Visar inlägg med etikett Fåglar - Tobisgrissla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fåglar - Tobisgrissla. Visa alla inlägg

måndag 23 augusti 2021

Valsörarna. Del 5 - Tobisgrissla

Del 1. Inledning.
Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.
Del 3. Soluppgången.
Del 4. Tordmule.

I motsats till tordmule (föregående inlägg) är tobisgrissla inte den typen som bryr sig om att komma nära. Tobisgrisslor har ett mer skeptiskt sinnelag gentemot oss människor och drar helst iväg bortåt i stället för att flyga tätt förbi och "kolla in" oss.



Ute vid Valsörarna (och även på annat håll i den yttre skärgården) var tobisgrisslorna tidigare en ren karaktärsfågel. 1996 räknades antalet vid Valsörarna till 6380 individer. Därefter kan man säga att populationen i princip kollapsat. Årets räkning resulterade i en siffra som tyder på att minskningen i alla fall avtagit och att nivån hålls någorlunda intakt för tillfället.


Diagrammet från Wistacka et al. 2018.

Exakt orsak till minskningen är svår att spika. Predation bl.a. från mink i kolonierna kan tänkas vara en faktor. Hur det är med predation från t.ex. gråtrut och havsörn kan jag inte säga något om. Samma gäller eventuella förändringar gällande deras tillgång till föda. En del gamla koloniholmar har fått mera växtlighet vilket sägs vara något tobisgrissla ogillar. Det kunde vara en viss faktor även om den troligen inte har så stor betydelse. Jag får väl återkomma till ämnet om eller när jag erhåller tänkbara hypoteser eller teorier av dem som har bättre koll just på Valsörarnas tobisgrisslor.






söndag 22 augusti 2021

Valsörarna. Del 3 - Soluppgång

Del 1. Inledning.
Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Alkräknardagen var det väckning innan soluppgången och avfärd från OA:s brygga i samband med den (soluppgången alltså).

Att i soluppgången puttra ut på havet i den yttre skärgården när det är bleke genererar sommarinjektion som räcker för stora delar av vinterhalvåret. 


I början av juli blir det förstås inte så mörkt på natten och enstaka fåglar - som dessa tordmular - var redan i rörelse. De flesta håller sig ändå den här tiden på dygnet vid sina kolonier.

Svärtorna hör till de arter som har det svårt nu mera. Ströexemplar drog förbi båten nu som då.

Tobisgrisslor. 

Ankomst till första holmen med alkfågelkoloni och därmed dags för räkning.
Fortsättning följer.


lördag 21 augusti 2021

Valsörarna. Del 2 - Om fotograferandet plus några fåglar

Del 1. Inledning.

Eftersom mitt bloggande ligger vansinnigt "långt efter" och eftersom mina tvångstankar har satt upp ett strikt regelverk om att allt... allt!... naturrelaterat jag möter och dokumenterar ska vidareförmedlas hit, så är det skäl att säga att denna Valsörarna-serie baserar sig på material från första halvan av juli. 

En annan detalj värd omnämnande är att vistelsen ute vid Valsörarna gällde inventering och uppföljning av häckningen i ett antal fågelkolonier. Som vanligt handlar det om att denna aktivitet är godkänd, att räkningen utförs med korta besök i kolonierna för så liten störning som möjligt och att fotografierna i egentlig mening är biprodukter som inte utgör någon fördröjning eller förvärrad störning. Jag har ingen som helst strävan att få "bättre" och/eller mer närgångna fotografier och gör under inga omständigheter något som ökar störningsmomentet. Alla bilder är därför enbart snabba "rikta-kameran-och-tryck-av-bilder" i samband med själva räkningen. 

Det här är i den bemärkelsen inga fågelfotografier i enlighet med normala (och synnerligen viktiga) foto-etiska principer. Således har det varit med viss betänksamhet jag funderat på om de ska användas eller inte. 

Sjöfågelstatistiken i skärgården runt Valsörarna är ingen munter historia. Många av sjöfågelarterna är stadda i relativt anmärkningsvärd minskning och har så varit under ganska lång tid. Det förmedlas såväl av lokalbefolkningens observationer som inventeringsresultaten.

Jag kommer dock inte att presentera några siffror här. Det beror på att jag helt enkelt inte "tog med mig" några. Här är dock en sammanställning som gäller från 90-talet och fram till 2018.

Havstrut (första bilden) flyger upp från sin holme och cirklar över båten när vi passerar.

Silvertärna.

Rödbena med sitt karakteristiska varningsläte och knyckig vadarflykt i cirklar runt inventerarna.

Silltrut har fortfarande någorlunda starka kolonier utanför Nykarleby och Jakobstad. Den som söker på silltrut här i bloggen htttar en del inlägg om inventeringen av dessa. Vid Valsörarna verkar det vara gonatt för arten och enbart enstaka par finns kvar. 

Roskarl hör också till de arter som tycks hänga i relativt skör tråd.

Tobisgrisslorna ska jag återkomma till.

En av rödbenorna verkade ha lite problem med ett ben.


Bland "vitfåglarna" var det relativt stor skillnad i ålder ungarna emellan. En del ungar var på vingarna medan vissa föräldrapar uppenbarligen häckat om efter ett första misslyckande och vid det sena inventeringstillfället bara hade små och allt annat än ännu flygg avkomma. Här ovan en silvertärna. 

Första inventeringsdagen gick primärt åt att kolla måsfåglar, tärnor, vadare och änder. Bilderna i det här inlägget är således några bilder som togs "i flykten" den dagen.

Överlag får jag bifalla i konstaterandet att det är märkvärdigt tyst och öde i den yttre skärgården. Visserligen har jag som tidigare nämndes inte vistats just vid Valsörarna förr, men med tanke på hur populationerna sett ut historiskt utgår jag från att även den delen av skärgården varit lika livlig på sjöfågelfronten som de delar av skärgården jag själv befann mig i under 70- och 80-talen. Skillnaden i "livfullhet" är verkligen påtaglig. Givetvis syns fåglar runt själva koloniholmarna, men intensiteten, livet och ljudet som tidigare omgärdade i stort sett hela skärgården verkar i dag onekligen vara begränsat till enstaka öar i dubbel bemärkelse.

Utgår från att de senaste inventeringarna publiceras i OA Natur när sammanställningarna väl är gjorda.



torsdag 11 maj 2017

Kvarkenprickar

Det här är ett nöd-inlägg. Tvångstankarna dikterar mig att fixa en blogg-uppdatering, men materialet har samma kvalitativa nivå som bon byggda av turkduvor. Här presenterar jag således några olika former av prickar man kan se medan man åker Wasa Express över Kvarken. De där högsmala gulsvarta prickarna tar jag dock inte upp i det här inlägget.

Vit prick med utspridda svarta detaljer = ejder.

Svarta prickar med vita detaljer = svärta.

Helsvarta prickar = sjöorre.

Svärtaktig svartvit prick med röd detalj i ena änden = tobisgrissla.

Svartvit yin yang-prick = tordmule.

Vad är det här då?
Svaret finns förstås i prickfacit här ovan.


fredag 9 augusti 2013

Mickelsörarna. Del 27 - Tobisgrissla

Båtresan från Kummelskär till Norrskat gick ytter om Mickelsörarna och det var fint att få se Ritgrund, Gråsälsberget och Rödgrynnorna innan vi åter kom in mot Norrskat.
Tobisgrisslor - Cepphus grylle - hade vi skymtat många gånger ute i vattnet men jag hade aldrig kommit åt att få vettiga bilder. Någonstans utanför Aspskäret (Mickelsörarna) var dock denna grissla så pass nära att resultatet bara blev dåligt och inte hel-uselt. Mulet var det givetvis också så grisslan är bara en mörk skepnad i det grå vattnet.
Trots att jag tidvis befunit mig både ofta och länge på platser där både tordmule och tobisgrissla hör till vardagen får jag fortsättningsvis en känsla av att de är lite halvexotiska och spännande att se.