Trädgården 7.6. Trädgårdsmyra och Aphis farinosa

Aphis farinosa med omhändertagande trädgårssmyror Lasius niger på trädgårdens sälg Salix caprea.

Frill 6.8. Del 32 - Aphis farinosa

Med ständigt återkommande brist på uppmärksamhet och dokumentationsförmåga får jag än en gång konstatera faktumet att jag inte registrerade vilken växt dessa bladlöss befann sig på. 

Så himla amatörmässigt!

Bladlöss (överfamilj Aphidoidea) är ett av mina otaliga "borden". Alltså en av de taxonomiska grupper jag borde öka min kunskap om. På flera sätt ter sig tröskeln ganska låg. 

Man hittar hyfsat bekymmerslöst en stor mängd arter. De är lätta att dokumentera eftersom de är sävliga och inte drar iväg som skållade tok när objektivet närmar sig. 

Det innebär att de också är tacksamma motiv för MP-E65-gluggen vars uppförstoringsgrad passar bladlössens storlek perfekt. Bilden ovan tagen med Laowa 100mm f2.8 Macro 2X.

Nämnda kunskapsbrist ledde till att jag snabbt girade fel i artbestämningsproceduren och missade den alldeles triviala arten Aphis farinosa, vilket alltså är den art som syns på fotografiet. Landets suverän på bladlöss, Anders Albrecht, styrde dock upp det hela och meddelade samtidigt att bladet tillhör någon Salix. Det är alltså arter i videsläktet denna bladlus lever på. I växtinventeringslistan för området nämns S. caprea (sälg), S. phylicifolia (grönvide) och S. viminalis (korgvide).

Nästa gång jag dokumenterar bladlöss lovar jag även dokumentera och artbestämma växten.

Trädgården 21.6. "Den här blir enkel"

Påträffad i trädgårdens undervegetation. Oklart från vilken växt. Det var inte jag som hittade denna bladlus.

"Inga problem med artbestämningen" resonerade jag. 

Lurv, dubbla rader svarta prickar och orange sifoner är trots allt nästan säregna karaktärer som busenkelt ska leda en åtminstone till släkte.

Tji fick jag. 

Jag har letat och letat. 

Jag har också postat bilderna i en för ändamålet lämplig fb-grupp. Ingen reaktion där (än). 

Därefter har jag åter letat och letat.

Nu har jag även skickat bilderna till en av landets ledande bladlusexperter. 

Återkommer om jag får svar.

Tillägg 4.8.2023: Bilderna gick iväg till Anders Albrecht och svar har returnerats. Det visar sig vara Plocamaphis flocculosa vilket enligt uppgift inte är någon allmän art. Antalet tidigare kända fynd var sju stycken i Finland. I Sverige är arten listad på Artfakta men några rapporterade fynd finns inte. 

P. flocculosa lever på pilar (Salix spp.). Vaxlurvet är, som jag förmodade, vanligen lite tätare.

Tack till Anders Albrecht för svar och information!

Bådaviken 17.10. Del 14 - Nymf av Euceraphis betulae?

Kan det här vara en i nymfstadiet varande artfrände till denna vilken jag alltså förmodar är Euceraphis betulae? Rimligen är det således också samma art som maten i detta inlägg.

Bådaviken 17.10. Del 3 - Euceraphis betulae

Fullt möjligt att jag är snett ute med artbestämningen. Bladlössen hör inte riktigt till de grupper jag har särdeles bra koll på. Dessutom kan man (jag) ju också missa sig (mig) med grupper man (jag) tror sig (mig) ha någorlunda god koll på. 

Men jag kör...

Exemplar av Euceraphis betulae skymtades både här och var vid Bådaviken. En vanlig art som vid den här tidpunkten uppenbarligen var på väg att leta sig till skyddade platser inför vintern. Flera hittades nere på marken under bark på döda grenar. 

Metopeurum fuscoviride & Lasius niger

I bestånden av renfana (Tanacetum vulgare) börjar Metopeurum fuscoviride samlas i allt större klungor.

Trädgårdsmyrorna - Lasius niger - håller koll på boskapen. Bilden nedan visar en trädgårdsmyra som börjar vara ganska fulltankad med bladlössens utsöndringar. 

Här är ett inlägg från förra året med mer bilder samt en del annat snack kring växten och bladlössen.

Renfana och Metopeurum fuscoviride

I dag zoomar bloggen in renfana (Tanacetum vulgare).

De fotograferade bestånden växer på en torr, solbelyst och väldränerad plats - precis vad man kan förvänta sig alltså.

Här kring Utgångspunktens epicentrum verkar renfanan locka besökare först mot slutet av sin blomning. Antingen är de då som mest lockande rent allmänt eller så handlar det om att en del andra blommande växter börjar ha stängt för säsongen. Renfanan blommar för övrigt ganska länge.

Vi kryper närmare...

Under blomkorgarna trängs ofta bladlöss i täta klasar. Intressant nog verkar bladlössen ofta flockas på specifika plantor - eller klungor av stjälkar. Vissa renfanor kan vara belamrade av växtsaftsugare medan intillstående plantor är i det närmaste bladlusfria.

Det här är bladlusen Metopeurum fuscoviride som väl närmast är specialiserad just på renfana och några andra arter i släktet Tanacetum.

Där bladlöss samlas hittar man förstås en hel del andra småkryp. Myror känner sig ofta inbjudna. Dessa plantor står där trädgårdsmyra (Lasius niger) har kontroll.

Uppe till vänster i bilden ovan skymtas en liten svart bevingad insekt som jag tyvärr inte noterade förrän jag studerade bildmaterialet på datorn. Annars hade jag försökt få fler bilder av den. Det är någon stekel i underfamiljen Aphidiinae (fam. Braconidae). 

I litteraturen verkar det främst vara Lysiphlebus hirticornis som associeras med M. fuscoviride. I det här fallet är den observationen bara ett noterande och absolut inget påstående att det faktiskt är nämnda art - eller att jag utgår från att det är den arten. Det finns många släkten och arter bland Aphidiinae.

Måste tillstå att jag upplever M. fuscoviride som en ganska snygg bladlus. Den har liksom sköna färgskiftningar som dessutom varierar med åldern.

När man inte känner fluffet

Nordmangranen (Abies nordmannia) har en drös ulliga små växtsaftsugare. Trädgårdens rosenhagtorn har också någonting motsvarande. Den här lusen har dock gett blanka f*n i pomadan och kör med fluff - eller sk. frissigt hår - i stället. 

Dessa löss är en vit flu... fläck på min art-karta. Det skulle ju kunna röra sig om något i stil med Erisoma lanigerum eller... ja... jag vet inte. Gissningen är lös och endast baserad på att den arten är en ullig lus som går på apel och en del andra närbesläktade träd. Det är också en väldigt lat gissning. Finns säkerligen flera liknande löss med motsvarande strategier och jag har inte kollat så noga. Vet inte ens om det är en bladlus. 

Havrebladlus

Trädgårdens hägg har sina nya skott beklädda med bladlöss. Det här torde vara arten Rhopalosiphum padi. Trivialnamnet är havrebladlus och det heter den för att den ibland kan bli galet talrik och angripa havre. Annars gillar dessa bladlöss normalt hägg samt i någon mån apel och rönn. Det är skäl att hålla ögonen öppna efter steklar på dessa kvistar nu också.

Halvvingar i bildskörden

Det blev halvtimmes-safari i helgen. Ska se om jag får ut några av de kräk jag dokumenterade på world wide web.

Här är i alla fall första laddningen och den får bestå av de Hemiptera (halvvingar) jag fick ögonen på. Hade ytterligare ett par-tre skinnbaggar framför mig men de blev inte fotograferade.

Överst har vi en nymf på maximala 3 mm - eller kanske snarare 2,5 mm. Exakt vad den är för något är lite osäkert än så länge, men högst troligen är det i alla fall en art ur Anthocoridae (näbbskinnbaggar). Så har även bättre bevandrade skinnbagge-personer funderat.

Sedan en som hör till dem vilka varit lite av ett samtalsämne hittills under senvåren/försommaren. Det har ju nämligen kommit giganorma svärmar bladlöss drivande norrut på hög höjd. 

Rena moln av bladlöss. 

Bladlössen anfaller. 

Undergången är nära.

Flygtrafiken drabbad.

Kan ingen - kära nån - tänka på barnen?

Hur ska det gå?

Jag har inte kollat vad det är för släkte och förstås än mindre art.

Sist för den här gången hittar vi en ängsskinnbagge (Miridae) som går under namnet Monalocoris filicis. Den är lite lätt speciell eftersom den föredrar ormbunkar - gärna Dryopteris och Athyrium.

En dans på rosor - Får jag lov?

Ja, jag gör annat än plockar in bilder i den här bloggen men högsommarvädret som råder idag kräver en liten paus från utesysslorna så att jag får komma in och värma fingrarna - samt ta lite eftermiddagskaffe. Kan ju samtidigt passa på att plocka in några fotografier som togs för ett par dagar sedan. Lite paus i "Nattlamps-följetongen" är väl också på sin plats.

Livet på rosorna fortsätter och för vissa så tar det slut. Blomfluglarverna är i full färd med att äta och växa. Maten har de allt som oftast bakom närmaste bladkant.

Sedan kan man fråga sig hur många av både blomfluglarver och bladlöss som dessutom innehåller parasitstekellarver. Dramat lär fortsätta.

Här är "del 1" och här är "del 2" i denna uppföljning av kampen om liv och död på våra roskvistar.

Bakterier, symbios, kemi och doft. Dansen på rosor fortsätter

I det här inlägget rapporterade jag om en parasitstekel jag trodde skulle sticka in sina ägg i de bladlöss som lever på några av våra rosor. Så blev det ju inte och stekeln placerade istället sitt ägg i en blomflugas ägg.

Jag skrev också att jag hoppades kunna följa med lite av det fortsatta skeendet på roskvisten. Det blev inte så mycket av det kan jag redan nu säga. Kvisten är mer eller mindre tömd för tillfället. Möjligen har någon liten fågel rensat bort bladlössen. Blomflug-ägget är kvar så det återstår att se vad som sker med det.

Igår kväll noterade jag en annan stekel på en annan kvist där bladlössen finns kvar. Det var en mycket mindre parasitstekel som inte var nämnvärt större än bladlössen och den hade minsann full fokus på horden av gröna växtsaftsugare.

Edit: Stekelns storlek i förhållande till värddjuret är ju logisk. Stekeln i förra inlägget skulle inte få plats att utvecklas inne i en liten bladlus men en blomfluglarv är fullt tillräcklig. Ibland kan jag helt lyckas bortse från sådana uppenbara detaljer.

Jag tror att stekeln tillhör släktet Aphidius eller åtminstone underfamiljen Aphidiinae vilken ingår i familjen bracksteklar (Braconidae).

Steklar ur Aphidius-släktet går att "köpa på burk". De används som ekologisk bekämpning mot bladlöss.

Stekelhonorna lägger normalt ett ägg per bladlus men det är inte bara att vandra fram och sticka till. Honan undersöker bladlössen omsorgsfullt och de kan sannolikt avgöra huruvida lössen redan är "infekterade" av eget eller andra steklars ägg. Om så är fallet undersöks nästa bladlus tills hon hittar en som är "ledig".

Men i den här småkryps-världen är det inte slut med finesserna. När jag sökte på bladlus-parasiterande steklar snubblade jag över en undersökning (se referens med länk nedan) där forskarna konstaterade att vissa bladlöss lever i symbios med en bakterie som kan skydda mot parasitsteklar. Samtidigt kan steklarna avgöra vilka bladlöss som har bakterien och agera därefter. I korthet handlar det om att steklarna oftare placerar två eller fler ägg i en bakteriebärande bladlus. I samband med ägginjektionerna sprutar stekelhonan också in ämnen som gynnar utvecklingen av det egna ägget och motverkar lössens egna kemiska försvarsmekanismer. Med två eller fler deponerade ägg i kombination med dessa ämnen ökar chansen för en lyckad parasitering trots lusens bakterieförsvar.

Stekeln kan alltså avgöra huruvida bladlössen bär på bakterien eller inte. Enligt forskningsrapporten kan det bero på att bladlössens produktion av "varnings-feromoner" reduceras ifall de har bakterien och det kan stekelhonan märka. 

Undersökningen gäller inte den bladlus-art som finns på våra rosor och knappast heller samma stekel. Men med säkerhet pågår motsvarande typ av krigföring även där ute bland våra egna, alldeles "vanliga" småkryp.

När - och om - parasitlarven växer och till slut dödar bladlusen kommer den (bladlusen alltså) att bli lite "uppsvälld", brungul och skarp. Beroende på stekel-art förpuppar sig larven antingen inuti bladlus-skalet eller i en kokong under bladlusen. Om ingen fågel blandar sig i detta så ska jag väl åtminstone komma åt att fotografera bladlus-mumierna vad det lider.

Bladlusen höjer bakkroppen, gungar av och an och pressar ut en droppe sockerlösning. Stekelhonan undersöker lusen, letar efter en angreppspunkt och till slut sträcker hon fram bakkroppen och gör ett distinkt utfall. Det knycker till i bladlusen och ägget är injicerat.

Referenser:

Parasitic wasp responses to symbiont-based defence in aphids

Kerry M Oliver, Koji Noge, Emma M Huang, Jamie M Campos, Judith X Becerra, Martha S Hunter

BMC Biology 2012, 10:11

doi:10.1186/1741-7007-10-11

Published: 24 February 2012

Knappast en dans på rosor - men sådant är livet bland lössen

Upplever inte att sommaren hittills bjudit på några oerhörda mängder bladlöss men en av våra rosor har i alla fall ett årsskott som är belamrat av dessa små saftsugare.

Längst ut i spetsen på ett av rosens blad (samma som bladlusen ovan sitter på) finns detta lilla ägg (nedan).

Om jag inte misstar mig fullständigt är det ett ägg från en blomfluga - någon av de många sorter vars larver äter bladlöss. Blomflugorna väljer givetvis var de lägger sina ägg och detta ägg är så att säga mitt i smöret.

Men hallå! Här dyker en parasitstekel upp.

Många små parasitsteklar sticker in sina ägg i bladlöss och jag väntade mig att hon skulle välja ut en eller några lämpliga värdar för sina egna ägg.

Men hon hörde tydligen inte alls till den kategorin parasitsteklar. Nej, hon petade istället in sitt ägg i blomflugeägget.

Redigering: Stekeln hör till släktet Diplazon. Art låter jag vara osagt.

Redigering 2: Torde vara antingen D. scutatorius eller D. tetragonus utgående från färgsättningen. För artbestämning krävs bättre bildmaterial av specifika detaljer.

Blomfluglarven kommer att kläckas och den kommer alltså att ha en liten parasitstekel inom sig. Trots det torde nog blomfluglarven inledningsvis ändå leva, äta bladlöss och växa ganska normalt. Stekellarven äter först av värdlarvens mindre vitala delar. Så länge blomfluglarven är vid liv så producerar den ju också mat till parasiten men till sist är stekellarven ändå färdig att avsluta "samarbetet" och då är det också slutet för blomfluglarven. Har jag tur sker händelseförloppet på denna roskvist och det blir möjligt att följa med vad som sker.