Restaurering, objudna gäster och parasitoider

Det är hög tid att fixa till här och var i de boningar vi har utplacerade i trädgården. Fågelholkarna har dessvärre blivit aningen slarvigt genomgångna (eg. inte alls). Holkstädning borde skötas på hösten och nu är det i stort sett redan för sent att göra något åt saken. Rensning och nytt bomaterial är givetvis bra med tanke på loppor och kvalster. Sedan kan bobalarna ha blivit onödigt höga inne i holken också. Vi har dock långt fler upphängda holkar än antal häckande par och det finns en del holkar som i den bemärkelsen är praktiskt taget oanvända sedan tidigare.

En del annan service utförs dock.

I dag öppnades ett konstgjort humlebo byggt av trä intill ett av trädgårdens växthus. Boet fylldes med fårull förra våren och blev sedan hem för en koloni hushumlor, Bombus hypnorum. Att humlor faktiskt flyttar in i konstgjorda bon är ingen självklarhet. Det var med andra ord en glad överraskning.

Dave Goulson är en brittisk bi-forskare som skrivit flera riktigt bra böcker om bl.a. bin, humlor (som ju är bin) och andra småkryp. Han har även en YouTube-kanal jag gärna rekommenderar. Nedan är en kort video kring hur han anlagt konstgjorda humlebon. Just den här modellen har inte testats i bloggredaktionens trädgård.

Hushumlekolonin i vårt konstgjorda bo försvann märkvärdigt tidigt under förra sommaren. Orsaken blev klar när vi öppnade locket. 

Humlemott - Aphomia sociella.

Humlemotten lägger sina ägg i bon av humlor och getingar varpå larverna mumsar i sig såväl ägg som larver och puppor. I humlebon äter de även vax-cellerna som humlorna konstruerat. 

Det enda som återstod av hushumlekolonin är rester, likdelar, avtryck av vaxcellerna i fårullen och något som eventuellt är larvbajs. När humlekolonin är uppäten letar sig larverna iväg för att väva sina ofantligt sega kokonger där de förpuppar sig.

Vad passar väl bättre än att ta ytterligare en kort, liten film av Dave Goulson. Här plockar han ner ett getingbo som visar sig vara angripet av humlemott:

Vi rensade bort den gamla fårullen som nu är erbjuden till bobyggande fåglar. Ny fårull placerades i humleboet och även om filosofin är att natur bör sköta sig själv, så avlägsnades faktiskt humlemottkokongerna. 

Humleboet innehöll flera småkryp.

När locket öppnades sprang fettspindlar - Steatoda bipunctata - i alla riktningar. Flera av spindlarna hade fått påhälsning av Oxyrrhexis carbonator - en vanlig brokparasitstekel vars honor jag av någon anledning inte fått korpgluggarna på. Hanar ser jag dock ofta. Arten parasiterar alltså på fettspindel och det är stekellarven som syns framme på bakkroppen på honan till höger.

Upp ur humleboet kom även en säckspindel (Clubiona sp.) skubbande. 

Vad har den på ryggen då?

Jo, en stekellarv!

Här torde det dock röra sig om någon art i släktet Schizopyga. 

Spindlar med parasiterande stekellarver är lika dödsdömda som humlekolonier med humlemott. Bloggen innehåller ganska många parasiterade spindlar av olika slag och här är det sista inlägget i en liten serie om några spindlar som togs tillvara för uppfödning av steklarna. 

Ute i trädgården finns en kameraholk. Själva holken har under vintern totalt gett upp och måste kasseras. Holken och kameran köptes som ett "paket". I dag plockades den ner för demontering. Självfallet ska kameran tas tillvara och jag har börjat bygga en ny holk som kameran kan placeras i.

När jag började skruva isär holken blev det déjà vu. Fettspindlar började ränna omkring i alla riktningar.

Givetvis (typ) hade några av dem också stekellarver på ryggen.

Kameran har inte blivit putsad på snart sju år. Det var med andra ord på tiden. Spindelväven började bli ett sikthinder.

Småfågelhysteri och några klipp från holk-kameran

Här om dagen nåddes jag av nyheten att en steglits hade observerats på nära håll i trädgården. Det var världsomvälvande nyheter och jag rusade självfallet ut med kameran i händerna och andan i halsen.

Någon steglits syntes inte längre till. Pilfinkarna småkivades lite hemtrevligt i rönnen och mesarna ilade som mesar mellan varje existerande kvist i varje träd.

Jag tog förstås några bilder av nämnda fåglar i väntan på att steglitsen skulle ångra sig och ändå vilja vara med på bild. Det gjorde den inte. 

Några grönfinkar satt i toppen av ett träd och spanade runt. De stannade inte länge och några bilder bidde det inte. Pilfinkarna fortsatte sitt tjittermarinerade umgänge och varvade med stilla stunder i solen.

Det slog mig att jag hade några klipp från kameraholken, där det äntligen blev häckning. Så jag har nu gjort en snabb sammanställning av året. Det börjar i april där en vuxen pilfink övernattar. Sedan övergår det i byggande av boet vilket ju förstås har tak så att kameran inte kommer åt att se ner på den ruvande, på äggen eller de nykläckta ungarna. I början av juli hade delar av taket rämnat och då fick man äntligen börja se ungarna. De pysslade föga överraskande med sådant som fågelungar gör. Ganska snabbt började föräldrarna bara mata vid ingångshålet. 28.7 hoppade ungarna en efter en ut. Måhända är det någon av de inblandade filmstjärnorna jag fotograferade i helgen. Trädgården är dock ganska pilfinkstät så det är förstås svårt att veta med bestämdhet.

Sedan kan jag förstås också peta in tvenne bilder på de båda traditionella mes-sorterna, som var på hetsig matjakt.

Skralt bildmaterial, men så slängde jag inte många exponeringar efter dem heller.

Vi tar väl pilfinkskortfilm som grädde på moset då också

Så bökar en pilfink!
Innan du trycker igång det hela så vill jag rekommendera att du tar ner volymen. Jag tog aldrig bort det störande pipljudet som utrustningen dras med.

I övrigt är alltså det här inlägget helt och hållet relaterat till föregående.

Mera från kameraholken

I medeltal har holken varit bebodd varannan natt sedan jag noterade den första fågeln 12.1.

Det har endast varit fråga om pilfinkar.

För några kvällar sedan hade två stycken hyst in sig. Samma kväll var det lite extra oroligheter då bl.a. grannen för ett kort ögonblick körde vinkelkap (eller något liknande). Verkar finnas en viss hackordning mellan dessa två pilfinkar.

Tyvärr dras utrustningen ljudmässigt med en konstant störande ton. Men man kan ändå höra de två pilfinkarna pipa. Ljuden utifrån holken kan man inte höra. Mikrofonen är troligen svag och riktad ner mot holkens inre.

Som tidigare nämnts har kameran presterat sämre bild då det varit kallt.

Holk-kameran. Första bilderna av övernattande fågel

Jag har ju noterat att fyllningen i holken rörts om ibland men nu fick jag slutligen den första fågeln på bild. Pilfinken trycker mestadels in huvudet under högra vingen. Ibland gungar fågeln rätt rejält hit och dit (Inte med i filmsnutten) men jag tror det är holken som vajar en aning i blåsten. Minus 12 grader här i Nykarleby för tillfället. 

Holköppningen syns inte men är uppåt i bild.
Kameran har presterat lite sämre bildkvalitet nu när det blivit kallare. Tyckte jag tidigare fick inställningarna relativt hyfsade med en bildkvalitet som var OK men när det blev kallare var det som om kameran tappade skärpan.

Tidigare idag syntes koltrasthonan igen. Hon har hållit sig borta från vårt fågelbräde ett antal dagar. En nötkråka dök också upp och så var det premiärbesök av gulsparvar. De var dock bara två stycken och de stannade inte länge. Troligen för att vi just nu har ganska låg andel havre i fröblandningen. Måste bli bättring på den punkten.

Om holken och kameran.

Kameraholk

Förra våren fick jag en holk med kamera. Det var sent på våren och den hann inte riktigt ut i tid för att några fåglar skulle intressera sig tillräckligt. Först nu har jag kopplat dess kamera till datorn och dröjsmålet hade att göra med vissa tekniska problem som krävde lösningar.

Kameran är nämligen analog och är väl främst gjord för att kopplas direkt till en monitor. Men jag ville ju ha den uppkopplad med datorn för att också kunna ta stillbilder och eventuellt spela in små filmsnuttar. 

Först behövdes en adapter och en sådan beställdes från ett nätföretag som heter StarTech. Det är en adapter som heter "S-Video/Composite to USB Video Capture Cable" och tillsammans med den följer mjukvara för datorn. Problemet för min del var att hitta produkter med Mac-kompatibilitet och denna var den enda som jag (då) fick ögonen på.

När jag hade fått hem adaptern och installerat programmet vill det inte fungera. Programmet installerades nog på datorn men vägrade öppna. Samtidigt började det luta mot att jag skulle byta dator (på grund av andra orsaker) så saken ramlade ner i en malpåse.

Men tillbaka till holken:

Holken i sig har lite lustig form. Det beror givetvis på den nedåtriktade kameran som tar plats i holkens övre halva. Framsidan är tredelad med skild brädlapp för ingångshålet och en rensningslucka längst ner. På ena sidan har holken ett litet fönster.

Taket bytte jag ut. Originaltaket var i mitt tycke alldeles för litet så jag skruvade fast en mycket större brädbit. Eventuellt kunde man lägga till ett mer skyddande litet extra tak närmare ingångshålet. 

Sedan bytte jag också ut delen med hålet. I paketet följde två bitar med olika stora hål beroende på vilka fåglar man kan tänkas vilja locka. Hålen var borrade mitt i brädbiten och det gav onödigt kort avstånd till holkbotten så jag gjorde alltså en ny där hålet placerades högre upp.

Under holken sitter tre kontakter. En gul för kompositvideo, en vit för ljud och en röd för ström till kameran. I de kontakterna pluggas givetvis det knippe kontakter som sitter i ena änden av den medföljande sladden. Det är en lång sladd - 35 meter - så det finns goda möjligheter att hitta olika alternativ för holkens placering. En gammal skarp, svart vattenslang som fanns i uthuset fick tjäna som skydd på den sträcka där sladden grävdes ner. Jag lirkade in sladden via ett fönster där det fanns möjlighet att fräsa en liten "ränna" i en fönsterbåge. Inte den snyggaste lösningen men jag får fila på det där vartefter.

Drivrutinen för adaptern och mjukvaran som sköter signalerna från kameran hade som sagt krånglat tidigare. Så med ny dator laddade jag ner programmet från StarTechs hemsida och hoppades på bättre lycka. Simsalabim, det fungerade.

Kameran är alltså analog och signalen skickas via kompositvideo. Det borgar inte för någon högkvalitativ bild men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Det roliga är ju att få en skymt av vad som är på gång där inne. Programmet Ezcap ger möjlighet att justera bilden en aning (ljus, mörker, kontrast osv...) och det går att ta stillbild samt spela in video. Ibland förekommer en del störningar (vågiga ränder över bilden) men de är hittills oftast bara tillfälliga och det blir av någon anledning bättre när kameran varit igång en stund.

Här följer två testbilder jag tagit igår och idag.

Några fåglar har jag ännu inte sett till men när jag idag justerade bilden en aning och tog en ny testbild (nedan) noterade jag att någon rumsterat om. Besök verkar det alltså nog ha varit.

Om man skulle vilja få bättre kvalitet då?

Färgbilder t.ex.?

Jo det finns ju varianter med CCD-kameror (typ webkameror) - dels färdiga sådana men framförallt hemmabyggen. Problemet som då uppstår är att usb-kablar har en viss max-längd. Överskrids den längden börjar det uppstå bekymmer med signalerna. Man kan visserligen skaffa kablar med förstärkare men då blir det givetvis också dyrare. Andra typer av anslutningar (typ trådlöst) skulle kräva extra strömkälla för utrustningen ute i holken. 

Så antingen måste man ändå dra strömsladd eller böka med batterier. 

Därför känns den här, lite "primitiva", modellen fortfarande som en god lösning när det gäller sådant som prisnivå, driftsäkerhet, och flexibilitet (35 m sladd). Med driftsäkerhet menar jag att tekniken är beprövad. Flera som testat trådlösa system har råkat ut för störningar med det också.

Givetvis ska jag låta skeendena i holken få komma ut på www via den här bloggen. Lägger till en etikett i spalten till höger - "Holk-kamera".

Holken är monterad på en skild stolpe - alltså inte i ett träd. De röda isoleringstejp-bitarna ska nog bytas bort till något mer diskret och varaktigt. För säkerhets skull ska jag nog också göra ett lite bättre skydd för kontakterna under holken.