Husets fönsterglas är av ålderstigen modell och flera av dem kan säkerligen vara 1800-tal. Det gör att man inte alltid kan avgöra vilka fåglar som rör sig ute vid gårdsmatningen. Igår (på juldagen) togs i alla fall kikaren till köksbordet och med den är det ändå möjligt att se hyfsat bra - om man väljer rätt glasruta.
Genom kikaren kunde jag notera att vi hade rart besök - hyfsat rart i alla fall. Svarthättor - Sylvia atricapilla - dyker sällsynt upp vid vintermatningar men det är första gången jag har observerat en här hos oss.
Den här honan hade helt klart bekymmer av något slag. Hon hoppade mestadels omkring på ett ben och såg allmänt bedrövlig ut. Humör hade hon. Andra fåglar jagades obönhörligen iväg medelst låg och bred kroppshållning samt hätska små attacker.
Plötsligt dök även även en svarthättad hane upp och hackade i ett av äpplena. Han såg ut att vara i betydligt bättre kondition. Jag tog kameran och letade mig ut.
Honan höll sig framme medan jag gömde mig ca 10 meter från matningen. Hanen syntes inte till... inte förrän jag hade gett upp och gått in. Då satt han igen vid äpplena.
Idag på förmiddagen satt hanen på nytt och åt äpplen. När jag igen gick till mitt gömsle och tänkte att jag skulle få en bild av honom, höll han sig åter borta. Efter en timme gick jag in och då dök han minsann fram igen. Han driver med mig.
Honan har inte visat sig idag.
Svarthättor flyttar egentligen ner mot Medelhavet men av någon anledning finns det individer som dröjer kvar.
I akt och mening att ta reda på svarthättornas migrationsmönster - samt indikationer på allt nordligare övervintringsområden - har man genomfört studier genom ringmärkning (referens nedan). Det tycks dock vara så att övervintringsförsöken här uppe i norr är mer eller mindre dömda att misslyckas. Framtiden för "våra" två svarthättor ser med andra ord synnerligen mörk ut.
Katarzyna Mokwa
Museum and Institute of Zoology, Wilcza 64, PL-00-679 Warszawa, Poland
