Bloggredaktionens trädgård "levererar"... som det heter.
Än en gång annonserar plattmasken Leucochloridium paradoxum sin närvaro genom att i sitt "yngelsäcks-stadie" låna bärnstenssnäckans (Succinea putris) ögontentakler för att locka till sig fåglar.
Någon gång borde jag försöka anstränga mig lite mer för att reda ut vilken eller vilka fågelarter som ser till så att L. paradoxum ständigt uppträder i trädgården. Rimligen är det någon av de bofasta arterna. Kanske talgoxe, pilfink eller måhända kajorna? Jag kunde ju enkelt ha placerat ut viltkameran om jag inte kände för att sitta gömd på vakt. En kort stund efter dokumentationen var snäckan försvunnen.
Länkar till tidigare inlägg i vilka det finns beskrivningar av parasiten:
Antalet Leucochloridium paradoxum-drabbade bärnstenssnäckor (Succinea putris) tycks variera från år till år. Så verkar det i alla fall om man ska ta bloggredaktionens högst inkonsekventa och icke-vetenskapliga observationer av trädgården som bevis för fluktuationerna. I år har några individer noterats. Andra år har de inte visat sig. Jag tror dock orsaken mestadels är observationsmissar.
Hur som helst är det alltid lika underhållande att se dem - även om det nästan finns en gnutta sadism i den inställningen med tanke på vad det egentligen handlar om.
Den här snäckan hade flera hyresgäster men när fotograferandet tog vid retirerade de in under skalet och bara en parasit upprätthöll diskot ute i snäckans ögonantenn.
Sven Erik Magnusson och Olle Bergman träffade ack så rätt, när de med sång skulle hylla Leucochloridium perturbatum.
För någon dag sedan gjorde jag ett inlägg (med en liten film) om och med Leucochloridium paradoxum hos en bärnstenssnäcka (Succinea putris). Idag (tisdag 3.8.) dyker plötsligt denna snäcka upp. Hen är också infekterad, men inte av L. paradoxum, utan arten L. perturbatum. Man blir ju alldeles till sig av barnslig lycka när Leucochloriderna dyker upp och blinkar i snigelögonen på det här viset.
Leucochloridium-arter har bestämts på basen av sporocysternas färg när de skickar sina pulserande yngelsäckar (ja - hur ska man egentligen översätta broodsac?) ut i snäckans ögontentakler. De könsmogna maskarna, som lever i fåglar, är svåra eller rent av omöjliga att skilja från varandra på basen av utseende.
Men idag kan man som bekant sekvensera DNA, RNA och hela faderullan. Den gröna och den bruna varianten av dessa parasiter har undersökts och man kunde då bekräfta att de verkligen är olika arter. De är dessutom så pass mycket skilda från varandra på artnivå att korsningar inte tycks ske. De verkar även finnas i lite olika miljöer och även om de kan gå i samma typer av fågelvärdar, har de uppenbarligen en viss egen inriktning. Men samtidigt har man hittat snäck-mellanvärdar innehållande båda arterna samtidigt.
Jag har använt namnet L. perturbatum. Den bruna varianten bemämns normalt L. variae, men verkar i sin europeiska form behäftas med artnamnet perturbatum istället - åtminstone enligt den undersökning jag nu sett och har som referens nedan. Har inte råkat få syn på undersökningar som belyser huruvida deras släktband retts ut fullständigt ännu.
Varför är jag så fascinerad av detta då? Dels är det nog för att fenomenet är en kombination av något så visuellt som de pulserande ögonen och det intrikata i att ta över och kontrollera en annan organism på det sätt som parasiten gör. Sådana övertaganden sker av många olika organismer i flera olika värddjur. Ta t.ex. diverse svampar som får sina insekt-offer att klättra upp på vindexponerade platser, klamra sig fast och sedan dö varpå svampen mer effektivt kan sprida sina sporer. Dessa snäckor är liksom en starkt visuell symbol för en hel hoper komplexa skeenden många olika organismer emellan. Planeten är full av dylika relationer och det händer på alla plan - både i mikro och makrovärlden. Dessutom har biologin högst antagligen så sanslöst mycket att ännu upptäcka inom området. Biodiversiteten och relationsväven organismerna emellan är en naturlig tanke-uppföljning. Det hisnar.
Och vem behöver egentligen Pokemon Go när det finns så många verkliga men ändå långt mer spännande varelser att lära sig något om?
Use of ITS rDNA for discrimination of European green- and brown-banded sporocysts within the genus Leucochloridium Carus, 1835 (Digenea: Leucochloriidae)
För någon dag sedan var det dags igen. Den i fåglar parasiterande masken har bärnstenssnäckor som mellanvärdar. De reprogrammerar snäckan och får dem att dagtid krypa upp på väl synliga platser varpå sporocysten (ett slags parasit-mellanstadium) skickar ut rörliga partydekorationer i snäckans ögonantenner. Dessa är till för att locka fåglar - de värdar parasiten vill bo i.
Så här ska snäckan egentligen se ut och bete sig. Den här var bekymrad över sin exponering och skyndade sig raskt ner till bladets undersida. En infekterad snäcka skulle glida i den andra riktningen och flasha med sina stora mumsiga matpaket.
Spanade runt och hittade ytterligare en. Den var dock lite mera blyg.
Nedan följer några bilder jag tog 2013 då när det begav sig första gången. Längst ner också lite film som gjordes då. Den snäckan hade hela fyra parasiter. Alla fick förstås inte plats i snigelns ögon.
För någon vecka sedan laddade jag upp en liten "trailer" och nu har jag hunnit klippa lite i materialet som föranledde det hela. I nr 3/2013 av Finlands Natur ingick denna parasit-angripna bärnstenssnäcka - Succinea putris - i min artikel. Leucochloridium är en mask (finns flera olika arter) som har snäckan som en mellanvärd. Maskarna parasiterar egentligen fåglar. När maskarna lägger (sprider) sina ägg kommer de ut med fåglarnas avföring. Bärnstenssnäckor äter gärna fågelbajs och väl inne i snäckan utvecklas de till ett mellanstadium som i sin tur bildar det långa pulserande matpaketet (sporocyst) fullt av "parasitbarn" vilket tränger ut i snäckans ögontentakler. Snäckans nervcentrum slås ut och den söker sig upp i ljuset där fåglar har lätt att upptäcka det larvliknande lockbetet. Fåglar som äter snäckan - eller river bort ögonantennerna - blir således infekterade och parasiten kan utvecklas till sitt vuxna stadium. Totalt tre snäckor med dessa parasiter hittade jag i trädgården under sommaren. Det här exemplaret hade fyra synliga ockupanter som trängdes och konkurrerade om plats i ögonantennerna. Här är Youtube-länken till filmen också. Där är formatet en aning större än här på bloggen. Nu kommer bloggen att vara tyst i en vecka då det står arbetsresa på programmet.
