Bådaviken 1.11. Djur

En grupp på ca 50 st änder var samlade i Bådaviken. Gräsänder, bläsänder och krickor.

Roligt att se bläsänderna. De syns i viken annars enbart under tidig vår och försvinner därefter men tycks återkomma på höstarna. Jag har allt för sällan besökt och spanat ut över Bådaviken den här tiden på året.

Makromojänger var inte medhavda. Vargspindeln, som ser ut att vara större piratspindel, Pirata piscatorius, är således fotograferad med telegluggen.

Besöket var kort och mest bara en liten lördagsutflykt för att erhålla frisk luft och se hur området såg ut denna vackra höstdag.

 

Bådaviken 12.4

Snart slutar jag för i år med de här fotografierna tagna från fågeltornet ut mot fjärden utanför viken. Syftet med dem brukar mest bara handla om att dokumentera isläget och våren.

Det är inget isläge längre. 

Den här dagen var besöket i Bådaviken av lite annat slag än vanligt. På schemat var att gallra bort uppväxande småträd framför tornet. De hade nått så högt att de började skymma sikten.

Av den anledningen tillbringades ingen tid på annat ställe än just vid tornet och fågelfotograferandet skedde endast under några korta arbetspauser.

Många grågäss trafikerade luftrummet över viken. Alla fotografier av fåglar i det här inlägget är tagna i motljus.

Två eller tre par tranor brukar dela in viken mellan sig under häckningsperioden. Dessa två kan eventuellt vara ett av de paren.

Redigering: Vingpennorna avslöjar att det här är samma trampar som jag fotograferade 6.4. 

Eftersom hanarna generellt är något större än honorna utgår jag från att det är den bortre tranan som är hanen.

För en vecka sedan var vattnet i viken så vitt jag kunde notera tomt på fåglar. Nu gled gräsänder och bläsänder omkring i jakt på ätbart.

Antalet bläsänder har varit märkbart litet de senaste fem åren. Nu var här fler än jag sett totalt på flera år. Krickor fick jag inte ögonen på men en fågelskådare som kikade ut över vattnet medan jag jobbade med trädgallringen meddelade att han såg några sådana.

När arbetet var avslutat glodde jag ut över omgivningen en sista gång innan hemfärd och då dök en ung havsörn ner mot änderna. Jakten slutade inte i enlighet med havsörnens intresse. Tyvärr inga action-bilder eftersom det finns fler skymmande träd längre ut från tornet. Det finns tillstånd att gallra bland dem också men innan det görs krävs planering gällande exakt vilka som kan fällas.

Det börjar hur som helst bli lite mer liv i viken och om ett par veckor är det dags för min årliga första maj-tradition samt därefter tornens kamp.

Första fågeltorns-maj. Helt enligt tradition

Som traditionen bjuder drog jag iväg till Bådavikens fågeltorn. Dimman låg tät i morse. Noterade ett par rådjur på en åker medan jag cyklade ut vid sjusnåret men ljusmängden och luftfuktigheten gör förstås sitt till om man tänkt sig ta en bild.

Soppan var förstås tät över viken också.

Kunde ändå skymta och artbestämma andbesättningen. I vattnet låg ungefär 16-18 par bläsänder, troligen 6 par skedänder, kanske lika många gräsänder, ett gäng mestadels gömda krickor samt ett stjärtandspar och ett snatterandspar.

Rödvingetrastar sjöng intensivt här och var.

Givetvis kom sädesärlorna förbi och kollade läget. Blev orolig över att de möjligtvis hade börjat planera bo i tornets tak så jag klättrade ner och gick en bit bort för att se om de skulle söka sig in i tornet. Men de flög iväg åt annat håll och jag återvände till utkikssysslan.

Det var en ganska artfattig dag. Det är som om någonting i Bådavikens fågelbestånd tycks halta en smula. Måhända har det med vårens takt att göra. Först drog det ut en aning och sedan small det bara till på en gång.

Ringduvor är ändå typiska och säkra observationer.

Sädesärlorna kom förbi igen.

Två svanar flög in från fjärden ute vid åmynningen i norr. De gjorde en gir lågt över viken och triggade igång det bofasta parets trumpetande.

Av någon anledning separerades det inflygande svanparet. Den ena svepte tätt förbi fågeltornet...

... och återvände norrut in i dimman över havet.

Partnern vände in mot land och försvann söderut - även den förstås in i dimman.

Vikens svanar stadfäste sin äganderätt en god stund efteråt.

Svandramatiken avlöstes av andfågelcirkulation. Havsörn över viken. 

Svanen som flög norrut återvände och cirklade trumpetande över viken. Helt tydligt hade de ju tappat bort varandra. Efter några varv återvände den ut mot åmynningen. En kort stund därefter kom den andra svanen söderifrån och gjorde liknande manövrer över viken. Därefter återvände den söderut och man började ju fundera hur det där skulle lösa sig. 

Så småningom kunde man höra båda svanarna från varsitt håll. De trumpetade relativt korta stötar med paus emellan. Den ena i norr och den andra i söder. Ljudet från svanen i söder blev då klarare - för att den kom närmare - och inom kort flög den förbi viken och i riktning mot sin ropande partner. När den försvunnit in i dimman över åmynningen kunde man höra dem byta intensitet och till slut ropa i kör. Det fixade sig uppenbarligen till slut och återföreningen verkade lyckad.

Sakta, sakta lättade dimman.

Taltrastar studsade tidvis omkring på "strandängen" och sökte mums. Det är förstås alltid samma sak med det där fotograferandet från tornet. De flesta pippifåglarna håller sig på behörigt avstånd och bilderna blir mest bara av dokumentär art.

Meter efter meter av stranden längre ut började skymtas. Några vadare verkade inte vara på plats.

Stjärtänderna och snatteränderna höll sig så att jag kunde få dem som små prickar i samma bild.

Enkelbeckasinerna durrade omkring helt enligt schemat. Endast en annan vadare skymtades. Spikade den som skogssnäppa.

Genomtypisk "trana-i-Bådaviken-bild".

Ännu en havsörnspassage på hög höjd.

Vid tiotiden hade dimman och diset lättat så pass mycket att solen dök upp.

Ganska tätt med småttingar var det ändå. Domherrar, gulsparvar, mesar, olika trastar, piplärkor och en hel del jag aldrig hann artbestämma.

Bofinkhona.

En av flera rödhakar som frekventerade de lägre luftrummen bland vegetationen. Svårdokumenterade bakom alla kvistarna.

Jag väntade på kärrhök men någon sådan kom aldrig. Varje gång änderna ropade "varg" och stressade runt över viken spanade jag som ett tok. Kanske nästa helg. Då är det "tornens kamp". Vet dock ännu inte om det blir något gäng i Bådaviken. 

Våren i Bådaviken

Letade mig ut för att njuta av långfredagens kyliga snålblåst vid Bådaviken. Vår-avancemanget har ett tillfälligt uppehåll. Trots att jetvinden för tillfället snirklar sig så att kall polarluft dras ner över Norden, så är vintern dömd att gå under för den här gången. Senaste dagars kyla och nysnö är endast de sista konvulsionerna (hoppas jag). Nu är det bara att räkna in återkommande flyttfåglar vartefter de anländer.

Sångsvanarna har förstås frekventerat våra österbottniska åkrar länge redan.

Fjärden utanför Bådaviken släpper sin is. Det är säkerligen främst strömmen från älven som rivit upp den breda isrännan.

Bland träden inne i viken stressade rödhaken omkring.

Tofsviporna höll på med sitt fladderkrumbuktande och tjoflöjtande.

Passade på att ta några dokumentationsbilder över dagsläget fredagen den 14.4.2017. Alltid intressant att jämföra vårarnas antågande år från år.

Skogen bakom fågeltornet består till stora delar av björkar.

Svanar efter svanar passerade. Troligen var de på väg in mot någon betesplats.

På väg hem stannade jag till och spanade in vilka fåglar som håller till i älven. Andfåglarna representerades av storskrake, bläsand, gräsand och kricka.