Postvintermatningstillströmning

Natten mellan söndag 23.4 och måndag 24.4 slog vintern tillbaka. På morgonen täcktes landskapet av 10 cm snö. Den morgonen laddades fröautomaten i fågelmatningen på nytt.

Under veckan som följde strömmade bergfinkar, bofinkar och, framförallt, grönsiskor till. 

Den nytillkomna snön har smält bort, men i fröautomaten finns mat kvar.

I går, 29.4, plockade jag ut kameran för att ta några bilder av nämnda grönsiskor eftersom det är länge sedan sådana besökt matningen och dokumenterats. 

Resterande fågelbilder i detta inlägg är bifångst. 

Bergfinkarna är lynniga beträffande hur ofta och när de dyker upp. Den gångna vintern har två hanar hållit sig med grönfinkarna vid gårdsmatningen. En del andra år syns de inte ens i samband med vårflyttningen norrut. Just nu har vi i alla fall några som, tillsammans med ett gäng bofinkar, fyller krävan i väntan på mera gynnsam utveckling av vårvädret.

Bofinkar också... som sagt.

Kvarterskajorna är förstås stamgäster och tackade inte nej till säsongsförlängning av matningen.

Av någon anledning återvände jag in med endast enstaka bilder av just grönsiskor på minneskortet trots att flocken är kring 40 fåglar stor. Men vad gör jag med många grönsiskfotografer? Inte mycket. Här är ett av dem i alla fall.

Någon "mängdbild" hade jag inte heller, men det berodde på val av objektiv (inte mycket till vidvinkel).

Kritik kan riktas mot det faktum att en hel del frörester ligger kvar på marken. Det är hyfsat typiskt den här tiden på året vartefter översnöade rester smälter fram. Städning pågår, men en del finns kvar.

 

Storsand 11.10

11.10 ville jag se horisont och valde att göra det vid Storsand.

Uppenbarligen hade traktens korpar gjort samma val. Det var nämligen en ordentlig koncentration av dessa jättetättingar vid Storsand denna dag. När jag kom ut på stranden kunde jag skymta ungefär 5 stycken ovanför träden ute vid Lotan. Fler korpar kom ständigt flygande ut över stranden och vidare fram till sina artfränder. Till slut var det någonstans mellan 15 och 17 korpar som virvlade runt på ett och samma ställe. Någon örn (eller liknande) kunde jag aldrig se. De betedde sig inte heller riktigt på samma sätt som när de mobbar andra fågelarter.

En knapp timme sysslade de med diverse luftakrobatik och skvaller, innan de igen splittrades upp i smågrupper och återvände in över land.

Blyga grönsiskor fyllde altopparna med sig själva och sitt tjitter. Att komma åt att fotografera dem var dock inte det enklaste. En lyckades jag ändå "fånga".

I solen rörde sig ännu hanar av tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum).

En ensam ung storskarv lapade sol. Sinensis eller carbo?

En kort stund efter korparnas samling, ordnade kråkorna samma typ av tillställning (publicerar inga fotografier). Men kråkorna är förstås numerärt många fler. Försökte räkna och kom fram till att det borde ha rört sig om ca 50 st. De orkade inte hålla på lika länge och upplöste samlingen redan efter en kvart.

Glömde inte heller att stirra på horisonten. Det är viktigt ibland.

Gårdsfåglar i april. 1. Grönsiskor

De senaste dagarna har jag gjort några korta små sessioner då kameran riktats mot de fåglar som just nu hänger kvar runt gårdsmatningen.

Grönsiskor - Carduelis spinus - petade jag in här på utgångspunkten för en dryg vecka sedan. De håller fortfarande konsert och det är ett oavbrutet grönsiske-sirr från soluppgång till solnedgång.

Precis när som helst drar grönsiskorna vidare till en lämplig granskog där bobygge och häckning tar vid. Egentligen borde de nästan redan vara på god väg.

Trädgårdsmatningen har vi inte i gång så värst många dagar till. Snart tar frölagret slut och nu köps det inte hem mer mat.

Gröngul juvel. När siskorna håller sig bland barr och löv är de inte fullt så enkla att få syn på. Då är det enklast att lyssna sig fram till deras position.

Sisksymfoni

Trädgården är fylld av grönsiskornas intensiva sirrande tjitter. Det är riktigt livat i trädkronorna.

Några enstaka bofinkar skymtar man ibland. De dök upp för en dryg vecka sedan.

Ur sisk-arkivet

Efter nyår har det varit ganska art- och individ-fattigt vid vår fågelmatning. När nu jobbet och andra aktiviteter dessutom hindrat mig från produktion av nytt bloggmaterial så tar jag desperat fram något ur gamla gömmor. 

Vårvintern 2012 var en riktigt livlig fågelperiod i trädgården. Det året lämnade ett berg av gammal fågelmat på gränsen till för länge på marken under matningen. Man borde ju avlägsna allt sådant för att undvika sjukdomsspridning eller andra problem som kan uppstå. Men när ytan tinade i vårsolen groddade en hel del solrosfrön och dessa blev tydliga godisfavoriter bland många av fåglarna. Precis när frön groddas sker kemiska processer som förvandlar fröet och dess "innehåll". Långa kolhydratkedjor blir kortare kol och vätekedjor, proteiner spjälks till aminosyror och vitaminproduktion uppstår. Allt detta är till gagn också för fåglarna. 

Dessutom behövdes inte mycket värme innan skal och frörester blev hemvist åt en hel massa småkryp vilka fåglarna självfallet enkelt sökte fram och slukade med god aptit. 

Men det är klart... till slut måste man nog ändå skyffla bort resterna. Någonstans går ju den där gränsen mellan nytta och eventuella negativa effekter. Allt större mängder fågelbajs som ligger och jäser i solen är allt annat än optimalt.

I april det året kom en stor mängd grönsiskor - Carduelis spinus - och de stannade ett antal veckor. Förra året skymtade jag bara ett fåtal under en enda dag och det återstår att se om de dyker upp i år. Grönsiskorna hann bli väldigt vår-rusiga medan de befann sig i trädgården och det var ofta ett oerhört liv i träden innan de slutligen drog iväg.