söndag 30 april 2023

Postvintermatningstillströmning

Natten mellan söndag 23.4 och måndag 24.4 slog vintern tillbaka. På morgonen täcktes landskapet av 10 cm snö. Den morgonen laddades fröautomaten i fågelmatningen på nytt.

Under veckan som följde strömmade bergfinkar, bofinkar och, framförallt, grönsiskor till. 
Den nytillkomna snön har smält bort, men i fröautomaten finns mat kvar.

I går, 29.4, plockade jag ut kameran för att ta några bilder av nämnda grönsiskor eftersom det är länge sedan sådana besökt matningen och dokumenterats. 
Resterande fågelbilder i detta inlägg är bifångst. 

Bergfinkarna är lynniga beträffande hur ofta och när de dyker upp. Den gångna vintern har två hanar hållit sig med grönfinkarna vid gårdsmatningen. En del andra år syns de inte ens i samband med vårflyttningen norrut. Just nu har vi i alla fall några som, tillsammans med ett gäng bofinkar, fyller krävan i väntan på mera gynnsam utveckling av vårvädret.

Bofinkar också... som sagt.

Kvarterskajorna är förstås stamgäster och tackade inte nej till säsongsförlängning av matningen.

Av någon anledning återvände jag in med endast enstaka bilder av just grönsiskor på minneskortet trots att flocken är kring 40 fåglar stor. Men vad gör jag med många grönsiskfotografer? Inte mycket. Här är ett av dem i alla fall.
Någon "mängdbild" hade jag inte heller, men det berodde på val av objektiv (inte mycket till vidvinkel).

Kritik kan riktas mot det faktum att en hel del frörester ligger kvar på marken. Det är hyfsat typiskt den här tiden på året vartefter översnöade rester smälter fram. Städning pågår, men en del finns kvar.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 3 - Taggplattfoting

Inget nytt under trädgårdssolen. Taggplattfoting, Polydesmus denticulatus, hittas nästan överallt i de delar av trädgårdens markskikt som inte är planterade områden (blomrabatter eller köksträdgård) och som har lager av förmultnande löv samt en del död ved liggande på marken.

Dess vanlighet innebär att den även varit på bloggen tidigare.

När denna var dokumenterad ville jag inte utsätta mig för ruggvädret längre och därmed var trädgårdssafarin över nästan innan den påbörjades.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 2 - Trachelipus rathkii

Jag har sagt... skrivit... det förr (senast 2019) och skriver det igen. En vacker dag måste jag ta itu med gråsuggorna i trädgården. Det handlar då alltså om en mer ordentlig genomgång av exakt vilka arter jag kan hitta och var i trädgården de huserar.

För tillfället är tre arter registrerade. 
Trachelipus rathkii är tidigare dokumenterad och fastnade som synes på sensorn även denna dag. Det här är ett ungt exemplar.
Porcellio spinicornis är den andra, i trädgården, observerade landgråsuggan.
I trädgårdsdammen huserar Asellus aquaticus.

Den där vackra dagen får dock bli en annan dag. Kanske framförallt en varmare dag när inte skönt inomhusklimat och varm dryck lockar in mig från fuktig förna i den finska aprilvintern.

 

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 1 - Skogssvartlöpare

Lördagen 22.4 tänkte jag göra ett första försök att spana efter småkryp bland förnan hemma i trädgården. Vanligen brukar jag inleda den verksamheten i ett tidigare skede under våren, men det här året har vinterns envisa grepp inte lockat fram någon som helst inspiration.

Skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus, blev säsongens första trädgårdsevertebrat framför kameran. 
Dock inte det första observerade småkrypet. Spyflugor och nässelfjärilar rörde sig på solbelysta väggar redan innan. 

Skogssvartlöpare är troligen en av trädgårdens vanligaste löpare (fam. Carabidae) och speciellt på vårarna hittar man dem både här och där. För nästan exakt tre år sedan togs dessa, lite mer informativa, bilder av arten i fråga.

 

lördag 29 april 2023

Bådaviken 16.4. Del 4 - Lygus rugulipennis

En av de där närmast hopplösa ängsskinnbaggarna (fam. Miridae) i släktet Lygus ramlade ner i uppsamlingstyget när jag bankade grankvist i kanten mellan granskogen och lövstrandskogen. Hårigheten i kombination med de lite vaga kännetecknen i teckning gör att jag med viss, halvsäker, vankelmodig tvivelaktighet tvehågset säger Lygus rugulipennis.

Vanlig art som förekommit i bloggen tidigare... om min bestämningsförmåga renderat i korrekt resultat.

 

fredag 28 april 2023

Bådaviken 16.4. Del 3 - Contacyphon

Ca 3,5 mm skalbagge nerskakad från en grankvist där den eventuellt övervintrat. Släktet är Contacyphon men därefter tar det stopp om man inte ägnar sig åt genitaliepreparation. Det gjorde jag inte.

Släktet tillhör familjen mjukbaggar, Scirtidae.


torsdag 27 april 2023

Bådaviken 16.4. Del 2 - Några spindlar

Förutom lavsnabblöparna i föregående inlägg passerade följande spindlar framför kameran. Alla är högst normala fynd. Hittade även några små juveniler av konspindel, Cyclosa conica, men fotografier av dem togs inte. Här finns bilder av sådana småttingar.

Philodromus sp. (aureolus-gruppen).
Skakades ner ur en gran inne bland alarna i strandskogen.

Theridion varians, brynklotspindel.
Hittades i gran på gränsen mellan granskogen och lövstrandskogen.

Theridion pictum, pilklotspindel.
I gran ute bland strandskogens alar.

Pardosa amentata, prickvargspindel. 
Flera individer på snöfria, solbelysta fläckar i den yttersta strandskogen. Vanlig art i Bådaviken.

Tetragnatha dearmata, fläcksträckspindel.
I gran på gränsen mellan granskog och lövstrandskog.

 

söndag 23 april 2023

Bådaviken 16.4. Del 1 - Lavsnabblöpare

Självfallet ska även det här bloggåret inbegripa löjligt många lavsnabblöparinlägg. Eftersom jag tidigare hävdat att det här är världens lavsnabblöpartätaste blogg känner jag press på att bibehålla nämnda faktum ifall någon får för sig att konkurrera om titeln.

16.4 hittade jag (bara) två hanar. Båda som förväntat i subadult ålder eftersom det är i det stadiet de verkar övervintra. Den första (bilderna ovan) fanns på ett ställe där jag inte sett dem förr. Den andra (nedan) hittades på en yta där jag observerat i stort sett alla tidigare lavsnabblöpare. Som vanligt ska jag under sommarhalvåret söka dem i andra områden av Bådaviken för att se ifall det finns någon spridning. 

De senaste två åren har det blivit svårare att få korn på dem och jag misstänker att spindlarna eventuellt minskar i antal eftersom de döda alstammar de verkar föredra snabbt förfaller... och faller. På levande alar (och björkar) har jag fortfarande inte sett några spindlar. Det betyder dock inte att de inte finns på dem.

Min hypotes är att de döda stammarna föredras på grund av både större födotillgång och bättre möjlighet att hitta spretande och barkflagor som skydd för både sig själva och äggsäckarna senare under sommaren.

Här ett av många tidigare inlägg om och med arten, som på vetenskapiska heter Philodromus poecilus, i fråga.

Svampen som tränger genom barken till vänster i bild torde vara Tympanis alnea, tuvskål. Jag har i skrivande stund inte bekräftelse på det antagandet.


fredag 21 april 2023

Utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda

Längst ut på Rågårdsskatan en bit från kaffestugan ute vid Fäboda, Jakobstad, står ett nytt utkikstorn. Tornet är tillgänglighetsanpassat och från parkeringen vid kaffestugan sträcker sig träspångar de ca 400 metrarna fram till tornet.

Tornet initierades för många år sedan av Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) och efter en hel del förarbete blev uppförandet realiserbart 2022 tack vare material från UPM och arbete utfört av Alerte på beställning av staden Jakobstad.

Senaste lördag (15.4) besökte jag tornet för första gången. JNN planerar informationsskyltar för tornet och i egenskap av styrelsemedlem var jag där för att fundera på planeringen av skyltarna. Samtidigt var det förstås trevligt att se tornet och vad som kan ses från tornet. Kameran självfallet medhavd.

Vad som gjorde att jag aldrig tog en bild av själva tornet är ett mysterium. Med 84,2 på skamskalan medger jag härmed att jag totalbrutalt stulit ovanvarande bild från staden Jakobstads hemsida. Fotografens namn hittar jag inte. Eftersom fotografiet kanske inte har ett egenvärde ur försäljningssynpunkt hyser jag förhoppning om att min delning inte är av skadligt slag. Men frågat har jag alltså inte.

Vintern klamrar sig envist fast den senaste värmen till trots och isarna runt strandlinjen ser inte ut att ge med sig riktigt än. En del vind och vågor kunde kanske ändra på saken lite snabbare.

Särdeles artrikt var det inte på fågelfronten.

På Näsiskatahällan, 400 meter mot nordväst, låter fågelhäckningen vänta på sig. Gråtrutarna och enstaka silltrutar var dock färdigt på plats. 

Tofsvipor fladdrade gruppvis förbi med jämna mellanrum.

"Det börjar bli för många sångsvanar" har jag vid enstaka tillfällen noterat att vissa personer tycker. Någon numerär gräns för hur många de får vara lyckas jag aldrig få reda på. Är det en hemlighet?

Hur som helst drog förstås en del sådana förbi också. Sångsvanar alltså. Inte personer som vet att sångsvanarna börjar bli för många.

Knölsvanarna rörde sig två och två. De häckar längs kusten och många av dem har kanske redan kommit "hem".

Skräntärnan hade antagligen anlänt riktigt nyligen. Den drog några varv över Näsiskatahällan och vinglade sedan in en bit mot Fäbodaviken innan den återvände och passerade tornet västerut mot kaffestugan.

Bilderna togs med Canon FD 150-600 L f5.4 av fåglar som alla var på stort avstånd. 

 

söndag 16 april 2023

Skogslyktspindel

Jag upphör inte förvånas över den mängd dussinarter som efter 11 år av bloggande fortfarande inte dykt upp i något inlägg. Skogslyktspindel, Agroeca brunnea, har fram tills nu varit en av dessa.

Den här hanen sysslade 8.4 med det som hanar i denna art är ganska kända för... nämligen vandra omkring uppe på snön.

En gnutta skogslyktspindel har ändå varit med en gång tidigare. Äggkokongen, vars form gett arten dess namn, fotograferades för några år sedan med ett teleobjektiv.


lördag 15 april 2023

Glischrochilus quadripunctatus

Ja, det är mina fotspår som sträcker sig hela vägen tätt intill den trave stockar som finns vid skoterleden halvvägs ner mot Andra sjön. Dylika högar med stockar är helt enkelt lämplig jaktmark för att få korn på diverse småkryp som lockas dit av mängden ved. 

Jag förväntade mig inte mycket eftersom stockarna var delvis snötäckta och eftersom temperaturen ännu går ner en hel del på nätterna. Men på solsidan rörde sig ändå dessa små skalbaggar på ca 4-6 mm (storleksvariation individer emellan).

Arten är Glischrochilus quadripunctatus. Proportioner och halssköldens form skiljer från den annars ganska snarlika Glischrochilus hortensis. Båda arterna är vanliga.

Primärt är både larver och vuxna skalbaggar rovdjur knutna till död ved. De hittas på flera olika trädslag men barrträd verkar föredras. I hopen av stockar såg jag dem på både lövträd och gran.

Senare hittade jag även en individ under barken på en stående död tall (ingen bild av den skalbaggen inplockad här).

Vuxna baggar kan hittas i stort sett över största delen av året och i hela landet

Bilderna togs 8.4.



fredag 14 april 2023

Påskkvalster

På samma barkflaga som myrbaggelarven i föregående inlägg skubbade ett kvalster tillhörande familjen Parasitidae omkring. Högst troligen någon av arterna i släktet Pergamasus. En hona är det hur som helst och då blir det lite svårare. Hanarna har grovt och artspecifikt andra benpar vilket används för att hålla om honan under parningen.

Tyvärr lyckades kvalstret smita... eller ramla från barkbiten... och därmed fick jag varken fler eller bättre fotografier än denna ganska hårt beskurna bild där objektivets (Laowa 100 mm 2X) fulla förstoringspotential inte riktigt nyttjats. Hela proceduren borde egentligen ha innehållit nyttjande av insamlingsrör och byte till MP-E65-objektivet.
Jag gör om och gör rätt en annan gång.

Bilden togs 8.4.


torsdag 13 april 2023

Under barken på en död gran

Alltid läge att kika under bark på döda träd. I det här inlägget är det fråga om en stående död gran och några larver som tillfälligt tvingades komma ut i dagsljuset.

Bilderna är tagna under påsklördagen när jag letade mig ut längs en skoterled sydväst om centrum av Nykarleby. Mer om det här.

Artbestämning är inget som görs på basis av dylika bilder. Larverna i bilderna ovan torde dock alla vara tvåvingar (ordningen Diptera) av något slag. Längden är bara någonstans mellan en och två millimeter. Många tvåvingelarver knutna till död ved är rovdjur.

Det, alltså rovdjur, är också den här larven som torde tillhöra släktet Medetera som i sin tur tillhör familjen styltflugor, Dolichopodidae

Det ska tilläggas att Medetera-larver känns igen på det mörka V:et synligt på huvudet, men om det återfinns hos larver i något annat släkte är än så länge utanför min kännedom. 
V-formen är för övrigt mundelar som syns genom ovanliggande vävnad.

En vuxen representant för släktet Medetera finns sedan tidigare på bloggen här.

Skalbaggslarver är förstås också vanliga på död ved. Alla lever inte av veden i sig, utan en hel del av dem är likt tvåvingelarven ovan också rovlevande.

Även den här arten har i sin vuxna form dokumenterats hemma i trädgården. Det rör sig om myrbagge, Thanasimus formicarius, som beskrivs lite mer i länken här ovan.

 

tisdag 11 april 2023

Påsklördag

Påsklördagen bjöd på värmande solsken och jag drog åter iväg ut på spaning efter de småkryp som börjat vakna i vårvädret. Den här gången valde jag en skoterled jag inte vandrat längs tidigare. En del av min aktivitet var repris från föregående dag, nämligen att skaka barrträdsgrenar utifall någon spännande hjulspindel kunde tänkas dyka upp.

Resultatet var lika repris-aktigt som metodiken. 
Här (bilderna ovan och nedan) är två små konspindlar, Cyclosa conica. Båda två i yngre åldersstadium än den konspindel jag hittade dagen innan.


Under barken på en död gran fanns denna gömslespindel, Cryphoeca silvicola. Gömslespindel verkar även höra till trädgårdens fauna eftersom den hittats här hemma vid upprepade tillfällen.

Granbaldakinspindel, Pityohyphantes phrygianus, dök som vanligt upp i mängd och massor.

Små individer av någondera art i aureolus-gruppen (tre synnerligen lika arter i släktet Philodromus) är ingen överraskning när man rotar omkring bland granar.

Årets första Salticus cingulatus kryssades av på en tallstam. Tidigare hette den stamhoppspindel men bytte under förra året till stamzebraspindel. Gamla namnet finns kvar i alla mina tidigare inlägg med denna art.

Självfallet kunde jag inte låta bli att utmana ögonen med att få korn på kopparsnabblöpare.



De senaste dagarnas sol och värme har förstås nött ytterligare på snötäcket som nu äntligen börjar se ut att ge med sig. Känslan är hur som helst att våren är ganska vintrig än så länge. 
Fler fynd från promenaden längs skoterleden är på kommande.