Visar inlägg med etikett Fåglar - Trädpiplärka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fåglar - Trädpiplärka. Visa alla inlägg

torsdag 3 juli 2025

Bådaviken 1.7

Aldrig förr har jag presterat så få inlägg i juni som det här året. Två inlägg under en månad i vilken det ofta varit fler inlägg än dagar. 
Det beror delvis på att jag vanligen separerat alla observationer och gett dem egna inlägg. En enda uterunda kan alltså utmynna i många inlägg. Eftersom jag dessutom oftast koncentrerat mig på småkryp har det också resulterat i många olika artobservationer och därmed även inlägg.

Den här våren och sommaren har jag knappt kikat efter småkryp i och med fågelkarteringen jag tagit mig an och bloggandet har därmed också sett lite annorlunda ut.
En annan orsak till låg bloggaktivitet är fortsatt intensivt illustrationsarbete som slukar ovanligt mycket tid. Sommaren 2025 är helt enkelt en sådan sommar och så är det med det.

Ja, och så har jag försökt komma igång med lite konditionsfrämjande aktivitet igen. Det myckna skrivbordssittandet ger stort behov av kontrasterade fysisk aktivitet. 
Skubba omkring i spenaten för att lyssna och spana efter fåglar i all ära, men det är ändå inte riktigt samma sak som mer ingående kroppsansträngning.

Det om det.

Första juli åkte jag åter ut till Bådaviken. Det var hög tid att kolla läget rent allmänt och så blev viltkamerorna (se de två föregående inläggen) igångsatta igen.

En hel del fåglar sjunger fortfarande. Hanar har prestige och revir att upprätthålla även om häckningen är långt hunnen. Men mycket av sjungandet har förstås ändå bytts mot tidskrävande matjakt samt vaksamhet över eventuella faror i närhet av boet. 
Trädpiplärkan i bilden ovan ansåg att jag borde dra min kos.
Jag vandrade således ut ur dess obekvämlighetszon.

Tidigt häckande arter som exempelvis blåmes har stora ungar vid det här laget och flera föräldrapar är troligen i färd med en andra kull. 
Det är alltså en unge på bilden.

Sävsångarna håller fortfarande låda ute i vassen och där är det deras artikulationsakrobatik som dominerar ljudrummet. Inslag av varningsläten indikerade pågående häckning.

Ett gäng tornseglare - ca 15 st - susade fram över viken och fyllde hakpåsen med godsaker.

Krickor slumrade ute på vattenspegeln. Tre hanar fortfarande i praktdräkt i sällskap med fyra individer vilka jag inte kan avgöra något kring eftersom de observerades och fotograferades på allt för stort avstånd. Tycker mig se ljus, orange bas på näbben vilket skulle indikera att det är juvenila fåglar.

Sädesärlan jagade tätt över vattnet. Ibland försökte den sig på någon av trollsländorna som nu börjat bli talrika och ibland försökte den sig på mindre insekter - kanske flugorna som skymtar på stolpen. 
En del olika tvåvingar verkar ha svärmning just nu. Det är i och för sig nästan ständigt någon art som svärmar.

Buskskvättorna hade bytt plats sedan jag senast hade dem på nät- och trumhinna. 
Sången skedde tidigare huvudsakligen på ett annat ställe än var boet (som jag inte sökte upp) nu tycks vara placerat. 
Alternativet är att det finns, eller har funnits, två revir men i så fall borde jag ha snappat upp det tidigare. 
Där det tidigare sjöngs fanns nu inga buskskvättor och där paret nu varnade skedde ingen sång.

Sliten sävsparvshona med mat i näbben. Sävsparvspar finns utspridda runt hela viken.

När jag höjde kameran och dokumenterade sävsparven kom buskskvättan närmare.
Riktigt irriterad. Jag skyndade vidare och lät dem ägna sig åt det de bör göra.

När jag är på väg hem och vandrar iväg till cykeln inne i den tättingtäta strandskogen brukar jag alltid stanna upp några minuter extra.
Det finns rätt många småfåglar jag aldrig fotograferat eller bara har dassiga avståndsdokumentationer av. Viss chans för närkontakt med ett eller annat finns nu som då på stigen mellan fågeltornet och Djupstensvägen.

Den här gången ställde tofsmes upp. 
Likt sävsparvshonan tidigare är även det här en rätt sliten typ. Rimligen också förälder vars ungar fortfarande är småkrypskrävande bottenlösa gap.




Det är 30 sekunder mellan den allra första bilden jag tog (inte publicerad här) och den sista.
Väldans lång stund för en tofsmes på en kvist. Nästan en hel evighet.



söndag 4 maj 2025

Tornens kamp 3.5 (Bådaviken)

Dagen i tornet inleddes några minuter före kl. 6. Solen är då ännu lågt bakom träden i öster.
Väderprognosen för lördagen såg tråkigt blöt ut för ett par dagar sedan men tack och lov höll den inte. 
Regnfronten som släppte, ett i och för sig mycket behövligt, regn under fredagen, och som t.o.m. bjöd på åska i Nykarleby, passerade med god marginal medan därpå följande regn inte såg ut att hinna fram i tid innan tornkampsdagen skulle vara över.

Här de traditionsenliga avståndsdokumentationerna av några enstaka observationer (motiven är oftast långt borta från tornet).

Ganska omgående på morgonen kom ett gäng storskarvar sträckande norrut.

Den ena individen är närmast helt mörkbrun och saknar även ljust runt hakpåsen. En tvååring om jag inte dummar mig.

På tal om hakpåsen så ser alla utom en ut att tillhöra nominatformen Phalacrocorax carbo carbo (den atlantiska formen) eftersom hakpåsens vinkel tycks vara liten. Om så är fallet passerar de alltså bara på väg norrut över till Nordatlanten.
En av skarvarna ser alltså ut att kunna vara den kontinentala formen (mellanskarv) P. c. sinensis. Att den förmodade mellanskarven är tydligt mindre till storleken (i fotografiet) är dock i sig ingen helgjuten diagnostisk karaktär eftersom storleksvariationerna är stora inom underarterna och eftersom könsskillnaderna också kan vara stora. Avståndet mellan kamera och respektive fågel torde ändå vara hyfsat lika, så en viss kompletterande indikation kan det trots allt vara även om det är omöjligt att exakt veta fåglarnas inbördes avstånd till kameran.

Morgonen började beskedligt på artfronten med i princip endast the usual suspects.


Ytterligare en grupp storskarvar. De passerade på större avstånd men uppvisar tydligare mellanskarvskaraktärer som exempelvis det mycket vitare huvudet hos vuxna fåglar redo för häckning.

Nästan 400 meter bort, nära utloppsrännilen till havet, sökte ett rådjur ätbart. 


Även en ung havsörn fyndade mat i den yttre delen av viken. Jag har inte sett att några gäddor skulle ha gått upp för att leka det här året, men troligen har några ändå gjort så. Rester av en gädda har hittats på en sten i vikens norra del och oddsen är väl rent allmänt ganska goda för att det råkar vara just gädda som örnen kalasar på.


Honan och hanen av brun kärrhök ägnade sig kort åt gemensam luftakrobatik innan de drog iväg åt varsitt håll. Här är honan...



... och här är hanen med kråksällskap.



Ängspiplärka är karaktärsfågel i Bådaviken. Men trädpiplärka (bilden) syns också ibland. De håller vanligen till inne i strandskogen men kan tillfälligt göra avstickare ut bland de yttersta träden. Man får därmed lov att vara lite extra uppmärksam och inte göra artbestämningar enbart på lättjefulla antaganden utgående från statistisk sannolikhet.
Bl.a. strecken på bröstet och kroppssidorna samt den något korta och kraftiga näbben skiljer trädpiplärka från ängspiplärka (förutom ljudet då alltså).

Skedand tror jag inte jag noterat i Bådaviken sedan tornens kamp 2018.


Årets första svalor brukar jag få kryssa under Tornens kamp. Ladusvala såg jag första maj och de var även på plats nu. Hussvala (bilderna) höll på traditionen.


För stjärtand gäller samma som skedand. Det vill säga att varkendera varit framför mina ögon i Bådaviken sedan 2018. För stjärtand handlade det om första maj det året. 
Oerhört påpassligt av arterna i fråga att dyka upp just denna dag!

I går kväll (samma dag som tornens kamp) gick Mark Williams till final i Snooker-VM efter seger i semifinalen mot Judd Trump. Mark Williams senaste VM-titel var 2018. Har vi en kosmisk koppling mellan Mark Williams VM-titlar och observationer av nämnda änder i Bådaviken? Det visar sig i morgon måndag när finalen avgörs.

Lite statistik:
Det tidigare medeltalet av observerade arter under de år Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) haft ett lag i Bådavikens torn är 53,2.
Rekordet är 58 arter 2017.

2022 - JNN deltog inte.
2021 - Avblåst pga. pandemi
2020 - Avblåst pga. pandemi
2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.
2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.
2012 - 50 arter.
2011 - 57 arter.
2010 - 55 arter.
(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

Observationerna tynade avsevärt efter vi vid 10:15-tiden passerade 50 arter med talltita.
Var var skäggdoppingarna som vanligen syns i havet utanför viken? 
Var var brushanarna som brukar sträcka förbi i små grupper? 
Var var sparvhöken som tenderar fladdra omkring i viken? 
Varför hördes inte gärdsmyg från strandskogen bakom tornet?
Men skata då?
Var... osv.

En hel timme efter talltitan, vid 11:20 bjöd en ensam vitkindad gås (bild högre upp) på art nr 51. Kort därefter kom äntligen skatan. Hussvalorna dök upp och cirklade på svalors vis runt på jakt efter matbitar i luftrummet.
Kort därefter observerades nötskrika, vigg och även silltrut, som visserligen inte är typisk för Bådaviken men vars kolonier inte är särskilt långt borta. 
12:00 blev strandskata vår 57:de art. Rekordet inom räckhåll och spaningen blev allt mer koncentrerad.

12:29 drar så en skräntärna fram över viken och rekordtangeringen var uppnådd. Kunde vi till och med skriva historia genom en ny högsta siffra?
Det var då stjärtanden kom in norrifrån och landade. 59!
12:45 vinglade plötsligt en hona av blå kärrhök (bilden ovan) också fram över vasshavet.
60! Vi nådde 60-vallen!
Plats 182 av 317 medverkande utkiksplatser.

Några egentliga rariteter kunde inte noteras denna gång. De två arter vi framhållit som lite speciella i vår rapport till BirdLife är sothöna och vattenrall. 
Sothöna, som jag glatt rapporterade om 19.4, har saknats i Bådaviken i nästan två decennier och har rent allmänt haft lite svårare tider vilket gjort att den sedan 2015 är kategoriserad som starkt hotad (EN) i Finland. Viss återetablering verkar dock vara på gång och den har spridit sig till nya lokaler i norra Europa.

Vattenrall är en art som minskar i södra Europa och verkar justera sitt utbredningsområde norrut. I Skandinavien och Finland verkar den öka en aning i antal. Vattenrall gynnas sannolikt en smula av allt större vassutbredning (European Bird Breeding Atlas 2) vilket i och för sig är ett resultat av övergödning. Arten har konstaterats tidigare i Bådaviken men fick komma med som "speciell art" kanske eftersom den är någon av en doldis. 

Kl. 13 när vi plockat ihop våra pinaler och började leta oss hemåt kom de första små regndropparna.