Trädgården 22.8. Liacarus eller Euzetes eller...?

En bjässe dök upp framför kameran och visade sin ändalykt.

Enlig beräkning baserat på kamerans sensorstorlek och optikens förstoringsgrad bör bjässen ha varit rätt nära 1000 µm. Alltså en millimeter lång.

Den har ett utseende jag under inga omständigheter lyckades koppla till något hornkvalster (underordningen Oribatida) synligt i min tillgängliga litteratur. Då ska det tilläggas att min litteratur är av det slaget att alla i Europa kända hornkvalstersläkten ingår.

Men när frågetecknen hopar sig och bildar ogenomträngliga klumpar i hjärnans nervbanor finns alltid expertis några tangenttryck bort. Det tog inte lång stund innan de där som kan sina hornkvalster replikerade med att det här är en tritonymf. Sådana är svåra, och kanske ofta närmast omöjliga, att artbestämma. Alternativet vore kanske att samla in och föda upp för att se det vuxna djuret efter ömsning.

Spekulationerna går i riktning mot Liacarus subterraneus och Euzetes globulus. Den sistnämnda är hittad som vuxen precis där bildernas två tritonymfer dokumenterades. Men det är förstås inget belägg.

Tack till Ladislav Miko och Tom Toad!

Trädgården 6.8. Oribatida-nymf

Upptäcktsresorna i trädgårdens mesofauna har sannolikt potential att bjuda på aldrig sinande nyheter även om man så ägnade en hel livstid åt dem.

En anknuten frågeställning är hur många organismer som kan tänkas leva inom trädgårdens gränser.

För närvarande är antalet observerade djurarter 892 stycken. Alla 892 är inte artbestämda men sådana som kan konstateras tillhöra en art som inte riskerar sammanblandas med någon annan. Tilläggas bör att de 892 arterna är sådana som satt sin fot i trädgården och som på sätt eller annat nyttjar trädgården som plats för födosök och/eller annan form av aktivitet kopplad till sin biologi.

Kvalsternymfen i det här inlägget är obestämt och räknas inte in som bekräftad art eftersom det mycket väl kan vara av någotdera hornkvalster (underordning Oribatida) som redan är observerat. Att artbestämma hornkvalsternymfer är förenat med hög svårighetsgrad eftersom beskrivningar är knepiga att hitta och övergripande nycklar obefintliga.

Artbestämning vore av den anledningen enklast genom uppfödning av nymfen för att se vad den blir till som vuxen. Sådan aktivitet är dock av engagemangsmässiga skäl inte aktuell.

Nymfen är ca 400 µm.

Jämför t.ex. med nymfen i det här inlägget.

892 är en låg siffra. Jag gissar att man relativt lätt - även om ordet lätt också är relativt - kommer till det dubbla antalet djurarter genom rätt enkla eftersöksmetoder. Fällor av olika slag utplacerade på olika ställen av trädgården skulle förstås öka effektiviteten.

Sedan ska man givetvis inte glömma övriga organismer i form av alla svampar, slemsvampar, lavformer och växter. När det gäller dem har jag än så länge inte registrerat många.

Trädgården 2.8. Pseudofissur eller inte pseudofissur. Det är frågan.

Är det en pseudofissur man skymtar på pteromorfen så som hos Galumnidae eller är det ingen sådan så som hos Parakalummidae? 

Trädgården 2.8. Oribatida-nymf

Denna hornkvalsternymf på max 300 µm (0,3 mm) är upp och ner. Den står alltså på sina långa rygghår. Varför den gör det vet jag inte men antagligen har det väl att göra med hur jag hanterat den murknande träbiten på vilken jag letade småkryp.

Korven kvalstret hade framför sig är rimligen någon typ av svamp. Jag har varken gjort någon mer ingående sökning på vilken form av svamp det kan röra sig om eller lagt upp bildmaterialet för kommentar i någon svampgrupp.

Bildmaterialet på tok för bristfälligt för att det ska vara idé att spekulera kring familj och förstås än mindre släkte eller art. 

Här är en annan hornkvalsternymf fotograferad i samma miljö. Den dokumenterades 20.6.

Först lyckat och sedan fiasko (kvalster)

Jo... det var ju de där grankottarna som nämndes i förra inlägget. Här kommer en liten förklaring om hur man kan gå tillväga ifall man vill sabotera för sig själv.

Först knackar man ur kottarna och ser vilka småkryp som landar på underlaget - i detta fall ett lock från en stor glassförpackning. Jag spanade noggrant med stereomikroskopet och hade ju flera olika kvalster framför korpgluggarna. Alla såg ut att tillhöra underordningen Oribatida (hornkvalster), men samtidigt vara representanter för olika familjer. 

När jag hade fotograferat kvalstret i föregående inlägg tog jag mig an det som syns här. Först ett par exponeringar via stereomikroskopet. Den som läst tidigare inlägg vet att det inte är någon fotografisk höjdare. Det här kvalstret är i storleksordningen 0,3 mm. 

Nu är ju jag av den där lite jättegravt tokblödiga typen och bemödar mig t.o.m. att släppa ut även dylika kvalster efter fullföljd dokumentation - om de lever vill säga. Det här kvalstret var vid liv. 

Kort därefter fyndade jag ytterligare två kvalster av den här modellen. Båda var avlidna och därmed högvilt för min samling. Jag applicerade en droppe lim ute på spetsen av en liten triangulär kartongbit av den traditionella modell som används vid nålning av insekter. Med en liten mjuk pensel kunde jag (med ett par penselhår) lyfta kvalstren på limdroppen. Det ena kvalstret placerades med buksidan mot limmet och det andra med ryggen mot limmet. På så sätt skulle jag kunna se både ovan och undersidan av arten i fråga. Proceduren krävde koncentration men resultatet var tillfredsställande. Med detta arrangemang skulle jag kunna flytta över kvalstren för fotografering med mikroskopobjektivet på kamerabälgen. Det ger mycket bättre resultat än bilder genom stereomikroskopet.

Men innan det gjordes kollade jag ett antal hornkvalster ur en annan familj och gick genom materialet  så att jag var säker på att ha sett alla exemplar. Därefter tog jag glassburkslocket och gick ut med alla levande kvalster som som jag sedan spred ut i förnan under en buske. När jag kom in slog det mig att jag även "spridit ut" kartongbiten med de två fastlimmade exemplaren. Den gick givetvis inte att hitta.

Jag får i nuläget hålla till godo med de här två bilderna. Lägger också upp dem här på bloggen för att påminna mig själv om hur lätt det är att sabba ett gott förarbete.

Jag får helt enkelt hitta likadana kvalster igen. Göra om och göra rätt.

Jämfört med övriga hornkvalster upplagda tidigare här på bloggen har det här förhållandevis platt kroppskonstitution. Möjligen är det en nymf, men det vågar jag inte säga med säkerhet. Ovansidan av "bakkroppen" - Notogaster - har en utstående platt "kant" nästan varvet runt. Långa hår (setae) finns över hela ryggsidan.