lördag 30 september 2017

Mera puppglansstekel

Ännu en puppglansstekel (fam. Pteromalidae) av sorten jag förmodar är Cyrtogaster vulgaris, dök upp framför linsen. Dessa steklar finns högst antagligen i stora mängder här omkring. Här letar hon sig fram genom ett landskap av lavar. 

Letar hon fluglarver/puppor ännu? Stekeln övervintrar som fullbildad och jag tippar att det kan börja bli tight för en stekellarv att hinna bli färdig ännu den här tiden på året. Så sannolikt är hon klar med sin uppgift att lägga ägg, eller så är hon nyligen "kläckt" och ska övervintra till nästa sommarsäsong och nya flugpuppor.



Den nya generationen korsspindlar

Årets storväxta korsspindelhonor verkar vara borta vid det här laget. De har lagt sina ägg och vaktat äggsäcken så länge de orkat. Men till slut är de förbrukade. Vid det laget har dock ungarna kläckts.

Dessa två ungar var ca 2 mm när de fotograferades 22.9. De har nu en vinter framför sig, men sedan är det deras tur att föröka sig och sprida generna vidare.



Som en puckeldans

Ca 7 millimeter puckeldansfluga (fam. Hybotidae) besökte trädgården för en dryg vecka sedan. Än är det lite liv i småkrypen när solen kommer åt att värma tillvaron. Det här torde vara arten Hybos grossipes. Vi har en förväxlingsart (H. culiciformis) som jag tror går bort på basen av hur behåringen ser ut. Dessutom är den hittills endast påträffad i landets södra delar. Inte för att det är någon garanti - men ändå.

Likt många andra puckeldansflugor är arterna i det här släktet rovlevande - dvs. de fångar och äter andra småkryp.



Massivt svampangrepp på bloggen

Stiftsvampen här ovan är en slemsvamp. Slemsvampar är inte svampar. De orange och vita äggliknande knopparna i bilderna längre ner är också slemsvampar (som inte är svampar). De andra svamparna är kanske svampar. Sedan skymtar här också ett kvalster, en ännu ej artbestämd skalbaggslarv samt en lockespindel jag tror är Oligolophus tridens - ljus smålocke.

I övrigt får det här inlägget vara ett ordfattigt sådant. Eventuellt lägger jag in namnen på dem senare, ifall jag ger mig tid att hitta några namn. Vill någon hjälpa till så tackar jag och tar emot.













Mesofauna-rovdjur

Små röda kvalster ingår ofta i ordningen Trombidiformes. Det här kvalstret hör till familjen Anystidae och det torde vara släktet Anystis. Det är ett förhållandevis snabbt litet kvalster. med en kroppslängd på en hel millimeter. Här bollar kvalstret med en liten kula som eventuellt är ett ägg av något slag.



Tvenne täckvävare

Släktet Bathyphantes har förekommit här på Utgångspunkten tidigare. Då var det några B. nigrinus som drabbats av parasitoida ryggsäckar. Här det sista av tre st inlägg som i all enkelhet beskrev händelseförloppet. Spindeln i bilden ovan är en nära släkting som heter B. gracilis. Bakkroppsmönstret är hyfsat kännspakt. Denna 3 mm (kroppslängd) lilla hona skubbade omkring på en stor nersågad ek-gren - den hade spruckit i längsled och det blev nödvändigt att avlägsna den för att förhindra värre skador i trädet. Spindelns trivialnamn är flygmattvävare.

En annan täckvävare (fam. Linyphiidae) på den där ek-grenen var denna subadulta hane. Han är av ungefär samma storlek. Han är också ganska kännspak med sina randiga ben i kombination med bakkroppsmönstret och kan därmed hänföras till släktet Lepthyphantes. Eftersom några Lepthyphantes-honor hittats tidigare och spikats till L. leprosus, så utgår jag från att bildens hane tillhör samma art. Alternativet L. minutus har dessutom mer sydliga vanor.


torsdag 28 september 2017

Temnostethus gracilis

Temnostethus gracilis är en näbbskinnbagge (fam. Anthocoridae) vilken i vuxet tillstånd ser ut som en nymf med sina korta vingar. Sylvass sugsnabel som både används för innehållet i andra småkryp (typ bladlöss) samt tidvis växtsafter.



tisdag 26 september 2017

Svartstekel

Ett annat distraktionsmoment i höststädningen (se föreg. inlägg) var den här 4 mm (med bakkroppsspetsen) långa representanten för familjen Proctotrupidae (svartsteklar).

Strävan var att med ögat i kamerasökaren försöka hänga med när stekeln irrade fram över den halvruttna lilla gren på vilken den hittades. Ibland stannade hon upp och då hade jag några sekunder på mig att hitta skärpan. Poängen är förstås att fotografera krypet där krypet hittas.

Efter en dylik fotosession lider jag av syrebrist. Det blir helt enkelt för långa stunder av andningsuppehåll. Fenomenet heter fotoapné (äv. makrofokusapné) och jag genomgår för närvarande ett träningsprogram som förhoppningsvis ska råda bot på problematiken. Lindriga symptom är "pirrande" känslor eller stickningar i ansiktet, tunnelseende. Långvarig fotosession kan i värsta fall leda till total blackout.

Stekeln hade uppehållit sig under ett löst stycke bark. Om hon fanns där på grund av att hennes barnvakt (läs värddjur) lever i den miljön, eller om hon bara sökte skydd över dagen vet jag inte. Svartsteklar är i huvudsak parasitoider på olika skalbaggar och tvåvingar (artspecifikt). Bilderna togs 17.9.



söndag 24 september 2017

Halvspännande klotfrågetecken

Det är svårt att höststäda trädgården. Så fort man petar i någonting dyker det upp ett kryp som måste fotograferas. Fatta att det blir omständligt och tidsödande.

Trädgården har blivit rent av risig den här sommaren. De delar där vi klipper gräset har av vissa anledningar förblivit oklippta under precis hela sommarhalvåret. Samtidigt har diverse grenar och kvistar kapats ur några träd. En del grenar och kvistar kapades på våren och olämpligt av dem lämnades i det allt högre gräset.

Jaja... Trimmern (el-modell) gav upp på våren och först i dagarna fick vi en ny på garanti. Vi har endast en handdriven gräsklippare och den behöver få arbeta i ganska kort gräs. Högvuxet gräs fullt av små kvistar är ingen höjdare för/med den gräsklipparen.

Så... därför! Gräset förblev orört. Vi har gjort annat. Punkt slut.
Men nu när trimmern återbördades (vi fick en ny) var det väl till slut läge att rensa gräsmattan från bråte och köra ner härligheten. Problemet är då förstås att alla dessa fuktiga grenar och kvistar nere i gräset numera bebos av många spännande små kräk.

Den här knappa 1,5 mm lilla klotspindeln (Theridiidae) är ett sådant exempel. Tyvärr var jag tvungen att ha blixten vinklad på ett visst sätt för att komma åt att fotografera spindeln, vilket gjorde att jag fick blixtreflektioner på lite galet ställe. Bakkroppens mönster blir därmed en smula svåruppfattat.

Fotograferandet var i övrigt även trixigt när jag genom sökaren försökte hänga med i spindelns skubbande längs grenens alla ojämnheter. Skärpedjupet är inte att leka med i den här förstoringsgraden och rörliga motiv blir förstås utmanande.

Juvenila - eller i det här fallet knappt ens det - spindlar har ofta ett mönster som inte överensstämmer med adulta exemplar. En viss antydan till släkte (el. t.o.m. art) borde man ändå kunna skönja även hos en så här liten individ. Men jag kunde inte komma på vad.

Fick dock en ganska spännande gissning (på fb) i form av Cryptachaea riparia (sandrörsspindel). Gissningen gjord av expertis. Varför är den spännande då?

Jo de absolut flesta fynden i landet är från sydkusten och skärgården ut mot Åland. Ett fynd finns i Vasa-trakten och ett annat någonstans i höjd med Närpes. I övrigt är det sandrörsspindelfyndöken norr om Raumo.

Men arten lever ett undanskymt liv och är därmed antagligen gravt underrapporterad. Om dessa bilder visar en liten sandrörsspindel är förstås också högst osäkert. Jag får försöka hitta vuxna exemplar framöver - kanske nästa sommar.



lördag 23 september 2017

Två typiskt svåridentifierade

Två septemberaktiva brokparasitsteklar. Båda skubbade omkring på bladen av en rodgersia. De liknar varandra men är inte samma sort. Notera t.ex. antennsegmentens längd och detaljer i bakbenens teckning. Brokparasitsteklar må höra till mina favoritinsekter, men det hjälper föga i det har fallet. Jag har svårt att komma någon vart i artningen och frågetecknen hopar sig. Tror jag blir lat och slänger upp dem på "någon sida". Men dylika bilder brukar inte generera svar ändå.



parasitoid verksamhet på fruktkroppen

Trädgårdens ålderstigna äppelträd bjuder god grodrund för en hel armada av svamparter Under olika perioder av sommarhalvåret växer fruktkropparna ut och avslöjar svampens närvaro i trädet. Den här tiden på året ploppar en lamellförsedd vit fruktkropp ut från en central spricka i ena äppelträdets stam.

Svampar är som bekant hemvist för många olika småkryp. Flera av dem ser man sällan på andra ställen än just svamp. Så med andra ord lämpar det sig mycket väl att studera dessa svampar för att få syn på ett eller annat.

På just den här svampen samlades ett antal steklar i familjen Diapriidae (hyllhornsteklar) i sökandet efter värdar för sina egna larver. Jag har i skrivande stund ingen artning (eller ens släkte) för dessa steklar, men så här långt är jag i alla fall klar med att de hör till underfamiljen Belytinae.

Kroppslängden är ca 7 mm. Ungefär 4-5 steklar huserade bland lamellerna på svampens undersida. Där var det frenetisk vandring in och ut mellan lamellskivorna. Antennerna arbetade intensivt.

Tyvärr var det en smula svårt att få kameran vinklad på bra sätt. Jag såg egentligen inte vad som försiggick annat än genom kamerans live-view och en överblick av helheten blev närmast omöjlig. Dessutom skedde den mesta aktiviteten dold inne bland lamellerna. Men jag hade tur och vid ett tillfälle råkade jag följa en stekel som fick tag på ett värddjur som var synligt. Visserligen kunde jag inte se larven genom kameran men jag noterade att stekeln ändrade rörelsemönster och verkade fokuserad på något specifikt.

Skärpedjupet förhindrade ordentlig skärpa över både stekel och äggläggning. Jag fick chansa en smula och bränna av ett antal exponeringar halvt i blindo under den korta processen. De två ovanstående bilderna är det enda som är presenterbart från skeendet, men med tanke på omständigheterna är jag glad att det blev några bilder överhuvudtaget. Värddjuret i det här fallet är någon svamplevande tvåvinge (Diptera). Egentligen borde jag ta vara på svampen och se vad som kläcks - om nu inte alla tvåvingelarverna blivit parasiterade - för då vet jag ju vad det blir.

Försökte följa med en god stund för att se om nya liknande sekvenser skulle dyka upp. Men precis som tidigare skedde den huvudsakliga äggläggnings-verksamheten bortom synhåll.

Dessa hyllhornsteklar hör till de många doldisar som lever och agerar i vår omgivning. Små och oansenliga dyker de upp under en kort period då de samkör med sina värddjur i deras likaledes korta svamprelaterade säsong. De ingår alla i det nätverk vi så hårt borde hålla i för att inte låta biodiversiteten rämna ytterligare. Även obetydliga doldisar som dessa spelar roll i våra ekosystem. 


I Nature-numret 14.9 finns ytterligare en i raden av många artiklar baserade på undersökningar kring biodiversitetens betydelse för miljöns hälsa - samt även för hur "produktion" (det vi odlar och har utkomst från) blir bättre i en värld av mångfald. Man vet aldrig vad och hur mycket som hänger på en liten Belytinae-stekel.



fredag 22 september 2017

Septemberflugor

Dessa flugor är vanliga på sensommaren och en bit in på hösten. Precis som jag skrev i det här inlägget, där samma fluga förekom, så misstänker jag Thricops semicinereus. Får väl göra bot och bättring ifall jag har fel.

Fortfarande finns ju en del blommor att besöka. Kungsljusen (Verbascum thapsus) är bl.a. omtyckta av dessa flugor samt av några kvarvarande blomflugor. Noterade idag bl.a. Episyrphus balteatus (flyttblomfluga) samt en Syrphus-art som jag inte kunde bestämma bara genom okulärbesiktning medan den surrade runt blommorna. Hade inte kameran med mig.



Klarvingad jättestövslända

Med tungan rätt i mun bokstaverar jag långsamt samtidigt som jag skriver Psococerastis gibbosa. Det är nämligen namnet på denna gigantiska stövslända. Svenska namnet klarvingad jättestövslända kommer verkligen till sin rätt för denna... ja... episkt stora jätte.
Bara kroppen sträcker sig uppemot fem millimetrar - en halv centimeter alltså. 

Han - för detta är en han - fotograferades 17.9. Hur vet man att det är en han då? Jo honorna har några mörka fläckar längre ut på vingarna. En mycket tjusigt färgad insekt minsann!