Visar inlägg med etikett Fåglar - Svartmes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fåglar - Svartmes. Visa alla inlägg

lördag 26 april 2025

Bådaviken 26.4

Nordlig vind matade in kyla i Bådaviken denna dag. De mer utsatta vattenspeglarna var försedda med ishinna.

En Exidiopsis effusa-angripen gammal gren hade fått frisyr under natten men morgonsolen började nöta bort dess krispighet när jag passerade. 
Håris bildas alltså i ved som innehåller nämnda svamp.

Det var överlag lugnt i viken. Nästan bara de största fåglarna, tranor och grågäss, trotsade snålblåsten och dristade sig med jämna mellanrum till diverse varv över viken. 

Enstaka sävsparvar och ängspiplärkor företog snabba förflyttningar men hölls sig mestadels på marken där de sannolikt koncentrerade sig på födosök. Sång och spelflykt sparades till en annan dag.

Trafiken av tranor var påtaglig. Vid ett tillfälle cirklade 6 st länge och väl över viken. De bofasta tran-paren markerade att stället är upptaget och ibland tog även de till vingarna. Måhända de ville vara extra tydliga.
Ögats blinkhinna är förresten dragen över ögat i bilden ovan.


Tre storspovar på väg mot norr. 
Bländare f9 och ändå är den ena utanför skärpedjupet. De är inte på rad så som man annars kunde tro.

En tornfalk sneddade också över viken. Jag tryckte av några exponeringar i dess riktning men resultatet var inget någon blir gladare av... om man inte blir glad av att se andras dassiga bilder förstås.

På tal om dassiga bilder. Svartmes har jag jagat med kameran nästan varje gång jag satt min fot i Bådaviken denna vår. De har hörts i granskogskantens kvistvirrvarr men endast skymtats bråkdelar av sekunder.
I dag åstadkoms den här bilden. Svartmesen satt stilla i en evighet av kanske fem sekunder men behagade aldrig visa annat än rumpa och nacke.

 

torsdag 1 mars 2018

Ut till Kackurdunten

I dag var det dags för en vända till Kackurdunten. Jag gick västra sidan av vandringsleden ut en bit förbi Kackurdunten och sedan tillbaka samma väg. Förra året lade jag också upp ett inlägg med samma rutt. I det inlägget finns en karta av vandringsleden.

Småttingarna är aktiva.

Väldigt aktiva. Verkar vara relativt gott om dem den här vintern.

Det skulle ju kunna borga för bl.a. ugglorna den kommande säsongen. Snart åker förresten de lokala naturföreningarna ut på ugglesafari (eller ugglelyssning) och då är det bara att hänga på för den intresserade.

Vet inte hur det är ställt med ugglorna i skogarna runt Kackurdunten. Har aldrig rört mig där i de tiderna då man ska kunna höra dem.

I förra inlägget hostade jag fram två dassiga bilder på talltita...
... Nej egentligen var det två dassiga bilder där en talltita skymtas i en talltopp.

I dag gör jag samma sak, men nu med svartmes i stället. Det är ju en mes som jag inte plockat in på den här bloggen tidigare. Om talltitan är en art som av någon anledning minskar i antal (i hela Norden) så tycks svartmesen ha blivit aningen vanligare den senaste tiden. Svartmesen verkar också sakteliga expandera sitt utbredningsområde norrut.  

I bilden nedan visar den sin karakteristiska vita nackfläck. Egentligen är de väl generellt mest pigga på granfrön men tallfrön går också alldeles utmärkt. Jämfört med de andra små mesarna har svartmesen en något spensligare och aningen längre näbb som förstås är prima verktyg när fröna ska hämtas ur kottarna.