söndag 13 januari 2019

Lek med klimatdiagram

"Människan är naiv om hon tror hon kan göra något åt naturens cykler! Klimatförändringar har alltid funnits och kommer alltid att finnas!"

Facebook-citatet ovan är ett av de många varianterna av samma kommentar som dyker upp i lämmeltågsliknande flodvågor så snart en klimatartikel presenteras i nyhetsmedia. Det är som om en viss form av papegojgubbar plötsligt börjar kackla i oorganiserad kör.

De naturliga klimatförändringarna alltså...
Eftersom det ska hänvisas till tidigare klimatförändringar utan att den som hänvisar egentligen verkar ha koll på hur dessa klimatförändringar verkligen anses ha sett ut, vill jag här försöka fixa ett så överskådligt exempel som möjligt så att det är möjligt att få en viss idé om hur förändringarna är i jämförelse med varandra.

Ofta är diagrammen alldeles för ihopklämda så att flera hundratusen år ska samsas på några centimetrar. Då blir varje någorlunda snabb klimatförändring bara ett lodrätt streck. Vill man visa det senaste århundradets temperaturhöjning i relation till något annat är det också svårt att överblicka. Diagrammens utseende är förstås också alltid beroende av x och y-axlarnas inbördes storleksförhållanden vad måttenheter anbelangar. Ibland drar man ut något eller klämmer ihop något annat för att försöka illustrera det man vill ha sagt. Jag har inte tänkt så mycket på sådana längd- och breddförhållanden den här gången och diagrammen är således mest bara experiment.

Diagrammen är nödvändigtvis inte exakt så exakt exakta som de skulle kunna vara. I och för sig finns förstås en viss felmarginal i kurvorna redan i proxydata och den osäkerhetsfaktorn har jag inte ritat in. Återkommer till detta och andra detaljer under respektive diagram.

Fokus i diagrammen är 22 000 till 8 000 år sedan, samt det sista årtusendet. Däremellan har jag kapat bort den långsamma sjunkande temperaturtrenden under de 7 000 åren mellan Holocens temperaturmaximum och vår sk. "medeltid". Visst är även den perioden intressant, men här är det främst temperaturhöjningarna jag vill åt.

Kallast under senaste istid var det - enligt de källor jag använt - för ungefär 21 500 år sedan. Därefter var det uppvärmning fram till ca 9 500 år sedan innan höjningen planade ut. En uppvärmningsperiod på ca 12 000 år. De första 2 500 åren var uppvärmningen nästan mest av akademisk art.

Observera att allt handlar om globala siffror och om medeltal. Således inbegrips inte heller de extremt snabba uppvärmningsperioder som skedde här uppe i norr under yngre Dryas - inte på annat sätt än att det förstås ändå påverkar den globala kurvan och helt säker "brantar till" den under den aktuella tiden.

Men som sagt... mer snack under bilderna.

Diagram 1.
Den gröna temperaturkurvan härrör från referens 1. Det är också den som stått för det viktigaste utgångsmaterialet för diagrammen. Den blå kurvan baseras på några andra beräkningar vilka ger en något större skillnad mellan temperaturen under istidsmaximim och kommande varma period (Holocen inkl. nuvarande globala medeltemperatur). Skillnaden är 1°C. Den först nämnda temperaturskillnaden är anmärkningsvärt liten och bara ca 3,6°C mellan o°-markeringen vid förindustriell tid (medlet av 1800-talet).

Globala medeltemperaturen för senaste årtusendet är det röda strecket till höger. Jag valde rött av två skäl. Dramatik och synlighet mot de svarta linjerna i bakgrunden.

Nu är det skäl att poängtera det faktum att den gröna och blå linjen är utjämnad pga. hur den kommit till. Det handlar ju om proxydata baserat på ett flertal olika undersökningar. Skulle linjerna vara uppmätta med termometer eller liknande vore det förstås en hackigare uppvärmning. Men ingenstans syns ändå några indikationer på att globala medeltemperaturen skulle ha stigit tillnärmelsevis lika radikalt någon gång som under senaste århundradet.

Så då gjorde jag följande jämförelse:

Diagram 2.
Röda linjen till vänster är en förlängd variant av uppvärmningen sedan 1850 och fram till i dag. De två följande (grön och blå) är temperaturstigningen i enlighet med de ca 500 åren då temperaturhöjningen tog rejäl fart för knappa 15 000 år sedan. Då steg den beräknade globala medeltemperaturen med kanske 0,6 - 0,8°C på ca 500 år.
Följande - mer sluttande - linjer är hela uppvärmningen mellan 21 500 och 9 500 år sedan. Då rör det sig med andra ord om något i stil med 4,5°C på typ 13 000 år. 

I siffrorna ovan har jag garanterat felaktigheter eller förvrängningar - åt vilket håll kan jag inte svara på. Eventuella fel torde dock vara långt från något som skulle ställa allt på ända.

Sedan var det läge för lite atmosfärisk koldioxid...

Diagram 3.
Nu har jag all temperatur som grön linje. Koldioxiden är röd. Givetvis är även det för största möjliga dramatiska effekt. Linjerna i det senaste årtusendet är dessutom tjockare så att det ska blir galet övertydligt och omskakande. I många diagram brukar ppm-skalan inte börja på 0. Dvs. skalan blir synlig någonstans vid 150 ppm. Här ville jag testa ha alla tillgängliga ppm synliga.

Temperaturlinjerna längs x-axeln har alltså bytts till ppm (parts per million) för atmosfäriskt CO2. Den linjen hostar till och börjar röra sig uppåt för ca 17 400 år sedan. Då har medeltemperaturen redan sakta stigit med 0,4 - 0,5°C under drygt 4 000 år. Dessförinnan har CO2 varit på ca 180 - 190 ppm vilket är en nivå man mätt upp för i stort sett alla istidsmaximum de senaste 800 000 åren.

Här spetsas öronen på den sk. klimatförnekaren som ju regelmässigt ständigt mantrar på om att CO2 alltid laggar efter temperaturstigningar och att växthusgasen således inte påverkar klimatet.

Intressant är att temperaturkurvan också brantar till samtidigt som CO2 börjar höjas. Nu ska vi inte ta det som ett omedelbart bevis för att CO2 börjar göra skillnad redan för 17 000 år sedan. Det är många processer igång gällande uppvärmningen vid den här tiden. Isen ligger förresten fortfarande tjock här uppe i norr.

Vetenskapen förmedlar ändå alldeles naturliga orsaker. Den solinstrålning (nästa diagram) som river igång startar ett flertal klimatologiskt viktiga processer. Havsströmmar och väderfenomen förändras varpå uppvärmning och avsmältning sakteliga bidrar med de första utsläppen av bundet CO2. Det är ingen stor mängd men alldeles tillräcklig för att påverka atmosfären. Vartefter atmosfärens växthusfunktion blir ens en gnutta starkare är bollen i rullning. Både solinstrålning och växthus effekt ökar under ett antal tusen år. Mot andra halvan av uppvärmningen avtar solinstrålningens ökning medan CO2 tagit över som pådrivande orsak till temperaturökningen.

Från CO2-toppen på knappa 270 ppm för mellan 10 och 11 000 år sedan dalar kurvan sakta ner mot 260 ppm-strecket. Men för drygt 8 000 år sedan svänger det och letar sig sedan upp mot 280 ppm fram till förindustriell tid. Det är delvis den censurerade delen i mitt diagram. Jag har givetvis försökt dölja detta av någon anledning. Eller så inte.

Enligt beräkningar på solinstrålning och övriga klimatologiska orsaker skulle koldioxidhalten i dag troligen ha varit kring 240 ppm. Det skulle alltså ha sjunkit med ca 30 ppm från maximumvärdet för 10 000 år sedan fram till förindustriell tid - ja och även vad det skulle vara i dag då också om inte människan ändrat det naturliga förloppet.

För 6 000 år sedan hade nämligen de neolitiska människornas påverkan i landskapet genom jordbruk och skogsbruk redan nått sådan omfattning att CO2-utsläppen kan noteras (5). När 1800-talets industrialism kom igång fanns det alltså redan en viss "onaturlig" förhöjning i atmosfärens andel koldioxid. Det här är ju i egentlig mening inget negativt. Den tidigare CO2-justeringen var ju trots allt så pass låg och långsam att man väl vågar säga att ekosystemen inte påverkades. Klotet var ändå också på väg ut ur en värmeperiod och nerkylningen - hur långsam den än må vara i ett mänskligt perspektiv - hejdades.

Solinstrålningen började vara i avtagande men bronsåldermänniskornas CO2-utsläpp kompenserade den annars oundvikliga temperatursänkningen - som väl i dag annars kunde tänkas vara typ 2°C kallare globalt (min gissning baserad enbart på kurvornas tänkbara riktningar).

Vad annat kan man addera i diagrammet?
Varför inte solinstrålningen eftersom jag ändå började nämna den ovan?


Diagram 4.
Temperatur och CO2 behåller sina färger. Solinstrålningen - insolationen - är påverkad av följande:
Blå linje är excentriciteten i omloppsbanan.
Gul linje är ska - om jag inte missat mig - vara en en kombination av omloppsbana och jordaxellutning (oblikvitet). Jag är osäker på om precessionen är inräknad här. Dessutom är det inte omöjligt att även excentriciteten finns med där. Jag har försökt hitta referenser på solinstrålningen specifikt under de sista 20 000 åren men misslyckats med att få tag på info som är tillräckligt detaljerad. Det finns garanterat men jag har helt enkelt bara missat det än så länge. Kanske någon läsare har bra källor för detta?

Här saknas också variationerna i solaktiviteten (11-åriga solfläckscykeln). Den är ändå i storleksgraden 1 watt per kvadratmeter (i medeltal) och det skulle inte heller synas i diagrammet.

Min diagramlek kanske inte innehåller alla tänkbara detaljer gällande klimat. Orsaker av mer lokal karaktär som t.ex. den medeltida värmeperioden eller lilla istiden har jag inte nämnt. Deras avtryck på den globala medeltemperaturen är heller inte så stora. Jag har inte gått in på havsströmmars inverkan (vilket ofta också har regional begränsning) och andra aspekter som gör att klimatet ser ut på ett visst sätt under en vis period.
Diagrammen är hur som helst helt och hållet baserade på de källor som klimatvetenskapen anser är mest trovärdiga. Jag har förstås inte avvikit någonstans och hittat på egna streck.

Den radikala riktningsavvikelse som två av kurvorna visar i den absoluta högerkanten är alltså anmärkningsvärd. Jag har oerhört svårt för att förstå hur någon enda människa ska lyckas klämma fram en vetenskaplig förklaring på att vi här har att göra med någonting helt och hållet naturligt. En del kufar lyfter t.ex. fram solen som den enda klimatpåverkaren. Det är samma kufar som helt avskriver CO2 och atmosfären som klimatfaktor. Då kan man samtidigt nämna att Merkurius med sin omloppsbana på i medeltal 57 909 050 km från solen, mottar 9 082,7 W/m2 och har en medeltemperatur på 167°C medan samma siffror för Venus är 108 208 930 km, 2 601,3 W/moch 464°C (6).



Referenser:

1. Global warming preceded by increasing carbon dioxide concentrations during the last deglaciation
Jeremy D. Shakun et al.
Nature volume 484, pages 49–54 (05 April 2012)

2. Nonlinear climate sensitivity and its implications for future greenhouse warming
Tobias Friedrich et al.
Science Advances  09 Nov 2016: Vol. 2, no. 11, e1501923

3. Reconciling divergent trends and millennial variations in Holocene temperatures
Jeremiah Marsicek et al.
Nature volume 554, pages 92–96 (01 February 2018)

4. A Reconstruction of Regional and Global Temperature for the Past 11,300 Years
Shaun A. Marcott et al.
Science  08 Mar 2013: Vol. 339, Issue 6124, pp. 1198-1201

5. Effects on human land-use on the global carbon cycle during the last 6000 years
Jörgen Olofsson
Geobiosphere Science Centre. Physichal Geography and Ecosystems Analysis
Lund University. 2006

6. NASA Planetary Fact Sheet.


lördag 5 januari 2019

Klimat(icke)debatt i lokalpressen

Vad passar väl bättre än att dra igång 2019 års blogginlägg med ett överlångt och tråkigt ordradande om klimat, klimatförändring och vetenskapsignoranta gubbar?

"Inget annat passar bättre" hör jag dig jubla. Bra!
Då kör vi.

Hur man egentligen ska förhålla sig till debatt som går i antivetenskapens ledband är svårt att avgöra. Bör man ignorera dumheterna som pumpas ut på insändarsidor och kommentarsfält i sociala media? Svaret är (väl) att man antagligen gör bäst i att ignorera knasigheterna och inte ge personerna bakom svamlet extra luft i mediaflödet.

I finlandssvensk nyhetsmedia (YLE & tidningshusen) är ju t.ex. vaccin, silvervatten och klimat ständigt återkommande vetenskapsrelaterade ämnen vilka titt som tätt drabbas av kufiska argument och övertydligt politiserade ståndpunkter. Om och om igen frodas fantasin, konspirationsteorierna och vetenskapsmisstron i såväl tryckta som digitala spalter. Samma antivetenskaplighet syns i biologiska frågor som t.ex. varg, skarv och skogsbruk, eller i diskussion kring Östersjöns kondition.



De allra flesta utsagorna är förstås av uttjatad trolldignitet och kan läggas i mappen märkt Fjompiga fånigheter. Dem bryr man sig inte i på annat sätt än att man i stunder av mental slapphet tillåter sig roas på samma sätt som man i ett visst zombieaktigt sinnestillstånd plötsligt finner sig stirra på YouTube-filmer med rubriker som Idiot Supercar Drivers - Epic Supercar Fails Compilation.

Det finns ett antal vetenskapsignoranta som sticker ut och som sedan tidigare skapat ett visst namn kring sig. Här i Svenskfinland är de etablerade klimatförnekarna inte särskilt många även om skaran i sig tycks vara av tydlig - eller i alla fall högt skrikande - numerär. 

Om jag tillåter mig göra en galet ovetenskaplig demografisk analys av den finlandssvenska förnekarskaran tycker jag mig notera att ca 67,2% är +55-åriga gubbar med högst varierande bakgrund. 32,3% är yngre män med stark vurm för konspirationsteori, nationalsocialistisk romantik och memes. Resten består av enstaka kvinnliga anhängare till de nämnda yngre männen.

Notera dock att epitetet "gubbe" inte är något negativt i sig och att jag gärna slår den stämpeln i min egen panna.

En av de där någorlunda kända förnekarna i Svenskfinland är Eirik Granqvist. 
Samtidigt som jag skrev det börjar jag nästan känna mig som en stalker av den karln. Jag har ju inte nämnt en enda annan finlandssvensk "klimatförnekare" vid namn och samtidigt redan ägnat ett flertal inlägg åt att kritisera Granqvist.

Till mitt försvar ska jag väl försöka haspla ur mig att jag minsann kritiserat andra finlandssvenska gubbar också. Det är bara det att det inte skett i klimatrelaterade inlägg. Dessutom har jag ju gått åt Granqvist i inlägg kring andra ämnen än just klimat. För precis på samma sätt som den här bloggen rör sig över ett flertal naturvetenskapliga områden befattar sig även Granqvist med samma ämnesflora.

Eftersom Granqvist är aktiv och producerar relativt mycket text kommer han också i skottlinjen - speciellt med tanke på att mycket av hans skriverier egentligen är av den arten att de sprider villfarelser och borde bemötas.

"Borde bemötas"?
Grundidén är väl att man - som tidigare nämnt - i de flesta fall gör bäst i att ignorera trams och inte ge tramset extra tid i rampljuset. Problemet i det aktuella fallet är dock att Granqvist har en anmärkningsvärt stor skara människor som okritiskt sprider hans desinformation. 
Det är förstås inte i sig något som är överdrivet konstigt. De flesta av oss har ju svårt att sätta oss in i alla möjliga och omöjliga specialämnen. Vi vill helst också lita på att publicerad information är någorlunda korrekt så att vi kan förlita oss på den. När en person med lång CV inom valfritt område uttalar sig finns det - så där till vardags - ingen orsak till varför man skulle börja dubbelkolla huruvida personen verkligen slår blå dunster i ögonen på en. Vi är ju ändå översköljda av ett ofantligt informationsflöde som ingen normalt fungerande människa kan omfatta och analysera alla detaljer i samtidigt som vardagen ska fungera - speciellt när det kommer till krångligheter som klimat. Men det vore förstås skäl att ha insikt i vem man bör sätta sin tillit till.


När en naturpopulariserare som Granqvist upprepat skriver insändare i dagspressen, ordar om naturliga klimatförändringar och radar upp diverse kända historiska händelser som bevis är det ju inte minsta mysko att folk faller för hans ordbajsande. Ytterst få "normala" läsare av tidningen slår upp hans nämnda klimatrelaterade exempel och källkritiskt granskar vad de berodde på eller vad deras relation till klimatförändringar egentligen är. 

Dessutom har jag senaste halvåret hållit en liten extra "drive" angående klimatrelaterad debatt. Det är på tiden att mänskligheten slutar gyckla med klimatfrågorna och framförallt sluta ifrågasätta orsakerna till förändringarna. Givetvis ska även den här bloggen användas som verktyg.

I december (2018) lyckades jag inte längre hålla fingrarna från tangentbordet och plitade ihop en insändare till Vasabladet. Granqvist hade också skrivit motsvarande insändare i Österbottens Tidning men mitt svar gick enbart till Vbl och baserade sig på Granqvists insändare i den tidningen.

Upptakten:
Vbl 2.11.2017 (nedan). Tryck på länkarna för tillgång till hela insändaren (troligen inte möjligt för icke-prenumeranter).


Vbl 8.11.2018 (nedan). Den insändaren kommenterade jag med detta blogginlägg.


Vbl 1.12.2018. Granqvist fortsätter med sina förvillande utsagor och har hittills fått stå oemotsagd i Vasabladet. En grundorsak är att de flesta som verkligen arbetar med klimatfrågor inte tycker det är mödan värt att ägna tid åt stolligheter i tidningars insändarsidor.

Här följer min ursprungligen insända text (mörkgrön). Den editerades en smula av debattredaktionen innan publikation 18.12. Dock inget som ändrade innehållet. I papperstidningen illustrerade Vbl debattartikeln med den här bilden av Greta Thunberg. Referenserna fanns inte i papperstidningen. I stället hänvisades läsaren till webversionen där referenserna var upplistade.

Eirik Granqvist har en lång och produktiv populärvetenskaplig karriär bakom sig. Det är ur den synvinkeln anmärkningsvärt att han helt och hållet verkar bortse från den enorma mängd kunskap och observationer klimatvetenskapen samlat under åren. Granqvists återkommande insändare om klimatet ter sig faktamässigt som om bäst före-datumet var någon gång i början av 90-talet.

Visserligen kan man i någon mån säga att merparten av den fakta Granqvist räknar upp i sina klimatskriverier är någorlunda korrekt som sådan. Problemet är hur han vrider på innehållet för att skapa en konstruerad och missvisande bild av både klimatprocesser och klimatvetenskap. Det är en ganska typisk metod bland dem som vill blanda bort korten. I insändaren 1.12 skriver han om naturliga klimatförändringar och deras orsaker på ett sätt som om klimatvetenskapen skulle ha glömt eller t.o.m. undanhållit sådana i sin forskning.

Istidscykeln med sina stora temperatursvängningar, samt de mindre variationerna mellan istidsmaximum och interglacial (varmperiod), är förstås kända både var naturliga orsaker och mekanismer beträffar. Man vet att de senaste upplagorna av istidsmaximum haft kring 190 ppm andel atmosfäriskt CO2 vilket stigit till mellan 270 och 280 ppm korta perioder under interglacialerna. En påbörjad solinstrålningsgenererad uppvärmning startar processer som så småningom ökar andelen växthusgaser i atmosfären varpå de tar över och blir drivande orsak till fortsatt temperaturhöjning mot interglacialens temperaturmaximum  . Mänskligheten har som bekant höjt andelen atmosfäriskt CO2 från ca 280 ppm till över 400 ppm på oerhört kort tid.

Hur stor temperaturförändring rör det sig om mellan istidsmaximum och varm interglacialperiod? Proxydata och beräkningar tyder på att istidens globala årliga medeltemperatur var någonstans kring 4,5°C kallare än under förindustriell tid (mitten av 1800-talet). Runt polerna - typ här i Finland - var det givetvis större temperaturskillnad jämfört med i dag, men så är också temperaturskiftningarna kraftigare nära polerna i samband med globala klimatförändringar. 11 000 år efter istidsmaximum hade globala medeltemperaturen stigit med ungefär 5,5°C (ca 1°C varmare än förindustriell tid) till den varma interglacial som kallas Holocen. Holocens globalt varmaste period inföll ungefär mellan 5000 och 7000 år sedan . Det var då det fanns möjlighet för diverse sydliga växter att söka sig längre norrut än deras nutida utbredningsområde - precis som Granqvist nämner. Granqvists ”Rovaniemi-ek” hade alltså gott om milda tidevarv för att sprida så långt norrut. Globalt har medeltemperaturen de senaste 5000 åren sjunkit med ca 1°C fram till mitten av 1800-talet och enligt den naturliga cykeln skall jordklotet vara på väg i en ytterst långsam zickzackande temperaturnergång mot nästa istidsmaximum om sisådär 80 000 år.

Genomsnittlig global havstemperatur under senaste istidsmaximum beräknas ha varit 2.57 ± 0.24°C kallare än under Holocen och havsvattenståndet hela 125 m lägre. Nutida temperaturer kan jämföras med den föregående interglacialen (Eem) som var den mildaste inom de senaste 800 000 åren och vars havsvatten (enl. proxydata) var ca 0.5 ± 0.3°C varmare än under den förindustriella tiden. Havsvattenståndet anses då ha varit 6-9 meter högre än vad det är i dag.

Granqvist lyfter fram valda exempel på både kalla och varma perioder i historisk tid. Vad han inte nämner är att dessa geografiskt relativt begränsade fenomen inte sätter särskilt stort avtryck i den globala medeltemperaturen - dvs. den som är intressant i sammanhanget. Den medeltida värmen var t.ex. mest märkbar i Europa (inkl. Grönland). Globala medeltemperaturen var då trots allt kring 0,8°C kallare än i dag och ser man enbart på Europa var temperaturen inte heller högre än dagens. Granqvist hävdar att temperaturen sjunkit sedan 1998. De tio hittills varmaste uppmätta åren har alla ägt rum efter 1998, de senaste fyra åren är alla de varmaste uppmätta och när 2018 ska bokföras petas troligen 2014 ner till en femteplats. Den historiskt snabba globala uppvärmning vi ser just nu går inte att hänföra till en endaste av de naturliga orsaker som resulterat i exemplen Granqvist nämnt. Kvar är endast växthusgasernas effekt på den energimängd vilken stannar kvar i atmosfären och även absorberas av haven. Med den relativt lilla globala temperaturskillnad mellan nutid och istid borde det vara möjligt för mänskligheten att inse vad några enstaka grader höjd global medeltemperatur kan innebära. Visst har planeten genomgått globalt varmare perioder än vad vi ser i dag, men då har det också handlat om betydligt mer långsamma förändringar som inneburit bättre anpassningstid för klotets organismer.

Granqvist menar att ”klimatkatastrofen” inte finns i verkligheten. Det tyder på att han inte håller koll på de många vetenskapliga undersökningar som klart och tydligt bekräftar samtida klimatrelaterade och djupt problematiska händelseförlopp runt om i världen. Bl.a. syns det hos många grupper av organismer som inte klarar av de ekologiska förändringarna och därför minskar i antal. Men minskning i biomassa och diversitet vägrar han också kännas vid (insändare Vbl 8.11.2018) trots mätbara och verifierade observationer både på land och i havet. Ett annat typexempel på rådande problematik är att höjd temperatur bidrar till att orkaner håller större mängd vatten som sedan vräks ut i samband med att de når land. Översvämningarna blir större med ökad skadeverkan som följd även om orkanerna i sig inte är kraftigare. Problemlistan kan göras lång och fylla hela tidningen. Men det är en annan insändare.

Att debattera existensen av antropogen klimatpåverkan borde vara överflödig verksamhet 2018. Men antivetenskapligheten verkar trenda rejält på många håll med tanke på ständigt återkommande konspirationsdrivna utsagor om bl.a. vaccin, silvervatten och klimat.


1. A simple rule to determine which insolation cycles lead to interglacials
P. C. Tzedakis et al.
Nature volume 542, pages 427–432 (23 February 2017)

2. Global warming preceded by increasing carbon dioxide concentrations during the last deglaciation
Jeremy D. Shakun et al.
Nature volume 484, pages 49–54 (05 April 2012)

3. Nonlinear climate sensitivity and its implications for future greenhouse warming
Tobias Friedrich et al.
Science Advances  09 Nov 2016: Vol. 2, no. 11, e1501923

4. Reconciling divergent trends and millennial variations in Holocene temperatures
Jeremiah Marsicek et al.
Nature volume 554, pages 92–96 (01 February 2018)

5. A Reconstruction of Regional and Global Temperature for the Past 11,300 Years
Shaun A. Marcott et al.
Science  08 Mar 2013: Vol. 339, Issue 6124, pp. 1198-1201

6. Mean global ocean temperatures during the last glacial transition
Bernhard Bereiter et al.
Nature volume 553, pages 39–44 (04 January 2018)

7. Regional and global sea-surface temperatures during the last interglaciation
Jeremy S. Hoffman er al.
Science  20 Jan 2017: Vol. 355, Issue 6322, pp. 276-279

8. Climate-driven declines in arthropod abundance restructure a rainforest food web
Bradford C. Lister and Andres Garcia
PNAS October 30, 2018 115 (44) E10397-E10406; published ahead of print October 15, 2018

9. Anthropogenic influences on major tropical cyclone events
Christina M. Patricola & Michael F. Wehner
Nature volume 563, pages 339–346 (2018) 


Självfallet kom en replik. Vbl 28.12.2018. Klicka på länken för hela insändaren.


Som vanligt valde han att svara utan att beröra de vetenskapliga aspekterna eller ens komma i närheten av att göra det. Fokus låg på någon slags poängtering kring var jag bor och att jag är inflyttad. Därefter dissade han klimatvetenskapen i allmänhet och repeterade sin gamla skåpmat i någon slags tro att den helt plötsligt skulle bli relevant. Vet inte om Vbl eller Granqvist kläckt rubriken, men den är värd en eloge och värmer en besserwisser som undertecknad. 

Någon debatt hade jag inte inte tänkt bli delaktig i men några kommentarer blev ändå inskickade. Vbl 4.1.2019. Vbl editerade texten en liten smula (bytte "du och jag" till namn). Min ursprungliga text i mörkgrönt nedan.

Vbl hade (antagligen av utrymmesskäl) valt att inte ha källhänvisningarna under den tryckta versionen av min debattartikel 18.12. Referenserna hittas under webversionen av artikeln. 

Med Granqvists svarsrubrik i åtanke vill jag rekommendera genomläsning av de tre första referenserna i listan. Där återfinns förklaringar till klimatcykeln och dess relation med den atmosfäriska koldioxidhalten.

Granqvists nämnande om ”tiondels grad”, sommaren i Finland 2017 och ”ställa om datorprogrammen” tyder på anmärkningsvärda brister i förståelsen för klimatvetenskap. Med detta sagt inte menat att man måste känna till klimatvetenskap, men det kunde förhindra fortsatt upprätthållande av en alldeles överflödig ickedebatt full av mytbildning och enskild spekulation vid köksborden. Kritisera gärna vetenskapen - men framlägg relevant och konstruktiv kritisk granskning av exempelvis den metodik som använts i forskningen - förslagsvis bakom valfri artikel i ovan nämnda källhänvisning.

Jag vet inte vad boendeort eller huruvida man träffats har med ”debatten” att göra. Det här handlar väl inte dom du och jag? Den utlösande faktorn för min tidigare insändare var enbart baserad på att du som känd förmedlare av naturvetenskap senaste tiden skrivit insändare vars innehåll gått helt stick i stäv med verifierbara vetenskapliga observationer.

Bilden av Greta Thunberg var Vasabladets egen idé. Den är dock relevant oberoende och får väl symbolisera det stora behovet av samhällelig, politisk och teknologisk omställning. Begråtansvärt är om vi sticker huvudet i sanden och vägrar tro på vetenskapligt väl grundade varningar.


Jag är inte helt säker på att jag gör rätt genom att skriva insändare riktade gentemot just Granqvist - eller någon annan klimatförvillare. Jag kunde väl ha skrivit den långa insändaren mer bara som allmän inlaga i "debatten". Lika osäker är jag på om det här inlägget är helt relevant i sammanhanget. Men jag är intresserad av debatterna som sådana. De intresserar mig på ett slags filosofiskt och/eller psykologiskt plan. Kan inte låta bli att fascineras av retoriken de sk. "klimatförnekarna" (eller kanske eg. klimatvetenskapsignoranta) använder sig av eftersom argumenten är så förtvivlat dassigt underbyggda ur rent vetenskapligt hänseende. Därför blir det ofta halmgubbar och hela resterande listan av argumentationsfel i debatterna. Slutligen avrundas allt med att klimatforskningen är en stor konspiration och att allt går ut på att hemliga konglomerat med Al Gore i spetsen ska skopa in miljarders och åter miljarders av dollars på skattebetalarnas bekostnad.


måndag 31 december 2018

2018. Vargar, klimat och skräntärnor

2018 häckade rödstjärtarna återigen i trädgården. Det var ett kärt återseende efter uppehållet 2017.

1.7 hoppade ungarna omkring och lät sitt nära-kortslutningen-elektriska knaster ljuda ut i buskagen.


Året har väl varit sisådär ur naturupplevelsesynpunkt. Jag har helt enkelt inte varit så enormt aktiv med att samla intryck, observationer eller timmar i spenaten - åtminstone inte jämfört med 2017.
Mitt "observationer-i-trädgården-projekt" är nu uppe i 576 arter. Fjolårets siffra låg på 516 och därmed har jag inte adderat mer än 60 trädgårdsarter detta år.

Några exempel på totala artobservationer i trädgården.
Spindeldjur: 84 arter (7 nya arter 2018)
Insekter: 420 arter (51 nya arter 2018)
Fåglar: 43 arter (inga nya under året)
Däggdjur: 7 arter (inga nya under året)

I egentlig mening inga stora siffror att tala om. Har under året noterat att en del andra entusiaster ägnat sig åt samma typ av projekt och ganska snabbt kommit upp i 1000 arter i sin trädgård. Nu har jag varken koll på hur de trädgårdarna ser ut, var de är belägna eller om personerna i fråga är pensionärer och hur de samlar sina observationer.
Min gissning har också hela tiden varit att jag utan problem torde kunna komma upp i kanske 1500 arter i den här trädgården och att det därefter kan börja bli glesare mellan nya observationer. 

Den riktiga nyckeln för snabbare resultat är förstås fällor. Sådana har jag inte använt och det närmaste jag kommer dem är insamling av självdöda kräk i vattentunnor, vid fönster och nu även i växthuset som är ett tillskott i trädgården. Senaste månads stekelinlägg här på bloggen är resultat av den insamlingen. Det är förstås ingen snabb eller effektiv metod. Dessutom har jag oftare räddat krypen genom att lyfta dem ur tunnan eller flytta dem från fönstret än vad jag har hittat döingar. De räddade krypen har jag inte kikat närmare på.

För min del ska också hela denna observationsinsamling vara ett nöje och en slags "safari". Det skulle helt enkelt bli mycket jobb med att hantera fällor och ta vara på insamlat material. Det är jag i nuläget inte beredd att börja med.

Sedan är det läge att åter igen påminna sig själv om att dylik aktivitet inte är någon tävling.
Observationer samlar jag förstås även utanför trädgården. De flesta kommer givetvis sakteliga in på bloggen.

För ett år sedan innehöll bloggen 635 olika djurarter och nu ska här finnas 717 stycken om jag räknat rätt. Därmed har 82 nya arter letat sig hit under året. Det är också lite lägre än 2017 då siffran var 116 arter. 

Statistik för statistikens skull.



Enstaka annat ur året 2018.

Varg.

Hela första tredjedelen av året blev galen vargcirkus. Debatterna slirade iväg rätt in i absurdum innan de ens hann börja och HSS-Medias (tidningarna Vbl, ÖT och Sydösterbotten) rapportering tappade snabbt saklighet. Kulmen nåddes i live-sänd intervju med en påtagligt förvirrad Kaj Granlund vars orerande tydligt avslöjade konspirationsvurm och gravt selektiv faktakoll. Hans helhetsresonemang fungerade liksom bara inte. 

Bild från HSS-Medias video





















.
Sannolikt lär början av 2019 också betyda vargobservationer och mediadebatt så snart vargspåren hittas i snön.


Klimatsnacket skruvades upp.

Sommaren var som bekant lång, varm och torr. Visserligen väder men samtidigt en direkt koppling till klimatet som 2018 verkligen lade sig tungt över nyhetsåret. Speciellt under andra halvan.

Redan sommarvädret drog igång klimatsnacket och därefter (oktober) släppte IPCC sin rapport "SR15" vilken visar det allvarliga läget. Ungefär samtidigt seglade Greta Thunberg upp som en både älskad och omstridd galjonsfigur för aktuell klimataktivism. Greta kom även att figurera på FN:s klimatmöte COP24 i Katowice där hon talade med världsledare och även inför församlingen.

Bild från YouTube
.
I trolldebatten på sociala media framställs Greta Thunberg ofta som ett oförstående barn framknuffat av föräldrar och övriga klimathysteriska vuxna. Att Greta står på egna ben, fattar egna beslut och vill driva frågan baserad på att det är hennes egen framtid som står på spel är inte klimattrollen intresserade av. Hon är helt enkelt för jobbig för dem. Hennes aktivism har renderat världsomspännande rubriker som rubbar trollens normala vardagsmönster på för dem svårhanterligt sätt. Att hon dessutom är en flicka med mod lär salta såren betänkligt.

Det faktum att hon skolstrejkar varje fredag för att stå på Mynttorget utanför Sveriges Riksdag är också en nagel i ögat. Även en hel del svenska politiker kritiserar henne för skolstrejken och menar att hon borde sitta i klassrummet och lära sig något i stället. Under strejken läser hon in de skolämnen hon missar pga. frånvaron och samtidigt studerar hon klimatfrågorna i sådan utsträckning att hon numera besitter långt större insikter än vad absoluta merparten av hennes belackartroll kan ståta med.

Svenska YLE har kört många klimatrelaterade artiklar och även där har det förstås varit fullt hålligång på debattfronten. Fortsättningsvis är det dock samma uttjatade och slitna argument som ska stötas och blötas i oändlighet. Konspirationsteorierna ligger som en tung våt filt över hela ämnet och vetenskapsfrågorna genomsyras tydligt av politiska ståndpunkter. 

Via insändare i Vasabladet har den meriterade populärvetenskaparen Eirik Granqvist återigen försökt sprida vetenskapliga villfarelser. Den här gången orkade jag inte hålla mig och skrev svar. De insändarna ska jag sannolikt återkomma till i specifika blogginlägg så småningom. 

Det krävs inte höga IQ för att prognostisera klimatet som en ännu större snackis 2019. Den här bloggen ska röra och föra en del i ämnet också.


Tjuvskytte.

En del läsare noterade antagligen det här inlägget (18.10) där jag redogjorde för en ung skräntärnas öde. Efter några dagar hade inlägget nått ut en bit i etern och dök upp här och var på bl.a. Facebook och Twitter. BirdLife Sveriges tidskrift Vår Fågelvärld publicerade en kort artikel kring händelsen i nr 6.2018.

I går (30.12) hade även ÖT och Vbl en artikel om det hela.

Jag har ju gått omkring och funderat lite över vad som hände med Eviras polisanmälan. Det tog ÖT-redaktionen reda på och det korta svaret ses här:

Förundersökningen är i stort sett nerlagd. Nu utgår jag från att mina kontaktuppgifter fanns med i Eviras polisanmälan och jag har väntat på att polisen skulle höra av sig. Det känns liksom aningen märkligt från min sida sett att hänga på deras dörr. Uppenbarligen är det det man bör göra.

Vad som hänt är ju nämligen nu att polisen uttalar sig i pressen med orden att de inte vet var fågeln blivit skjuten och vilka förhållanden som rådde. Allt som hade krävts från polisens sida är ett telefonsamtal. Polisen får uppgifter om att en skjuten skräntärna hittats men deras förundersökning underlåter att ta reda på var brottet begåtts. Polisens uttalande om att de "inte sökt så mycket" är en slags underdrift. De har inte sökt alls får man väl konstatera. Så är det säkert med lågprioriterade brott begångna av vuxna(?) människor med skjutvapen.

Under ÖT-artikeln dyker ovanstående kommentar upp. Svaren på lokalpolitikerns och verksamhetsledarens spännande frågor hoppar spontant fram ur min skalle som vattenmolekyler ur en gejser. Jag har i och för sig också frågor kring hans frågor. Men jag tycker att hans kommentar är så underbar att den måste få trona i eget majestät ovanför alla de obesvarade frågor den skapat. Varje svar eller tilläggsfråga förminskar kommentarens storslagenhet och frågeställarens briljanta insinuationsförmåga.

Har även fått ta del av lite lokal debatt efter ÖT-artikeln. Det är uttalanden som kunde vara ganska väntade från vissa håll. Även det får jag väl återkomma till i början av 2019.


Så... det var tre ganska olika rubriker vilka bloggen behandlat under året och som alltså även lär vara på tapeten 2019.

Nu ska vi snart ta del av befolkningens önskan om att få fira det nya nya året genom att effektivt sprida tungmetaller i närområdet. Det är snart bara fem timmar kvar till tolvslaget men en del krevader kan redan höras.

Gott nytt år! ...eller god fortsättning (beroende på när du läser detta).
önskar bloggredaktionen.