Bådaviken 19.4. Rybaxis sp.

Hona av någondera art i släktet Rybaxis, underfamilj klubbhornsbaggar (Pselaphinae), familj kortvingar (Staphylinidae). De två befintliga arterna skiljs inte åt på basis av en dylik bild. 

Ca 5-6 mm och dokumenterad med tokig kamerainställning (diffraktionsoskärpa) samt lite allmänt missad fokus. Men här är bilden det oaktat.

 

Bådaviken 6.6. Del 3 - Lordithon thoracicus

Det blev några dagars uppehåll i bloggandet och jag ligger i princip en hel månad på efterkälken. Den där genomgången av bilder samt efterföljande artbestämning tar sin tid och jag vill göra annat om dagarna också. Men nog om det.

Här en liten kortvinge (fam. Staphylinidae) som bör vara Lordithon thoracicus baserat på storlek och vad jag lyckas uttyda beträffande antalet punkter längs täckvingarnas ryggstrimma. Längden är ca 3,5 mm. Arterna i släktet gillar att röra sig i och på svampar.

Bådaviken 4.6. Del 8 - Paederus riparius

Kortvingen (fam. Staphylinidae) Paederus riparius har dokumenterats i Bådaviken tidigare.

Den här fanns i en en videbuske mitt ute i vassen.

Ca 8 mm... ifall någon undrar.

Tack till Håkan Ljungberg för bekräftelse av arten.

Dyngimport

I mitten av maj hämtades dynga hem. Då importeras samtidigt stora mängder småkryp till trädgården.

Savstumpbagge, Margarinotus striola, är standard. Här en med kvalster ur släktet Uropoda hängandes i sin pedicel på baggens akter. Stumpbaggar bär ofta på foretiska kvalster. 

Kortvingar (fam. Staphylinidae) är också självklara. Mestadels är det så vitt jag noterat arter i släktet Philonthus. Den på bilden ovan hör till de största och mäter ca 13 mm. 

Fotograferandet blev av ytterst flyktigt slag.

Flera exemplar av den storväxta arten Creophilus maxillosus (drygt 20 mm) rusade också omkring här och var. I solvärmen på släpvagnen var alla kortvingar typiskt ultrasnabba och svårfotograferade.

För vettigare bilder på dessa borde man fånga in dem och ha dem i en lämplig behållare med förhöjd CO2-halt för att de ska lugna ner sig.

Införda arter räknas inte som trädgårdskryss.

 

Storsand 7.5. Del 2 - Kortvingar

Detta inlägg inbegriper två små kortvingar (fam. Staphylinidae) som dök upp i den förna jag granskade på lite olika ställen vid Storsand.

Överst en 4 millimeter lång Bolithocara pulchra. Troligen vanlig lite här och var men på grund av sin litenhet är det förstås inte en art man registrerar varje dag.

Följande kortvinge hade också den en längd på cirka fyra millimetrar. Som synes är kroppskonstitutionen av något bredare slag än föregående art. Här handlar det om Deliphrum tectum vilken även hittats i trädgården våren 2021.

 

Xantholinus tricolor

Nu har jag inte riktigt fört in de senaste observationerna och dokumentationerna i min "krysslista", men om jag i hastigheten inte ser och räknar fel ska det här vara art nr. 729 i trädgården. Det klarnar förstås när jag gett mig tid att uppdatera observationslistan och kan dubbelkolla på allvar. Det är viktiga grejer det här!

Kortvingen (fam, Staphylinidae) är Xantholinus tricolor. Sägs vanligen vara runt 10 mm lång, men den här var ett par millimeter kortare. 

Uppenbarligen har den åkt på stryk av något slag eftersom ena antennen saknar tre segment och huvudet har vad som ser ut att vara sprickor. Några värre men verkade den inte ha i alla fall. Dokumentationen skedde 8.7. Jag ligger alltså drygt en månad efter i min observationsrapportering.

En vanlig art.

Tack till Johnny Lindqvist för bekräftelse av artbestämningen!

 

Storsand 13.5. Del 11 - Pella humeralis

5 - 5,5 mm kortvinge i form av Pella humeralis. Kan förväxlas med P. limbata som dock känns igen på sitt längre sista antennsegment.

Arterna i släktet Pella är förknippade med myror och lever i deras absoluta närhet. Uppenbarligen nyttjar de bl.a. myrornas avskrädeshögar där de hittar föda och och då även myror vilka de kan attackera. Även larverna lever i anslutning till myrsamhällen.

Denna kortvinge hittades i mossa inne i äldre granskog. Myror i släktena Lasius och Formica kilade också omkring i på samma plats, men jag kollade aldrig deras arttillhörighet. 

Storsand 13.5. Del 9 - Lathrobium brunnipes

Här kommer en till kortvinge ur Storsandsmossan. Det handlar då om den mossa som finns på marken inne i den äldre granskogen några hundra meter från stranden.

Denna slanka kortvinge på ca 8 mm ska vara Lathrobium brunnipes. 

Tack till Johnny Lindqvist för artbestämningen!

Storsand 13.5. Del 7 - Sepedophilus marshami

I samma mossa som kortvingen i föregående inlägg hittade jag denna Sepedophilus marshami. Längden på denna är ca 5 mm.

Ytstrukturen på halssköld och täckvingar är bra karaktär att gå efter för att komma fram till släktet. Sedan finns det ett par andra arter som kan ställa till artbestämningstrubbel, men här gick det ändå hyfsat smärtfritt att nå ända fram. För säkerhets skull dubbelkollade jag med expertis och fick bekräftelse på bestämningen.

S. marshami tycks enligt beskrivningarna gilla ungefär samma biotop som Tachinus proximus (föregående inlägg) och sålunda är det kanske föga förvånande att hitta båda på samma ställe vid Storsand.

 

Storsand 13.5. Del 6 - Tachinus proximus

Det måste sägas. Kortvingar är lite som bifångst.

Stor grupp med många likartade och ganska svåra släkten och arter. Det är liksom inte primärt kortvingar jag söker men de finns överallt och dyker upp så snart man petat minsta lilla i förnan.

Självfallet borde jag skärpa mig och ägna kortvingarna lite mera energi och koncentration.

Det här är sannolikt Tachinus proximus. Den fotograferade individen var ca 7 mm. Arten hittas primärt i skuggiga skogsbiotoper och gärna i anslutning till förmultnande organsikt material, dynga och/eller svamp. Detta enl. UK Beetles. Jag vaskade fram skalbaggen ur mossa inne i den äldre granskogen några hundra meter från stranden vid Storsand.

Tack till Johnny Lindqvist för artbestämning.

Storsand 8.5. Del 5 - Drusilla canaliculata

Ännu ett kryp ur sållnig av växtdelar på sandstranden. Tog bara en bild av denna lilla (4-5 mm) kortvinge. Arten är Drusilla canaliculata. 

Tack till Håkan Ljungberg för artbekräftelse!

Bådaviken 17.10. Del 6 - Trubbdisk och Rybaxis sp.

Eller nej, jag vågar inte vara bergsäker på att skalbaggen tillhör släktet Rybaxis. 

Det finns två arter att välja bland. R. longicornis och R. laminata. Den sistnämnda är bara rapporterad en gång i Finland och det är nära östgränsen längre söderut. R. longicornis är observerad här och var i landet.

Eftersom den satt på en trubbdisksnäcka under lös bark på en död gren som låg på marken, ville jag ta några bilder innan kortvingen (fam. Staphylinidae) fick för sig att springa iväg. Det gjorde den ganska snabbt och jag hann inte få så bra bilder av den. Skulle också försöka få skalbaggen bättre dokumenterad men den försvann. Inte lätt att återfinna då den var knappt mer än 2 mm lång och det bidde inget av det.

Släktet Rybaxis ingår i tribus Brachyglutini i underfamilj Pselaphinae (klubbhornsbaggar). 

Trubbdisksnäcka, Discus ruderatus, har jag skrivit om tidigare.

 

Ilyobates bennetti

Mer än att denna kortvinge (fam. Staphylinidae) i underfamiljen småkortvingar (Aleocharinae) i tribus Oxypodini torde vara arten Ilyobates bennetti vet jag inte.

Hittades under en markduk i trädgården och var rejält pigg och yr i sitt rörelsemönster. Ägnade dessvärre inte så värst mycket tid åt att åstadkomma vettiga bilder.

 

Vid en strand 11.4. Del 8 - Stenus similis

Rapporteringen av fynd vid en strand någonstans i Nykarleby fortsätter. Här är en ca 7 mm lång kortvinge som hittades i renlav. Kortvingar hör till en grupp skalbaggar jag tenderar behandla ganska ansvarslöst - dvs. bristfälligt. Varför det blir så kan jag inte riktigt svara på. 

Jag tog ändå ett fotografi av denna skalbagge och det räckte för att jag skulle få arten Stenus similis nämnd i en skalbaggsgrupp på fb. Jag tackar för detta.

 

I trädgården efter minneskortfiasko på sandstrand

Lördagen 3.4 drog jag ut på årets och vårens första allvarliga småkrypssök. Färden gick till en sandstrand några mil bort. Kände att jag ville ha en miljö där jag kunde tänkas hitta kryp jag normalt inte möter. Väl framme började jag rota i förna av al- och björklöv blandat med växtmaterial som havet spolat upp bland träden.

Ganska omedelbart hittade jag ett gäng röda kvalster som såg synnerligen intressanta ut. Jag lirkade ett av dem till lämplig plats, sparkade igång kamerautrustningen och började ta bilder... trodde jag en liten stund. Ganska snabbt noterade jag att kameran klagade på att den inte hade något minneskort. Det var förstås hemma i datorn.

Jag stod kvar på knäna vid förnahögen och stirrade tomt framför mig ett par minuter. Därefter gick jag sakta till bilen och körde hem. Hade ingen som helst lust att gå runt i området längre.

Dessutom har jag en idé om att vara restriktiv med bilkörande (CO2-utsläpp) för dylika ändamål. Just den biten kändes extra svår med tanke på det poänglösa körandet.

Väl hemma igen petade jag in minneskortet i kameran och gjorde en halvapatisk runda i trädgården. Särskilt inspirerat blev det aldrig och resultatet därefter.

En larv av någon flugbagge (fam. Canthardae). Köldhärdiga rovdjur som kan vara aktiva även om det är hyfsat kallt. 

En kortvinge vid namn Deliphrum tectum skakades fram ur samma lövansamling som flugbaggelarven. Det märks att tankarna inte var koncentrerade på själva fotograferandet.

Rejält skräpig blev den... och vete katten om inte en del av skräpet är plastfibrer?

Sista krypet, innan jag i min besvikelse över minneskortsglömskan, gav upp och gjorde något annat var denna ormhalsslända. Jag har inte satt mig särskilt mycket in i exakt vilka detaljer man bör se på för att artbestämma dessa larver, men jag får ett intryck av att det torde kunna vara Xanthostigma xanthostigma. Det är också den jag tidigare sett som vuxen i trädgården.

 

Philonthus decorus

Det finns över 26 000 olika rapporterade arter bland leddjuren (typ insekter, spindeldjur, kraftdjur, etc.) i landet. Huvudets energi räcker inte till för så många av dem. Den här borde jag ha klarat av att artbestämma på egen hand, men när jag satt och stirrade på diverse arter i släktet Philonthus ville hjärnan inte längre samarbeta och den (bilden - inte hjärnan) slängdes upp på ett skalbaggsforum. Svar kom snabbt.

Det - med facit i hand - självklara svaret Philonthus decorus känns lite fånigt eftersom man i någon mån borde lyckas traggla sig fram till det utan större problem. Artkaraktären är sådan att man inte ska förväxla den med någon annan i släktet - speciellt inte utgående från bilden där täckvingarna och halsskölden reflekterar färgton och textur.

Bådaviken 23.5. Del 4 - Ett stort snyggo

Den lilla Paederus-kortvingen i förra inlägget var ju en tjusig uppenbarelse. Det samma får man säga om denna Staphylinus erythropterus som hittades i samma murkna alved. Det här är dock en kortvinge i helt annan storleksklass och den sällar sig till de där kraftiga modellerna som blir mer än 15 millimeter långa i stil med den här och den här (kortvingen i sista länken uppemot 25 mm).

Staphylinus-kortvingar ska kunna utsöndra en starkt frånstötande odör. Jag kände inget av någon sådan och den kände sig kanske inte så fasligt ingripen att den började slösa på sitt försvar.

Bådaviken 23.5. Del 3 - Ett litet snyggo

När jag hade undersökt ett par lavsnabblöpare (föregående inlägg) borde jag egentligen ha åkt hem för att jobba. Men några snabba nedslag i förmultnande alved på marken ville jag ändå göra. Det har jag nämligen inte tidigare gjort där ute vid Bådaviken och då finns det förstås potential för nya artkryss.

Det här är ett sådant nytt artkryss. Således även ny på bloggen.

Juvelen heter förmodligen Paederus fuscipes eller kanske P. riparius. 

Jag vågar inte spika art då jag inte riktigt känner att ögonen är tillräckligt känsliga för skillnaderna dem emellan. Det man ska se på - om jag uppfattat saken rätt - är halsskölden vilken hos P. fuscipes är något smalare än täckvingarna i framkant och endast marginellt avsmalnande bakåt. Hos P. riparius borde den vara lika bred som täckvingarna i framkant och mer avsmalnande bakåt.

Bilden ligger ute på en skalbaggssida men någon bekräftelse har jag inte fått än.

P. fuscipes verkar vara enbart rapporterad från kustområden kusterna medan P. riparius är även från hela södra halvan av landet - främst i sydost. P. riparius verkar vara den vanligare av de två.

Kortvingen hittades i en ruttnande alstam som låg på marken.

Edit 3.6.2020: Expertisen tror på P. riparius. Så då trodde jag fel. Typiskt. Men bra att ens tro blir rubbad!

Någon Lathrobium

Utevistelserna med djurdokumentation går lite halvknackigt för tillfället. Men några minuter ute i trädgården är förstås alltid en möjlighet. Här en ny observation och dokumentation. 

Den heter - troligen - Lathrobium fulvipenne.

Ett par tänkbara förväxlingsarter finns nämligen. De torde dock ha lite andra proportioner mellan halssköld och täckvingar. Dessutom ska de också ha lite klarare röd färg. Osvuret är dock alltid bäst - speciellt när kortvingar inte är något jag ägnat särdeles mycket tid åt.

Längden är ca 8-9 mm.

Jag lade upp kortvingen på en skalbaggssida men har inte fått bekräftelse på mitt antagande. Justerar detta om jag får mitt frågetecken uträtat

Stenus på stranden

I samband med Storsands-besöket 30.5 kollades strandlinjen som hastigast. Blåsten piskade dock upp så mycket sand att jag ganska snabbt sökte mig tillbaka i lä bakom träden.

Den här 5 mm lilla kortvingen hör till släktet Stenus. Det finns i Finland 78 arter och jag gav upp redan från början beträffande möjligheten att arta den här. Tippar att den borde ha dissekerats ner till molekylärnivå.

Edit 10.6.2019: Enligt expertis på fb-gruppen skalbaggarnas liv torde det röra sig om Stenus incrassatus - en art som är typisk för sandstränder.