lördag 26 september 2020

Mörkribbad fransvingeslända


19.9 var jag ute på en extremt kort trädgårdssafari. Egentligen var det väl ingen riktig safari heller. Jag skulle bara plocka lite i trädgården och kunde förstås inte göra det utan att kolla om det fanns några småkryp bland det jag skulle plocka.

Här ovan är ett kryp som ramlade ur en gren som stormen Aila rev ner ur vår gårdsek. Det är en mörkribbad fransvingeslända - Valenzuela flavidus.
Kännetecken är vingribbornas mörka kanter samt det mörka partiet längs framvingens bakkant vid basen (bildar mörkt fält längs "ovansidan" av vingen när den är i viloläge).

Arten är vanlig i hela Norden och hittas främst på björk, vide och asp. Det här är ändå första gången jag dokumenterat och artbestämt mörkribbad fransvingeslända. Man får ständigt konstatera att världen är full av triviala kryp man (jag) aldrig tidigare noterat. Bland stövsländorna (Psocoptera) finns många sådana exempel.

Likt ett antal andra arter bland stövsländorna är enbart honor observerade i Norden och de förökar sig således partenogenetiskt (lägger ägg som inte är befruktade av hanar).

Någon särskilt lyckad bild åstadkom jag inte av denna lilla varelse. Hon rörde på sig onödigt raskt och jag kände mig ringrostig med kameraarbetet.


Referens:

Svensson, B. W. & Hall, K. 2010.
Nationalnyckeln till Sveriges flora  och fauna. Stövsländor. Psocoptera
Artdatabanken, SLU, Uppsala.


torsdag 10 september 2020

Sciaphilus asperatus

Den här viveln lurade mig. Jag råkade få ögonen på den medan jag fotograferade korsspindlar efter mörkrets inbrott för ett antal dagar sedan.

Viveln i fråga - alltså Sciaphilus asperatus - har jag observerat i trädgården tidigare. Men jag gick helt bet på den nu när bakkroppen inte uppvisade några fjäll vilket annars ger den ett mer uniformt utseende.

Därför lades den upp på en fb-grupp där jag omedelbart fick svar. Uppenbarligen är det också så att fjällen ser ut att saknas pga. att skalbaggen är våt. Måhända någon optisk effekt som gör så att färgreflektionerna från fjällen bryts. Men det är bara spekulationer från min sida.



söndag 6 september 2020

Korsspindelsäsong. Dokumentation 13.8-4.9

Nu är det dags att zooma in på trädgårdens korsspindlar. Jag har inte inventerat antalet i den bemärkelsen att jag letat och räknat intensivt. Men någonstans kring 20 spindlar har jag i alla fall noterat bara genom att snabbt göra en runda i trädgården efter mörkrets inbrott med ficklampan i högsta hugg. 

Ungefär hälften av dem är små och ska övervintra till nästa säsong. Jag har inte fotograferat alla jag hittat. En del av de små har jag inte bemödat mig att dokumentera och så är det några som sitter illa till för kameran. Men här kommer i alla fall ett gäng bilder på lite olika individer. Jag brukar ha för vana att dokumentera dem för att få bild på variationen i färg.

Inzoomning ja... bilden ovan är bara en hårdare beskärning av första bilden. Det är en liten individ i ett litet nät på vårt garage.

Spindel nr 2 (ovan) sitter också på garageväggen. Även den är en liten spindel som har ett år kvar.

Spindel nr 3 (ovan och de två följande bilderna) sitter inne i en gammal konservburk som är en del av ett "vindspel". Nätet har den vävt mellan burken, några växter på marken och en havtornsbuske en bit bort. Den här honan vaknar generellt ganska sent på kvällarna för att väva om sitt nät och ofta sitter hon fortfarande en bit in i konservburken när jag kommer på besök. Första bilden tagen 13.8.



16.8 (ovan) var hon dock ute och paketerade ett byte - eller så var det ett redan paketerat byte som skulle ätas. Hon har på tre dagar fått en aningen större rondör.

4.9 (ovan) har hon fått en betydligt större bakkropp. Medan jag var ute satt hon hela tiden inne i sin konservburk.

Två meter från konservburkshonan sitter den här honan (ovan) på sydsidan av ett växthus. bilden är tagen 13.8. Då satt hon under takkanten och tryckte.

4.9 (ovan och nedan) hade även hon växt till sig. Hon är något större än sin granne.

Hon vägrade vända ryggen mot mig, men en slags porträttbild fick jag i alla fall. Hon jobbade simultant med att väva nytt fångstnät och äta av en fluga.

13.8 fotograferades den här honan (ovan). Hon var storleksmässigt som föregående och hade sitt nät i en pergola några meter bort från de föregående. 4.9 kunde jag inte upptäcka henne. Hon har en äggsäck i ett rabarberblad som nätets ena ramtråd är fäst vid. Nätet är oreparerat och eventuellt har hon redan strukit med.

På sydsidan av uthuset finns/fanns denna hona (ovan). Hon har som synes ett mer grafiskt mönster med större inslag av mörkbruna toner. Bilden togs 13.8 och jag letade inte efter henne 4.9.

Inne i trädgårdens andra växthus har en av korsspindlarna (ovan) uppehållit sig hela andra halvan av sommaren. Hon är inte särdeles stor och ska antagligen övervintra. fotografiet taget 13.8.

Spindel nr 8 (ovan) i det här inlägget är en medelstor hona i brokigare kontraster. Hon torde dock vara i ärd med att lägga ägg ännu i höst om hon bara träffat någon friare. Bilden fotograferad 4.9.

4.9 fotograferade jag den här honan (ovan) som placerat sig mellan spindeln i konservburken och grannen två meter bort på växthusväggen. Just där var det då alltså ganska trångt mellan de stora honorna. Som synes är hon ganska jämnt tecknad.

19.8 dokumenterade jag dessa två. Jag har inte sett till honan efter det och jag råkade stöta till trådarna i dokumentationsögonblicket så de blev en smula blyga och drog sig tillbaka. fotograferandet inbegrep nämligen manövrer på och med en stege.

Hanen var innan dess förstås i full färd med att vifta och knycka i nätet på ett alldeles övertydligt sätt för att skicka signaler om att han är en superb partner. Korsspindelhanar tycks ha en chans på kanske 40-50% att klara sig helskinnade vid dylika tillfällen.

Måhända kommer det fler och uppföljande inlägg med korsspindlar ännu den här hösten. Vi får se hur mina fortsatta korsspindelmöten ser ut och om det uppstår något som är värt att nämna. 


fredag 4 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 6 - Alticka

Efter bekräftelse i en svampgrupp kan jag förmedla att alticka - Mensularia radiata - finns ute vid Bådaviken.

Nej, det är inte ett spännande och exceptionellt fynd. Det är enbart ett konstaterande att denna vanliga svamp finns på ett ställe där man förväntar sig att den ska finnas. Härmed är detta faktum utbasunerat på internätet och du som har läst inlägget är en insikt rikare.

När jag gick i lågstadiet - kanske årskurs tre eller fyra - hade vi svampkunskapstävling. Hela lilla gymnastik-/slöjdsalen i skolan var fylld av allehanda svampar som alla elever beordrats plocka till evenemanget. Jag fick medalj för att jag kunde artbestämma i stort sett alla svamparna. Jag var faktiskt en hejare på svamp när jag var liten. Men i något skede har den kunskapen blivit riktigt svajig och numera är jag galet osäker när det kommer till artbestämning av dessa fascinerande organismer. 

Alticka hade jag kanske inte fixat på den tiden. Det handlade mest om de där "klassiska" marklevande svamparna som man antingen äter eller inte äter. Men numera försöker jag sakteliga ta mig fram bland svamparna och lära mig dem på nytt. Den här gången handlar det inte om matsvampar, utan om att bara artbestämma vartefter jag möter olika former av dem - precis som med insekter och andra kreatur. 

När jag ånyo gör några inlägg om böcker ska jag ta upp en samling svampböcker som adderats till bokhyllan.

I övrigt är jag väldigt glad över att vi i lågstadiet hade lärare som månade om alla elevers praktiska kunskap i sådant som hittas och ses i naturen. Rektorn var fågelkunnig också och allt dylikt ingick i den allmänbildning som skedde vid sidan av skolböckerna och läxorna.



Bådaviken 18.8. Del 5 - Muuuuu

Bådaviken brukar under andra halvan av sommaren och en bit in på hösten vara hemvist för ett gäng Highlandkor. De har inte varit där vid mina tidigare besök den här sommaren, men jag kunde notera att elektriciteten och alla grindarna var fixade när jag kom ner till viken. Jag kunde också höra (men inte se) kossorna en bit bort. De höll sig då i den yttre ändan av viken och inte på den plats jag ville undersöka.

När jag återvände till cykeln som var placerad vid fågeltornet stod jag plötsligt öga mot öga med sällskapets tjur. Bakom honom stod korna och kalvarna. De verkade förbryllade och en aning skeptiska. Efter en stunds tävlan i grenen stirra tyckte korna att det vore bäst att dra, så de dundrade iväg varpå tjuren gjorde dem sällskap.

Korna är en bidragande faktor för att hålla vassen stången i viken. Dessutom är de även till nytta för biodiversiteten i strandskogen eftersom de orsakar viss död bland alarna genom att skada barken då de skrapar sig mot stammarna. Spillningen lockar också insekter som annars inte skulle finnas på platsen.

Någon större lust att kolla hur vänliga dessa normalt vänliga kor är har jag hur som helst inte. Jag brukar hålla mig på avstånd. Trevliga är de i alla fall.



onsdag 2 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 4 - Ephialtes sp. (tror jag)

Besöken vid Bådaviken har den här sommaren resulterat i en del parasitoida steklar i färd med att söka värd för sina larver.

Det torde vara en stekel i släktet Ephialtes. Osäkerhet råder dock.
Krypets kroppslängd är ca 15 mm och på det tillkommer en rejält tilltagen ovipositor. 

Jag får återkomma om bekräftelse eller avfärdande av bestämningen (släktet) dyker upp.





tisdag 1 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 3 - Barkmattvävarhane

Barkmattvävarhane - Drapetisca socialis - med vackert rödtonad bakkropp.
Här finns bilder av honor på en död tall.


söndag 30 augusti 2020

Bådaviken 18.8. Del 2 - Rhyssella approximator

Rhyssella approximator är aktiva vid Bådaviken i åtminstone två månader per sommar. Min första observation av dem i somras var 21.6 men jag hade då inte varit vid Bådaviken sedan 23.5 och steklarna har kläckts någon gång däremellan.

Det är ju knappast samma individer som flyger hela två månader. Men steklar i underfamiljen Rhyssinae verkar ha ganska långa liv som vuxna. Tidigare i somras följde jag med en enskild Rhyssa persuasoria som uppehöll sig i trädgården och upprepat lade ägg i ved (eller eg. i Urocerus gigas-larver) av en Abies-gran. Det var visserligen flera R. persuasoria-honor som besökte veden, men en av dem höll jag specifikt koll på och kunde känna igen henne på utseendet (detaljer i fläckarna). Hon var verksam med äggläggning i hela 35 dygn. 

De Rhyssella approximator jag såg vid Bådaviken 18.8 var alla ganska små till växten.



Bådaviken 18.8. Del 1 - Korsspindlar

Åker man ut tull Bådaviken så här års blir korsspindlarna ett återkommande motiv. De spänner sina nät mellan var och vartannat träd i strandskogen. Tänkte att jag skulle dokumentera några för dokumentation av deras färgvariation och för att se vilken färgsättning som dominerar. 

Jag såg många nät men nästan inga spindlar. De flesta satt högst antagligen skyddade under barkflagor på stammarna. Det brukar de vanligen också göra dagtid. Ett par stora korsspindlar i sina nät var dessutom snabba att ta till sjappen när jag närmade mig.

Resultatet blev inget som ens kan kallas resultat. Mitt tålamod förkortades av alla myggorna och jag kom endast hem med dessa två korsspindelbilder. Men det blir flera vändor dit. Marmorspindlar brukar också hänga vid Bådaviken och även de är sådana jag gärna har framför kameran.

Alla korsspindlar är inte stora och nedan är en som ska övervintra till nästa säsong.



Storsand 10.8. Del 6 - Ljungblåvinge

Ljungblåvinge - Plebejus argus - verkar vara Storsands augustiblåvinge. Jag har visserligen inte artbestämt alla blåvingar jag sett där, men de jag fått möjlighet att artbestämma har alla varit just ljungblåvinge.

Här kan man läsa om det där med artbestämningen för fjärilen i fråga. Det är de små detaljerna som avgör.



fredag 28 augusti 2020

Storsand 10.8. Del 5 - Heliophanus sp.

Hoppspindlar i släktet Heliophanus hittas lite här och var vid Storsand. Den här ramlade ur en videbuske på stranden när jag skakade dess kvistar.

Här en potentiell guldhoppspindel (H. auratus) dokumenterad tidigare i somras och här två som sköter om förökning.


tisdag 25 augusti 2020

Storsand 10.8. Del 3 - Styckade myrkadaver och ett besvärande kvalster

På sanddynen ovanför stranden kantades en av gråmyrornas boöppningar av makabra lämningar. Gråmyrorna (Formica cinerea) var inbegripna i städning och med jämna mellanrum kom de upp med likdelar som dumpades runt ingången. 

Delarna bestod främst av rödmyror (Myrmica sp.) och hushästmyror (Camponotus herculaneus). Exakt vad som hänt vågar jag inte svara på. Rimligen handlar det om att de territoriella och aggressiva gråmyrorna gjort räder i andra myrarters bon. Det tycks råda hierarki och beteendeanpassning myrarter emellan och det vore därför märkligt om de mer fredliga rödmyrorna och hästmyrorna skulle ha gett sig in i gråmyreland för att mucka gräl.

Bland likdelarna fick jag skymta ett litet metalliskt grönskimrande kvalster som tycktes kalasa på något kadaver. Tyvärr blev det stört av en gråmyra och kilade raskt bort innan jag hann ta några närgångna bilder.

För bara en kort tid sedan tyckte jag mig se ett motsvarande kvalster på bild i samband med nåogon Google-sökning efter andra kvalster. Men jag kan inte hitta sökresultatet i browserhistoriken och jag hittar inte samma bild när jag söker på sådant jag torde ha sökt på då när bilden dök upp. 
Jo... jag har också sökt på en hel del annat och gått igenom Prostigmata-familjerna flera gånger om.

"jag kommer ihåg det där kvalstret" tänkte jag när jag noterade bilden. Min ständigt återkommande slutsats kring detta är att inte dra sådana slutsatser om mitt minne. Därför sitter jag här med ticks (pun intended) och irriterar mig över att jag inte har ett namn på detta tjusiga lilla kvalster. 

Ett kvalster i underordningen Prostigmata är det. Därefter tar det stopp. I någon mån påminner det om unga (nymfer) individer i släktet Balaustium med den gröna färgen som närmast tycks vara ett skimmer skapat av mikrostruktur. Men benlängden och det allmänna utseendet känns inte rätt för Balaustium-nymfer. Vi får se. Det kanske löser sig till slut.




Referens: 

Wojciech Czechowski, Bálint Markó
Competition between Formica cinerea Mayr (Hymenoptera: Formicidae) and co-occurring ant species, with special reference to Formica rufa L.: Direct and indirect interferences
Polish Journal of Ecology 53:467-487 · January 2005


söndag 23 augusti 2020

Storsand 10.8. Del 2 - Vassträckpindel

En liten vassträckspindel - Tetragnatha striata - ramlade ner på sanden när jag skakade ett knippe strandråg (Leymus arenarius).

Jämfört med de övriga arterna i släktet Tetragnatha är den här spindeln ganska lätt att artbestämma. Mönstret på bakkroppen är säreget och ögonen har en mer utspridd placering i förhållande till varandra. Speciellt avståndet mellan de två yttersta ögonen i den övre och den undre (eg. främre och bakre / anterior och posterior) raden är tydligt större hos T. striata.



Storsand 10.8. Del 1 - Coltricia

Inne bland träden ovanför stranden hittar man den här tiden en hel del svampar av någon art i släktet Coltricia. Möjligen eller troligen är det C. perennis som är vanlig på sandiga marker bland barrträd.