Bådaviken 1.5

I drygt tio år har första maj varit en dag jag spenderar i Bådavikens fågeltorn. 

Inte hela dagen, men morgonen och förmiddagen i alla fall.

Den här våren har jag besökt, och kommer att besöka, Bådaviken långt fler gånger än normalt. Men eftersom jag då vanligen ränner runt och granskar tingens tillstånd mer ingående kändes det prima att för en gångs skull endast ämna befinna sig i tornet och koncentrera sig på vad som därifrån syns.

Ganska omgående sågs brun kärrhök. Både hane (första bilden) och hona (andra bilden).

Först flög honan förbi och försvann ner i vassen långt bort från tornet. En stund senare var det hanens tur. Han kretsade ett tag ovanför den plats där honan gick ner och slutligen landade även han. Kort efteråt flög båda upp och hanen ägnade sig några akrobatiska manövrer innan de därefter flög åt varsitt håll. Det verkar alltså vara fråga om "Bådaviken-paret" som eventuellt förbereder häckning. 

När jag synat hanens fjäderdräkt utgående från mina avståndsdokumentationer får jag för mig att han är samma individ som på bilderna i det här inlägget från 25.4. Ingen sträckande individ således och därmed får min spekulation visst stöd.

Särskilt artrikt var det inte. Det kändes som om vårfågellivet höll paus denna gråmulna och halvruggiga morgon.

Nere på vikens vatten syntes ca 30 grågäss (inga bilder), det bofasta svanparets ena hälft, ett litet gäng gräsänder, någon enstaka kricka, ett par knipor, en bläsand samt minst 6 st sothönor. Sothönorna är för övrigt en positiv överraskning.

Till slut blev jag smått frusen. Lätt hänt när man inte rör på sig.

Utlöst av det allmänna fågellugnet och kroppstemperaturens neråtgående trend beslöt jag bryta med både tradition och princip. Det blev en liten utflykt bort från tornet.

På stranden utanför viken kunde jag kryssa årets första grönbena.

Åtta gluttsnäppor (en är utanför bilden ovan) skrämdes upp drog iväg. Två svartsnäppor fanns i deras sällskap. Ena svartsnäppan leder klungan och den andra är trea. 

Årets första kryss på båda arterna.

Två rödbenor skymtades på avstånd.

Visst! 

Årets första artkryss där också.

Slutligen gjorde jag en vända längre in i viken för att granska en av de saker jag synar närmare det här året. Återkommer till det någon gång längre fram.

Mitt gloende ner på marken avbröts när det i ögonvrån registrerades något stort som hastigt dök upp lågt över trädtopparna och som höll spikrak kurs mot mig.

Det är numera sällan man kommer hem efter vistelse i strandnära miljö utan att ha sett havsörn. Men den här örnen betedde sig inte så undvikande som de flesta av dem vanligen gör.

Det blev två låga passager nästan rätt över mig och båda gångerna blev jag noggrant kontrollerad. 

Kanske omvända roller och den här gången var det jag som blev inventerad, antecknad och kartlagd?

Om jag inte misstar mig bärs den här fjäderdräkten av treåringar.

Ungefär samtidigt som jag efter hemkomsten gick genom mina bilder råkade jag på Facebook få syn på bild med en ung havsörn fotograferad och publicerad några dagar tidigare (28.4) av en vän från Replot. 

Tyckte mig omedelbart se likheter i fjäderdräkten och efter närmare koll på detaljerna - bl.a. revorna i vingpennorna - kunde jag konstatera att det är samma individ. 

Beteendet med upprepade låga överflygningar konstaterades även av fotografen på Replot.

Aningen synd på det trixiga fotograferingsljuset när det dyker upp en sådan linslus.

Inkommande lördag, i övermorgon, är det Tornens kamp. Risk för regn då.

Gömslespaning i silltrutskoloni 19.7.

Uppföljning av silltrutarnas ungproduktion i ett antal lokala kolonier inbegriper varje år gömslespaning i akt och mening att få korn på kvarvarande ungar vilka vid tiden börjar vara flygga. Spaningen innebär att man får begrepp om hur många ungar som klarat sig så långt. 

Om denna aktivitet finns ett flertal gamla inlägg. Bäst är att trycka på etiketterna Fåglar - Gråtrut (vilket iofs då också resulterar i detta inlägg och en del som inte är relaterade till gömslepaning) samt Fåglar - Silltrut och sedan skrolla ner bland de inläggen. 

I det här inlägget finns inte en enda silltrut trots att det var de jag spanade efter. Alla silltrutar fanns på behörigt avstånd från gömslet och dåliga bilder av silltrut har jag hur som helst publicerat tidigare. Ingen idé med fler av den varan. För bilder av nämnda art kan jag rekommendera det här inlägget.

Av den orsaken kommer här några ströfotografier som togs under små pauser då ögat inte var fastklistrat i tubkikaren.

Grönbena.

Gråtrutar tenderar ofta sitta nära gömslet.

Rödbena.

Fiskmås.

Skrattmås.

Mera gråtrut.

2023 blev inget bra år för de aktuella silltrutskolonierna. Endast få, eller snarare enstaka, ungar nådde flygg ålder. Orsaken är inte klarlagd och i nuläget kan man endast hypotetisera kring varför det blev som det blev. Vädret har varit bra och den kända häckningssabotören högvatten i samband med blåst var aldrig aktuell under de kritiska veckorna i början av sommaren. Någon påkommen predator har inte heller konstaterats. 

Däremot var äggen mindre till storleken än vanligt och kläckningen dålig. Kläckta ungar var generellt små och dödligheten uppenbarligen större än normalt. En tänkbar faktor är dålig förekomst av strömming (sill) och vassbuk. Detta kan eventuellt i sin tur bero på det varma vattnet vilket drivit fiskarna ut till områden och djup där de inte är åtkomliga för silltrutarna. De lokala fiskarna hade enligt de uppgifter jag hört också haft sämre fångster än normalt.

Sammanställning och rapport är inte färdig än. Tidigare har jag inte publicerat dem på bloggen men det är något jag ser över för tillfället.

Silltrutskoloni 9.7. Några övriga fåglar

I förra inlägget brände jag på med silltrutar i mängd och massor. Andra fåglar syns också i (eller i närheten av) kolonierna och kameran riktas i förbifarten även mot dem när tillfälle ges

Exempelvis skärpiplärka (ovan) är en karaktärstätting på holmarna.

Gå även till det länkade silltrut-inlägget för en kort kommentar om varför fotografierna finns. Det är ju under inga omständigheter etiskt att besöka fågelbon och kolonier för att fotografera.

Kustlabbarna (1 st par) ser till så att trutarna, fiskmåsarna och tärnorna inte har hur fritt fram som helst när de ska "hem" med mat i näbb eller kräva. Under fotograferingstillfället höll de dock koll på oss inventerare.

Råkar man röra sig för nära kustlabbarnas ungar får man förstås hålla sig aningen vaksam. Rätt som det är viner det till tätt ovanför skalpen när de stridbara föräldrarna visar var skåpet ska stå.

Fiskmås.

Fisktärna.

Såväl matning av redan stora, flygga ungar som ruvning pågick. Det senare utfört av par som misslyckats i sitt första häckningsförsök.

Skräntärnparets två ungar kunde skymtas på stenar i vattnet en bra bit från holmarna. Föräldrarna gjorde förstås ändå sina spaningsflygningar över oss inkräktare.

Rödbenans ungar blev endast flyktigt, och dassigt, dokumenterade medan de hastade förbi mellan stenar och växter.

Roskarl hör också dessa holmar till. 

Det finns flera par i det undersökta området. Nedan det ena parets ena unge.

I juli är kärrsnäpporna på väg söderut. De är typiska observationer i skärgården den här tiden på året.