Paleontologiska motiv och Science-omslag

Mitt egentliga gebit är fri bildkonst inom samtidskonsten. Det är i den traditionen min hjärna är marinerad och verksam i såväl egna projekt som undervisningssammanhang.

Hela den här naturbloggen och allt ordande om diverse kreatur är egentligen bara resultatet av ett livslångt sidointresse. Samma gäller de naturvetenskapliga illustrationer jag gjort mer frekvent - även yrkesmässigt - under senare år. 

Visst finns broar mellan ämnesområdena och visst använder jag de broarna ibland. Framförallt samtidskonsten är ju öppen för alla tänkbara inslag från allehanda håll. Men normaltillståndet är ändå att jag håller verksamheterna någorlunda separerade med syfte att erhålla mental avkoppling ämnena emellan.

Tänkte det var skäl att nämna detta eftersom potentiella återkommande bloggbesökare sannolikt inte har koll på att så är fallet. Det om det!

Sedan mitten av 1990-talet har jag gjort en och annan illustration med motiv inom ämnet paleontologi. Det började - och höll i sig rätt många år - med tuschteckningar och gouachemålningar för Rolf Österblads suveräna naturvetenskapsartiklar i Vasabladet och fortsatte senare med enstaka andra uppdrag. 

2014 gjorde jag en serie målningar för Matts Anderséns bok När himlen faller ner som handlar om Söderfjärden och framförallt dess geologiska historia.

När det projektet var avklarat blev det inga nya på flera år och vad paleontologisk illustration beträffar. Dessutom girade jag ändå mera in på motiv bestående av nu levande organismer vilket också var heltidsjobb under några år (se t.ex. lungsnäckor och krabbspindlar).

Men så helt plötsligt och oförväntat fick jag våren 2024 förfrågan om att göra ett antal målningar för ett kommande bokprojekt. Arbetet med de målningarna avslutades i somras och boken går inom kort i tryck. Jag ordar mera om boken när den publicerats.

Som en biprodukt i det arbetet uppstod en önskan om att omvandla och utveckla en av målningarna för ett nytt ändamål, nämligen som framsidesförslag till tidskriften Science. Forskarlaget som kontaktade mig var på väg att få referentgranskningen av en artikel godkänd för publicering och ville med framsidesförslaget skapa lite mer synlighet för artikeln. I den bemärkelsen är det här inlägget med sin målning också en liten blänkare till bokprojektet. 

Science (Magazine) är tillsammans med Nature två av de mest renommerade tidskrifterna innehållande referentgranskade forskningsartiklar. Nature startade 1869 medan Science började ges ut 1880. Utgivningstakten är ett nummer per vecka. Båda publicerar referentgranskade artiklar inom alla naturvetenskapliga områden. Utöver forskningsartiklarna inbegriper de alltid genomintressanta redaktionella artiklar, ledartexter och fantastisk nyhetsöversikt. Politik och dess effekt på vetenskap tas också upp i den redaktionella sektionen. Det är alltså två tidskrifter som på på närmast fullödigt sätt förmedlar bred och djup vetenskap med största möjliga respekt för de vetenskapliga principerna.

Min tvångstankemässiga dragning till allt det som dessa publicister matar ut ledde för flera år sedan till att båda tidskrifterna kommer hem till postlådan. Visst kunde jag ha en digital prenumeration! Men min hjärna behöver ha tryckt text på papper för åtkomst till erforderlig sinnesro och förmåga att ta till mig det jag läser. Att prenumerationerna skapat ohållbar pappersöversvämning i arbetsrummet - där tidningarna förstås måste uppbevaras - är något jag ganska snart måste ta tag i. 

Att få skapa ett förslag på framsidesbild för Science kändes av ovan nämnda orsaker synnerligen hedersamt och därmed naggades gladeligen en hel del av min sommarsemester i kanten. Det fanns förstås ingen garanti för att Science-redaktionen skulle välja forskarlagets och mitt förslag. Andra artikelförfattare i samma nummer hade troligen också önskan om synlighet genom plats på framsidan.

När det blev klart att min målning valdes kändes allting ganska overkligt. Jag firade med en liten skål glass. Vaniljglass utan något extra. Det är nämligen så jag vill ha vaniljglass.

Sedan följde förstås lång väntan fram till 13.11 då numret med artikeln och illustrationen skulle publiceras.

Artikeln handlar om tidigt ökad marin biodiversitet efter massutdöendet i slutet av Perm för 252 miljoner år sedan. Detta konstaterande baserar sig på fynd i marina avlagringar på Svalbard och inbegriper en tidigare oförväntad rik artsammansättning med flera olika benfiskar, hajar, temnospondyler (en slags "primitiva groddjur") och fisködlor. De fossila spåren efter massutdöendet pekar på att ca 90% av allt marint liv försvann. Klimatologiska förändringar och kemiska omdaningar i biosfären var omfattande samt pågick över relativt lång tid. Det föranledde tidigare en misstanke om att biodiversitetsökningen blev en utdragen process en bra bit in i Trias (den geologiska perioden efter Perm). Fynden påvisar alltså förhållandevis snabb återhämtning inom de närmaste tre miljoner åren efter massutdöendet. Åtminstone i det marina område som fossilbädden representerar.

Målningen inbegriper ett mindre urval av de djur som hittills hittats på Svalbard.

I centrum Aphaneramma rostratum (temnospondyl) som fångat benfisken Bobasatrania nathorsti. Skallen på Aphaneramma var ungefär 40 cm lång.

Tre stycken fisködlor, Grippia longirostris, cirklar runt och plockar exemplar av ammoniten Svalbardiceras spitzbergensis. Grippia var ca 1 - 1,5 meter och Svalbardiceras var en småvuxen ammonit. Utseendet på mjukdelarna och förmågan att spruta bläck är spekulation. Samma gäller förstås exakt form och färg på resterande djur.

Nere till höger dyker toppredatorn Cymbospondylus fram. 

Långt bort syns ett stim Boreosomus som antastas av den långsträckta rovfisken Saurichthys. 

Längre ner i bakgrunden skymtar två hajar i släktet Acrodus tillhörande Hybodontiformes som är en numera utdöd grupp. De åt sannolikt skalförsedda mollusker eftersom tänderna var knölformade.

Science-redaktionen justerade kontrasterna en smula. Det får de göra och för kontrastbortfall i trycket kan det dessutom vara nödvändigt med kompensation. Beskärningen blev i mina ögon en liten gnutta för hård. Jag hade gärna sett två millimeter till av bildytan i vardera kant. Det fanns marginal att ta av. Men jag ska egentligen inte klaga. 

Ganska exakt en månad efter utgivningsdatum landade mitt premumerationsexemplar i postlådan. Det är den normala fördröjningen mellan utgivningsdatum och leverans på prenumerationen. Men jag fick några exemplar i specialförsändelse relativt omgående efter publiceringen.

Jag trodde paleontologiska motiv hörde till det förflutna i mitt arbete. Plötsligt satt jag och jobbade med sådana i ett drygt år. Man vet liksom aldrig vart ett och annat leder. En gammal kontakt resulterade i ett bokprojekt som i sin tur resulterade i en avknoppning som landade på framsidan av Science.

För 10 år sedan var jag i ärlighetens namn aningen trött på paleontologiska motiv och framförallt trött på den något grabbigt juvenila "paleoart"-diskussion som genren genererar i sociala media. Men den måste jag förstås inte ta del av. 

Hur som helst var det onekligen riktigt skoj att återigen dyka ner i den här världen. Mer om ämnet när nämnda bok publiceras.

Länk till publikationen på nätet.

Direktlänk till artikeln.

Merparten av allt som Science publicerar på nätet är dock bakom betalvägg.

Illustrationer i Finlands Natur 2025

För ett år sedan plitade jag ihop detta inlägg med illustrationer gjorda för artikelserien Artporträttet i tidskriften Finlands Natur under åren 2023 och 2024. Läge för det här årets motsvarighet nu då kanske?

Tokstrikt lateral eller dorsal vy utan bakgrund har varit mitt genomgående tema.

Först ut 2025 var padda, Bufo bufo. 

Läge att påminna om mystiskt svartögda paddhanar dokumenterade vid Storsand.

Därefter följde makaonfjäril, Papilio machaon.

Det blev det både larv och vuxen fjäril.

I höstnumret var det dags för nötkråka, Nucifraga caryocatactes. Valde den smalnäbbade underarten N. c. macrorhynchos som ju är den man ser här på utgångspunkten.

Slutligen, i nr. 4 för året, blev det småvessla, Mustela nivalis, i vinterdräkt.

Nu är det dock över för den här gången och hoppeligen hittar redaktionen någon ny illustratör som vill ta hand om uppdraget inför kommande år. Hur kul det än varit att göra dessa illustrationer så är jag i behov att prioritera andra projekt den närmaste tiden.

Sedan artikelserien inleddes har det blivit totalt 30 st porträtt för Finlands Natur och det känns som en fin och jämn siffra att avsluta på. 

Illustrationer i Finlands Natur 2023 - 2024.

2013 till 2019 (undantag 2016) gjorde jag illustrationer i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Därefter tackade jag nej till fortsatt uppdrag för Finlands Natur eftersom arbetet med Sveriges krabbspindlar och det samtida arbetet som bildredaktör på Artdatabanken med bl.a. illustration för Nationalnyckeln om snäckor krävde all tillgänglig tid.

På våren 2023 började jag se slutet på krabbspindelprojektet och samtidigt verkade Finlands Natur-redaktionen vara i stort behov av en vikarierande illustratör pga. att personen de just då anlitade inte kunde fortsätta. Jag tackade ja och ställde upp på att göra artporträtt-illustrationer för årets tre kvarvarande nummer.

Först ut, i nr 2/2023, var mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (hona).

I nr 3/2023 skulle det vara iller Mustela putorius.

För nr 4/2023 gjordes lax Salmo salar.

2023 års tema var hotade arter (i Finland).

Jag hade egentligen bara lovat ta hand om 2023 men det fortsatte 2024

Lo Lynx lynx i nr 1/2024.

Näktergal Luscinia luscinia i nr 2/2024.

Samtidigt med näktergalsarbetet fick jag ett nytt stort illustrationsuppdrag (som jag i skrivande stund ännu jobbar med) och var i stort behov av att avsluta illustrerandet för Finlands Natur. Något kontrakt eller löfte om att göra hela året fanns ändå inte. 

I nr 3 var det abborre och den gjordes av en annan person. 

Men uppenbarligen hade redaktionen svårt att hitta någon illustratör som kunde ta över helt och kontaktade mig igen inför nr 4/2024. Till slut vek jag ner mig och lovade ta hand om saken.

I årets sista nummer handlade artporträttet om flodpärlmussla Margaritifera margaritifera som det varit mycket hallå om i Finland på sista tiden.

Som det ser ut just nu lär jag väl fortsätta även kommande år. Det stora projekt jag just nu jobbar med borde hoppeligen börja vara färdigt så småningom och det får jag återkomma till när det publicerats. Det är också det projektet som just nu gör att bloggandet nästan ligger i träda.

Alla illustrationer är "konstruktioner" av djuren i fråga. Det finns alltså ingen enskild förlaga i form av t.ex. fotografi som kopierats. Däremot används en hel del olika referensbilder av allehanda slag för bedömningen av proportioner, färger och detaljer.

God jul!

Min julhälsning är aningen sen. Det oaktat hoppas jag du har en riktigt fin och fridfull julhelg!

Här utanför bloggredaktionens fönster är det vintrigt. Vintern kom nästan redan i oktober den här gången och har liksom bara matat på med mera vintrighet vartefter. För tillfället faller några enstaka snöflingor som sakteliga höjer det redan ganska höga snötäcket. 

Under några år skrev och illustrerade jag för en artikelserie som heter Artporträttet i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Inför julen 2014 knåpade jag ihop en artikel om småkryp i julgranen och då var hoppstjärten Entomobrya nivalis i fokus. Det är ett av många småkryp man har chans att hitta i sin julgran om man lägger manken till. Sålunda kändes det lämpligt att återanvända den illustrationen här och nu.

Måhända är E. nivalis, åtminstone här omkring, den vanligaste arten man kan se med blotta ögat ifall man synar sin julgran noggrant eller om man skakar den ovanför ett vitt lakan för att se vad som ramlar ner. 

Mest talrika är troligen gallmyggelarver och kvalster men dessa kräver specialundersökning och mikroskop. Dessutom lär de inte ramla ner på lakanet heller.

Krabbspindlar för Artdatabanken

Inledningsvis: Bilderna i inlägget är inte direkt kopplade till specifika stycken i texten.

I övrigt hänvisar jag till Artdatabanken för närmare information om spindlarna.

Under den gångna hösten färdigställdes mitt hittills enskilt största illustrationsprojekt. Det handlade om att utföra habitusillustrationer av alla i Sverige förekommande krabbspindelarter. Hona och hane för alla arter. 

I början av arbetet fanns viss tveksamhet gällande huruvida det skulle vara möjligt att hitta tillräckligt bra underlagsmaterial för alla 30 arterna. Några av dem är sällan hittade och bildmaterialet av dem ruggigt bristfälligt. Det ordnade sig till slut genom nya gjorda fynd och dokumentationer. 

En art, kustpaddspindel Ozyptila westringi, förblev ogjord. Existerande underlagsmaterial är spritlagda spindlar som inte längre har sin ursprungsfärg. Dessutom är arten i princip likadan som ängspaddspindel O. trux vilket innebär att illustrationerna för respektive art skulle vara identiska.

Sammanlagt blev således 29 arter illustrerade. Blomkrabbspindel (honan) gjordes i sina typiska vita och gula färgvarianter varpå antalet illustrationer blev totalt 61 st.

Hela proceduren och den ingående genomgången av alla arterna har varit en fantastisk resa. Oerhört lärorik. Det har handlat om allt från insikten om vissa gemensamma karaktärer hos mer obesläktade krabbspindlar som t.ex. stenkrabbspindel Bassaniodes robustus och smutspaddspindel Ozyptila scabricula vilka lever i likartade biotoper till små minutiösa detaljer som klornas olika utformning hos hane och hona i släktet Ozyptila (åtminstone några arter). Den detaljen är inget som syns i normal uppförstoring av bilderna och inte heller något som har med illustrationernas egentliga syfte att göra, men som ändå var en spännande krydda i arbetet.

Illustrationernas egentliga syfte ja...

Jo, Artdatabanken har som uppdrag bl.a. att skapa tillgängligt och öppet material för artigenkänning så att alla ska få möjlighet att kunna ägna sig åt artbestämning. Därför bör illustrationerna, i det här sammanhanget, vara jämförbara med varandra. Artkaraktärerna (på habitus) bör framgå så bra som möjligt.

Merparten av krabbspindlarna har viss inomartsvariation. Färger och kontraster skiljer sig individer emellan. Dessutom varierar färgtonerna beroende på spindlarnas ålder och, åtminstone hos vuxna, hur nyömsade de är. I flera fall, kanske specifikt hos släktet Xysticus, tenderar många honor bli mörkare när de närmar sig äggläggning. Det verkar dock också vara individuellt. En del honor kan blir riktigt mörka.

Med habitusillustrationerna försökte vi nå en "typisk medelrepresentant" för art och kön. Hos honorna handlade det också om att få någorlunda bra balans på bakkroppens storlek. Här är honorna alltså någonstans mellan "mätta" och på väg att bli äggstinna. I stort sett alla arternas honor får således tydligt större bakkroppar innan äggen läggs.

För hanarna är det tvärtom. De går vanligen från att vara hyfsat välnärda under sista ömset till att få en allt mindre och ihopskrumpnande bakkropp. Mat är inte deras prioritet som vuxna.

I samband med arbetet har jag förstås själv sökt krabbspindlar mer ingående än vad jag annars gjort. Jag vet inte om det har med Murphys lag att göra, men resultatet har varit skralt. Riktigt skralt.

Blomkrabbspindlar brukar man t.ex. se här och var. När jag senaste sommar gjorde just blomkrabbspindel letade jag som ett tok i allehanda rabatter på blommor typiska för arten. Inte en enda hittades. Givetvis bör man ty sig till t..ex. håvning om man vill leta mer effektivt, men håvning är måhända mindre uppskattat bland stadens blomsterplanteringar.

Hur som helst hängde det inte på huruvida jag hittade förlagor eller inte. Många av arterna har sina populationsområden långt bort från Österbotten och underlagsmaterialet ombesörjdes på flera olika sätt.

Ett stort tack till Jonas Sandström på Artdatabanken för den excellenta vägledningen!

Sandström, J. & Back, R. (2023). 

Illustrationer och fakta som beskriver Sveriges krabbspindlar - Thomisidae. Uppsala: SLU Artdatabanken.

Frill 8.9. Del 12 - Ängssnigel

Ängssnigel Deroceras agreste är likt spetsrovbärfisen i förra inlägget ny på bloggen. Inte heller ängssnigel är någon ovanlig art.

Skulle det vilja sig illa kunde man måhända teoretiskt stöta på en ljus åkersnigel som uppvisar så pass ängssnigel-lik habitus att man egentligen borde granska genitalierna för att vara helt säker på art.

Vid dissektionen bör man kolla penisbihangen. Ängssnigel har ett kort och aningen spetsigt bihang medan åkersnigel har mellan ett och fyra något längre och masklika bihang.

Ovan: Schematisk framställning av genitalierna i en fältsnigel (släktet Deroceras).

Ovan: Nedre genitalier hos ängssnigel (schematisk framställning).

Ovan: Nedre genitalier hos åkersnigel (schematisk framställning).

Illustrationerna gjordes för Nationalnyckelvolymen om lungsnäckor som lämpligen beställs här.

Här vågar jag utan dissektion säga att detta ska vara ängssnigel. Dessutom är miljön mera typisk för ängssnigel än åkersnigel.

Referens:

von Proschwitz, T. (2023). 

Artfakta om äkta lungsnäckor - Eupulmonata.

Nationalnyckeln. Lungsnäckor

I våras kom Nationalnyckelns andra volym om snäckor ut. Den första volymen inbegrep marina grupper och i den andra var det dags att ta i tu med lungsnäckorna bland vilka många är landlevande och - några av dem - välkända för alla som exempelvis är trädgårdsintresserade.

Jag fick hem några böcker i början av maj och först nu har jag kommit på att jag kanske också kunde göra ett litet inlägg om böckerna. Det är ändå så att jag fick glädjen att vara aktivt med om tillblivelsen av volymen i fråga.

Boken är skriven av Ted von Proschwitz, Kenneth Lundin och Jonas Roth. De många fotografierna i boken är primärt tagna av Jonas Roth. Min andel av arbetet var illustrationerna. Huvudsakligen handlar det om morfologi-/anatomibilder av såväl hela djur som genitalier. Några detaljillustrationer och förklarande illustrationer tillkom också.

Totalt handlar det om över 1300 bilder på 528 sidor fyllda av taxonomi, morfologi, biologi, ekologi samt artbestämningsnycklar följda av ingående artpresentationer med beskrivning över ekologi och utbredning. Mitt bidrag på ca 60 illustrationer (beroende lite på hur man räknar) är numerärt ganska blygsamt bland dessa höga siffror.

Illustrationen ovan finns inte i boken. Därför tyckte jag det är en smula kul att lägga upp den här i stället.

Ja, eller egentligen finns den också i boken, men där är den separerad i fem olika bilder i vilka matsmältningssystem, blodomlopp, genitalier, muskulatur och nervsystem visas separat för att ges tillräcklig synlighet. I den här versionen skymmer som synes lungan och mittarmskörteln (levern) i stort sett alla andra organ som trängs inne bland vindlingarna.

Genomskärningsbilden är baserad på vinbergssnäcka men är i viss grad schematisk. I boken finns förstås text och pekare för respektive organ.

Spermatofor av mördarsnigel Arion vulgaris. En spermatofor är ett paket med spermier och det är ett sådant "paket" lungsnäckorna överför till varandra i samband med parning. Spermatoforernas utseende är artspecifika precis som gentitalierna. Hos arter med i stort sett identiskt (eller överlappande) utseende är det ofta enbart genom genitalierna man kan göra säkra artbestämningar.

Mördarsnigel? Den heter ju spansk skogssnigel!

Nej, arten fick mördarsnigel som officiellt svenskt trivialnamn i samband med 'artdatabankens genomgång av lungsnäckorna i samband med bokarbetet. Orsaken är bl.a. att spansk skogssnigel inte stämmer med artens ursprungliga geografiska hemvist vilket är i Frankrike. Ett vilseledande namn alltså.

Man kunde väl kanske ha gett den namnet fransk skogssnigel, men då skulle man varje gång namnet nämns ha fått nämna någondera "populärsynonym" mördarsnigel eller spansk skogssnigel. Således nyttjades det namn som tidigt myntades när arten först dök upp i Sverige och som följt med ända sedan dess. Det är väl inte ett särdeles populärt namn och jag har noterat att ganska många vägrar använda det och fortfarande benämner den spansk skogssnigel.

Snyltsnäckorna (fam. Pyramidellidae) är en spännande grupp marina snäckor som suger kroppsvätskor ur andra marina djur som t.ex. kalkrörsmaskar eller musslor. I bilden ovan är det arten torntandsnatting Odostomia turrita som sträcker fram sin taggförsedda sugsnabel för att få sig ett skrovmål ur tentaklerna av en trekantsmask Spirobranchus triqueter.

Schematisk morfologi-/genomskärningsbild med utgångspunkt från Odostomia unidentata.

En stor del av illustrationerna var dylika förenklade anatomibilder av de nedre (närmast könsöppningen belägna) genitalierna hos sniglar och en del snäckor. Här visas större bärnstenssnäcka Succinea putris.