Pteromalus sp. (P. puparum?)

Sista puppglanssteklarna från insamlingen 2020 för dokumentation och artbestämning ("typ") är två exemplar av samma art i släktet Pteromalus.

Första exemplaret ovan och andra följaktligen nedan.

Även i det här fallet bad jag om hjälp och svaret - tack till Yeong Yoo! - är att det kunde tänkas vara P. puparum. Jag har gått av och an bland nyckelstegen i Graham 1969 (se ref.) för att se om jag har kapacitet att få förslaget bekräftat. Konklusionen är att jag inte kan bekräfta, men att nyckeln stärker antagandet att det rör sig om nämnda art. Antagandet stärks även av existerande bildmaterial på exemplar artbestämda av expertis. Någon kassaskåpssäker bedömning vågar jag mig ändå inte på.

P. puparum parasiterar på en mängd olika fjärilar, ofta dagfjärilar, som t.ex. Pieris spp., Nymphalis spp., nässelfjäril, tistelfjäril och amiral. Arten uppträder också som parasitoid på en del getingar och rovsteklar samt som hyperparasitoid på brokparasitsteklar (Ichneumonidae) och bracksteklar (Braconidae). Flexibel liten stekel med andra ord.

Referenser:

M. W. R. de V. Graham

The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969

Stenomalina micans (?)

Familjen puppglanssteklar (Pteromalidae) består i finländska artlistan av sju underfamiljer vilka i sin tur innehåller totalt 118 släkten och 345 arter. Det känns kanske magert jämfört med brokparasitsteklarnas (fam. Ichneumonidae) 34 underfamiljer och 2799 arter. Men av någon anledning ser jag mycket mera i kors när jag ska försöka nyckla puppglanssteklar. Det är rimligen en (o)vanesak eftersom jag inte befattat mig med dem särdeles ofta.

Jag gav ganska snabbt upp med den här 3 mm lilla tingesten redan när det handlade om att komma till rätt underfamilj.

Ger man upp postar man bildmaterialet i rätt nördgrupp och om bildmaterialet är tillräckligt informativt brukar det vanligen inte dröja mer än högst någon timme innan svar dyker upp i kommentarsfältet.

Tack till Yeong Yoo som hänförde stekeln till släkte Stenomalina!

Därefter kunde jag artnyckla (se ref.) och kom fram till att det torde vara S. micans. De övriga sju art-alternativen i Finland ramlade med relativ tydlighet bort i nyckelstegen. Ett litet frågetecken håller jag ändå fegt kvar.

S. micans parasiterar på fritflugor (fam. Chloropidae) och bekräftade arter är Chlorops pumilionis och Meromyza saltatrix.

Bakkroppen är för övrigt ihopknycklad på typiskt glansstekel-manér. Dessa bör behandlas på speciellt sätt för att undvika den effekten när de torkar. Steklarna jag samlar har oftast redan torkat i växthuset där de hittats.

Referenser:

M. W. R. de V. Graham

The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969

Lamprotatus annularis (?)

Ur lådan med steklar insamlade 2020.

Första puppglansstekeln (fam. Pteromalidae) presenterades tidigare i det här inlägget och nu kommer nummer två. Den tillhör också underfamiljen Miscogastrinae.

I samband med porträttbilderna skedde en liten olycka. 

Insekterna är limmade längst ut på spetsen av en för ändamålet anpassad kartongbit. Kartongbiten är trädd på en insektsnål. Läs mer om hur jag monterar insekterna här.

När de dokumenteras är nålen nerstucken i en skumplastbit som i sin tur står på en vit liten skiva ovanpå ett litet saxbord framför kameran. Över (runt) insekten placeras en ljusdiffuserande "tunnel" som mjukar upp inkommande ljus. När det första porträttfotot hade tagits och jag skulle börja arrangera om inför nästa detaljbild stötte mina fumliga fingrar till underlagsskivan så att allt hoppade mot objektivet. Eftersom arbetsavståndet bara är några millimetrar var krocken ett faktum.

Att det blev en andra, nästan identisk, porträttbild hade med vinkeln och inte med antennförlusten att göra. Jag ville bara vinkla upp clypeus (munskölden) en smula.

Vingarnas position är problematisk eftersom de döljer propodeum och petiolus (bakkroppsskaftets). Här ovan skymtar man ändå petiolus och kan notera en kort upphöjd tvärgående "ås". Jag borde egentligen knycka bort ena sidans vingar för att få bättre dokumentation.

Konsultation i en stekelgrupp resulterade i släkte Lamprotatus och L. annularis som förslag på art. Därefter har jag synat stekeln och Lamprotatus-nyckeln av och an varpå slutsatsen är att L. annularis verkar vara det det allra mest rimliga svaret. Ett frågetecken får ändå dröja kvar.

Tack till Koorosh Mccormack och Paul Vignac för vägledning!

En snabb koll på värddjur ger inte mycket men verkar i alla fall vara någon tvåvinge (Diptera) knuten till våtarv Stellaria media.

Referenser:

M. W. R. de V. Graham

The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969

 

Stictomischus obscurus (?)

Det minskar sakteliga bland steklarna i insamlingslådan 2020 vartefter de dokumenteras, artbestäms och förpassas vidare till sina "taxonomiska" förvaringslådor. Nu har turen kommit till glanssteklarna (överfamiljen. Chalcidoidea). De är bara fem till antalet.

Först denna 3 mm lilla puppglansstekel (Pteromalidae). 

"Som vanligt" innebär artbestämningen att tungan ska hållas rätt i mun, att koncentrationen måste vara på topp och att man synar de mest puttinuttiga detaljerna noggrant. Det finns goda artbestämningsnycklar, men de bjuder läsaren på ganska svår orientering i en väldigt stor skog. 

Att puppglansstekeln tillhör underfamiljen Miscogastrinae utgick jag från. Likheten med denna (Lamprotatus) är slående på flera väsentliga punkter... eller detaljer.

När jag nycklade landade jag inte på Lamprotatus, utan på ett släkte som inte finns i Finlands artlista.

Då blev det dags att dubbelkolla med personer som är mer bevandrade i den nämnda skogen.

Efter diskussion, i vilken just Lamprotatus var ett tänkbart släkte, dubbelkollade jag nyckeln igen och noterade att jag egentligen nycklat rätt, men att trötta ögon i ett av stegen hade sett fel nummer för därpåföljande steg varpå riktningen blev galen. 

Nytt försök och plötsligt var jag framme vid Lamprotatus.

Men då dyker en ny person upp i diskussionen och noterar att den här stekeln inte alls har ett stort hårlöst speculum. Speculum är ett område på utsidan av basalribban vilken är den böjda tvärribba som går från framkantens submarginalribba mot vingens bakkant. Basalribban syns ungefär en fjärdedel av vingen ut från vingfästet.

Då faller Lamprotatus bort. Det nya förslaget för släkte är Stictomischus.

Jag inser samtidigt att jag blandade bort mig själv genom att jag i nyckelskedet (och i huvudet) hade rört in den gamla (ovan länkade) Lamprotatus-stekeln (med hårlöst speculum) samt en annan nydokumenterad Miscogasterinae och som också den har speculum utan hår. Den sistnämnda kommer på bloggen så småningom.

Det visar också på knepigheterna med orienteringen i den här skogen. Jag hade gått fel i ett tidigt nyckelsteg (vingarnas hårighet), men därefter tycktes alla resterande nyckelsteg passa riktigt bra för att landa på Lamprotatus - alltså helt fel.

Men Stictomischus ska det vara. Arten är förmodligen S. obscurus men för att få det helt bekräftat borde jag enligt uppgift komma åt att se antalet tänder på båda käkarna. Det ska vara fyra tänder på vardera käke. En del arter har tre på ena käken och fyra på andra.

"Min" stekel har fyra tänder på vänstra sidan men antalet på den högra syns inte om jag inte bryter upp käkarna. Ett sådant beslut har jag inte tagit än. I dagsläget är det med andra ord S. obscurus med frågetecken.

Tack till Koorosh Mccormack och Paul Vignac för diskussion och vägledning!

Värdarter för S. obscurus är enligt Narendran et al., 2010 (synonymer bytta till rådande namn) Scolytus ensifer (Scolytinae, barkborrar), Botanophila seneciella (Anthomyiidae, blomsterflugor), Trypeta zoe (Tephritidae, borrflugor) och Hyalopterus pruni (Aphididae, långrörsbladlöss).

Försnämnda barkborre verkar inte finnas i Norden och B. seneciella är på svenska artlistan men inte på den finländska. 

Referenser:

M. W. R. de V. Graham

The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969

Stekelhotellet 27.6. Puppglansstekelbesök

Stekelhotell lockar inte enbart bin, rovsteklar och solitära getingar som söker lämpliga bohålor för sina larvceller. Diverse parasitoider dras förstås till bosättarna. Guldsteklar (Chrysididae), bisteklar (Gasteruptiidae) och brokparasitsteklar (Ichneumonidae) är några familjer innehållande arter man tenderar notera runt hålen.

Här är det en puppglansstekel (fam. Pteromalidae) som ser över möjligheterna att ge sina barn mat.

Tyvärr lyckades jag inte får bilder ur andra vinklar och bildmaterialet är alldeles för begränsat för att man ska komma någon vart i tillgängliga artbestämningsnycklar. 

En annan metod för att närma sig ett potentiellt svar är att hitta puppglanssteklar som parasiterar på någon av de arter som lägger ägg i stekelhotellet. Det inbegriper även parasiterande arter eftersom hyperparasitsim också är tänkbart. Jag har gjort några hittills resultatlösa sökningar och får återkomma till denna ifall något dyker upp i framtiden.

En tredje möjlighet är att jag råkar få någon insamlad puppglansstekel som går att knyta utseendemässigt till den här. Man kan trots allt se en del karaktärer via de befintliga fotografierna och då skulle man potentiellt kunna nå en plausibel gissning. Ska dock ha tur om det sker.

I Finland finns totalt 400 arter och när artbestämning är svårt från fältfotografier är det skralt med jämförbart bildmaterial knutet till verifierad artbestämning. Det är med andra ord tidsdrygt att söka när man inte har en vettig ingång att börja vid.

 

Plutothrix acuminata?

Det går långsamt på bloggredaktionen för tillfället. Den absoluta merparten av all bloggrelaterad verksamhet lär för tillfället handla om att publicera dokumentation av insamlade kryp. På grund av diverse pågående projekt blir det sannolikt inte så bevänt med några rapporter från "fältet". Utevistelser med kamera tenderar ligga långt ner på att-göra-listan. 

Någon enstaka kväll trotsar jag ändå mina övriga arbetsuppgifter och placerar ett litet kryp framför kameran. Fotograferandet och efterföljande artbestämning är dock även det en långsam process för närvarande.

Bilderna visar en 2,5 mm lång puppglansstekel (fam. Pteromalidae). 

Jag tänkte egentligen vänta med det här inlägget tills jag har stekeln artbestämd (så långt det eventuellt går), men även det har hittills blivit ogjort. Det finns två omfattande nycklar att gå efter (1, 2). Vad jag inte gett mig tid till är att se på detaljer vilka inte syns på dessa bilder. En del av nyckelstegen kräver det.

Men i ena nyckeln råkade jag vid en hastig genomgång notera "porträtt-teckningar" av arter i släktet Plutothrix. Karaktärerna (poroportionerna) i "ansiktet" verkar vara ganska specifika i det släktet och "min" stekel är porträttlik (se sista bilden). Samtidigt föreslog en puppglansstekel-kunnig person ute på www att Plutothrix är en god kandidat.

Jag har i all hast också försökt "snabbnyckla" (gå genom nyckelstegen) både till och från nämnda släkte. Det finns dock en del steg jag inte fått klockren bekräftelse på. Jag hittar ändå inget riktigt "fel" när jag jämför beskrivningen av dessa steklar med den på bilderna. Ska dock tilläggas att det enbart gäller en art i släktet - nämligen Plutothrix acuminata (syn, P. cisae - vilket är dess namn i båda nycklarna). Övriga arter har mörka vingfläckar och en del andra avvikelser. 

Sålunda tror jag för tillfället att det här är just P. acuminata. Säker är jag absolut inte utan att ha nycklat den på allvar.

Skulle det råka vara P. acuminata så kan man om den arten ändå nämna att den tidigare gick under namnet P. cisae och att den verkar vara parasitoid på trädsvampborrare (fam. Ciidae). Kläckning av P. acuminata är i alla fall förmodad från Cis boleti (3). Stekelns gamla vetenskapliga artnamn är en smula avslöjande.

Den här individen är insamlad i ett av trädgårdens växthus. Några trädsvampborrare har jag inte hittat i trädgården (har inte aktivt letat), men förutsättningar för dem finns absolut.

Referenser:

1.

M. W. R. de V. Graham

The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969

2.

Zdenek Bouček & Jean-Yves Rasplus

Illustrated key to West-Palearctic genera of Pteromalidae (Hymenoptera: Chalcidoidea)

Institut National de la Recherche Agronomique. 1991

ISBN 2-7380-0343-5

ISSN 1150-3912

3.

Vikberg V. & Martikainen P.

Parasitoid wasps (Hymenoptera) reared from two polypore fungi on aspen in Kivach, the Karelian Republic of Russia

Sahlbergia 17.1 (2011), 28-31

ISSN 1237-3273

Miscogastrinae

Julhelgen är kanske över men julen är i allra högsta grad kvar. Därför fortsätter jag med julbling i form av representanter ur överfamiljen Chalcidoidea (glanssteklar).

Givetvis är jag endast ytlig av mig och kopplingen mellan steklarna och julen är blott och bart baserad på glans och glitter.

Likt de tidigare grönglänsande steklarna jag lagt upp denna månad är den här insamlad i växthuset. I oktober placerade jag ut ett antal skivor uppe i taket och med dem kunde jag fånga upp döende insekter uppe vid glastaket.

Längden är ganska exakt tre millimeter. Tyckte det borde vara relativt lätt att komma fram till släkte då den uppvisar en hel del detaljer som ser förhållandevis specifika ut.

Det hjälpte inte och jag lade upp bilderna på Hymenopterists Forum för att få experthjälp.

Många minuter hann inte gå förrän släktet Lamprotatus nämndes i kommentarsfältet.

Gissningen verkar vara kvalificerad men det är ändå för tillfället osäkert om man vågar sträcka sig längre än underfamilj Miscogastrinae.

En nyckel för dessa finns tillgänglig och i något skede ska jag försöka traggla mig genom den. Jag uppdaterar inlägget om eller när släkte och eventuellt art klarnar.

Uppdatering 13.1.2024: Lamprotatus splendens, med visst frågetecken för arten.