Del 1. Inledning.
Jag är fullt medveten om att det eventuellt kan finnas ett stråk av känslopåverkad irrationalitet som får mig att säga att "den och den" fågeln är en favoritfågel. Innan man vet ordet av har man stämplat alla tänkbara arter som favoriter.
Det betyder förstås att alla till slut blir alldeles speciella favoriter eftersom nya och mer speciella favoriter uppstår bland alla favoriter.
Tordmule är i sanning en alldeles extraordinär favorit på min topplista och håller för närvarande förstaplatsen relativt ohotad.
När man snabbt ska räkna alkfåglarna i och runt kolonierna är det praktiskt att de båda arterna (tordmule och tobisgrissla) är visuellt väsensskilda. Tidigt på morgonen när många ligger i svagt motljus och blir mestadels svarta får man kika på profilerna. Den ofta högt hållna och i profil kraftiga näbben avslöjar arten även när avståndet är stort. Även beteendet skiljer dem åt. Tordmularna tenderar tränga ihop sig tätare med varandra och simmar mer koordinerat av och an medan de med knyckiga huvuden signalerar vaksamhet.
En ofta kommenterad och dokumenterad observation gällande tordmulens beteende är benägenheten att passera nära oss människor. Det är som om de vill spana in oss lite extra. De passerar med viss hastighet och det gäller att vara beredd ifall man vill få dem att fastna på kamerasensorn.
Tordmulen i bilden ovan är ringmärkt. På andra bilder kan jag se merparten av ringens markeringar och den är anmäld till Luomus. Får återkomma med en kommentar här när jag fått svar och information.
Tordmule är en art som från slutet av 90-talet till 2008 ökade i antal vid Valsörarna och har sedan dess hållite en relativt stabil population på knappt 400 par. Vår räkning i början av juli gav siffror som tyder på att populationen fortfarande håller sig stabil.
Favoritskapet?
Hur kan man inte hålla en valliknande klump med små vingar och tendens att spana in oss människor lite extra genom en kvick "fly by" som favorit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar