Postvintermatningstillströmning

Natten mellan söndag 23.4 och måndag 24.4 slog vintern tillbaka. På morgonen täcktes landskapet av 10 cm snö. Den morgonen laddades fröautomaten i fågelmatningen på nytt.

Under veckan som följde strömmade bergfinkar, bofinkar och, framförallt, grönsiskor till. 

Den nytillkomna snön har smält bort, men i fröautomaten finns mat kvar.

I går, 29.4, plockade jag ut kameran för att ta några bilder av nämnda grönsiskor eftersom det är länge sedan sådana besökt matningen och dokumenterats. 

Resterande fågelbilder i detta inlägg är bifångst. 

Bergfinkarna är lynniga beträffande hur ofta och när de dyker upp. Den gångna vintern har två hanar hållit sig med grönfinkarna vid gårdsmatningen. En del andra år syns de inte ens i samband med vårflyttningen norrut. Just nu har vi i alla fall några som, tillsammans med ett gäng bofinkar, fyller krävan i väntan på mera gynnsam utveckling av vårvädret.

Bofinkar också... som sagt.

Kvarterskajorna är förstås stamgäster och tackade inte nej till säsongsförlängning av matningen.

Av någon anledning återvände jag in med endast enstaka bilder av just grönsiskor på minneskortet trots att flocken är kring 40 fåglar stor. Men vad gör jag med många grönsiskfotografer? Inte mycket. Här är ett av dem i alla fall.

Någon "mängdbild" hade jag inte heller, men det berodde på val av objektiv (inte mycket till vidvinkel).

Kritik kan riktas mot det faktum att en hel del frörester ligger kvar på marken. Det är hyfsat typiskt den här tiden på året vartefter översnöade rester smälter fram. Städning pågår, men en del finns kvar.

 

Gårdskrysset 2019

Helgen 26 - 27 januari har det åter varit dags för det traditionsenliga gårdsplanskrysset.

Bilderna togs i samband med spaningen i lördags. Det är bara enkla dokumentationsbilder som tagits för att illustrera inlägget.

Givetvis försöker jag fullfölja min andel av detta lyckade samhällstillvända fågelskådarjippo vilket genererar studiematerial för forskningen. Att engagera stora mängder människor på det här sättet för att få information om bl.a. populationer och trender kan även stärka folks allmänna intresse för livet vi har runtomkring oss. 

Här följer lite bloggarkeologi angående resultaten från den gårdsplan Utgångspunkten förfogar över.

2014.

2015.

2016. Bortrest. Ingen medverkan.

2017. Bortrest. Ingen medverkan.

2018.

Årets saldo:

Turkduva - 2 st. Det lokala paret är trogna matgäster.

Talgmes - 3 st. Märkvärdigt få för andra året i rad.

Blåmes - 3 st. Lika märkvärdigt få för andra året i rad.

Skata - 1 st. Troligen ena halvan av det bofasta kvartersparet.

Kaja - 20 st. Kvartersgänget gör ständiga nedslag vid matningen.

Pilfink: - 25 st. Det är helt galet många pilfinkar här i år.

Bergfink - 1 st. En ensam hane tillsammans med pilfinkarna och gulsparvarna.

Grönfink - 1 st. En ensam hona mitt bland alla pilfinkar och gulsparvar.

Gulsparv - 15 st. En ganska stadig liten flock som uppehållit sig vid matningen några veckor.

Artuppsättningen och antalet motsvarar ganska väl hur det varit sedan andra halvan av december. Det enda som saknades var de domherrar som frekventerade matningen fram till nyår samt gråsiskor vilka också dykt upp i små grupper nu som då. Små grönfinkgäng har också stannat till ibland men varit aningen mer sporadiska än vad som kunde vara ett medeltal för de senaste vintrarna. Varför antalet pilfinkar är så stort i år vet jag inte. Är det de lokala paren som lyckats enastående bra med sin häckning och vars ungar hänger med än?

Två större hackspettar (en hane och en hona) besökte matningen ganska ofta kring nyår. Någon sparvhök har inte setts till de senaste åren. Fjäderplock av slagna småfåglar har heller inte noterats. Verkar alltså som om vi inte har någon sparvhök som för tillfället patrullerar i dessa kvarter.

Bergfinken ser riktigt sliten ut. Nacken var i stort sett kal. 

Det här är första bergfinken jag observerat i trädgården den här tiden på året. Inte heller i fjol när så många bergfinkar stannade i landet över vintern såg vi till någon vid matningen - inte ens på våren då de brukar anlända i stora skaror.

Slutligen lite simpel statistik för gårdskrysset på Utgångspunkten.

2014: 7 arter, 33 fåglar.

2015: 11 arter, 98 fåglar.

2018: 15 arter, 59 fåglar.

2019: 9 arter, 71 fåglar

Gårdsfåglar i april. 2. Bergfink

Bergfinkar - Fringilla montifringilla - är opålitliga. Man kan nämligen inte alls sätta huvudet i pant på att de ska synas vid fågelbrädet medan de letar sig norrut under vårvintrarna. Vissa år dräller de in med besked och andra år existerar de antagligen endast i något slags osynligt parallell-universum.

2012 gästades vi av synnerligen många bergfinkar. 2013 lyste de helt och hållet med sin frånvaro. Förra året var de precis så många att man kunde börja kalla det en mindre flock och i år är de väl ungefär i samma mängd. Typ 12 - 20 stycken är de väl... typ.

Bergfinken (tydligast hos hanen) har en lite lustig och ganska "egen" färgfördelning med tanke på att bröstets orange färg sträcker sig in på överarmen. Hos den absoluta merparten av våra fåglar (förutom givetvis de mer enfärgade eller helspräckliga) är det typiskt med en relativt tydlig färggräns mellan buksida och ryggsida. Det är nästan så att jag ibland upplever bergfinkens färgteckning som smått stökig eller oplanerad. Stökigheten förstärks kanske av brämfällningen som ju ofta har nått olika långt hos olika individer. Men snygga är de - bergfinkarna.

De flesta bergfinkarna letar sig sannolikt längre norrut. Taiga och fjällskogar är deras naturliga hemvist.

Vid gårdsmatningen verkar de föredra frön som hittas på marken och som antagligen påbörjat sin groningsprocess. Den kemiska sammansättningen i ett sådant frö förändras och kan bjuda fåglarna på en hel del nyttigheter.

Fyller på med bergfinkar

Till föregående inlägg adderas härmed en uppföljare. Bergfinkarna - Fringilla montifringilla - vill nämligen också ha groddade solrosfrön.

En ganska stor flock har uppehållit sig i grannskapet de senaste dagarna och de låter sina små cirkelsågar ljuda intensivt.

Ur fink-arkivet

Fortsättning på föregående inlägg. Här visar bergfinken - Fringilla montifringilla - ett groddat solrosfrö.

Likt grönsiskorna dök bergfinkarna upp i ganska stora mängder på vårvintern 2012 för att året därpå helt lysa med sin frånvaro. Jag hänvisar nu helt och hållet till gårdsmatningen. 

I bilderna ovan syns hanarnas grad av brämfällning tydligt. Den andra hanen har kommit längre i processen där de yttersta, ljusa fjäderkanten faller av. Så småningom blir huvudet helt svart.

Den ljusa näbben och de något mera klar-orange teckningarna på vingarna antyder att det här är en knappt ett år gammal hane.