Gå ut med en ficklampa efter mörkrets inbrott, stanna upp, belys och okulärbesiktiga valfri yta på träd (gärna bland bladen) eller eventuellt enskilda träkonstruktioner. Försök få ögonen på en fem till sex millimeter lång, ljus och spenslig tingest som smyger sakta fram på fyra långa trådsmala ben.
En insekt med fyra ben? På sätt och vis. Empicoris-skinnbaggarna har förvisso de tre klassiska benparen, men det första paret har omvandlats till fångstredskap som starkt påminner den utrustning bönsyrsor besitter. Förvisso kan de nog också använda dessa ben för att gå med, men ofta hålls de även ihopfällda precis framför huvudet där en vass sugsnabel väntar på att få stickas in i något litet fångat byteskryp.
De långa tunna antennerna med sin tydliga led påminner om skinnnbaggens två bakre benpar. De här till synes sköra små varelserna beger sig ut på jakt i skydd av mörkret. Släktet Empicoris hör alltså till familjen Reduviidae (rovskinnbaggar) som är stor och mångformig vad släkten och arter beträffar. Empicoris-arter finns det också många av runt om på planeten. I Finland tycks det dock bara finnas två, E. vagabundus och E. culiciformis. De som syns på bilderna här ovan torde vara den först nämnda.
Bl.a. små spindlar kan falla offer för dessa rovskinnbaggar. Men när det handlar om Clubiona subsultans (barrsäckspindel) är förhållandet förstås omvänt.
En sportig och rovlevande kortvinge (obestämd) är kanske inte heller något som Empicoris-skinnbaggar gärna möter.
