Illustrationer i Finlands Natur 2025

För ett år sedan plitade jag ihop detta inlägg med illustrationer gjorda för artikelserien Artporträttet i tidskriften Finlands Natur under åren 2023 och 2024. Läge för det här årets motsvarighet nu då kanske?

Tokstrikt lateral eller dorsal vy utan bakgrund har varit mitt genomgående tema.

Först ut 2025 var padda, Bufo bufo. 

Läge att påminna om mystiskt svartögda paddhanar dokumenterade vid Storsand.

Därefter följde makaonfjäril, Papilio machaon.

Det blev det både larv och vuxen fjäril.

I höstnumret var det dags för nötkråka, Nucifraga caryocatactes. Valde den smalnäbbade underarten N. c. macrorhynchos som ju är den man ser här på utgångspunkten.

Slutligen, i nr. 4 för året, blev det småvessla, Mustela nivalis, i vinterdräkt.

Nu är det dock över för den här gången och hoppeligen hittar redaktionen någon ny illustratör som vill ta hand om uppdraget inför kommande år. Hur kul det än varit att göra dessa illustrationer så är jag i behov att prioritera andra projekt den närmaste tiden.

Sedan artikelserien inleddes har det blivit totalt 30 st porträtt för Finlands Natur och det känns som en fin och jämn siffra att avsluta på. 

Bådaviken. Viltkamerabilder i augusti

Har varit ett långt uppehåll vad inläggsmakandet beträffar. Men det oaktat lever bloggen. 

Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att spendera energi åt det här internetskrymslet den senaste månaden.

Ifall du som läser det här inte följt bloggen kan jag till kännedom nämna att jag under sommarhalvåret gjort inventering och kartering av åkergroda och fåglar i Bådaviken, Nykarleby. Många av inläggen gjorda sedan medlet av april är således biprodukter av inventeringsuppdraget.

Som en liten del av inventeringen hade jag också viltkamera i ett undangömt hörn av glosjön som bildar central del i Bådaviken. Kollar du inläggen publicerade i juni och juli hittar du en del bilder och snack utgående från sådant som viltkamerorna dokumenterat.

En av kamerorna lämnades kvar i augusti och en bit in i september. 20.8 hade den dock fyllt minneskortet och således inte tagit bilder därefter.

Min förhoppning var att rördrommarna skulle komma förbi med ungar i släptåg. Några sådana fanns tyvärr inte på bild och rent allmänt var det ganska magert vad djurmotiv beträffar.

Krickor (första bilden) verkade dock befinna sig rätt ofta framför kameran i augusti. Tidigare under sommaren dokumenterades de endast enstaka gånger.

Mårdhund hade tidigare inte fastnat på bild men 5.8 kom två stycken förbi. 

Tyvärr får man tillägga.

Att mårdhund finns i området är ingen överraskning. Deras spår ser man allt som oftast under vinterhalvåret och arten är ju vanlig mest överallt häromkring. 

Det är dock bekymmersamt att de rör sig inne i vassen och även på hyfsat djupt vatten. Såväl ägg som fågelungar är absolut i farozonen.

5.8 gjorde också bruna kärrhöken (honan) en kort visit framför kameran. Tyvärr delvis skymd av den uppväxande vassen. 

Gräsand har varit vanligaste motivet under merparten av viltkameronas aktiva tjänstgöringsperiod.

11.8 fladdrade denna suddiga klump upp i kamerans synfält. På basis av totalt två bilder kunde jag trots otydligheten dra slutsatsen att det är vattenrall. 

Vattenrall dokumenterades av en annan viltkamera på samma plats, men riktad åt ett annat håll, tidigare under sommaren.

Inventeringen och karteringen då?

Jo den blev klar med tillhörande rapport i september. Områden där åkergroda lekt under året är kartlagda och samma gäller var den ena och den andra fågelarten huserat och häckat. 

Bådaviken. Viltkamera 1 - 16.7. Del 1. Plötsligt händer det!

Ungefär 37 000 bilder. Det är vad Zeiss-kameran plåtat totalt under sina dygn i vassen. Den senaste laddningen, tagna mellan första och sextonde juli, var 21 380 bilder. Under samma period tog Spypoint-kameran 583 bilder. Dels kan det ha lite att göra med hur de är riktade eftersom vassen framför respektive kamera antagligen påverkar respektive sensor lite olika när vinden gör sitt och dels är Zeiss-kameran sannolikt känsligare rent allmänt. Båda är förresten inställda på högsta känslighet.

Varför förmedlade jag i slutet av det här inlägget. 

Egentligen borde jag byta deras positioner för att se om deras respektive riktning påverkar. De är alltså på samma stolpe men riktade åt lite olika håll. Skillnaden var väl typ 100° under den aktuella perioden och de lämnade ett obevakat fält mellan Zeiss-kamerans högra bildkant och Spypoint-kamerans vänstra.

Skilnaden i antal bilder kamerorna emellan till trots har Spypoint-kameran avgjort flest dokumentationer av djur. De rör sig helt enkelt oftare framför den kameran.

Gräsänderna har triggat absolut flest bilder... om man bortser från vass som rör sig i vinden förstås. 

Det är en gräsandshona med allt större ungar (ungar växer. Duh!) som rört sig i den här ytan. Jag tippar det är samma familj som i det ovan länkade inlägget.

Nästan 40°C säger kamerorna i några av bilderna. Rekordet jag noterat är 45°C. Men så varmt är det förstås inte i luften även om jag toksvettades när bildmaterialet samlades in. Temperaturgivaren reagerar rimligen på det uppvärmda kamerahuset.

Spypoint-kameran fångar älg. Det gjorde den redan från början och det var fullt väntat. Fram till vattenytan går nämligen en välanvänd älgstig genom vassen. 

Och så... plötsligt händer det.

Orsaken till att jag haft Zeiss-kameran inställd med hög känslighet heter vattenrall. Kameran är nämligen riktad så att den ser mot ett område från vilket vattenrall hörts vid upprepade tillfällen. Vattenrallen smyger omkring inne i vassen och vill verkligen inte göra mycket synligt väsen av sig.

Faktum är att jag inte ens vet om kameran reagerat på rallen eller om fågeln är ren och skär "bifångst" i den myckna mängden vind-utlöst bildmaterial.

För jo... visst är den där till vänster i bild precis där jag misstänkte att det skulle finnas chans att den dök upp. Genomgång av 37 000 bilder lönade sig. 

Gott folk, jag har bildbevis på vattenrall!

Champagnekorken och klackarna i taket.

Rördrommen dök också upp igen. Den - eller de - passerade kameran oftare innan häckningen tog vid. Det torde vara fler grodor i det här området än i närheten av deras boplats. Jag spekulerar dock angående den saken.

Här förväntade jag mig att se rördrommen också i bildmaterialet från Zeiss-kameran. Fågeln går väl ut ur bild till vänster och därmed in i den yta Zeiss-kameran har koll på. Men icke. Jag har 30 sekunder fördröjning på kamerorna innan de tar ny sensortriggad bildserie. På den stunden kan rördrommen ha svängt vänster och tagit sig ut ur bild till höger samt därmed gått "bakom" kamerorna. Men jag tror hen svängt höger och letat sig in i vassen precis i den blinda sektorn mellan kamerornas synfält. Eller så har Zeiss-kameran precis tagit en bildserie varpå rördrommen passerat inom de 30 sekunder som kameran varit inaktiv.

(Plats för konspirationsteori)

Det är visserligen fåglarnas varande jag är mest intresserad av. Men visst är det ändå kul när älg kliver in i bild!

Fortsättning följer.

Bådaviken. Viltkamera 23.5 - 5.6

22.5 monterade jag en till kamera på samma stolpe som den redan tidigare utplacerade kameran.

Den här kameran är riktad knappt 90° åt vänster jämfört med den andra och "ser" rakt in mot en tätare vassrugge ungefär 3 meter från kameran. I den här riktningen hörs vattenrall och positioneringen av kameran är nästan helt med tanke på den saken.

Första fångsten - förutom vajande vass - var denna sävsparv.

Gamla kameran registrerade en gräsandshona med ungar 24.5 och därefter skulle det bli en hel del bilder med samma motiv. Om det alltid är samma hona med sina ungar kan jag inte svara på. Antalet ungar varierar lite hit och dit men någon eller några ungar kan förstås vara utanför bild.

Knappt två timmar senare såg nya kameran också gräsandshona med ungar.

Sävsparvspar.

Mera gräsand.

Och ännu mera gräsand.

27.5 kl 09:21 visade sig Spypoint-kameran ha fyllt minneskortet och slutade således ta nya bilder. Det noterade jag först en vecka senare.

Av allehanda anledningar fixade jag först i går (1.7) igång kameran igen. Den förblev alltså overksam hela juni.

Zeiss-kameran skulle dock fortsätta dokumentera ytterligare ett antal dagar innan batterierna tappade orken.

Andra juni blev det åter napp på rördrom. Den hade inte passerat framför kamerorna på en halv månad.

Tredje juni dök en utter upp. Utter har jag sett i viken förr. Det var dock länge sedan. Förmodligen är de ändå med jämna mellanrumm inne i viken och kollar läget. Grodor står ju på menyn och den aktuella tiden är fågelungar troligen i utterns intresse.

Fjärde juni skymtades rördrommen igen. Jo den finns där.

Synd att den andra kameran inte råkade vara i bruk när den här bilden togs. Jag tror nämligen att det som orsakade dessa förhållandevis stora och märkvärdigt vilda svallvågor skedde inom dess synfält. 

Någon annan förklaring än ett lokalt sjöodjur eller måhända familj med badande sasquatch-ungar har jag inte.

Följande dag (efter svallvågsfotot) tog batterierna i Zeiss-kameran slut. Den kvällen tog jag hem kameran för att montera nya batterier och tanka bilderna ur kameran.

Spypoint-kameran sparar sina bilder på ett SD-kort. Zeiss-kameran (Secacam 3) lagrar bildmaterialet i ett internt minne och huvudpoängen är att man har Zeiss-appen på telefonen och/eller datorn varpå allt som kameran registrerat är åtkomligt den vägen - förutsatt att man vill betala förstås.

Det där betalandet för den tjänsten har jag hittills inte brytt mig om. Kameran har en usb-port och genom den har jag laddat ner bilderna på ett usb-minne. Den processen kan ta ganska lång tid och kräver hyfsat fräscha batterier. Så när det var dags att byta batterier en andra gång på kort tid tog jag helt sonika hem hela kameran för att bekvämare och säkrare ordna med både batterier och bildöverföring.

Den stora mängden bilder som tas pga. vassens rörelse i vinden nöter förstås på batterierna. Jag kunde ställa in mindre känslighet men misstänker att subtila rörelser av t.ex. vattenrall inne i vassen då också uteblir. Dessutom har jag ändå idéer för vad jag ska göra med allt bildmaterial och bortkastat är det inte.

Spypoint-kameran är riktigt batterieffektiv trots stor mängd bilder. Där är det lagringsstorleken som sätter gränser. 

När Zeiss-kameran nötte ut andra laddningen batterier på kort tid började jag misstänka att 4G-uppkopplingen tar sin andel energi. Eftersom jag för tillfället inte nyttjar den tjänsten stängde jag av den och får se huruvida det förbättrar batteriernas livslängd.

Ingen vattenrall på bild än.

Bådaviken. Viltkamera 2 - 19.5

Behold!

Rördrom!

Mina första bilder av denna oftast osynliga fågel.

Låg inläggsproduktion just nu. Arbetsuppdragen gör att jag främst sysslar med annat än bildgenomgångar, redigering och inläggsförfattande då jag befinner mig vid datorn - vilket jag gör i oerhört stor utsträckning.

Kort "semester" i utlandet blev det dessutom 12 - 16.6. Det kan man läsa om här.

Nu tillbaka till ämnet!

Första maj placerade jag ut en viltkamera i ett avskilt och undangömt hörn av vikens öppna vattenyta.

Innan dess hade jag förstås frågat om lov och fått OK av markägare och övriga som "rör och för" i Bådaviken.

Placeringen av kameran var precis i vasskanten på ett ställe där jag misstänkte att den eventuellt - med stor tur - skulle kunde tänkas snappa upp något man annars har svårt att få syn på. Rördrom och vattenrall var kanske främst i åtanke även om deras låtanden redan avslöjat dessa arters närvaro. Syftet med kameran var kanske inte heller att kunna kryssa fler arter, utan snarare få en liten inblick i vad som rör sig var. Detta dock synnerligen begränsat med tanke på kamerans lilla synfält över en minimal vattenavkrok inne i vassen.

Yttermera var det något av ett test för att se vad man kan få ut av en viltkamera i den här miljön samt för att se vilka inställningar som kunde tänkas vara lämpligast med tanke på den uppenbart giganorma mängden "tomma" bilder som riskerar uppstå så fort vassvipporna rör sig i vinden.

Rördrommen har inte tutat just där kameran står. Jag har pejlat tutandet till en plats ungefär 100 meter från kamerans position. Men på den platsen är det tätare mellan de häckande fåglarna och jag har inte varit intresserad av att störa dem genom att komma för nära. Bobygge och vissa fåglars häckning var ju redan på gång när jag placerade ut kameran. Att prassla högljutt omkring i vassen och slå ner en stolpe kändes föga lämpligt. Dessutom skulle jag vara tvungen att någorlunda upprepat gå till kameran för att tanka bilder och granska batterinivån.

Denna lilla vattenavkrok huserade inte särskilt många vattenfåglar. De var endast på tillfälligt besök under första halvan av maj månad. Krickor nyttjade platsen på natten (väldigt suddiga bilder som inte tagits med här) och på dagarna kom enstaka grågäss förbi. Grågås hade förresten bobal bakom en vassrugge ungefär 20 meter från kameran... dock inte i kamerans riktning.

Det skulle visa sig att placeringen var tursam när det handlar om rördrom. Det blev hyfsat många bilder där den vandrar förbi i båda riktningarna. Min misstanke är att kameran var belägen på dess vandringsväg mellan den förmodade boplatsen och området där den eventuellt jagar grodor. Jag spekulerar.

Andra småfåglar än sävsparv ses inte i bildmaterialet. 

I vassruggen rakt fram i kamerans synfält har jag vid ett par tillfällen noterat skäggmes (och även lyckats åstadkomma fotodokumentation) men för viltkameran är avståndet och skäggmesarnas storlek samt benägenhet att hålla sig lågt bland vassrören inte riktigt någon fruktsam kombination.

Älg och kanske något rådjur hade jag förväntat mig. Det går nämligen en väl upptrampad älgstig fram till vattenytan. Älgen ovan var den enda som fastnade på bild och eventuella andra besökare kanske inte gick fullt lika långt ut för att dricka och stannade således utanför bildsektorn.

En osäkerhet jag haft var om rördrommen var ensam eller om det handlar om ett par. Här kom kameran väl till pass för att råda bot på den osäkerheten.

Trana på tillfälligt besök.

17.5 kom denna grågås med ungar förbi.

Vikens sångsvanspar har sitt bo förhållandevis långt borta från kameran. Men det oaktat är toleransnivån mot gässen inte stor.

Mera sävsparv. De var ofta i närheten.

Vad svanen stressat upp sig över i dessa bilder förblir okänt.

Vattenrall har upprepat hörts ganska nära kameran. Det var också en av faktorerna som bidrog till val av plats. Men tyvärr har ingen vattenrall vandrat framför sensorn. Det är måhända för öppet för dem i den riktning kameran ser.

Sannolikt blir det ytterligare något inlägg med flera bilder från viltkamerans minneskort.