Bådaviken 19-21.5

Det har blivit ett antal kvällar i Bådaviken. En av kvällarna (19.5) blev till natt eftersom potentiellt närvarande nattsångare föga förvånande vanligen sjunger just då. 

Kameran som vanligt med trots det fotofientliga kvällsmörkret och mitt egentliga fokus på annat än fotograferande. Bofinken här ovan dokumenterades som synes innan det blev alldeles för mörkt.

I solnedgången sjöng en ung och ännu honfärgad rosenfink-hane (ovan). En buskskvätta hade han sällskap av men några bilder på den fågeln blev det aldrig. Samma gäller skäggmesarna som nu börjat höras inne i vassen.

Några nattsjungande arter knutna till vassområdet hördes inte. I strandskogen bakom fågeltornet sjöng ärtsångare och törnsångare.

Följande kväll (20.5) var luften fylld av svalor.

Ladusvalor i försvarlig mängd och enstaka hussvalor jagade svärmande fjädermyggor.

Även tornseglare hade anslutit. Inte många. Kanske 5 st.

"Mina första" tornsvalor för året.

Brun kärrhök-hanen kretsade som vanligt över viken.

Antalet grönbenor har rört sig om ca 50 individer som stannat kvar ett antal dagar och födosökt i viken.

Vid några tillfällen har jag noterat sparvhök (hona) som siktat in sig på grönbenorna. Attacken inleds ofta i låg och snabb flykt tätt över vasshavet vilket gör sparvhöken osynlig för grönbenorna som letar mat på de öppna ytorna mellan vassen och strandskogen. Någon lyckad jakt har jag inte bevittnat än.

Bådaviken 6.6. Del 7 - Fågelparty

Vad jag tror var fjädermygg svärmade över viken och lockade därmed fåglar. När jag kom ut till fågeltornet fyllde skrattmåsarna luften ovanför den öppna vattenytan mitt i vasshavet. Enstaka dvärgmåsar kunde jag också kryssa. Några bilder tog jag inte från tornet men efter en stund gick jag ut i själva viken längs en "vall" som uppstått vid dikesgrävning för många år sedan. När jag kom närmare vattnet hade dvärgmåsarna försvunnit och endast enstaka skrattmåsar var kvar.

Däremot susade tornseglare, ladusvalor, hussvalor och backsvalor omkring som skållade... tornseglare?

Jag försökte ta några närbilder men fåglarnas hastiga rörelsemönster och ruskigt kvicka uppdykande bakom vassvipporna och toksnabba passage på nära håll omöjliggjorde vettigt resultat. 

Således blev det endast några avståndsbilder för dokumentationens skull.

Precis när jag hade gått från centrum av viken där fåglarna befann sig och tillbaka mot strandskogen för återupptaget småkrypssökande - samt höll på att byta från teleglugg till makroobjektiv - susade en helt annan fågel förbi på relativt nära håll. Snabbt försökte jag tvärvända mitt objektivbyte och fick väl hyfsat snabbt på teleobjektivet igen, men vid det laget hade lärkfalken redan lagt en hel del luft mellan sig och mig. Fotografiet ovan är taget på stort avstånd och bilden är gravt beskuren. Det syns "antagligen".

 

Kummelskärssvalor

Några ladusvalor och hussvalor som fotograferades under min helg på Mickelsörarna för ett par veckor sedan.

Lantsvala

Hirundo rustica betyder ungefär lantsvala men vi känner den ju som ladusvala.

Dessa bilder togs samtidigt som fotografierna av silvertärnorna i föregående inlägg och då förstår man att det är en strandnära ladusvala som sitter och kvittrar på bergtallskvistarnas toppar. I och för sig inget konstigt med svalor och stranden. Tvärtom. De gillar ju havsnära boende.

Ladusvalorna flyttar visserligen inte lika långt som silvertärnorna men till Afrika söder om Sahara vill de i alla fall och det är långt nog för dessa småttingar. I motsatts till tärnornas situation har nog svalorna en tuffare flyttning och fler faror på vägen. Förutom medelhavspassagen med hav och småfågeljakt ska de dessutom flyga över just Sahara. Alla klarar inte de prövningarna. Nordafrika är ett knepigt ställe för småfåglar. Längs nordafrikanska kusten sker ställvis en omfattande småfågeljakt med nät, klistriga kvistar och allehanda andra metoder. Småfåglarna som kommer till kusten är ofta trötta eftersom de nyss flugit över endera Medelhavet eller Sahara (beroende på flyttriktning). Vid kusten behöver de således vila och äta inför sin fortsatta flytt - också det vidare över havet eller öknen. Det är under vilan som de lätt faller offer för massfångstmetoderna. Nät och klisterpinnar i rätt träd och buskar kan fånga stora flockar på en gång.

Svalmorgon

Jag är ju inte alls klar med gässen på Röbäckslätten (tidigare inlägg) än men flikar in med några som också kom i stora skaror. När jag steg upp på fredagsmorgonen och kikade med morgonsömniga ögon ut mot gatan såg det ut som om grannhusens tak fått utslag.

Ladusvalor!

Jag greppade givetvis kameran och hastade ut.

Luften var som ett våtvarmt omslag och det var vindstilla. Svalornas täta och mjuka tjittrande kom ur alla riktningar.

Ibland skrämdes de upp och cirkulerade några varv i kvarteret innan de åter satte sig på hustaken, trådar och gatlyktor.

Svårt att uppskatta hur många de var men det är väl bara att börja räkna prickarna och försöka addera med motsvarande siffror för svalorna som inte rymdes med på bild och/eller befann sig på andra sidan taken. Jag säger 2000.

Jag drog ut på upplevelsen så länge jag kunde tills det verkligen var hög tid att göra sig klar och åka till jobbet.

Mickelsörarna. Del 25 - Ladusvala

In under bryggan vid Kummelskärs hamn har ladusvalorna sitt bo. Det intensiva tjittret och tjattret vid bryggan var på något sätt väldigt hemtrevligt.

Om inte allt för länge drar de och många andra småfåglar iväg till Afrika. Vi får innerligt hoppas att så många som möjligt lyckas undgå alla de fångstnät och klisterpinnar som placeras ut på sina håll vid Medelhavet. På insändarsidor och andra debattforum läser och hör man ibland om att katastrofvarningar gällande miljön bara är tomt skrammel men jag måste nog säga att jag är allt orolig över hur artrikedomen och balansen ska kunna upprätthållas när beskattningen på vissa arter trots allt är så pass hård som den är.