En bjässe dök upp framför kameran och visade sin ändalykt.
Enlig beräkning baserat på kamerans sensorstorlek och optikens förstoringsgrad bör bjässen ha varit rätt nära 1000 µm. Alltså en millimeter lång.
Den har ett utseende jag under inga omständigheter lyckades koppla till något hornkvalster (underordningen Oribatida) synligt i min tillgängliga litteratur. Då ska det tilläggas att min litteratur är av det slaget att alla i Europa kända hornkvalstersläkten ingår.
Men när frågetecknen hopar sig och bildar ogenomträngliga klumpar i hjärnans nervbanor finns alltid expertis några tangenttryck bort. Det tog inte lång stund innan de där som kan sina hornkvalster replikerade med att det här är en tritonymf. Sådana är svåra, och kanske ofta närmast omöjliga, att artbestämma. Alternativet vore kanske att samla in och föda upp för att se det vuxna djuret efter ömsning.
Spekulationerna går i riktning mot Liacarus subterraneus och Euzetes globulus. Den sistnämnda är hittad som vuxen precis där bildernas två tritonymfer dokumenterades. Men det är förstås inget belägg.
Tack till Ladislav Miko och Tom Toad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar