Trädgården 6.8. Leptus sp.

Hemolymfaballonger som ser ut att snart vara färdiga för calyptostasis.

Det handlar om larver av någondera art i släktet Leptus (familjen Erythraeidae). 

Deutonymfer och/eller vuxna exemplar hittar jag i trädgårdens förna om jag sållar och letar.

Sådana eftersök bör ske i juni men jag har inte letat de senaste åren. 

Lockespindeln som får släppa lite av sitt blod är en sadellocke, Mitopus morio.

Här är några gamla bilder av en sadellocke med Leptus-larver.

Trädgården 9.7

"Trädgårdssafari" är en av mina normalt återkommande aktiviteter under nästan hela året - men framförallt de tider på året då småkryp kan hittas.

En kort stund ute i trädgården kan leda till många olika fynd och vara i stort sett hur spännande som helst.

Hittills den här sommaren har de där korta trädgårdsrundorna med kameran inte lyckats särskilt väl. De har lyst med sin frånvaro.

Jag har liksom inte gjort någon trädgårdssafari värd namnet. Något egentligt svar på varför finns inte. Inte fått tummen ur helt enkelt.

På något sätt misstänker jag ändå att fågelkarteringen vid Bådaviken har sin beskärda del i det hela. Jag har helt enkelt jobbat när jag varit ute och därmed har utevistelserna plötsligt bytts från rekreation till arbete. Sådant tenderar sätta sina spår i min skalle och rekreationen har således nu bestått i annat än djurobservationer.

Här om dagen var jag i alla fall ute i trädgården några minuter men det blev inte mera än hushästmyran, Camponotus herculeanus, som tankade bladlussekret och sadellocke-hanen, Mitopus morio, nedan.

Jo, en hona av sadellocke fotograferade jag också men de bilderna blev inget att ha.

Det återstår att se huruvida jag lyckas ta mig ut i trädgården på någon mer omfattande safari den kommande tiden. Särskilt mycket planering krävs ju inte.

Bådaviken 3.7. Del 20 - Sadellocke

Sadellocke Mitopus morio är allt annat än ny på bloggen och i Bådaviken. Men om inte annat så är här i alla fall en dokumentation på hur en hona ser ut 2024.

Bådaviken 18.5. Del 8 - Tidiglocke

Tidiglocke Rilaena triangularis kryssades och dokumenterades på Frill 11.5.

Härmed är den även på artlistan för Bådaviken.

Det här är en hona.

Frill 11.5. Del 3 - Tidiglocke

I det här inlägget från senaste höst antydde jag viss önskan om egen skärpning beträffande aningen bättre uppmärksamhet på lockespindlar. Listade fyra arter vars kryssruta då ännu var vit trots att det i flera fall inte handlar om några rariteter.

Tidiglocke Rilaena triangularis var en av dessa och den är härmed avklarad.

Bildernas exemplar är en hane. 

Det svenska trivialnamnet baserar sig på att vuxna individer förekommer under sen vår och försommar.

Frill 8.9. Del 8 - Broklocke

Broklocke Leiobunum gracile är en typisk sensommar-/höst-art som ofta syns på lodräta ytor och då gärna på våra konstruktioner.

Här har en hona placerat sig på ett plank som är en del av fårinhägnaderna vid Frill.

Hade jag stött på broklocken hemma i trädgården där arten finns i stora skaror hade jag knappast riktat kameran, men som en del av att kryssa arter på Frill kändes det naturligt att ordna några bilder.

 

Bådaviken 2.9. Del 9 - Sadellocke

Märkligt länge sedan en lockespindel fick vara med på bloggen. Det är av någon anledning ganska sällan jag dokumenterar dem numera. 

Hur som... en sadellocke Mitopus morio åtgärdar härmed den bristen.

Vore dock idé att återkomma lite oftare till just lockespindlarna. I Österbotten ska man ha goda chanser att hitta åtminstone åtta arter och eventuellt nio om fläckig vägglocke hittat till de österbottniska städerna. 

Jag har fem arter i min krysslista. De kvarvarande torde inte vara omöjliga att fynda och det vore allt ganska kul att kryssa alla vars utbredningsområde sträcker sig över Österbotten. 

För tydlighetens skull följer här den lilla listan över artkryssen och de som ännu lätt ska kunna kryssas.

Observerade med länk till blogginlägg:

- Östlig fläcklocke Nemastoma lugubre.

- Sadellocke Mitopus morio.

- Ljus smålocke Oligolophus tridens.

- Hornlocke Phalangium opilio.

- Broklocke Leiobunum gracile.

Ännu ej kryssade:

- Treuddslocke Lacinius ephippiatus. Hittas på marken i löv och blandskog, gärna lite fuktigare område.

- Tagglocke Lophopilio palpinalis. På marken i ljunghedar, lövskogar och trädgårdar. Gärna lite fuktig mark.

- Fläckig vägglocke Opilio parietinus. I Norden främst i tätorter och då gärna på byggnader.

- Tidig locke Rilaena triangularis. I markskiktet i fuktiga skogar.

Äntligen hornlocke!

Folien skalas av champagnekorgen, metalltråden viras upp, övertrycket lämnar flaskmynningen när korken pressas ut och inom kort hör man porlet när den sprudlande vätskan virvlar ner i glaset.

Här har vi nämligen all orsak att slå klackarna i taket.

Är hornlocke, Phalangium opilio, en raritet?

Nej! 

Det är en högst vanlig art. Speciellt i södra halvan av landet.

Här i "norr" tunnas beståndet ut men jag har ändå förväntat mig att hitta dem lite överallt eftersom arten trots allt är trivial - speciellt då alltså längre söderut som jag redan nämnde.

Av någon märklig anledning har alla "hornlockar" jag någonsin hittat alltid varit sadellocke, Mitopus morio. 

Honorna av de båda arterna är ganska lika varandra och absolut förväxlingsbara. Varje hornlocke-lookalike jag någonsin spanat noggrannare på har alltså varit sadellocke. Jag började liksom tröttna till slut och har inte dubbelkollat trädgårdens hornlockelika [sadel]lockespindlar i någon större utsträckning de två - tre senaste åren.

Plötsligt händer det!

22.8 hade jag den omisskännliga hornlockehanen rakt framför mig (bilderna ovan). 

Omisskännliga? 

Jo, av våra lockespindlar är det endast hornlockehanar som uppvisar dylika stora, framåtriktade käkar. Palperna är också exceptionellt långa jämfört med palperna hos övriga arter här i trakten. Palperna är de där långa benliknande, gulsvarta armarna som hålls vinklade framför käkarna.

3.9 hittade jag en hona. Jag sökte egentligen inte. Hon bara råkade dyka upp på en skiva jag skulle flytta och när jag med hanen i åtanke synade lockespindlen lite närmare kunde jag konstatera att även detta rörde sig om det nya trädgårdskrysset.

"Vad har hon gjort" tänkte jag och spanade bakom hennes akter. Någon koppling mellan hornlocken och den bruna klutten existerar placeringen till trots inte. 

Den bruna tingesten är en puppa och jag tror att det är någon liten tvåvinge (ev. blomfluga?).

I bilden ovan ser man de två, små Nosferatu-framtänderna typiska för hornlocke.

Notera att ena ögat är lite mindre än det andra.  

Skål gott folk!

Ung sadellocke med byte

11.6. fastnade denna unga sadellocke, Mitopus morio, i ögonvrån när jag spatserade på den då ännu helt oklippta del av trädgården där en slags "gräsmatta" finns. Den där "gräsmattan" är, så när som på några smala gångar, oklippt ännu i skrivande stund. 11.6 blommade maskrosorna för fulla muggar. Sadellocken hade uppenbarligen hittat en nektarsökande hane av någon dansfluga (fram. Empididae) på maskrosen.

Snabb höstlockesafari i trädgården

Här är några enstaka lockespindlar som dök upp framför kameran för någon dag sedan.

Inget nytt under solen - eller på bloggen.

De fem första bilderna är två olika individer av ljus smålocke - Oligolophus tridens.

Sista bilden är av en annan höst-typisk art... nämligen broklocke - Leiobunum gracile.

Sadellocke - igen

I det här inläggets kommentarsfält påtalades i all korthet metoder för observation eller insamling av diverse småkryp. I samband med den här nyligen tagna bilden av en sadellocke-hona (Mitopus morio) slog det mig att jag inte har någon bekräftad trädgårdsobservation (än mindre dokumentation) av förväxlingsarten hornlocke (Phalangium opilio). 

Hornlocke är en vanlig art. Varför har jag inte hittat den i trädgården? Är det för att den inte finns där eller för att jag inte synat alla observerade lockespindlar tillräckligt noggrant? Trädgården torde i alla fall rent habitatmässigt vara helt i enlighet med hornlockens tycke och smak.

När det kommer till att inventera - eller i all enkelhet bara hitta och "artkryssa" - småkryp är alltså sökmetoderna av stor vikt. Det är också viktigt att komma ihåg att sökresultaten kanske snarast motsvarar metod och inte vilka småkrypspopulationer som de facto finns i det sökta området. I den bemärkelsen handlar det oftast om att spana efter specifika småkryp på specifika platser genom specifika metoder. 

Utöver det handlar det också om att i förväg försöka komma underfund med vilka arter som potentiellt kan finnas i ett visst område och habitat. Det var så jag hittade mindre vedlarvsstekel eftersom existensen av dess värddjur redan var konstaterad. Man får ha en hypotes om vad som eventuellt går att spana efter och hur man har chans att hitta det. Med andra ord är det exakt som med Higgsbosonen. Man utgår teoretiskt från att något existerar (eller måste existera) och sedan bygger man en gigantisk partikelaccelerator.

Ofta sker ändå oerhört många observationer genom rena slumpmässiga tillfälligheter. Spindeln råkar bara hänga framför korpgluggarna när man är i färd med andra sysslor än att leta småkryp. Stekeln landar på ärmen medan man ser på en fotbollsmatch. Sådant är djupt störande när man har vare sig insamlingsrör eller kamerautrustning med sig.

En vacker dag råkar jag säkert springa på en hornlocke i trädgården också. Eller så har jag innan dess hittat en genom att ingående och metodiskt syna alla långbenta lockespindlar jag stöter på. Vi får se.

Ljus smålocke

Inte ny art på bloggen. Men är kommer ändå trenne bilder på en subadult ljus smålocke - Oligolophus tridens.

Allmän i undervegetationen och förnan. Lövskog är favoritbiotopen men de är inte överdrivet tokpetiga med miljön och kan återfinnas även på en del andra ställen. Någorlunda mycket fukt behöver de i alla fall. Snart är de vuxna och kommer förstås då att föröka sig. Äggen läggs något senare mot hösten och de kläcks nästa vår.

Back in the saddle again...

Den gamla Aerosmith-dängan är knappast vad det lilla kvalstret nynnar på trots att det och dess artfränder har placerat sig på en sadellocke - Mitopus morio.

Fick här om kvällen för mig att leta mig lite närmare de där kvalstren. Skulle ju vara någorlunda kul att ha en smula koll på dem. Tror jag tidigare nämnt att det högst antagligen finns ganska mycket för hugade forskare att rota i vad alla kvalster beträffar.

Kvalsterlarverna tillhör möjligen släktet Leptus, men det är en aningen vågad gissning eftersom det finns ett antal andra Prostigmata-grupper som ägnar sig åt dylik verksamhet i larvstadiet. Släktet Leptus verkar oftast vara förknippade med lockespindlar, men det är förstås ingen garanti.

Leptus-larverna (och andra parasiterande kvalsterlarver) lever alltså på blodet (el. eg. hemolymfa) av olika småkryp. De löser upp ett litet hål på offrets exoskelett och kan därefter  sörpla i sig utan bekymmer.

Det finns ju många "borden" här i världen Ett av den vore ju att föda upp dylika kvalster. Man ordnar med lämplig förvaring åt en locke som denna och har den under uppsikt tills kvalstren avslutat det de gör när de är larver. Då släpper de sig ner på marken och ombildas till ett första nymf-stadium. Redan då skulle man börja ha en viss inblick i hur de kommer att se ut som vuxna och eventuellt vilken art det kan tänkas röra sig om. Särskilt svårt torde det ju inte vara.

Men jag har en hel drös småkryp - steklar - jag borde ordna upp först.

Notera förresten det lilla vita kvalstret på pedipalpen i bilden ovan.

Östlig fläcklocke

Flera av våra lockespindlar kan vara aningen svåra att se skillnad på om man inte börjar undersöka små detaljer. Det här är dock en som går att artbestämma utan minsta problem. Det är nämligen den enda svarta lockespindeln hos oss.

Nemastoma lugubre - östlig fläcklocke - är knappa tre millimeter lång (hanarna något mindre än honorna), har en sträv ("kornig") ryggsköld och två ljusa fläckar. Många exemplar har större och mer tydligt ljusa parfläckar än vad bildens individ uppvisar. Vissa kan också sakna fläckarna. 

Broklocke

Har detta inlägg något med fars dag att göra? Inte vad jag vet.

Här plockar jag bara in ett antal Leiobunum gracile (broklocke) som fotograferades för en vecka sedan. När andan faller på brukar jag fotografera olika individer bara för att samla på de individuella skillnaderna i utseende (teckning och färgtoner). Kanske inte så markant hos just den här arten - men änddå.

Hona nummer ett. Samma som på första bilden.

Hane nummer ett - och den enda hanen i det här inlägget.

Hona nummer två.

Hona nummer tre.

Hona nummer fyra.