Frill 8.9. Del 7 - Mångformig aspvecklare

Något otydligt rotfält och därmed otydlig "rund spets" i rotfältets bakre kant mitt på framvingen, ett kännetecken som annars är karakteristiskt för mångformig aspvecklare Epinotia nisella. Men ändå tillräckligt tydligt för att arten ska kunna spikas - om jag inte är totalt ute och cyklar. 

Mångformig aspvecklare är variabel gällande färger och mönsterkontraster.

Ingen ovanlig art.

Frill 8.9. Del 6 - Vargspindlar

Fräschare individ av någondera art i lugubris-gruppen än den jag dokumenterade en månad tidigare. Lugubris-gruppen består av tre arter vilka inte kan artbestämmas utan granskning av genitalier.

Arterna är lövvargspindel (Pardosa lugubris), lundvargspindel (P. saltans) och brantvargspindel (P. alacris). 

Lövvargspindel torde vara det mest sannolika alternativet i dessa trakter, men sannolikhet är inte alltid ett gott kriterium gällande artbestämning.

Stockvargspindel Acantholycosa lignaria är däremot inte så svår att spika. 

Eller är det egentligen så?

Att skilja arten från blockvargspindel A. norvegica är inte nödvändigtvis något man gör på habitus. Men här blir sannolikheten ändå en viss faktor. Blockvargspindel är väldigt nordlig av sig och förekommer primärt i blockmarker på stenytor. 

Faktum är att en (1 st) rapporterad observation kommer från Nykarleby (kommunen). Men det finns inget i den rapporteringen som styrker blockvargspindel och rimligen är det en förhastad bedömning.

Jag vågar hur som helst plita in stockvargspindel på denna. Fyndplatsen är typisk för arten.

 

Frill 8.9. Del 5 - Bredkantad asbagge

Total fotograferingsmiss när denna asbagge skulle dokumenteras. Jag hann åstadkomma tre oskarpa bilder innan baggen smet.

Hade gärna haft lite mera skärpa på antennerna i bättre vinkel, men vågar på basis av täckvingarnas kanter samt vad jag kan notera av antennlederna hävda att det är bredkantad asbagge Silpha carinata. Det är också den arten som är oftast rapporterad i Finland och även ofta rapporterad i Österbotten. De två andra arterna i släktet är än så länge inte rapporterade i Österbotten - vilket alltså inte är samma som att de inte går att hitta här.

Redigering 30.11: Skäl att komplettera ovanstående omnämning av "de två andra arterna". 

Matt asbagge Silpha obscura lär man knappast hitta i Österbotten. Den har enbart rapporterats från sydöstra Finland och den absoluta merparten av fynden är gamla. Arten har varit (och är) på tillbakagång.

Smalkantad asbagge S. tristis är dock ingen omöjlighet i Österbotten. Flera av de nordligare fynden i Finland är ganska färska. Möjligen kan den vara i färd med att sprida sig norrut. Närmast (Österbotten) är en observation i Virdois och bilderna av den baggen tyder på rätt artbestämning. Observationen i Karstula ser dock ut att vara bredkantad asbagge.

Se även kommentarerna nedan.

Frill 8.9. Del 4 - Stickmygga

Den här stickmyggan är för sliten för att jag ska våga mig på någon säker artbestämning.

Det är dock lockande att misstänka gulbrun skogsmygga Aedes annulipes.

Frill 8.9. Del 3 - Erythraeus sp.

10.8 dokumenterades ett kvalster tillhörande släktet Erythraeus. I det aktuella inlägget skrev jag om om det allt större behovet av att börja samla in dem för mikroskopering och artbestämning.

Här är ytterligare ett kvalster i samma släkte och utseendet skiljer sig från de övriga jag hittills observerat. Behåringen är tätare och lite längre än vad jag kan notera hos tidigare dokumenterade exemplar. Baserat på habitus känns det som om jag kan tänkas ha dokumenterat minst fem olika arter. Då bör man i och för sig ha i beaktande att några kan vara i deutonymf-stadie och därmed uppvisa viss skillnad jämfört med adulta individer av samma art.

Övervintringen verkar ske artindividuellt beträffande åldersstadium. Exempelvis E. phalangoides övervintrar som ägg, E. regalis som deutonymf och E. cinereus som vuxen. Jag tippar att kvalstret på bilderna kan tänkas övervintra och föröka sig kommande vår/försommar. Men om det är en deutonymf som passerar tritonymf-stadiet (inaktivt och kortvarigt stadium) och blir vuxen under våren eller om det redan är en vuxen som ska övervintra vågar jag inte säga. Jag får helt enkelt spana efter dem så snart snön börjar släppa nästa vår och se om de är identiska eller har ändrat karaktär.

Känns hur som helst som om det finns en hel del (nytt) att upptäcka med dessa kvalster.

Referens:

Jeanette Stålstedt et al. 

Towards resolving the double classification in Erythraeus (Actinotrichida: Erythraeidae): matching larvae with adults using 28S sequence data and experimental rearing

Organisms Diversity & Evolution 16,761-790. 2016

Frill 8.9. Del 2 - Skogskrabbspindel

Fältkrabbspindel Xysticus cristatus kryssades 6.8 och nu adderades skogskrabbspindel X. luctuosus till listan av arter observerade på Frill.

Det här är en väldigt ung hona, närmast en unge, som kommer att bli vuxen nästa sommar. Visserligen är små krabbspindlar ganska - eller ibland väldigt - vanskliga att artbestämma, men här vågar jag på basis av färgskalan och mönstret ändå spika art. 

Alternativet skulle vara brynkrabbspindel X. audax, men framkroppens kontraster och marmorering i kombination med vad som är synligt av bakkroppens mönster gör att endast skogskrabbspindel blir kvar som lämplig kandidat. 

En annan skillnad, som är ytterst subtil och kanske inte helt tillförlitlig, är att skogskrabbspindel generellt verkar ha lite mera "rundning" av "ansiktet" sett ovanifrån. Brynkrabbspindeln tenderar ha lite mer utstående främre sidoögon (de stora) vilket gör att framkroppens framkant ser rakare ut.

Dock subtilt som sagt.

Frill 8.9. Del 1 - Apion sp.

Så här misslyckad dokumentation bör självfallet undvikas. Ibland händer det ändå. I sådana fall kan man förstås skrota bildmaterialet och framförallt inte publicera det.

Men nu förhåller det sig så att jag sorglöst ändå lägger upp denna bild och låter den bli en del av www.

Släktet är Apion (fam. Apionidae, spetsvivlar) och jag tycker det luktar A. rubens (rävspetsvivel) eller A. rubiginosum (rostspetsvivel) baserat på det ganska raka och långa snytet. Men någon säkerhet vågar jag mig inte på och allt får för närvarande stanna vid Apion sp. 

Fotografi rakt ovanifrån hade hjälpt.

Den dassiga bilden på spetsviveln åstadkoms när jag 8.9 återvände ytterligare en gång till Frill för att se om något nytt fanns att fynda jämfört med de två första besöken i början av augusti. När jag skulle ta nästa foto av viveln hade den på typiskt skalbaggsmanér släppt greppet om underlaget och ramlat ner på marken där den inte återfanns.

Bådaviken 2.9. Del 15 - Kärrspindel

Bara några centimeter från marmorspindeln i föregående inläggs sista bild huserade tvenne kärrspindlar Dolomedes fimbriatus. Endast den ena kom jag åt att dokumentera då den andra lirkade sig in på "fel" och otillgänglig sida av den isolator de verkade ty sig till. 

Bådaviken 2.9. Del 14 - Marmorspindel

I går korsspindlar. 

I dag fler marmorspindlar Araneus marmoreus till bildkollektionen av färgvarianter.

De tre första funna i små träd/buskar på solig plats i Bådaviken och...

... den sista på en av stolparna som håller stängslet för highlandkorna.

Bådaviken 2.9. Del 13 - Korsspindel

Besöket i Bådaviken hade primärt med jakt på en specifik spindel att göra. När jakten var över drev myggorna och hjortflugorna ut mig ur albården där jag annars gärna hade spanat vidare efter allehanda andra småkryp. Men det var helt okej även ute i solen på gränsen mellan de yttersta småträden, buskarna och vasshavet. Där fick jag nämligen syn på en del kvarvarande korsspindelhonor Araneus diadematus.

Med andra ord läge att addera en bunt bilder till "samlingen" av korsspindelfotografier. 

De 6 st honorna jag fick ögonen på var alla av den gulröda modellen som tenderar vara vanligast på just solbelysta och öppna platser - åtminstone i de miljöer jag rör mig.

Spindel nr 1. En hona jag tillfälligt skrämde bort från lunchen vilken består av stickmygga (4 fotografier nedan).

Spindel nr 2 (inläggets första bild samt bilden nedan).

Spindel nr 3 (nedan).

Spindel nr 4 (nedan). Satt högt och relativt oåtkomligt.

Spindel nr 5 (nedan).

Spindel nr 6 (nedan). Nätet ca 3 meter upp i en liten björk.

Bådaviken 2.9. Del 12 - Lavsnabblöpare

Jag hänföll till ett positivt utrop alldeles för mig själv och till mig själv... där ute vid den där björken på ett ställe jag inte sett lavsnabblöpare Philodromus poecilus tidigare.

Jag har tidigare uttryckt viss oro över att lavsnabblöparna kan tänkas riskera minska och kanske försvinna från Bådaviken i takt med att de stående döda alstammar spindlarna verkar föredra ramlar över ända. Samma "oro" gäller för övrigt halssteklarna samt de på halssteklarna parasitiska steklarna (Rhyssella approximator, Aulacus striatus, Xiphydriophagus meyerinckii och Pseudorhyssa alpestris) som jag hoppas få fortsätta observera. Den gångna sommaren har jag dock endast sett enstaka R. approximator och ingen av de övriga nämnda.

Att hitta lavsnabblöpare på björkstammar har varit lite av en förhoppning. Rent teoretiskt borde de nämligen inte ha något emot trädslaget i fråga. Därför blev jag glad över att hitta åtminstone denna subadulta hane på björk eftersom det finns större chans att lavsnabblöparna fortsätter sin närvaro i Bådaviken om de inte enbart förlitar sig till döda alstammar. Rimligen borde de finnas på levande alar också - men som jag har letat!

Tidigt under våren hittade jag en lavsnabblöpare i en annan del av viken där jag inte heller tidigare sett dem. Det är glädjande att notera eftersom de glesnat betänkligt i den ca 80 x 40 meter lilla yta där jag för några år sedan hittade arten på var och varannan död alstam.

Bådaviken 2.9. Del 11 - Vasshjulspindel

Vasshjulspindlarna Larinioides cornutus ute i Bådaviken är vuxna i juni och möjligen en bit in i juli. De två som syns på dessa bilder kommer alltså att övervintra. Nedre bildens individ var så pass liten att jag undrar om den ens hinner bli vuxen nästa sommar eller om det blir ytterligare en övervintring.

Det gäller förstås att överleva vintern också.

Bådaviken 2.9. Del 10 - Pilklotspindel

Första pilklotspindeln Theridion pictum jag har bekräftad observation på i Bådaviken. Det handlar inte om att arten är ovanlig i området, utan snarare om att jag senaste sommar börjat lista observationer även av vanliga arter i Bådaviken. Tidigare har jag mest koncentrerat mig på de arter man vanligen inte hittar på annat håll, men nu har Bådaviken en egen krysslista/kolumn i min registrering av arter jag påträffar.

Bådaviken 2.9. Del 9 - Sadellocke

Märkligt länge sedan en lockespindel fick vara med på bloggen. Det är av någon anledning ganska sällan jag dokumenterar dem numera. 

Hur som... en sadellocke Mitopus morio åtgärdar härmed den bristen.

Vore dock idé att återkomma lite oftare till just lockespindlarna. I Österbotten ska man ha goda chanser att hitta åtminstone åtta arter och eventuellt nio om fläckig vägglocke hittat till de österbottniska städerna. 

Jag har fem arter i min krysslista. De kvarvarande torde inte vara omöjliga att fynda och det vore allt ganska kul att kryssa alla vars utbredningsområde sträcker sig över Österbotten. 

För tydlighetens skull följer här den lilla listan över artkryssen och de som ännu lätt ska kunna kryssas.

Observerade med länk till blogginlägg:

- Östlig fläcklocke Nemastoma lugubre.

- Sadellocke Mitopus morio.

- Ljus smålocke Oligolophus tridens.

- Hornlocke Phalangium opilio.

- Broklocke Leiobunum gracile.

Ännu ej kryssade:

- Treuddslocke Lacinius ephippiatus. Hittas på marken i löv och blandskog, gärna lite fuktigare område.

- Tagglocke Lophopilio palpinalis. På marken i ljunghedar, lövskogar och trädgårdar. Gärna lite fuktig mark.

- Fläckig vägglocke Opilio parietinus. I Norden främst i tätorter och då gärna på byggnader.

- Tidig locke Rilaena triangularis. I markskiktet i fuktiga skogar.

Bådaviken 2.9. Del 8 - Grå lövträdsbredvecklare

Efter kryss i rutan för det jag åkte till Bådaviken för att hitta strosade jag mest bara runt och glodde lite här och var i växtligheten. 

Känner mig alltid en smula destruktiv när jag viker upp ett hopspunnet blad för att syna innehållet. Kanske också därför jag relativt sällan ägnar mig åt det.

Här är det, om jag inte misstar mig, grå lövträdsbredvecklare Syndemis musculana som blev tvungen att reparera skadorna jag åsamkat.

En vuxen grå lövträdsvecklare fotograferades vid Storsand tidigare under sommaren.

Bådaviken 2.9. Del 7 - Endomychus coccineus

Har under hösten hållit god bloggartakt med i stort sett ett inlägg per dag. 

I söndags blev det halt pga. vad som på tisdagen konstaterades vara covid-smitta. Inget besök vid datorn förrän i dag torsdag. 

I princip kunde jag väl sätta ett artkryss för SARS-CoV-2 nu då också?

Men, nä!

Hur som...

Dags att återuppta publiceringen av observerade kryp i Bådaviken 2.9.

Endomychus coccineus (fam. Endomychidae, svampbaggar) är gammal bloggbekanting. 

Utgår från att arten är vanlig i Bådaviken eftersom mängden död ved är stor vilket innebär att skalbaggens föda, svamp, också är såväl talrik som divers.

Artnamnet framhåller likheten med nyckelpigorna. Svenskt trivialnamn finns än så länge inte.

Korrigering 17.11.2023: Svenskt trivialnamn finns absolut! Fyrfläckig svampbagge heter den. Namngivningen tydligen gjord 2021 och det har gått mig helt förbi. 

Anteckning till mig själv: Dubbelkolla svenska trivialnamn innan påstående om att sådant inte finns! Speciellt bland skalbaggarna är det många nya som tillkommer.

Bådaviken 2.9. Del 6 - Äggsäckar och ungar

Som jag skrev i föregående inlägg hittades även en del gamla näthärvor med "bon" utan kvarlevande vuxen hona.

Ungarna, en millimeter stora, höll sig ännu kvar i närheten av äggsäckarna. 

Hela upplägget, alltså konstruktion och utseende på arrangemang och äggsäckar, ser ut att stämma för Parasteatoda men artbestämning uteblir eftersom jag inte har koll på om det finns förväxlingsrisker. Ungarna drar man inga slutsatser av.

Bådaviken 2.9. Del 5 - Parasteatoda sp.

Hittade det jag letade!

Det jag letade? Läs här och/eller här.

En ännu levande vuxen spindel i släktet Parasteatoda. 

Den här honan sjunger på sista versen. Bakkroppen är tom och äggsäckarna fulla. 

Eller nja. I några av säckarna har kläckningen redan inletts eller t.o.m. avslutats. En unge skymtas oskarp i nedre högra hörnet (bilden ovan).

Bakgrunden till min jakt efter denna spindel finns alltså i första länken ovan.

I det inlägget fanns att läsa hur min hjärna blockerade den synnerligen sällan rapporterade art som detta troligen är, alltså husklotspindel Parasteatoda simulans.

Den här gången skulle jag inte ta en otillräcklig bild. Egentligen borde en spindel samlas in och placeras under mikroskop för mer kassaskåpssäker artbestämning. Men området är skyddat och jag har inte insamlingstillstånd. Dessutom har jag inte heller tillgång till rätt sprit.

Men jag brukar lyckas få någorlunda tillräckligt hyfsat bildmaterial av epigynet även på levande spindlar i fält.

Om jag bara har rätt utrustning med mig. 

Det hade jag. Nästan.

Visade sig att jag hade glömt en banal men ack så viktig mojäng vilket gjorde att jag inte fick blixtljuset riktat på rätt sätt. Kunde inte montera blixtdiffusorn på MPE65-objektivet. Försökte arbeta mig förbi bekymret men utan resultat.

Sedan ska det tilläggas att stickmyggsmolnet och de nu tillkomna hjortflugorna som ständigt krockade i pannan och letade sig in under glasögonen verkligen inte hjälpte upp situationen. Fem händer hade varit bra. En för arkanoskopet, en för den nu icke monterbara lösa blixtdiffusorn, en för kameran och två för hjortflugorna.

Spindeln flyttades till min vita "fotostudioask" för en del habitusfotografier men det var knappt så att jag fick skarpa bilder ens då trots för ändamålet problemfri utrustning.

Efter några bilder ur olika vinklar återbördades honan till sina äggsäckar.

Bildmaterialet stöder hur som helst bedömningen att det faktiskt rör sig om P. simulans. Bland expertisen med mera Parasteatoda-erfarenheter än jag hörs både säkerhet och en viss osäkerhet över att det är P. simulans snarare än en mer ovanligt färgad P. lunata (fröspindel).

Övervikt på säkerheten.

Personligen hyser jag således en gnutta villrådighet men får upprepa det jag skrev i inlägget om det första fyndet. "Jag vet vad jag gör i Bådaviken nästa sommar".

Med tanke på att jag nu har två fynd får man ju utgå från att arten har en population i Bådaviken. Jag hittade dessutom flera gamla nät med äggsäckar men inga vuxna individer. Någon säkerhet gällande huruvida dessa tillhörde den aktuella arten vågar jag iofs inte ha. Men oddsen är goda. Således torde det vara möjligt att hitta spindlarna nästa år samt möjligen, på sätt eller annat, tysta det sista lilla tvivlet över att det faktiskt är husklotspindel P. simulans.