måndag 17 april 2017

I väntan på vår och vingar

Precis intill markisspindeln som presenterades i förra inlägget låg denna 7-8 mm långa halvfärdiga tingest.

En närmare besiktning visar att det är fråga om en växtstekel. Lite mer specifikt är det en stekel ur familjen Tenthredinidae. De kallas bladsteklar på svenska. Den sågtandade ovipositor-utrustningen syns i stekelns akter här i bilden ovan. Dessa steklar lägger nämligen äggen i skåror som de med denna anordning snittat upp på den växt där larverna ska mumsa och ha det gott. Att en ovipositor syns - eller eg. finns - betyder förstås att detta är en hona.

Exakt vilket släkte och vilken art det här ska bli låter jag vara osagt. Men eftersom jag bröt sönder barkflagan under vilken den var gömd, så har jag placerat den på skyddad och kontrollerad plats här hemma i akt och mening att följa med dess utveckling till fullbildad insekt.



lördag 15 april 2017

Markisen från Bådaviken

Alltså markis i form av den utfällbara skärm man kan ha på utsidan av fönster eller dörrar. Inte markis som titeln "markis" och inte markis som i mark-is. Det skulle vara ett lustigt ord - en synonym till glaciär kanske. Men jag kunde förvisso faktiskt ha tagit hem en del mark-is från Bådaviken. Det fanns ju en del sådant kvar... ja inte som glaciär i dess rätta betydelse då förstås men... 
Nu räcker det! Till saken...

Neriene montana (markisspindel) är en tokvanlig spindel. Men tokvanlig eller inte, så passade jag på att ta ett antal bilder av en hona jag knaprade fram under en barkflaga på sydsidan av en rutten alstam ute vid Bådaviken i går. Hon hade säkerligen spenderat vintern på den platsen. 

Hon fick balansera en liten stund på en lämplig kvist medan jag pekade på henne med kameran och tryckte av ett antal exponeringar.

Särskilt stillasittande ville hon inte vara. Helst ville hon neråt. Det må ha varit en minusgrad i dag, men sådant bekommer inte dessa köldtåliga spindlar.

Markisspindeln hör till de större täckvävarna (Linyphiidae) och blir uppemot 8 mm (kroppslängd). När det inte är vinter (eller bakslag i våren) så återfinns hon och hennes artfränder i låg vegetation där de väver sina trassliga hängmattor. Sök på skuggiga platser där träden kanske inte står riktigt extremtätt, så hittar du markisspindeln innan du hinner uttala dess namn.

Det här exemplaret var kanske 6 mm. Hade endast några enstaka ströbilder av den här arten sedan tidigare. Som jag påpekat vid några tillfällen tidigare i bloggen, är det inte alltid man bemödar sig om att ta bilder av de mest vanliga varelserna. Men egentligen är det absolut på sin plats när det t.ex. gäller spindlar eftersom de ofta har olika mönster individer emellan. En och samma art kan ofta vara ganska varierad i färgsättningen.




fredag 14 april 2017

Våren i Bådaviken

Letade mig ut för att njuta av långfredagens kyliga snålblåst vid Bådaviken. Vår-avancemanget har ett tillfälligt uppehåll. Trots att jetvinden för tillfället snirklar sig så att kall polarluft dras ner över Norden, så är vintern dömd att gå under för den här gången. Senaste dagars kyla och nysnö är endast de sista konvulsionerna (hoppas jag). Nu är det bara att räkna in återkommande flyttfåglar vartefter de anländer.

Sångsvanarna har förstås frekventerat våra österbottniska åkrar länge redan.

Fjärden utanför Bådaviken släpper sin is. Det är säkerligen främst strömmen från älven som rivit upp den breda isrännan.

Bland träden inne i viken stressade rödhaken omkring.

Tofsviporna höll på med sitt fladderkrumbuktande och tjoflöjtande.

Passade på att ta några dokumentationsbilder över dagsläget fredagen den 14.4.2017. Alltid intressant att jämföra vårarnas antågande år från år.



Skogen bakom fågeltornet består till stora delar av björkar.

Svanar efter svanar passerade. Troligen var de på väg in mot någon betesplats.

På väg hem stannade jag till och spanade in vilka fåglar som håller till i älven. Andfåglarna representerades av storskrake, bläsand, gräsand och kricka.






















torsdag 13 april 2017

Stekelhotell

Under gårdagen hade jag glädjen att få hålla låda i ämnet stekelhotell i samband med att Ostrobothnia Australis hade månadsmöte.

Faktum är att det - hemma hos mig - är mera prat och mindre verkstad när det kommer till konstruktion av dessa stekelbon. Jag har helt enkelt själv inte särskilt många stekelhotell. Till stora delar beror detta antagligen på att byggnaderna här hemma (och hos grannarna) är gamla, fulla av skrymslen, hål och vrår där småkryp kan husera. Därigenom finns det även relativt gott om ställen där diverse solitära steklar kan bygga bon (ägg-/larv-celler). Dessutom finns det en hel del naturliga flyghål av trälevande skalbaggar. I den här trädgården sparas gamla träd.

Men några enstaka har jag tillverkat. En orsak till detta var förstås att erbjuda fler alternativ, men kanske främst för att ge mig själv större möjlighet att ha lite kontroll över vem som huserar i hålen. Med många bon samlade på åtkomliga ställen har man förstås bättre överblick.

Senaste sommar byggdes det här "skåpet" med utbytbara batterier av borrade hål och knippen av växtrör. Flera av rören har dock rasat ut under vintern.

Klabbarna (Salix fragilis 'bullata') som användes var inte helt torra och det är inte så lyckat när hålen borras. Tror inte träslaget i sig är att rekommendera heller. Borrhålen fick inga rena väggar/skär då fibrerna revs ut och lindade sig runt borren. Ska byta ut klabbarna till kommande sommar eftersom orediga hål inte gillas av spekulanterna. Hittills har inte särskilt många hål blivit nyttjade, men så brukar det inte sällan ta tid för de små att etablera sig i nybyggda områden.

Lördagen 22.4 fortsätter OA med hotellbranschen i form av ett byggarjippo (se nedan). Jag kommer att vara på plats även då och det blir helt säkert några givande timmar med gemensam bygg-yra. För även om det är enkelt att konstruera och bygga själv, så finns det givetvis en svårslagen charm i att samlas och göra saker gemensamt. 

Deltagarna bör ha med sig eget byggmaterial. Mera info (och anmälningar) enligt kontaktuppgifterna nedan.



tisdag 11 april 2017

Svanar och tranor utan hälften av mojängerna

Finn fem fel.

Senaste fredag fick jag för mig att skaka lite liv i filmutrustningen som legat orörd en tid. Plockade ner prylarna i tvenne väskor, slängde dem på en [last]cykel och trampade till en närbelägen åker där svanar, gäss och tranor håller till. Gick in i skogen intill åkern och smög fram till skogsbrynet där jag i all enkelhet hängde ett kamouflagenät på lämpliga kvistar och riggade kameraprylarna i skydd bakom.

I väskan ligger mikrofonen. Den förblev oanvänd eftersom jag hade glömt en liten adapter som krävs för att få ljudet vidare till kameran. På marken ligger stillbildskameran och är obrukbar på grund av att minneskortet fanns kvar hemma intryckt i datorn.

Även om det kändes snopet att ha glömt behövliga attiraljer, var det kanske ändå ingen panik. Jag var ju inte 200 km hemifrån med avsikt att sitta i timtal och/eller producera hisnande material för kommande BBC-dokumentärer. Tog enstaka stillbilder med filmkameran - som ju ändå egentligen är en stillbildskamera. Dess egen mikrofon är dessutom ganska okej. Några klipp från dagen finns i filmen längst ner. Klicka på YouTube-länken för åtkomst till större bild.

Fåglarna var överlag på ganska stort avstånd. Så det är inga exceptionella närbilder. Ska man filma/fotografera sådana krävs fler timmar i bättre gömsle (även om detta provisoriska väl fyllde sin funktion alldeles hyfsat). Vädret var mestadels mulet. Det lilla solljus som ibland sipprade ner genom molntäcket bjöd på motljus. Men så blir det när man placerar sig på valda plats den tidpunkten på dagen.





söndag 9 april 2017

Stekel ur lövförnan

Plectiscus impurator är ett troligt nam på denna lilla brokparasitstekel (Ichneumonidae) i underfamiljen Orthocentrinae. Det är i alla fall namnet jag fått via en alldeles superb stekelsida på facebook. Själva arten är måhända en gissning men släktet torde vara korrekt.

Kroppslängden på den här individen är ca 4 mm. De är antagligen vanliga eftersom jag påträffat dem ett antal gånger tidigare. Dels vid tillfällen då jag sållat bland löv på marken, där de tycks söka skydd inför övervintringen, samt då jag nattetid haft lampor som lockelse för småkryp.

Offren för deras parasitoida verksamhet är små tvåvingar. De enskilda släktena (och arterna) inom underfamiljen Orthocentrinae har säkerligen sina personliga specialiseringar vad offren anbelangar. Svampmyggor (Mycetophilidae) och Sciaridae (sorgmyggor) nämns i sammanhanget. Bland dessa alternativ finns det förstås en hel del att välja på.

Stekeln på bilden vaskades fram ur lövförnan den 30.3.


torsdag 6 april 2017

Liten men naggande röd

Plockar man i löv-förnan drar man förstås också fram kvalster. Eftersom min fokusering normalt ligger på större spindeldjur och insekter, har jag inte alltid ägnat mycket engagemang åt denna stora och varierade samling krabater.

Men när ett vackert rött kvalster ur familjen Parasitidae vinglade lämpligt omkring på uppsamlingskärlet här om dagen, kunde jag inte låta bli att peta på kameraavtryckaren ett par gånger.

Tror det kan röra sig om en art ur släktet Pergamasus - eller i alla fall något väldigt närbesläktat. Dessa lever som rovdjur och är vanliga i just förna där de har smak för exempelvis hoppstjärtar. 
Djurets längd är väl uppemot en millimeter.


onsdag 5 april 2017

En liten sörplare

Anthocoris nemorum - alias "allmänt näbbstinkfly" - hör till de där som konstant återfinns i förnan under vinterhalvåret. Raritetskommittén sammanträder aldrig när allmänt näbbstinkfly rapporterats. När det är varmare springer stinkflyna omkring i växtligheten och trycker sugröret i drickbara mini-småkryp. Bladlöss konsumeras ofta. Ibland tänker de utanför boxen och testar människa.


tisdag 4 april 2017

Inte bara spindlar bland löven

Det har inte bara varit spindlar som vaskats fram bland löven på marken.
En jordlöpar-larv jag förmodar är någon Leistus-art dök också upp. Möjligen kan det vara L. ferrugineus eller L. terminatus. 

Samma modell har dykt upp tidigare. Jag måste kanske leta efter vuxna baggar i sommar.


söndag 2 april 2017

Gårdsgropen är hittad

Bloggen har fått lite täckvävar-anhopning med de senaste inläggen och de har belyst knepigheterna med att artbestämmma dessa ifall man inte går längre än att bara ta fotografier av dem.

Tack och lov finns det täckvävare som är relativt enkla att arta trots att de håller sig med samma mörka och röda färgkombinationer som tusentals andra. Visserligen är det då bara det ena könet - nämligen hanarna - som uppvisar kännspaka arttypiska drag. Så för honorna är det fortfarande en närmare undersökning som gäller i fall man tänkt behäfta fyndet med ett namn.

Många släkten bland täckvävarna inbegriper hanar med specifika huvudformer. Några enstaka sådana har synts på den här bloggen tidigare. Här är ytterligare en.

Dess vetenskapiska namn - Diplocephalus cristatus - kunde översättas till något i stil med dubbelhövdad tofsbärare. Den har dock fått populärnamnet gårdsgropspindel på svenska.
Huvudregionen är utdragen framåt och uppåt. Ute på de båda valkarna sitter en rad hår som lustiga ögonbryn. Tyvärr syns de inte särskilt bra på dessa bilder. Vad man kan se av palperna (som alltid är arttypiska) bekräftar de artbestämningen.

Det är kanske inte så många registrerade fynd i Finland men arten är knappast ändå ovanlig.


skridskomatta?

Täckvävarspindlarna (Linyphiidae) matas för tillfället ut över Utgångspunktens www-sida i strid stöm. Här kommer turen till ytterligare en artbestämning som inte alls känns helt kassaskåpssäker.

Hanen var knappa 2 mm. I framänden höll han ett par stora utdragna palper som får ligga som gund för min gissning. Det här exemplaret har knappast (eller med all säkerhet) ännu inte ömsat klart och blivit "vuxen". Men palpernas särgena storlek och grundform tyder på Diplostyla concolor - skridskomattvävare.

Arten är mycket vanlig och förekommer på allehanda skuggiga och lite fukthållande platser. Likt många andra av de pyttesmå mattvävarna lever de förstås ett väldigt undanskymt liv.

Skridsko? Har inte forskat kring namnet - men måhända det kan ha med (den färdigutbildade) palpens utseende att göra? Jag har skickat frågan vidare till en som torde ha koll. Så stay tuned. Jag uppdaterar inlägget när (eller om) jag får svar.

Edit: Exakt! Namnet härrör ur palpens (slutliga) utseende.


Matta i förnan

Här har vi 2,5 mm hane jag brottats ganska mycket med. Inte handgripligen då alltså - utan vad artbestämningen beträffar. Det blev ett rysligt stort antal försök innan jag hittade något som verkar plausibelt. Jag hade missat (ett) trichobotrium (vibrationskänsligt hår) på fjärde benparets metatars (tredje långa leden räknat från kroppen) och när den detaljen var konstaterad kunde "nycklandet" ganska snart ringa in en viss art.

Visserligen ska jag inte hugga artningen i sten och resa stenen vid fyndplatsen - för så säker är jag inte. Dessutom är arten så pass vanlig att det skulle kännas en smula överarbetat med ett minnesmärke.

Och innan inlägget avslutas är det förstås på sin plats att även berätta vad det rör sig om - eller vad det troligen rör sig om.

Jag är hyfsat, försiktigt, vagt säker på att det eventuellt kanske möjligen är Microneta viaria. På svenska heter den förnamattvävare.


lördag 1 april 2017

Mot bättre vetande

Hur kan mitt förstånd tillåta spindelsafari utan adekvat utrustning? Frågan väger ännu tyngre eftersom jag inte samlar in spindlarna för noggrannare koll i mikroskop.

Här har vi tre bilder på täckvävarspindlar (Linyphiidae) som jag får gruvligt svårt att spika art på. Visserligen ligger bilderna ute på expertsidor men det hjälper föga då det enda som egentligen hjälper är epigyn-kontroll. Nu kan det ju förvisso vara så att dessa inte ännu är könsmogna och att epigynen således heller inte framträder tydligt. Men man kunde ju verkligen ha kollat.

Jag får för mig att de två spindlarna i de två första bilderna kan var samma art. Den ena mager och den andra välnärd... typ. 

Den här lurade jag mig själv med. Fick för mig att det helt säkert var en morotsdvärgspindel (Gongylidium rufipes - se föregående inlägg) men se det är det nog inte. Åtminstone tycks benbehåringen inte stämma med moroten. Rent generellt ser den heller inte riktigt ut som nämnda art. Jag har mina misstankar om vilken det kan tänkas vara, men misstankar säljer inga björskinn.

Det blir latläxa - jag får helt ekelt lov att göra om och göra rätt. Eftersom jag fortfarande inte ämnar samla in dem, får jag gå ut och vaska barr tills jag får exakt samma typ av spindlar som kan klämmas fast i araknoskopet för närmare kontroll.


fredag 31 mars 2017

Bekräftad morotsdvärg

Gongylidium rufipes (morotsdvärgspindel) har jag lagt upp ett flertal gånger tidigare. Den hör till de absolut vanligaste täckvävarna (Linyphiidae) i trädgården. Hennes kroppslängd är ca 3 mm

Här har jag använt mig av fjolårets påskpyssel för att få en bild av hennes epigyn. Plastfolien bör bytas ut innan jag nyttjar det igen. Som synes är det numera ganska dammigt. Detta "araknoskop" borde jag verkligen ha haft med mig ut när jag konfronterades med några andra täckvävare här om dagen. Men se det hade jag inte och inom kort kommer bloggen därmed att presentera en serie spindlar lika anonyma som skribenterna i kommentarsfälten under YLE:s artiklar.

Tack vare araknoskopet kunde jag bekräfta att det här faktiskt var en morotsdvärgspindel. När det kommer till Linyphiiderna finns det horder av arter som är störtomöjliga att få grepp om ifall man inte kommer åt att kika på deras privata delar.