måndag 18 mars 2024

Crossocerus leucostoma

Totalt tre steklar i släktet Crossocerus (fam. Crabronidae) fanns i det insamlade materialet 2020. Trevligt nog är de också tre olika arter. Här är C. varus och här är C. annulipes.

Detta inläggs Crossocerus är arten C. leucostoma vilken likt de båda andra hör till landets oftast rapporterade och således rimligen även hör till de vanligaste och mest spridda.


Båda antennerna har tappat sina yttersta segment.

Flera av arterna i släktet skimrar i blå toner syns bra i aningen skarpare belysning. Men så fort man diffuserar ljuset i samband med fotograferingen tenderar det försvinna. I bilden ovan skymtas det dock på sina ställen.

I samband med dokumentationen av C. subulatus (hane) för ett par år sedan tog jag även några fotografier utan ljusdiffusering för att få fram lite mer av färgtonerna.

I ett artnyckelsteg bör man bl.a. spana efter huruvida mesopleuron inbegriper en tand framför andra benparets höft (coxa). Här syns den i vy snett ovanifrån.

C. leucostoma har hyfsat "egen" skulptur på propodeum och det är ett av artens mer tydliga diagnostiska karaktärer. Det som kallas area cordiformis (centralt i den triangulära formen lite till höger i bild) kantas av breda gropar/fåror och har även en ordentligt tilltagen central fåra som gör att "inramningen" tar över i omfattning. Jämför t.ex. med C. varus.




C. leucostoma verkar nyttja flyghål av vedlevande skalbaggar för byggandet av boceller (se ref.). Bland annat flyghålen efter björksplintborre Scolytus ratzeburgii nämns. En bocell per hål och larverna får ett matlager bestående av små tvåvingar (Diptera). 
Öppningen förseglas med spån som packas md hjälp av sjätte tergitens ovansida vilken hos många arter har en specifik inramad struktur (pygidial area).



Referens:

O. Lomholdt. 1984
The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)
E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd



fredag 15 mars 2024

Crossocerus annulipes

I går Crossocerus varus och i dag C. annulipes (fam. Crabronidae). Även det här är en hona.


Någon klant har tydligen lyckats lirka ner en limdroppe på stekelns propodeum. Det är ett dumt ställe att placera lim på. Man vill ju vanligen gärna se skulpturen och strukturerna just där. Hur det gått till vete katten.

Om någon av bloggens läsare funderat på var propodeum finns (det brukar nämnas) hos steklar och aldrig kommit sig för att "slå upp" utvecklades det här till ett klockrent pedagogiskt tillfälle.
Alltid något gott!





Tack och lov behövs inte propodeum i det här fallet. Övriga diagnostiska karaktärer räcker gott och väl till för att man förhållandevis lätt ska kunna ta sig fram till C. annuplies.

C. annulipes hör likt C. varus till de oftast rapporterade arterna i släktet. Jag har sett "misstänkta" C. annulipes tidigare men varken haft någon insamlad eller fotograferad i fält så att säker observation kunnat göras.

Arten "häckar" huvudsakligen i förmultnande lövträdsved. Det finns gott om sådant i trädgården. Ibland kan de dock även gräva sina botunnlar i förmultnad barrträdsved. Ett enskilt bo innehåller uppemot 20 boceller.
Som föda till larverna fångas små halvvingar (ordn. Hemiptera) i form av dvärgstritar (Cicadellidae) samt ibland rundbladloppor (Psyllidae) eller små ängsskinnbaggar (Miridae).

Exemplarets längd är ca 7 mm.

Totalt fyra foretiska (liftande) deutonymfer återfinns på stekeln. Sannolikt handlar det om någon art i familjen Histiostomatidae (Astigmatina) som lever i den förmultnande ved där rovstekelhonan antingen kläckts eller bygger bo. 
Min misstanke är att deutonymferna klättrar "ombord" på nykläckta steklar för att ta sprida sig i samband med att stekeln anlägger nytt bo på annat håll. Men det är som sagt bara en gissning.


Referens:

O. Lomholdt. 1984
The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)
E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd


torsdag 14 mars 2024

Crossocerus varus

Närmar mig tre månader med dokumentation och artbestämning av steklarna insamlade i växthuset 2020. Det är drygt 40 exemplar och i detta nu 38 arter som passerat kameran samt därefter landat på bloggen sedan jag återupptog alltsammans i december. Har därmed ett snitt på drygt 13 dokumentationer/artbestämningar per månad och då har jag verkligen hållit högt tempo. 
Hashtag kvällshobby.

Efter den här är det åtta insekter kvar i stekellådan. Jag känner lukten av målsnöret.
Därefter är det lådan med tvåvingar (Diptera) från samma år... och steklar och tvåvingar från 2021 och 2022 och 2023...

"Den här" då?
Jo, det är en ca 7 mm lång hona av någondera art i släktet Crossocerus (fam. rovsteklar, Crabronidae).
Kroppsställningen är onödigt yoga-aktig men så tenderar det ju bli i en del fall när insekter dör.







När man pusslar ihop alla olika diagnostiska karaktärer ser det ut att landa i Crossocerus varus (synonymen C. pusillus i Lomholdt 1984). Efter konsultation är artbestämningen bekräftad. Tack till Juho Paukkunen!
Arten är den oftast rapporterade i landet men jag har av någon anledning inte haft den framför korpgluggarna tidigare.

C. varus är en markbyggande art som gräver en huvudingång på ca 10-12 cm ner i marken. I nedre delen av tunneln anläggs förgreningar med boceller. 
Tvåvingar (Diptera) ur bl.a. familjerna Empididae (dansflugor), Drosophilidae (daggflugor), Dolichopodidae (styltflugor), Simuliidae (knott) och Tephritidae (borrflugor) fångas som föda till larverna.



Referens:

O. Lomholdt. 1984
The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)
E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd


måndag 11 mars 2024

Veronikasandbi

En ca 7,5 mm liten och till utseendet "ospecifik" hona av sandbi (släktet Andrena).






På grund av avståndet (blått) mellan första submarginalribban (grön) och vingmärket (se bilden ovan) kom jag fel i Artdatabankens sandbi-nyckel
I nyckelns andra steg väljer man mellan arter där submarginalribbans ände är mycket nära vingmärket och arter där det är ett större avstånd. Här tolkade jag "mitt" sandbi som tillhörandes den andra kategorin. Visserligen tog jag mig fram ända till slutet på det spåret men landade i art-alternativ som inte alls kändes klockrena. 

Fick lov att kolla med personer som kan dessa bin och då kom svaret veronikasandbi Andrena semilaevis vilket alltså tillhör arterna där första submarginalribban mynnar nära vingmärket.
Kollar man första submarginalribban på exempelvis honan (andra bilden) bland samlingsproverna på laji.fi kan man notera en tydlig skillnad bina emellan. Vad detta beror på och om det finns en inomartsvariation hos dessa vet jag ännu inte. Svar kan eventuellt dyka upp så småningom. I övrigt är biet helt överensstämmande med nämnda art.

Tack till Flor Rhebergen för artbestämning!

Eftersom jag inte antecknat tidpunkt när jag samlat in de döda insekterna från växthuset har jag heller inte koll på exakt när under sommaren det här biet påträffats. Enligt Artdatabanken är flygtiden mellan mitten av maj och början av augusti. Veronikasandbi besöker en mängd olika blommor.



Referens:

Holmström, G., Hall, K., Berg, A. & Johansson, N. (2018). 
Andrena – sandbin. Uppsala: SLU Artdatabanken.


lördag 2 mars 2024

Citronbin

Här kommer alla 6 st citronbin, släktet Hylaeus, som fanns med bland det insamlade materialet 2020.
Som vanligt, med bin, leder torkningsprocessen (i växthuset) till att de fått lite hopplös kroppsställning.
Som vanligt, med bin, har de dragit på sig en hel del skräp och - av någon anledning - spindelväv. 
Som vanligt gör jag heller inget åt det ovan nämnda annat än borstar bort det värsta dammet med en liten pensel.

Jag har bara tagit tre fotografier av respektive exemplar. En lateral vy, en dorsal vy (mestadels enbart av huvud och mellankropp) samt en porträttbild. Artbestämningen kan i sig ske på basis av detta fåtal bilder. Men min artbestämningsprocedur begränsar sig förstås inte till fotografierna eftersom det blir en del stirrande på insekterna i mikroskopet också.

Alla utom ett är gårdscitronbi Hylaeus communis
Ganska förväntat eftersom gårdscitronbi är en av två ofta observerade arter i trädgården.

Tre stycken honor. Första ovan och följande två i de 6 nästkommande bilderna.

Ja! Jag känner till regeln om att skriva ut talen mellan ett (eller noll) och tolv med bokstäver. Men det finns en specifik siffra som tenderar generera onödig mängd skräptrafik till kommentarsfältet om den skrivs med bokstäver. Bottarna skannar outtröttligt nätet.






Nedan följer två hanar. Även dessa är alltså gårdscitronbi.






Sist (nedan) en hona som, om jag inte dummar mig, är av den andra vanliga arten i trädgården, dvs. ringcitronbi H. annulatus.


Primärt är det framryggens "hörn" som skiljer honor av ringcitronbi från gårdscitronbi. Här är framryggens "hörn" mjukt avrundade och inte "kantiga" som hos gårdscitronbi. Propodeum tog jag inga fotografier av men viss skillnad finns även där. Också huvudets form sett rakt framifrån kan vara användbart i artbestämningen. Någon sådan bild tog jag aldrig men granskade hur som helst huvudets längd i förhållande till bredden.

Här i Finland bör man hålla sig vaken för hjärtcitronbi H. cardioscapus som inte är påträffad i Sverige och som därmed saknas i Artdatabankens artnyckel (se ref.). Honan av hjärtcitronbi har gula framskenben (i motsats till ringcitronbiets svarta). I övrigt är de mycket lika. Ansiktets gula markeringar är enligt uppgift ljusare/blekare hos ringcitronbi men det kan kanske kännas som en svårbedömd karaktär. I och för sig ser man här att de gula fläckarna är ljusare även jämfört med gårdscitronbiet.

Monteringen/limmandet av detta exemplar var uppenbarligen förenat med visst mankemang.



Referens.

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022).