Bådaviken 3.7. Del 11 - Rhyssella approximator

Avståndsdokumentation av Rhyssella approximator (underfamiljen. Rhyssinae, raspryggsteklar; fam. Ichneumonidae, brokparasitsteklar).

Det är en art jag tidigare fotograferat ganska ofta i Bådaviken. 

Här är ett av de mer bildrika och informativa inläggen. 

Under de senaste åren har mina observationer av stekeln varit märkbart fåtaliga och samma gäller halssteklarna den parasiterar på. Troligen är det ett resultat av färre stående döda alar av rätt ålder.

Rhyssa persuasoria

Ädelgransklabbarna levererar än. När de kom till trädgården 2019 drog de till sig en stor hornstekel och året därpå dör Rhyssa persuasoria upp. Nu är det tredje året som dessa parasitsteklar borrar i veden. Tydligen finns det några hornstekellarver kvar där inne.

Bilderna togs 25.6.

Bådaviken 15.4. Del 4 - Fastnat och dött eller dött och lämnat kvar?

Frågan är om denna Rhyssella approximator fastnade och dog eller dog av annan orsak under den mödosamma äggläggningsprocessen. Jag misstänker det förstnämnda. Det lär ske ibland.

Kroppen har hängt och slängt i vinden sedan förra sommaren.

 

Bådaviken 20.6. Del 9 - Rhyssella approximator

Oj så trögt det går med bloggandet just nu!

Känns som om bloggarenergin är körd i botten för tillfället.

Här är tvenne bilder av en Rhyssella approximator-hona i alla fall. Några enstaka honor kunde jag notera under den aningen kylslagna dagen vid Bådaviken. De flesta satt väl inaktiva och kurade i väntan på lite mer värme.

Jag sökte lite extra efter Pseudorhyssa alpestris i hopp om att få fler och bättre bilder. Men den jakten förblev resultatlös.

Rhyssa persuasoria

17.6 surrade ett flertal hanar av Rhyssa persuasoria omkring bland de stora klabbar av ädelgran som legat i trädgården sedan ett par år tillbaka. Första sommaren lockades en hornstekel-hona (Urocerus gigas) och året därefter Rhyssa persuasoria som ju parasiterar på hornstekellarverna. Det blev en hel del inlägg om den stekeln och här är sista inlägget (med länk till övriga) i den följetongen.

Som hos så många andra steklar kläcks hanarna först och konkurrerar sedan om honorna som kläcks aningen senare. Här ägnar sig t.ex. hanar av släktingen Rhyssella approximator åt sådan aktivitet.

Hanarna var lite skrajsna av sig och närmandet med kameran måste ske i ultrarapid - vilket i sig blir ett bekymmer eftersom de samtidigt har en aktivitetsnivå som om de nyss dragit tolv koppar espresso. Ett par bilder blev det trots allt till slut.

En hona hade också kläckts. De är är inte heller så pigga på att agera modell. Men när de väl står på träet med ovipositorn nere i veden kommer de inte undan.

Direkt honan var klar med en förmodad äggläggning var en av hanarna snar med att ta vara på tillfället.

Sedan fortsatte hon på en annan plats.

Och på ett tredje ställe.

När jag gick genom bildmaterialet noterade jag ett antal kvalster på honan. Skulle jag ha sett dem under fotograferingstillfället hade jag tagit specifika närbilder. Får nu i stället nöja mig med bristfällig inzooming av befintligt bildmaterial.

På stekeln sitter några bruna, blänkande kvalster som ser ut att eventuellt höra till den taxonomiska (ranglösa) gruppen Uropodina (Mesostigmata). Utöver dem finns tre st. ljusare och mer långbenta kvalster som också ingår i Mesostigmata men som eventuellt kan vara något i stil med Parasitidae eller annan likartad familj. Det är givetvis omöjligt att avgöra art (eller ens familj). 

Försökte leta efter eventuell information gällande kända nutualistiska relationer mellan Rhyssinae och foretiska Mesostigmata, men utan resultat. Har även frågat runt bland kvalsterexpertisen men inte heller den vägen fått kött på benen.

Det är ju trots allt fullt möjligt att dessa två olika kvalster befinner sig på stekelhonan helt och hållet av en slump. 

Tillägg 1.12.2025: Uropodina-kvalstren skulle potentiellt kunna tillhöra familjen Oplitidae med tanke på att de härrör ur död ved som en del av familjens släkten/arter tenderar leva i. Den till synes blanka och släta ryggskölden är också förenlig med med Oplitidae. Detta är dock endast en spekulation. Se även det här inlägget.

Samling i väntan på första honan

Söndagen 30.5 var vädret fint och allt var upplagt för en liten rekognoseringsrunda till Bådaviken.

Styrde som vanligt kosan till strandskogen med alla döda alar som varit så bra på att locka insekter de senaste somrarna. Ganska snabbt kunde jag se att Rhyssella approximator-hanar kläckts och att flera av dem samlats på en alstam.

En av hanarna satt målmedvetet med bakkroppen böjd under sig och spanade in under en utstående träflisa. Den aktuella stammen har delvis skalats ren på bark av hackspettar som också är intresserade av krypen i veden.

Inne i springan höll en hona på att gnaga sig ut genom veden. 

Jag såg inga andra honor och denna kan alltså ha varit en av de absolut första som kläcktes i området.

Rhyssella approximator har jag dokumenterat och skrivit om vid upprepade tillfällen. Här är det mest omfattande inlägget. 

Det är en stekel som är aktiv under nästan hela sommaren. De sista observationerna för säsongen har jag gjort i slutet av augusti och det betyder att arten är aktiv i hela tre månader. 

Jag väntade aldrig på ögonblicket då hon kunde ta sig ut ur sitt kläckhål. Det borde jag kanske ha gjort. Men samitidigt var jag ju nyfiken på en del andra kryp och gick tillbaka till "stekel-alen" först en och en halv timme senare. Då var hon ute och befruktningen var redan i full gång.

Bådaviken 18.8. Del 2 - Rhyssella approximator

Rhyssella approximator är aktiva vid Bådaviken i åtminstone två månader per sommar. Min första observation av dem i somras var 21.6 men jag hade då inte varit vid Bådaviken sedan 23.5 och steklarna har kläckts någon gång däremellan.

Det är ju knappast samma individer som flyger hela två månader. Men steklar i underfamiljen Rhyssinae verkar ha ganska långa liv som vuxna. Tidigare i somras följde jag med en enskild Rhyssa persuasoria som uppehöll sig i trädgården och upprepat lade ägg i ved (eller eg. i Urocerus gigas-larver) av en Abies-gran. Det var visserligen flera R. persuasoria-honor som besökte veden, men en av dem höll jag specifikt koll på och kunde känna igen henne på utseendet (detaljer i fläckarna). Hon var verksam med äggläggning i hela 35 dygn. 

De Rhyssella approximator jag såg vid Bådaviken 18.8 var alla ganska små till växten.

Bådaviken 16.7. Del 2 - Rhyssella approximator

Det har blivit många bilder av Rhyssella approximator under mina besök vid Bådaviken.

Här och här är t.ex. två inlägg med en del fotografier och information.

Några "porträtt" hade jag inte av dem, så det fixades lite halvbehjälpligt när några satt lämpligt på alstammarna i strandskogen.

R. persuasoria-uppdatering

Bilderna tagna 14 och 16.7. Jag har även i dag observerat denna Rhyssa persuasoria-hona som alltså  efter åtminstone 35 dygn fortfarande besöker bitarna av ädelgranstammen och aktivt skannar av barken med antennerna för att hitta nya ställen att borra ner ägg på.

Att gå och spana runt vid granstockarna har blivit ett viktigt inslag i vardagen. Alltid lika spännande att se om hon fortfarande är på plats.

Tidigare inlägg i ämnet.

26.6: Rhyssa persuasoria

10.7: Mera Rhyssa persuasoria 

15.7: R. persuasoria in i absurdum

R. persuasoria in i absurdum?

Förlåt, förlåt, förlåt!

Men i stället för att uppdatera det här inlägget publicerat 10.7 så gör jag ännu ett inlägg med Rhyssa persuasoria. Dessa bilder togs kort efter jag publicerade nämnda inlägg. Bilderna är med andra ord mycket mer färska än de föregående bilderna och vi ser här samma hona som fortsätter att lägga ägg.

Hon har således varit verksam i snart en hel månad och besökt granveden många gånger om.

I det här inlägget om och med kusinen Rhyssella approximator ordade jag kort om plåtarna på undersidan av bakkroppen - tergiterna - och deras funktion som stöd för ovipositorn medan stekeln borrar i träet. I bilden ovan borrar hon inte längre, utan är i färd med att dra ut äggläggningsröret. Därför är det inte pressat mot buksidan och därmed syns tergiternas "ränna" i vilken ovipositorn placeras för att öka stadga och säkerligen kraften under borrandet.

Även när ovipositorn dras ut förskjuts dess ovan- och undersida av och an genttemot varandra. Vid basen av ovipositorn syns i bildserien nedan en skillnad på kanske 2 mm. I mittenbilden är den [i bild] övre halvan indragen och i de två andra är den mera utskjuten jämfört med den [i bild] undre halvan.

Egentligen är det dock ovipositorns undre halva/skena (eg. ett par sammanfogade skenor) som är uppåt i bild.

Senare på kvällen hittade jag en riktigt liten hona som också var i färd med att borra (bilden nedan).

I några bilder kunde jag notera att hon hade ett sämre fungerande ben (andra benparets högra ben) vilket den första honan jag upptäckte 15.6 också hade. En närmare koll på de gulvita fläckarna visade dock att det inte rör sig om samma individ.

Ett frågetecken jag har kring de mindre honorna som observerats och dokumenterats är att de alla har mörk coxa (höft) på alla benparen. Är i skrivande stund lite osäker på hur det ser ut med variation som inbegriper just färgen på coxa inom den här arten. Hoppas få återkomma till det. Gissar att det här inte är sista inlägget med Rhyssa persuasoria.

Edit 16.7.2020: Se kommentarerna ang. färgvariation.

Mera Rhyssa persuasoria

Jag frågade chefsredaktören på bloggredaktionen om det är OK att göra ett nytt inlägg med Rhyssa persuasoria så tätt inpå det förra.

Trots att jag inte har så mycket nytt att komma med - förutom bilderna - så ansågs idén vara alldeles lysande. Svaret var att det inte kan bli för många steklar i en blogg och att eleganta kreatur som Rhyssinae-steklar är välkomna när som helst.

Första observatioen av dessa raspryggar gjordes 15.6. Läs mer om den saken i inlägget jag länkade till ovan. 

Dessa bilder togs 28.6 och 1.7. Den här (stora) honan är samma individ som honan i de fem sista bilderna (16.6) i föregående inlägg. 

Jag utgår nämligen från att det är möjligt att skilja mellan olika individer på basis av de ljusa fläckarna. Rimligen är de inte identiska in i minsta detalj. 

Att ta fler fotografier handlade förstås om att kontrollera huruvida det rör sig om samma honor eller om det är nya individer som söker sig de där ädelgranstockarna jag har liggande i trädgården.

I går (9.7) var fortfarande en stor hona på stockarna och borrade ner fler ägg. Jag fotograferade henne inte och vågar alltså inte säga om det forfarande är samma stekel som går an. 

En riktigt liten hona sågs också i går och den honan tycker jag mig inte ha sett tidigare. Hittills har stockarna alltså varit besökta av raspryggarna över en period på 25 dygn. Jag får uppdatera om jag gör nya observationer.

efter avslutad äggläggning används bakbenen som hjälpmedel när ovipositor-höljena ska på plats runt äggläggningsröret. 

Sedan vände hon huvudet neråt och började borra än en gång. Jag lät henne arbeta i fred.