Bådaviken 3.8

Kärrhökarna (brun kärrhök) som kretsade över viken var av annan karaktär än "normalt". Betydligt mera jämnmörk fjäderdräkt och med ett ihållande ljust pipande.

Det var med andra ord kärrhöksparets ungar som gled omkring och övade sig på att vara funktionella representanter för sin art.

Det ska sägas att bilderna är tagna i motljus och med motivet på stort avstånd. Ganska hårt beskurna bilder alltså.

Skillnaden mot den i övrigt utseendemässigt relativt lika honan var och är ändå tydlig.

Efter en stund i fågeltornet blev det orientering genom tät och hög vass fram till viltkameran som fått i uppgift att dokumentera ett liten undangömd vattenyta. 

Jag har tidvis haft två kameror på samma stolpe. 16.7 tog jag bort den ena (Zeiss) och vittjade minneskortet ur den andra (Spypoint). I brist på extra minneskort förblev Spypoint-kameran utan fram till 3.8 när jag fick tummen ur och startade upp den igen.

Zeisskameran lämnades kvar hemma. Den har ständigt tömt sina batterier i rasande fart trots att jag stängt av uppkopplingen till telefonnätet. Mest beror det nog på det stora antalet bilder den tagit eftersom känsligheten är hög och vass tenderar röra sig i vinden. Jag kunde förstås minska känsligheten men beslöt att kameran tjänat färdigt i Bådaviken för den här säsongen. Blir det mera nästa år tror jag den får utrustas med annat batteri och solcell.

Viltkamerorna har bjudit på en del små guldkorn och det är kanske för mycket att hoppas på fler. Men en liten önskan är att rördrommarna skulle komma förbivandrande med ungar i släptåg.

När viltkameran var återstartad stannade jag kvar en stund och lyssnade efter småfåglar. Det var generellt ganska tyst men relativt omgående hördes i alla fall skäggmesarna.

Som vanligt höll de sig alldeles osynliga inne i vassen. Men under ett kort ögonblick hämtade denna hona luft ovanför vassytan varpå jag hann få ett par fotografier innan hon åter dök ner i virrvarret.

Bådaviken 25.5. Del 2. Några småfåglar

Här följer några enkla dokumentationsbilder från gårdagens inventeringsrunda i Bådaviken.

Två grå flugsnappare noterades på olika håll. 

Ur fotograferingssynpunkt sitter många av strandskogens fåglar på helt fel ställen. Gärna besvärande högt uppe i träden där motljuset ytterligare förvärrar det tråkiga perspektivet. Skymmande kvistvirrvarr gör det inte heller lättare. Ur ren dokumentationssynpunkt har jag ändå inga bekymmer med den saken. Snarare tvärtom... på något slags sätt.

Hela sju stycken rosenfinkar (hanar) gav sig till känna utspridda längs strandskogskanten mot viken.

Ovan en mer utfärdad hane och nedan en yngre och honfärgad individ. Att det är en hane får man ta på sången. Måntro han har någon chans mot den röda rivalen 200 meter bort?

Äntligen hände det!

Skäggmes på kamerans bildsensor.

Jag har ju hört dem här och var inne i den tätaste vassen men aldrig riktigt sett dem. Någon gång har jag skymtat små rörelser eller i ögonvrån anat en ljusbrun plutt snabbt ila mellan vassbestånden.

Riktigt långa stunder kan jag heller inte vänta ut dem på en och samma plats eftersom inventeringsrundan behöver utföras inom någorlunda rimlig tid i och med att fåglarnas aktivitet ändrar vartefter morgonen framskrider. Fåglar som slutar sjunga och övergår till födosök blir svårare att upptäcka och registrera varpå bedömningen av vilka arter som finns var kan bli haltande. Jag tar dock observationsplatserna i olika ordning vid respektive inventeringsrundor för att i någon mån motverka eventuell effekt av tidpunktfaktor.

Hur som... Jag stannade allt upp några minuter extra när jag råkade höra dem på ett ställe där de potentiellt också skulle gå att se. Det gick inte riktigt att gyckla allt för mycket med kraftiga inzoomningar, komposition och fokuseringsåthävor när mesarna (som egentligen inte är mesar, utan närmare släkt med lärkor) bara rörde sig hastigt långt ner bland vassrören.

Så jag zoomade ut och bara tryckte av ett antal exponeringar på vinst och förlust. Tack för digital fotograferingsteknik som tillåter stora mängder tagna bilder.

Dokumentation avklarad!

Jo, det finns en skäggmes i fotografiet ovan. Gult huvud med tydlig banditmask och gul näbb betyder att det är en juvenil hane.

Någon annan dag får jag placera mig på strategiskt bra ställe och vänta ut dem ordentligt.

För några kvällar sedan vägrade en buskskvätta bli dokumenterad. Även det ordnades upp i går.

Fler än en sjungande buskskvätta har jag än så länge inte noterat i området.

En annan flugsnappare, en svartvit sådan... till namnet då alltså eftersom det här är en hona, gjorde på samma sätt som den grå och lät sig endast dokumenteras sittandes högt upp i ett träd.

Hanen rusade bara runt som ett tok och ska jag åstadkomma bild av honom så är det samma procedur som med skäggmesarna. Sitta still, ha tålamod och vänta ut.

Bland mesarna (t.ex. talgmes och blåmes) är det inte mycket revirkvitter längre. Man ser dem snarare med påsar under ögonen och fullt upptagna av födosök.