Åkersnigel

Här är ännu ett inlägg knutet till min strävan att bättra mig angående andelen blötdjur på den här hittills torrdjuriga bloggen.

Snigeln är funnen under en barkbit som lossnat från en i trädgården liggande pilstam och som låg på marken bredvid stammen, På sedvanligt sätt drog snigeln först ihop sig men var ändå relativt snabb med att försöka avlägsna sig från sin plötsligt exponerade position.

En bra början när man artbestämmer sniglar är först att kolla kontrollera andningsporens läge plats på manteln. På denna är andningsporen i bakre delen av manteln. Sedan kan man t.ex. kika på mantelåsarnas utseende. Om "ringarnas" centrum är mitt uppe på manteln går artbestämningen vidare i en rikting och om centrum är beläget vid andningsporen går det i en annan riktning.

Här är alltså mantelåsarna centrerade nära andningsporen. Det betyder att man styrs in på släktet Deroceras.

Snigeln är förhållandevis mörk, men man kan notera ett karakteristiskt nätmönster runt tuberklerna ("upphöjningarna" på kroppen bakom manteln) och då landar vi i Deroceras reticulatum. Artnamnet reticulatum har just med nätmönstret att göra. På svenska heter den åkersnigel.

Arten är troligen införd i Norden och förmodas ha kommit hit redan i ett tidigt skede samtidigt som jordbruket kom hit. Den är känd som aningen besvärlig i odlingar av allehanda slag - alltså såväl köksträdgårdsväxter som blomrabater.

I motsats till många andra av våra sniglar hittas stora (vuxna) exemplar redan tidigt på våren. I Finland är fynden (rapporteringarna) primärt gjorda i södra halvan av landet. En del av observationerna är dock tveksamma pga. potentiell felbestämning.

 

Referenser:

von Proschwitz, T. 2018

Artfakta land- och sötvattensmollusker.

Anne Koivunen, Pekka Malinen, Hannu Ormio, Juhani Terhivuo, Ilmari Valovirta

Suomen kotilot ja etanat

Tibiale 2014

ISBN 978-952-67544-6-8