Trädgården 22.4. Copromyza equina (?)

Ursäkta! Det blir en dos kameranörderi här inledningsvis.

Den här dagen fick jag för mig att testa ett gammalt objektiv vid namn Canon Macro Photo Lens 35 mm f/2.8. Detta monterades på en utdragbar mellanring av märke Olympus och modell Auto 65-116. Diverse adaptrar behövs förstås.

Poängen med objektivet och mellanringen har varit att se om kombinationen kunde vara ett seriöst alternativ till nyare extremmakro-objektiv. Det är nämligen en ganska lätt, liten och behändig kombination.

När jag för många år sedan skaffade dessa gamla mojänger nyttjade jag spegelreflexkamera och hade (har fortfarande) för vana att använda sökaren i stället för lcd-skärmen vid fotografering. Med avsaknad av bländarautomatik var den optiska sökaren omöjlig att använda med nämnda optik monterad. Man var tvungen att manuellt justera bländaren samtidigt som man hoppades att man höll fokus - dvs. rätt avstånd mellan objektiv och motiv. Gruvligt trixigt eftersom det blir så förtvivlat mörkt i sökaren.

Nu med spegellös kamera och lcd i sökaren ges möjlighet att se motivet med bländaren färdigt inställd. lcd-sökaren kompenserar ju för ljusbortfallet som alltså är stort när mer extrem makro-optik används. 

22.4 var vädret allt annat än småkrypsgynnsamt. Kallt, ruggigt och behagligt säkerligen endast för myskoxar. Men några sådana såg jag inte i trädgården... vilket var tur med tanke på det för myskoxe synnerligen olämpliga valet av optik.

Inne i ett av trädgårdens växthus noterade jag endast några enstaka flugor. Alla satt besvärande dåligt placerade men jag tog några bilder hur som helst. 

Förstoringsgraden är rätt kraftig och trots helt ihopskjuten mellanring var det med nöd och näppe jag fick in hela flugan på sensorn.

De få bilderna jag tog gav inte så mycket annat än att jag bör prova mera framöver och att jag bör göra det på mer inspirerat vis.

Flugan då?

Familjen är Sphaeroceridae (hoppflugor), underfamiljen Copromyzinae, släktet Copromyza och arten antingen C. equina eller C. nigrina.

Orsaken till deras existens i växthuset har med absolut största sannolikhet med den åsnedynga som deponerats i växthusets ena planteringsbänk att göra. Det är nämligen dynga de lever i som larv.

Om jag tolkar anepisternum (en av "plåtarna" på sidan av mellankroppen) korrekt så bör det vara C. equina. 

Båda arterna hittas i hästdynga (alltså rimligen även i åsnedito), så bara för att den ena heter C. equina ska man inte dra för långt gångna slutsatser.

 

Hovmästarn!...

... det blev soppa av min flugbild!

Men jag trycker en blyertspenna i ena spolen och roterar hela kassetten runt pennan så att bandet dras tillbaka. Alla som inte begagnat blyertspennor och kassettband ombeds nyttja sökmotor ifall beskrivningen av hur ett band kan backas inte blev begripligt.

För några dagar sedan var jag ute och kastade tallbarr mot ett uppsamlingskärl. Sedan städade jag bort barren och kontrollerade huruvida några smådjur eventuellt fanns att beskåda. Det fanns det.

Spindeln i förra inlägget är ett sådant exempel. Här följer två andra små varelser. 

Börjar med sudd-soppan som förrätt. Eftersom det är den första ur denna familj jag fotograferat, så får den vara med trots kvalitativa brister.

Den här 1,5 mm (kroppslängd) lilla flugan var en galet hoppande och skuttande rackare. Hade fullt sjå med att hitta den i sökaren och så fort jag skymtade henne (eller möjligen honom) var hon-han raskt försvunnen igen. Jag kämpade inte så värst länge och ägnade exponeringar och tid på mera fogliga kryp i stället.

Inledningsvis fick jag för mig att det skulle vara någon ur underfamiljen Chloropinae i familjen Chloropidae (fritflugor) men hittade inget som passade. Jag vände mig således till expertis och fick reda på att familjen är Sphaeroceridae och att underfamiljen är Limosininae. Längre än så kan man kanske inte gå. Vad heter Sphaeroceridae på svenska då? Jo hoppflugor. Tänka sig.

Den andra flugan - som egentligen är den första eftersom jag hittade den före den föregående - är i alla fall en fritfluga (Chloropidae). Den ingår i underfamiljen Oscinellinae och släktet är Elachiptera. Arten är vanskligare att spika eftersom det finns två snarlika - E. diastema och E. cornuta - vilka båda kan påträffas Österbotten. Tror den var uppemot 2,5 - 3 millimeter.