång tidigare och rimligen hittar arten sina värddjur i trädgården. Jag har ännu inte fått korn på dem men en stekelhona har förstås avancerade sinnen till hjälp.

Någon genomgång med artbestämning av det insamlade materialet har jag än så länge detta vinterhalvår inte påbörjat. Däremot har jag monterat en stor del av det som samlats in under 2024 och 2025 och som legat i diverse insamlingslådor sedan dess. En vacker dag kanske artbestämningen och dokumentationen återupptas och då dyker förstås resultatet upp här på denna blogg.

Bådaviken 1.11. Svamp och träd

Tolkar jag nätteckningen rätt bör detta vara vårtig röksvamp, Lycoperdon perlatum, snarare än någon av förväxlingsarterna. Det nätliknande mönstret uppträder när vårtorna ramlat av i slutskedet av fruktkroppens existens. 

Här bör det vara violett geléskål, Ascocoryne sarcoides, som letar sig ut ur stammen på en död björk. Nu borde jag förstås försöka reda ut vilka lavarna är också. Den grönaktiga ska väl vara ordinär blåslav, Hypogymnia physodes, och den grå med bruna runda apothecier är rimligen grenkantlav, Lecanora pulicaris. Centralt i bild i anslutning till geléskålen till höger finns något som skulle kunna vara skrynkellav, men osäkerhet råder.

Tillägg 26.5.2026: Till höger syns något som ser ut att vara purpurskinn, Chondrostereum purpureum. Detta föll av någon anledning bort när jag plitade på inlägget. Stort tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade purpurskinnet (se kommentar)!

I den äldre strandskogen på gränsen mot granskogskanten lyste plötsligt dessa blad upp i mossan. Ekplantor konstateras numera allt längre norrut i landet. Hemma i trädgården är de vissa år många. Men där står ju en stor gammal ek. De allra flesta småplantorna brukar vanligen inte klara första vintern men en viss förändring är alltså i görningen. Ekarna har tydligen svalt den stora klimatförändringsbluffen med hull och hår och borde läsa expertutlåtanden i kommentarsfälten på sociala medier för att erhålla sanningen av personer som minsann inte hjärntvättats av empirisk och verifierbar observationsvetenskap.

Om det alls finns några ollonbärande ekar i närheten av Bådaviken vet jag inte. Skulle i så fall vara vid någondera sommarstuga några hundra meter bort. Men nötskrikor är förmodligen orsak till dessa två plantor och då kan ekollonen ha transporterats längre sträcka. Blir intressant att se om vintern överlevs.

 

Bådaviken 19.8. Svampar

Min flegmatiska svampdokumentation fortsätter... att vara flegmatisk.

Nära toppen på en ca fyra-fem meter hög björkstubbe hade denna svamp sina fruktkroppar utspridda.

De flesta svamparna får jag slå på. 

Slå på i en bok alltså.

Boken i det aktuella fallet är volym två i Fungi of Temperate Europe av Thomas Læssøe och Jens H. Petersen. Ett genomtjusigt bokverk.

Bland de som såg värda ut att kolla närmare på var släktena Cerrena och Trametes. Problemet är att fruktkropparnas ovansida inte syns.

Cerrena, närmare bestämt slingerticka, Cerrena unicolor, plockade jag bort ur ekvationen eftersom den normalt är lurvig på ovansidan och "håren" borde synas över kanten. Därmed var några arter i släktet Trametes kvar. Konsultation i svampgrupp skickade mig tillbaka på slingertick-spåret.

Fruktkropparna ser färska ut och nytillväxten längs kanten kanske döljer eventuellt lurv. Porerna känns också mera slingerticka än Trametes.

Summa summarum luktar det alltså slingerticka för tillfället. 

Slutligen tog jag en uppföljande bild av den här svampen.

 

Bådaviken 3.8. Hericium cirrhatum

Inte överdrivet ovanlig men inget man ser varje dag. Den diffusa formuleringen får beskriva förekomsten av gyttrad taggsvamp, Hericium cirrhatum.

Släktingen koralltaggsvamp, H. coralloides, brukar jag ibland få korn på i Bådaviken men det här var första gången gyttrad taggsvamp dök upp framför ögonen.

Här växer den på död björk vilket den gärna gör. Den kan också hittas på bok, sälg och tall.

Bådaviken 26.4

Nordlig vind matade in kyla i Bådaviken denna dag. De mer utsatta vattenspeglarna var försedda med ishinna.

En Exidiopsis effusa-angripen gammal gren hade fått frisyr under natten men morgonsolen började nöta bort dess krispighet när jag passerade. 

Håris bildas alltså i ved som innehåller nämnda svamp.

Det var överlag lugnt i viken. Nästan bara de största fåglarna, tranor och grågäss, trotsade snålblåsten och dristade sig med jämna mellanrum till diverse varv över viken. 

Enstaka sävsparvar och ängspiplärkor företog snabba förflyttningar men hölls sig mestadels på marken där de sannolikt koncentrerade sig på födosök. Sång och spelflykt sparades till en annan dag.

Trafiken av tranor var påtaglig. Vid ett tillfälle cirklade 6 st länge och väl över viken. De bofasta tran-paren markerade att stället är upptaget och ibland tog även de till vingarna. Måhända de ville vara extra tydliga.

Ögats blinkhinna är förresten dragen över ögat i bilden ovan.

Tre storspovar på väg mot norr. 

Bländare f9 och ändå är den ena utanför skärpedjupet. De är inte på rad så som man annars kunde tro.

En tornfalk sneddade också över viken. Jag tryckte av några exponeringar i dess riktning men resultatet var inget någon blir gladare av... om man inte blir glad av att se andras dassiga bilder förstås.

På tal om dassiga bilder. Svartmes har jag jagat med kameran nästan varje gång jag satt min fot i Bådaviken denna vår. De har hörts i granskogskantens kvistvirrvarr men endast skymtats bråkdelar av sekunder.

I dag åstadkoms den här bilden. Svartmesen satt stilla i en evighet av kanske fem sekunder men behagade aldrig visa annat än rumpa och nacke.