Trädgården 2.8. Andrena haemorrhoa

Det är sent för trädgårdssandbi, Andrena haemorrhoa, men det torde trots allt vara arten i fråga om jag tolkat allt korrekt. Sliten och blek.

Den som någorlunda frekvent följt bloggen den här sommaren har sannolikt noterat att mina normalt återkommande spaningar efter småkryp närmast lyst med sin frånvaro. Således har jag lite dålig koll på hur det sett ut med populationerna av olika arter eller grupper den här säsongen. Det är helt enkelt ett sådant år i år.

Här en fräschare hona fotograferad 7.6 förra året och här några som dött i trädgårdens växthus och samlats in.

Trädgården 7.6. Trädgårdssandbi

Fräsch hona av trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa som stannat upp i pollensamlandet för en stunds putsning.

Trädgårdssandbi är det oftast observerade sandbiet i trädgården. Var de har sina bon vet jag inte. En av trädgårdens större brister ur biodiversitetssynvinkel är avsaknad av riktigt bra boplats för marklevande bin och rovsteklar.

Trädgården 7.6. Andrena sp. (Veronikasandbi?)

Litet, ca 7 mm, sandbi som borde ha genomgått mer ingående undersökning än enbart betraktelse av enstaka fältbilder vilka inte visar vad man vill och behöver se.

Misstanken går till veronikasandbi Andrena semilaevis men det är bara baserat på det faktum att det påträffats tidigare samt att likheterna är stora. Men övriga snarlika arter går knappast att utesluta.

En kvarstående frågetecken från det insamlade exemplaret i länken ovan är submarginalribbans position i förhållande till vingmärket. Avståndet även hos detta bi är förhållandevis "stort" för veronikasandbi och stämmer inte riktigt med beskrivning i ord och bild. Det stämmer överhuvudtaget inte med något av de andra småväxta förväxlingsarterna heller.

Ska man dra stora växlar på detta eller är det en existerande variation man inte bör fästa så mycket vikt vid?

Referens:

Holmström, G., Hall, K., Berg, A. & Johansson, N. (2018). 

Andrena – sandbin. Uppsala: SLU Artdatabanken.

Veronikasandbi

En ca 7,5 mm liten och till utseendet "ospecifik" hona av sandbi (släktet Andrena).

På grund av avståndet (blått) mellan första submarginalribban (grön) och vingmärket (se bilden ovan) kom jag fel i Artdatabankens sandbi-nyckel. 

I nyckelns andra steg väljer man mellan arter där submarginalribbans ände är mycket nära vingmärket och arter där det är ett större avstånd. Här tolkade jag "mitt" sandbi som tillhörandes den andra kategorin. Visserligen tog jag mig fram ända till slutet på det spåret men landade i art-alternativ som inte alls kändes klockrena. 

Fick lov att kolla med personer som kan dessa bin och då kom svaret veronikasandbi Andrena semilaevis vilket alltså tillhör arterna där första submarginalribban mynnar nära vingmärket.

Kollar man första submarginalribban på exempelvis honan (andra bilden) bland samlingsproverna på laji.fi kan man notera en tydlig skillnad bina emellan. Vad detta beror på och om det finns en inomartsvariation hos dessa vet jag ännu inte. Svar kan eventuellt dyka upp så småningom. I övrigt är biet helt överensstämmande med nämnda art.

Tack till Flor Rhebergen för artbestämning!

Eftersom jag inte antecknat tidpunkt när jag samlat in de döda insekterna från växthuset har jag heller inte koll på exakt när under sommaren det här biet påträffats. Enligt Artdatabanken är flygtiden mellan mitten av maj och början av augusti. Veronikasandbi besöker en mängd olika blommor.

Referens:

Holmström, G., Hall, K., Berg, A. & Johansson, N. (2018). 

Andrena – sandbin. Uppsala: SLU Artdatabanken.

Frill 10.8. Del 9 - Tandsandbi (igen)

Tandsandbi Andrena denticulata igen. 

"Igen" därför att tandsandbi också dokumenterades 6.8.

Men det här är en hane. Förra gången var det en hona.

Frill 6.8. Del 23 - Tandsandbi

När jag petade ihop inlägget med gökbiet för snart två veckor sedan hade jag en viss aning om att kamerans minneskort kunde tänkas innehålla tandsandbi, Andrena denticulata.

Aningen förbyttes till bekräftelse nu när jag i genomgången av bildmaterialet kom fram till sandbi-bilderna.

Detta kunde i sin tur antyda att nämnda gökbi faktiskt är höstgökbi vars värdbi är just tandsandbi. Men mer än en indikation på att höstgökbi är en trolig art vid Frill blir det förstås ändå inte. Även sommargökbi kan ju fortfarande mycket väl också finnas i området.

Förutom utseendet, dvs. helsvart med vita hårband på bakkroppen samt mesonotums svarta hår, är besök på korgblommig växt under andra halvan av sensommaren något som särskiljer tandsanbi från andra sandbin i den här regionen. Artbestämningen blir således hyfsat enkel.

Vanlig art i hela landet utom i fjällområdet och längre in i större skogsområden mot nordost.

Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Trädgårdssandbi

Med dokumentationen av dessa tre insamlade trädgårdssandbin, Andrena haemorrhoa, frångår jag mina principer och utmanar tvångstankarna rejält. Bina kommer nämligen från insamlingen 2021 och jag har ju inte på långa vägar gått igenom 2020 än. Trädgårdssandbina har alltså fått gå före i kön. Hur kan jag sova om nätterna?

Men lugn! Det finns en orsak jag hoppas kan vara av tillräckligt gott skäl för mina tvångsmässiga handlingar i insektslådorna. Lådan med preparerade men osorterade steklar från senaste sommar börjar bli överfull och jag har flera opreparerade som ännu bör få plats. Därför fick dessa tre relativt stora kreatur ta en tur via fotografen så att de kunde förpassas vidare till lådan för bin (överfam. Apoidea). Någon svår och långsam artbestämningsprocess med specialtagna bilder av specifika detaljer behöver de inte heller genomgå och således var det en förhållandevis snabb process även om fokusstackningen i sig ändå tar sin tid. Ibland måste man faktiskt ändå vara en smula pragmatisk.

Sparsamt med behåring på bakkroppen. Orange ändalykt är typisk för trädgårdssandbi.

Bi nummer ett (alla bilder ovan) har ut tungan en liten bit. Då kan man ju passa på att ta en bild. Särskilt informativ är bilden ändå inte och man borde förstås preparera tungan specifikt om man vill dokumentera den på riktigt.

Bi nummer två (ovan) är belamrad med en del spindelväv och annat skräp. Städade bort det mesta men bemödade mig inte om att ta närbilder.

Nummer tre (ovan).

Det är typiskt dessa bin att inta den här kroppsställningen när de kastar veven. Som jag beskrev här i inlägget om mitt samlande ägnar jag sällan tid åt att preparera dem med korrigerad position om de en gång stelnat och torkat. Det blir för mycket arbete helt enkelt.

Av sandbina, släktet Andrena, har jag i trädgården hittills enbart påträffat trädgårdssandbi och hallonsandbi (A. fucata). Vad som saknas i trädgården är rätt typ av mark för dem att gräva sina bohålor i och det måste ordnas på konstgjort sätt. Åtgärden ingår i planerna för fortsatt ökad biodiversitet i trädgården. Var de hittills observerade sandbina har sina hålor vet jag inte och det kan nästan var som helst på flera hundra meters radie... eller mer om det skulle knipa med tillgång på blommor och pollen längre bort. I trädgårdstäta Nykarleby är det dock inte troligt att bin behöver flyga särskilt långt.

Tråkigt att de gått och dött i vårt växthus. Vanligen patrullerar jag växthusen i stort sett dagligen för att fånga och släppa ut insekter som inte hittar ut själva trots öppna vädringsluckor, men en del insekter går alltid under radarn och förblir oupptäckta eller hinner dö innan jag gjort min runda.

Propodeum (bilden ovan) uppvisar ett karakteristiskt trädgårdssandbi-utseende med grövre skulpterad mittdel och finare struktur på sidorna. Kolla här om du är osäker på art.

Inbuktningarna (fovea) längs ansiktssidan av ögonen har hos honorna tät sammetsaktig behåring. Det är ett gott kännetecken för släktet Andrena ifall man är osäker och vet att det är en hona som ska artbestämmas.

Här är ett inlägg från 2021 med levande trädgårdssandbi. Arten är vanlig och även den art av sandbina jag oftast observerar här omkring.

Hallonsandbi och ett nytt "projekt"

Den som läst inlägget om mitt icke-samlande av insekter, samt diverse olika inlägg med insamlade insekter, har noterat att jag sommartid plockar döingar ur trädgårdens växthus. Vanligen brukar jag också gå in i växthusen för att släppa ut insekter medan de ännu är vid liv ifall de inte hittat ut själva.

Det är många spännande insekter som släppts ut och som inte blivit dokumenterade på grund av att jag på något märkligt sätt inte fattat att jag kan eller borde fotografera dem. Först den här sommaren begrep jag att kameran borde tas ut i samband med räddningsaktionerna.

Frågan var förstås hur jag bäst skulle dokumentera krypen och hittills har jag testat fånga dem i en liten genomskinlig rund plastask med vit skumplastbotten. Det har varit någon slags prydnadspärlor av plast i den lilla asken. 

Asken positioneras över insekterna mot växthusets glastak (där de oftast sitter) och sedan skjuts ett papper försiktigt in mellan asken och glaset. Därefter bär jag ut den fångade insekten till ett bord i närheten varpå ett UV-filter (för objektiv) skjuts in mellan pappret och asken. Sedan är det bara att fotografera bytet genom UV-filtret.

Insekterna är onödigt aktiva där inne i asken och eftersom UV-filtret är uppåt och den mest genomskinliga delen av deras tillfälliga lilla fängelse tenderar de sitta på själva filtret varpå undersidan vänds mot mig. Det är i sig inget bekymmer och det är kul med möjligheten att fotografera deras undersida, men många av dem är nästan aldrig nere på skumplasten vilket gör att jag får svårt att överhuvudtaget få bilder av deras ryggsida.

Nåväl. Det här är än så länge mest ett test och jag får fundera på andra och bättre lösningar vartefter. Kanske två UV-filter med mellanringar så att utrymme uppstår mellan filtren. Då kan man fotografera från båda sidorna. En framtidstanke.

Första insekten som fångades för dokumentation var en Stenarella domator. Bilder blev det aldrig av den eftersom jag slarvade när UV-filtret skulle in mellan ask och papper vilket innebar att stekeln fick möjlighet att smita ut. 

Andra insekt till rakning var detta sandbi. Sandbiet vägrade nästan kategoriskt visa ryggen och till slut gav jag upp med endast en suddig ryggbild som resultat. 

Dokumenterandet blev alltså inte helt lyckat och här får man säga att det lutar mot hallonsandbi, Andrena fucata snarare än att säga att det är det. Här i trakten har vi troligen endast en förväxlingsart i form av brynsandbi (A. fulvida). Äppelsandbi (A. helvola) tycks inte gå så långt norrut. Men osvuret är bäst eftersom det kan vara en ren rapporteringsgrej. I Sverige verkar de ha spridit sig något längre norrut enligt rapporterade observationer.

Tack till Krister Larsson för synpunkt på art!

Trädgårdssandbi

När bin sysslar med födosök och polleninsamling är de sällan med på noterna beträffande posering för kameran. Det är ett ända långt och intensivt hukande nere bland ståndare och pistiller.

Nåväl. Här är hur som helst ett sådant hukande trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa) Vanlig art. Brukar se dem i blomrabatterna men har inte lokaliserat några bon i trädgården. De kan förstås komma från en mycket större radie än själva trädgården. Hela Nykarleby centrum ligger inom flygavstånd.

Tandsand

Gammalt och nött sandbi jobbar med fortsatt polleninsamling till boet som är beläget någonstans i Skata, Jakobstad.

Sandbin är svåra i min skalle. Så jag får lära mig dem ett och ett genom att konfronteras med dem och försöka memorera de arttypiska dragen vartefter. Det här är enligt kunnigt folk Andrena denticulata - tandsandbi - och det som bl.a. ger svaret är kindens utstående kant intill käkleden. Mellanryggens mörka behåring är en annan pusselbit.

Kanske trädgårdssand

En sliten hane av någondera Andrena-art. Han satt på en vattenslang och jag fick ta några bilder innan han sökte sig vidare.

Nu är det inte läge att spika art på den här. På dessa bilder syns nämligen inte avgörande detaljer. Möjligen kan det röra sig om A. haemorrhoa (trädgårdssandbi) vilket inte heller skulle vara jättekonstigt med tanke på att arten är det enda sandbi jag observerat (eller artbestämt) här i trädgården tidigare. Men det är förstås heller ingen garanti.

I fräscht tillstånd har dessa hanar tätare och inte fullt så blek behåring. Att det är en hane syns på antennernas storlek.

Att fotografera bin i blommor alltså...

Bin som jagar pollen är lagom lätta motiv. När de inte stressar hysteriskt mellan blommorna borrar de ner sig så mycket det bara går bland ståndare och pistiller.

Hur hade biet ens tänkt att jag skulle lyckas fixa en vettig bild? Minsta lilla paus dög minsann inte. Nej, ett konstant bökande nere i maskrosen var tydligen enda aktiviteten i det  här biets hjärna.

Vad är det för ett bi då? Inte helt lätt att se förstås. Men man kan skymta delar av de båda fläckarna med tätare ljus behåring framför vardera facettögonen. Det visar att det är fråga om ett sandbi (Andrena). Resten av kroppen och behåringen understryker släktet i fråga.

Nu finns det ju ett antal sandbin med med denna färgteckning. Men baserat på graden av behåring på respektive kroppsdelar, de inbördes färgerna och hårens längd, så pekar allt i riktning mot Andrena haemorrhoa - trädgårdssandbi. Inledningsvis vara jag smått osäker och velade mellan trädgårdssandbi och A. fucata (hallonsandbi). De är relativt lika, båda flyger nu och båda är vanliga (på en skala). Hallonsandbi har dock normalt tydligt hårigare tergiter (plåtarna ovanpå bakkroppen). Att det är trädgårdssandbi fick jag också bekräftat av mer säkra bi-kännare.

Lucka 12

Lucka nr 12 blev öppnad en smula försenat.

Detta ulliga bi på typ 12-13 millimetrar tolkar jag som arten Andrena vaga. Dess svenska namn är sälgsandbi. Sandbina sorteras under familjen Andrenidae - grävbin. De gräver alltså bohålor i marken. I dessa samlar de pollen till sina larver. Sandbin hör till de riktigt tidiga flygarna och pollinerarna under vårarna. Spara gärna lite sandig och torr mark någon någonstans i närheten av din blomrabatt (eller var som helst) så får dessa tjusiga insekter hjälp i tillvaron.

Har sandbiet otur kan det parasiteras av andra bin som lägger sina ägg i sandbiets bohålor. Det parasiterande biets larv dödar sandbi-larven och stjäl allt pollen. Några sådana bin är gökbin och blodbin.

Djursafari under ett sandbi

Av orsaker jag lär återkomma till - kanske först om ett år eller så - har jag för närvarande en samling insekter till låns. När jag här om dagen skulle se lite närmare på ett väddsandbi - Andrena hattorfiana - fick jag ögonen på något konstigt som stack ut under "hakan". 

Uppenbarligen fastklistrad (och numera lika död som biet), gömmer sig en liten fluga under sandbiets huvud. Det ser närmast ut som en representant ur familjen Tephritidae (borrflugor). Men vad gör en sådan under hakan på ett sandbi? Borrflugor dras till sötsaker och larverna lever av frukt. Kan det vara så att sandbiet gottat sig i nektar, blivit kletig runt munnen och därmed fått en doft flugan inte kunnat motstå? Har flugan sedan klibbat fast i biet? Har det skett efter biets död och i så fall när? Har biet fångats levande eller hittats dött, av den som 2009 införlivade det till samlingarna? Frågorna hopar sig.

I fotografiet här ovan upptäckte jag sedan också några andra småkryp.

Åtminstone ser det ut som småkryp. De är avlånga och har hår i sköldkanterna. Vad är det här för typer då? Är det sådana som lever på levande bin och som strukit med samtidigt som biet (ifall det fångats levande och avlivats med etylacetat) eller är det sådana som fattat tycke för sandbiet i ett senare skede? Frågor, frågor, frågor.

Till slut lite kamerasnack. För en tid sedan ramlade ett mikroskopobjektiv (Nikon 10x, 0.25, 160/- WD5.6) ner i min postlåda. Tanken med detta är förstås att jag ska kunna krypa ännu närmare inpå de där ännu mindre motiven. Jag saknar dock en ack så viktig komponent - nämligen en fokussläde med mikrometer-precision - aka. linjärbord. För skojs skull gjorde jag ändå ett försök med objektivet i fråga. Jag kämpade hårt med att - så lite som möjligt - vrida fram kameran på bälgens egen fokussläde, men hur bra den än är så kan man inte flytta kameran tillräckligt kort. Resultatet syns som suddiga ringar/fält här och var i bilden. Jag lyckades göra 27 exponeringar (= 26 fokusförändringar) på ett djup av kanske en millimeter. För att få ett godtagbart resultat borde jag väl ha klämt in närmare 70-90 exponeringar. Linjärbord är beställt men jag lär få ha tålamod ett antal veckor än.

Och så ännu en liten grej... har inte sandbiet ett alldeles näpet litet gristryne - så säg?