lördag 30 september 2017

Massivt svampangrepp på bloggen

Hela texten i det här inlägget har pga. den ursprungliga versionens gravt förkortade och bristfälliga innehåll editerats 27.11.2019

I samband med en höststädning i trädgården (mer om det här) flyttades diverse kvistar och grenar som legat i långt och höstblött gräs. På dessa träbitar frodades allehanda svampar och Myxomyceter (slemsvampar). Här är ett inlägg med några av dem.

Stiftsvampen här ovan är en slemsvamp. Slemsvampar är inte svampar utan en helt annan livsform - ett eget "rike" och en helt egen utvecklingslinje helt enkelt. Deras "normala" tillstånd är något som kallas plasmodium vilket är ett frilevande (tidvis rörligt) amöbastadium som visuellt ser ut som trådlikt slem vilket trevar sig fram på jakt efter näring. Myxomyceterna är viktiga nedbrytare av organiskt material. Det finns två olika huvudgrupper men det går jag inte närmare in på här och nu. 224 arter är listade på Laji.fi

Spridning kan ske genom bildande av fruktkroppar likt dem i bilden ovan. Sporerna och deras omvandling till nya amöbor och plasmodium är en komplex grej jag heller inte ordar mera om. Det finns god information om dylikt på t.ex. den eminenta sidan Skogens röst.

Fruktkropparna här ovan tillhör någon art i släktet Stemonitis. Möjligen skulle det kunna vara den relativt vanliga arten S. axifera men jag är tveksam eftersom jag är osäker på om fruktkropparna verkligen uppvisar artens karakteristiskt avsmalnande ändar.
Totalt elva Stemonitis-arter är rapporterade i Finland.

Här har vi unga exemplar av fruktkroppar från en svamp i släktet Resupinatus. Art är trixigare att utreda på så här unga fruktkroppar och utan mikroskopi av pollen. Men jag misstänker att det rör sig om R. applicatus.

Som äldre blir de något mörkare mer utstående från underlaget och kan påminna om små hästhovar som sticker ut ur träet.

Larven som syns är en särling bland svidknotten (fam. Ceratopogonidae). Den tillhör någon art i underfamiljen Forcipomyiinae och troligen släktet Forcipomyia.  Särlingar är de för att de i motsats till andra svidknott lever som larver på land i stället för i vatten. "På land" betyder i deras fall murknande trä och gärna under barken där larverna livnär sig på diverse mikroorganismer.

Ute på larvens långa hår kan man skymta droppar. Det är ett antibakteriellt sekret som larven utsöndrar och som utöver antiseptisk verkan troligen också skyddar mot rovdjur som t.ex. myror. Dropparna antas också rinna ner mot kroppen och hålla den fuktig vilket ska innebära att larven har möjlighet att ta upp syre. Den saknar nämligen spirakler ("andningshål").

Här skymtar ett kvalster som ser ut att tillhöra familjen Eupodidae. 

Alla bilderna är tagna med MP-E65-gluggen vilket innebär att även den här svampen är ytterst liten. Antagligen är den bara någonstans kring 17 mm bred - så som den syns i bilden. Större ska den givetvis bli. Arten ska vara cinnoberticka - Trametes cinnabarina

Bönorna i den här bilden är fruktkroppar av slemsvampen Trichis varias.

De kan vara vita också.

De enskilda fruktkropparna är ungefär 1 mm stora.

Denna lurviga tingest är rimligen Trametes hirsuta - borstticka. Växer på en ekgren som låg på marken.


Exidia recisa - snurrkrös - är en geléaktig svamp som ofta syns i ganska täta bestådn på död ved. Här hade dock inte mer än en fruktkropp dykt upp och den är bara en dryg centimeter bred. Sannolikt växte den till sig och fick sällskap av fler.

Oligolophus tridens - ljus smålocke. Fruktkropparna har jag inte koll på.

Avslutningsvis några troliga "Mycenor" (Mycena sp.).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar