Bådaviken 6.6. Del 7 - Fågelparty

Vad jag tror var fjädermygg svärmade över viken och lockade därmed fåglar. När jag kom ut till fågeltornet fyllde skrattmåsarna luften ovanför den öppna vattenytan mitt i vasshavet. Enstaka dvärgmåsar kunde jag också kryssa. Några bilder tog jag inte från tornet men efter en stund gick jag ut i själva viken längs en "vall" som uppstått vid dikesgrävning för många år sedan. När jag kom närmare vattnet hade dvärgmåsarna försvunnit och endast enstaka skrattmåsar var kvar.

Däremot susade tornseglare, ladusvalor, hussvalor och backsvalor omkring som skållade... tornseglare?

Jag försökte ta några närbilder men fåglarnas hastiga rörelsemönster och ruskigt kvicka uppdykande bakom vassvipporna och toksnabba passage på nära håll omöjliggjorde vettigt resultat. 

Således blev det endast några avståndsbilder för dokumentationens skull.

Precis när jag hade gått från centrum av viken där fåglarna befann sig och tillbaka mot strandskogen för återupptaget småkrypssökande - samt höll på att byta från teleglugg till makroobjektiv - susade en helt annan fågel förbi på relativt nära håll. Snabbt försökte jag tvärvända mitt objektivbyte och fick väl hyfsat snabbt på teleobjektivet igen, men vid det laget hade lärkfalken redan lagt en hel del luft mellan sig och mig. Fotografiet ovan är taget på stort avstånd och bilden är gravt beskuren. Det syns "antagligen".

 

Långlänk på Villskär

För lite bakgrundsinformation: se föregående inlägg.

Under lördagen blev min uppgift att kontrollera lomflottar ute i sjöarna/träsken på Villskär. För att de övriga arbetslagen inte skulle behöva ägna extra tid åt att köra båt några längre sträckor beslöt jag stiga iland bara tvärs över "sundet" från Kummelskär, sedan gå till respektive träsk och slutligen återkomma till samma punkt, som ju var tydligt synlig från hamnen vid naturstationen. Visserligen en rejäl bit att fotvandra i helt hopplöst svårforcerad terräng, men jag hade inte bråttom och såg fram emot strapatsen.

Kameran var förstås också med. Men du milde tid vad jag lyckades hålla den konstant felinställd. För det första var den förhandsinställda bildkvaliteten av någon outgrundlig anledning galet fel - något jag upptäckte först när jag kommit hem och tankat in bilderna i datorn. Dessutom hade jag jämnt och ständigt fel bländare och/eller fel ljus-/mörker-kompensation - ofta även fel ISO. Orsakerna till fel inställningar för bländaren och exponeringskompensationen hade att göra med att jag höll kameran i ett visst grepp när jag klämde mig fram mellan träden, genom kvistarna och bland stenbumlingarna. Mitt grepp var av det slaget att jag tidvis i misstag kom åt de vred som ställer in nämnda funktioner. Kameran ville jag ju ha stand by, så den var förstås beredd att lyda mina omedvetna order. Det betydde att jag i flera lägen smattrade på med exponeringar som bara resulterade i helt oanvändbara bilder. Jag får helt enkelt göra om och göra rätt i något sammanhang framöver. Omtent.

Några rovfåglar kretsade över Kisträsket. Fiskgjuse (ej på bild) sågs med jämna mellanrum ett flertal gånger vid några av träsken. Ormvråken i bilden ovan är faktiskt bara den tredje jag ser i sommar.

Havsörnen (nedan) hade sällskap av två lärkfalkar. Falkparet var väl inte helt överförtjusta i örnens närvaro.

Orkidéer blommade här och var. Bl.a. Jungfru Marie nycklar - Dactylorhiza maculata.

Lomflottarna är numera översållade av många olika växter.

Vid Hemträsket huserade en gråhäger.

Även ett sångsvanspar höll Hemträsket som hem. De var ändå smått skeptiska till min närvaro och gled iväg bort mot västra stranden där de sedan vandrade över till det träsk som ligger intill.

Vita näckrosor är rikliga i Hemträskets vatten.

Svanen i Holmträsket verkade inte ha familj.

Lite här som var ute i skogen, blev jag utskälld av rödhakar med näbben full av larver. De har fortfarande matning av ungar på dagsprogrammet.

I lilla, lugna Krokviksträsket var det skräddarsamling.

Lomflottarna då? Jo de var på plats. Några lommar fick jag tyvärr inte se men åtminstone i det ena träsket spekuleras storlommen häcka.

Vandringen tog totalt sex timmar (med pauser vid respektive träsk) och jag beräknade att sträckan blev tio kilometer. Jag var onekligen rätt mör efteråt. Terrängen är som sagt riktigt tungforcerad. En kanonbra långlänk helt enkelt.

På söndagen var vädret av helt annan karaktär. Regnet började sila ner på förmiddagen. Då hade vi ännu ett antal holkar att gå igenom. Det slutliga resultatet har jag inte koll på eftersom en sammanställning ännu ska göras. Generellt verkar knippornas häckning ha varit rätt klen medan storskrakarna lyckats en smula bättre. Flera av holkarna är också relativt nyuppsatta och ibland tar det tid för fåglarna att upptäcka dem - speciellt de som inte är väl synliga från vattnet. Holkarna är livsviktiga för fåglarnas population. Naturliga bohål (t.ex. spillkråk-bon) är numera synnerligen sällsynta. Storskraken är inte lika beroende av holkar men lider hårt av rovdjurspredation på ägg när de har sina bon på marken. Storskrake-populationen är dessutom på väg neråt och det är således skäl att hjälpa dem så gott det går.

Mickelsörarna. Del 29 - Lärkfalk vid Norrskat

Nu är det här visserligen en lärkfalk - Falco subbuteo - som fotograferats vid Norrskat (Köklot) men bilderna får ändå vara med i den långa Mickelsörarna-följetongen som härmed avslutas.

När båten kom in mot hamnen i Norrskat kretsade falken över skogen bredvid inloppet. Ett par gånger sågs den fånga något som den åt direkt i flykten. Troligen insekter av något slag. Det kan exempelvis ha handlat om en myrsvärm eller någon annan samling insekter som svävade över skogen och som lärkfalken tullade på.

Lärkfalken är en synnerligen elegant rovfågel och den är en passande avslutning på dessa inlägg. Lärkfalkar kunde förövrigt ses över några olika holmar ute vid Mickelsörarna så vete katten om den inte är lite av en karaktärsfågel för området.

Rovfågel och rovfågel förresten. Alla fåglar som äter andra djur större än insekter kan väl kallas rovfåglar men idag vet vi att falkar rent släktskapsmässigt ligger närmast tättingar och papegojor. Falkarna hör alltså inte alls till samma ordning som de egentliga rovfåglarna.

När genetiken kommer in i bilden så förändras olika släktträd ibland en hel del.

Mickelsörarna. Del 13 - Havsörnstrakasserier

När skogsarbetet var klart på torsdagseftermiddagen satt vi i båten och njöt av vädret en stund innan återfärden till Kummelskär. På avstånd flög havsörnen förbi med två fåglar i bakhasorna. Avståndet och motljuset gjorde att jag inte såg vad de två fåglarna var för några och dessutom funderade jag inte så värst mycket på den saken. Havsörnar har ju ofta ett koppel av mobbare efter sig. 

Trots allt slentriantryckte jag av några bilder och när jag kollade närmare på dem efter hemkomsten noterade jag att det var fråga om två lärkfalkar.