Bådaviken 25.5. Del 1.

I dag var det både dags och läge för ny heltäckande inventeringsrundvandring i viken. Under de senaste besöken befann jag mig mestadels centralt i området och observationerna var därför av begränsat slag.

Kl. 04:35 var jag framme och inledde min rutt som innehåller drygt 30 utvalda platser på vilka jag lyssnar och spanar efter fåglar för att få grepp om vilka arter som finns var och hur talrika respektive arter är.

Senaste heltäckande rundvandring gjordes 11.5. 

Frost på marken och sjörök över vattnet.

I vikens norra ända betade ett rådjur. Bilden tagen från fågeltornet där jag vanligen stannar upp två gånger under en inventeringsrunda. Tornet i sig är också en av de drygt 30 observationspunkterna jag använder mig av.

Rådjur och älgar lämnar sina spår i stort sett överallt men jag ser dem förstås aldrig när jag själv vandrar runt. Så tyst lyckas jag inte förflytta mig.

På Bådavikens vattenspegel syntes några grågäss, det bofasta sångsvansparet, enstaka gräsänder samt en och annan sothöna. Det för året ordinarie klientelet med andra ord. Flera av grågässen och gräsänderna har ungar nu och ser således till att mestadels hålla sig gömda.

Tornens kamp 3.5 (Bådaviken)

Dagen i tornet inleddes några minuter före kl. 6. Solen är då ännu lågt bakom träden i öster.

Väderprognosen för lördagen såg tråkigt blöt ut för ett par dagar sedan men tack och lov höll den inte. 

Regnfronten som släppte, ett i och för sig mycket behövligt, regn under fredagen, och som t.o.m. bjöd på åska i Nykarleby, passerade med god marginal medan därpå följande regn inte såg ut att hinna fram i tid innan tornkampsdagen skulle vara över.

Här de traditionsenliga avståndsdokumentationerna av några enstaka observationer (motiven är oftast långt borta från tornet).

Ganska omgående på morgonen kom ett gäng storskarvar sträckande norrut.

Den ena individen är närmast helt mörkbrun och saknar även ljust runt hakpåsen. En tvååring om jag inte dummar mig.

På tal om hakpåsen så ser alla utom en ut att tillhöra nominatformen Phalacrocorax carbo carbo (den atlantiska formen) eftersom hakpåsens vinkel tycks vara liten. Om så är fallet passerar de alltså bara på väg norrut över till Nordatlanten.

En av skarvarna ser alltså ut att kunna vara den kontinentala formen (mellanskarv) P. c. sinensis. Att den förmodade mellanskarven är tydligt mindre till storleken (i fotografiet) är dock i sig ingen helgjuten diagnostisk karaktär eftersom storleksvariationerna är stora inom underarterna och eftersom könsskillnaderna också kan vara stora. Avståndet mellan kamera och respektive fågel torde ändå vara hyfsat lika, så en viss kompletterande indikation kan det trots allt vara även om det är omöjligt att exakt veta fåglarnas inbördes avstånd till kameran.

Morgonen började beskedligt på artfronten med i princip endast the usual suspects.

Ytterligare en grupp storskarvar. De passerade på större avstånd men uppvisar tydligare mellanskarvskaraktärer som exempelvis det mycket vitare huvudet hos vuxna fåglar redo för häckning.

Nästan 400 meter bort, nära utloppsrännilen till havet, sökte ett rådjur ätbart. 

Även en ung havsörn fyndade mat i den yttre delen av viken. Jag har inte sett att några gäddor skulle ha gått upp för att leka det här året, men troligen har några ändå gjort så. Rester av en gädda har hittats på en sten i vikens norra del och oddsen är väl rent allmänt ganska goda för att det råkar vara just gädda som örnen kalasar på.

Honan och hanen av brun kärrhök ägnade sig kort åt gemensam luftakrobatik innan de drog iväg åt varsitt håll. Här är honan...

... och här är hanen med kråksällskap.

Ängspiplärka är karaktärsfågel i Bådaviken. Men trädpiplärka (bilden) syns också ibland. De håller vanligen till inne i strandskogen men kan tillfälligt göra avstickare ut bland de yttersta träden. Man får därmed lov att vara lite extra uppmärksam och inte göra artbestämningar enbart på lättjefulla antaganden utgående från statistisk sannolikhet.

Bl.a. strecken på bröstet och kroppssidorna samt den något korta och kraftiga näbben skiljer trädpiplärka från ängspiplärka (förutom ljudet då alltså).

Skedand tror jag inte jag noterat i Bådaviken sedan tornens kamp 2018.

Årets första svalor brukar jag få kryssa under Tornens kamp. Ladusvala såg jag första maj och de var även på plats nu. Hussvala (bilderna) höll på traditionen.

För stjärtand gäller samma som skedand. Det vill säga att varkendera varit framför mina ögon i Bådaviken sedan 2018. För stjärtand handlade det om första maj det året. 

Oerhört påpassligt av arterna i fråga att dyka upp just denna dag!

I går kväll (samma dag som tornens kamp) gick Mark Williams till final i Snooker-VM efter seger i semifinalen mot Judd Trump. Mark Williams senaste VM-titel var 2018. Har vi en kosmisk koppling mellan Mark Williams VM-titlar och observationer av nämnda änder i Bådaviken? Det visar sig i morgon måndag när finalen avgörs.

Lite statistik:

Det tidigare medeltalet av observerade arter under de år Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) haft ett lag i Bådavikens torn är 53,2.

Rekordet är 58 arter 2017.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

Observationerna tynade avsevärt efter vi vid 10:15-tiden passerade 50 arter med talltita.

Var var skäggdoppingarna som vanligen syns i havet utanför viken? 

Var var brushanarna som brukar sträcka förbi i små grupper? 

Var var sparvhöken som tenderar fladdra omkring i viken? 

Varför hördes inte gärdsmyg från strandskogen bakom tornet?

Men skata då?

Var... osv.

En hel timme efter talltitan, vid 11:20 bjöd en ensam vitkindad gås (bild högre upp) på art nr 51. Kort därefter kom äntligen skatan. Hussvalorna dök upp och cirklade på svalors vis runt på jakt efter matbitar i luftrummet.

Kort därefter observerades nötskrika, vigg och även silltrut, som visserligen inte är typisk för Bådaviken men vars kolonier inte är särskilt långt borta. 

12:00 blev strandskata vår 57:de art. Rekordet inom räckhåll och spaningen blev allt mer koncentrerad.

12:29 drar så en skräntärna fram över viken och rekordtangeringen var uppnådd. Kunde vi till och med skriva historia genom en ny högsta siffra?

Det var då stjärtanden kom in norrifrån och landade. 59!

12:45 vinglade plötsligt en hona av blå kärrhök (bilden ovan) också fram över vasshavet.

60! Vi nådde 60-vallen!

Länk till de 60 rapporterade arterna på BirdLife Finlands websida (enbart på finska).

Plats 182 av 317 medverkande utkiksplatser.

Några egentliga rariteter kunde inte noteras denna gång. De två arter vi framhållit som lite speciella i vår rapport till BirdLife är sothöna och vattenrall. 

Sothöna, som jag glatt rapporterade om 19.4, har saknats i Bådaviken i nästan två decennier och har rent allmänt haft lite svårare tider vilket gjort att den sedan 2015 är kategoriserad som starkt hotad (EN) i Finland. Viss återetablering verkar dock vara på gång och den har spridit sig till nya lokaler i norra Europa.

Vattenrall är en art som minskar i södra Europa och verkar justera sitt utbredningsområde norrut. I Skandinavien och Finland verkar den öka en aning i antal. Vattenrall gynnas sannolikt en smula av allt större vassutbredning (European Bird Breeding Atlas 2) vilket i och för sig är ett resultat av övergödning. Arten har konstaterats tidigare i Bådaviken men fick komma med som "speciell art" kanske eftersom den är någon av en doldis. 

Kl. 13 när vi plockat ihop våra pinaler och började leta oss hemåt kom de första små regndropparna.

Första fågeltorns-maj. Helt enligt tradition

Som traditionen bjuder drog jag iväg till Bådavikens fågeltorn. Dimman låg tät i morse. Noterade ett par rådjur på en åker medan jag cyklade ut vid sjusnåret men ljusmängden och luftfuktigheten gör förstås sitt till om man tänkt sig ta en bild.

Soppan var förstås tät över viken också.

Kunde ändå skymta och artbestämma andbesättningen. I vattnet låg ungefär 16-18 par bläsänder, troligen 6 par skedänder, kanske lika många gräsänder, ett gäng mestadels gömda krickor samt ett stjärtandspar och ett snatterandspar.

Rödvingetrastar sjöng intensivt här och var.

Givetvis kom sädesärlorna förbi och kollade läget. Blev orolig över att de möjligtvis hade börjat planera bo i tornets tak så jag klättrade ner och gick en bit bort för att se om de skulle söka sig in i tornet. Men de flög iväg åt annat håll och jag återvände till utkikssysslan.

Det var en ganska artfattig dag. Det är som om någonting i Bådavikens fågelbestånd tycks halta en smula. Måhända har det med vårens takt att göra. Först drog det ut en aning och sedan small det bara till på en gång.

Ringduvor är ändå typiska och säkra observationer.

Sädesärlorna kom förbi igen.

Två svanar flög in från fjärden ute vid åmynningen i norr. De gjorde en gir lågt över viken och triggade igång det bofasta parets trumpetande.

Av någon anledning separerades det inflygande svanparet. Den ena svepte tätt förbi fågeltornet...

... och återvände norrut in i dimman över havet.

Partnern vände in mot land och försvann söderut - även den förstås in i dimman.

Vikens svanar stadfäste sin äganderätt en god stund efteråt.

Svandramatiken avlöstes av andfågelcirkulation. Havsörn över viken. 

Svanen som flög norrut återvände och cirklade trumpetande över viken. Helt tydligt hade de ju tappat bort varandra. Efter några varv återvände den ut mot åmynningen. En kort stund därefter kom den andra svanen söderifrån och gjorde liknande manövrer över viken. Därefter återvände den söderut och man började ju fundera hur det där skulle lösa sig. 

Så småningom kunde man höra båda svanarna från varsitt håll. De trumpetade relativt korta stötar med paus emellan. Den ena i norr och den andra i söder. Ljudet från svanen i söder blev då klarare - för att den kom närmare - och inom kort flög den förbi viken och i riktning mot sin ropande partner. När den försvunnit in i dimman över åmynningen kunde man höra dem byta intensitet och till slut ropa i kör. Det fixade sig uppenbarligen till slut och återföreningen verkade lyckad.

Sakta, sakta lättade dimman.

Taltrastar studsade tidvis omkring på "strandängen" och sökte mums. Det är förstås alltid samma sak med det där fotograferandet från tornet. De flesta pippifåglarna håller sig på behörigt avstånd och bilderna blir mest bara av dokumentär art.

Meter efter meter av stranden längre ut började skymtas. Några vadare verkade inte vara på plats.

Stjärtänderna och snatteränderna höll sig så att jag kunde få dem som små prickar i samma bild.

Enkelbeckasinerna durrade omkring helt enligt schemat. Endast en annan vadare skymtades. Spikade den som skogssnäppa.

Genomtypisk "trana-i-Bådaviken-bild".

Ännu en havsörnspassage på hög höjd.

Vid tiotiden hade dimman och diset lättat så pass mycket att solen dök upp.

Ganska tätt med småttingar var det ändå. Domherrar, gulsparvar, mesar, olika trastar, piplärkor och en hel del jag aldrig hann artbestämma.

Bofinkhona.

En av flera rödhakar som frekventerade de lägre luftrummen bland vegetationen. Svårdokumenterade bakom alla kvistarna.

Jag väntade på kärrhök men någon sådan kom aldrig. Varje gång änderna ropade "varg" och stressade runt över viken spanade jag som ett tok. Kanske nästa helg. Då är det "tornens kamp". Vet dock ännu inte om det blir något gäng i Bådaviken.