Rågårdsskatan, Fäboda 25.5.

I april 2023 gjorde jag ett inlägg om det då relativt färska utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda, Jakobstad. Orsaken till mitt besök den gången handlade primärt om planeringen av de infoskyltar som Jakobstadsnejdens Natur r.f. skulle låta göra. Jag är alltså aningen insyltad i föreningen.

Nu, drygt ett år senare, är de klara och monterade. Arbetet har av olika anledningar dragit ut på tiden men så är också den absoluta majoriteten av allt material på skyltarna nyproducerat.

Illustrationer, karta och layout har Juha Ilkka stått för och om jag jämför med motsvarande tavlor i utkiks-/fågel-torn jag besökt upplever jag infoskyltarna som synnerligen högklassiga, snygga och informationsrika. Lilla skylten ovan är t.ex. inventeringsresultaten av skärgårdsfåglar under åren 2011, 2015 och 2020 vilket även ger rådande populationstrender för respektive art.

Runt om finns mindre skyltar med de mest typiska arterna för området.

En del av tavlorna är monterade i tornets övre del. Det gäller främst arter som vanligen, eller bäst, ses från den positionen i tornet. Här finns ändå skäl att eventuellt fundera över att ändå flytta ner dem till nedre delen av tornet som är tillgängligt även för rörelsehindrade.

Tillägg: Dubbletter monterades kort efteråt så att alla tavlorna är tillgängliga på nedre våningen.

Donatorer och sponsorer för utkikstornet och dess infoskyltar är UPM Jakobstad, Pedersörenejdens Andelsbank samt Otto A. Malms donationsfond.

Enligt uppgift är tornet välbesökt.

Självfallet hade jag med mig en kamera också. Den fick jag dock inte fram när en blåhake (hona eller ung hane) hoppade omkring på strandklipporna framför tornet. Just då höll jag i en skruvdragare.

Men när tavlorna var monterade grävde jag upp kameran ur sin väska och riktade den förstrött mot de få fåglar som kunde skymtas den dagen. 

Skymtas var ordet. 

Det var nämligen oerhört dimmigt.

Ett småskrakspar drev omkring på ordentligt avstånd och under en kort stund när dimman lättade en aning tryckte jag av några exponeringar.

Därefter blev det bara en fiskmås och en bofink. 

Sedan åkte jag hem.

Utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda

Längst ut på Rågårdsskatan en bit från kaffestugan ute vid Fäboda, Jakobstad, står ett nytt utkikstorn. Tornet är tillgänglighetsanpassat och från parkeringen vid kaffestugan sträcker sig träspångar de ca 400 metrarna fram till tornet.

Tornet initierades för många år sedan av Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) och efter en hel del förarbete blev uppförandet realiserbart 2022 tack vare material från UPM och arbete utfört av Alerte på beställning av staden Jakobstad.

Senaste lördag (15.4) besökte jag tornet för första gången. JNN planerar informationsskyltar för tornet och i egenskap av styrelsemedlem var jag där för att fundera på planeringen av skyltarna. Samtidigt var det förstås trevligt att se tornet och vad som kan ses från tornet. Kameran självfallet medhavd.

Vad som gjorde att jag aldrig tog en bild av själva tornet är ett mysterium. Med 84,2 på skamskalan medger jag härmed att jag totalbrutalt stulit ovanvarande bild från staden Jakobstads hemsida. Fotografens namn hittar jag inte. Eftersom fotografiet kanske inte har ett egenvärde ur försäljningssynpunkt hyser jag förhoppning om att min delning inte är av skadligt slag. Men frågat har jag alltså inte.

Vintern klamrar sig envist fast den senaste värmen till trots och isarna runt strandlinjen ser inte ut att ge med sig riktigt än. En del vind och vågor kunde kanske ändra på saken lite snabbare.

Särdeles artrikt var det inte på fågelfronten.

På Näsiskatahällan, 400 meter mot nordväst, låter fågelhäckningen vänta på sig. Gråtrutarna och enstaka silltrutar var dock färdigt på plats. 

Tofsvipor fladdrade gruppvis förbi med jämna mellanrum.

"Det börjar bli för många sångsvanar" har jag vid enstaka tillfällen noterat att vissa personer tycker. Någon numerär gräns för hur många de får vara lyckas jag aldrig få reda på. Är det en hemlighet?

Hur som helst drog förstås en del sådana förbi också. Sångsvanar alltså. Inte personer som vet att sångsvanarna börjar bli för många.

Knölsvanarna rörde sig två och två. De häckar längs kusten och många av dem har kanske redan kommit "hem".

Skräntärnan hade antagligen anlänt riktigt nyligen. Den drog några varv över Näsiskatahällan och vinglade sedan in en bit mot Fäbodaviken innan den återvände och passerade tornet västerut mot kaffestugan.

Bilderna togs med Canon FD 150-600 L f5.4 av fåglar som alla var på stort avstånd. 

 

Fäboda 2.6

2.6 hade min arbetsplats personaldag ute i Fäboda. På programmet var bl.a. två timmar friluftsliv. De flesta gick efter de många fina vandringslederna i området men jag fastnade bland småkrypen. Något särskillt hittade jag ändå inte. Här följer en del av dokumentationerna.

Salticus cingulatus. Stamhoppspindel.

På död trädstam ute vid klipporna.

Heliophanus sp.

På tallstam ute på klipporna.

Xerolycsa miniata. Sandjaktspindel (hona).

På sandstranden.

Pardosa lugubris. Lövvargspindel (hane).

En kort bit från sandstranden in längs en vandringsled.

Någon Pardosa. Kanske P. agricola? Strandvargspindel (hane).

Ute på klipporna nära vattnet.

Lite osäker på vilken av våra två grodor som har sina yngel i hällkar - eller om båda kan nyttja hällkar.

Veckans pausfåglar

En lokal fågel-oas är Kråkholmsfjärden i Jakobstad. Med tanke på min svaghet för pippifåglar är det anmärkningsvärt att jag inte drällt runt den sjön mer än jag hittills gjort - nämligen aldrig.

Orsaken står nog att finna i annat än möjligheterna till fågelobservationer. Det har liksom varit viktigare att komma ut och bort till mer avskilda platser där det är lättare att andas. Kråkholmsfjärden är nästan lite för mycket "mitt i" på något sätt. Fullt av bilar som tränger sig på.

I samband med en vända till Jakobstad passade jag idag ändå på att vingla iväg ut till sjön för en liten titt. Utan kikare var jag förstås chanslös när det gällde att se vad det var för klimpar som flöt omkring i fjärdens mitt. En vigg hade i alla fall godheten att slappa på en sten som inte inte var allt för långt borta.

Dessutom kom några sothönor förbi-drivande i motljuset.

Under de fåtaliga minuterna jag var på plats lyckades jag inte artbestämma fler än dessa. Andfåglarna ute på vattnet var som sagt för långt borta och hägern/hägrarna visade sig inte.