Bådaviken 11.4. Schizotus pectinicornis

Lördag och tid för ny exkursion till Bådaviken.

2025 var grodor och fåglar högsta prioritet så fort jag satte min fot på det där stället. I år står småkrypen åter i fokus. 

Men denna dag var jag inledningsvis ändå uppmärksam på huruvida grodorna inlett fortplantningen eftersom jag gärna vill få bild på lekande åkergrodor.

Exakt när isen gick inne i glosjön vet jag inte men det bör ha varit i slutet av mars vilket innebär att det skedde ca två veckor tidigare än i fjol vilket i sin tur var tidigt och med grodlek redan i mitten av april. Det normala är grodlek i månadsskiftet april-maj.

I dag hördes ändå inga grodor. Min hypotes är att den snöfattiga vintern med sin djupa tjäle efter kölden i januari och februari kanske gör att övervintringsplatserna fortfarande är rätt kalla eller till och med frusna.

Efter konstaterandet att inga grodor spelade koncentrerade jag mig på de ryggradslösa.

Första observationen var denna larv av Schizotus pectinicornis, en art i familjen kardinalbagar (Pyrochroidae). Larven befann sig i en av de döda björkarna som fälldes under en storm för ett antal år sedan. 

Jag har tidigare inte påträffat arten i Bådaviken men däremot hemma i trädgården. 

 

Trädgården 20.6. Schizotus pectinicornis

2017 fotograferade jag en larv av Schizotus pectinicornis i trädgården. Först nu, 6 år senare, råkade jag få syn på en vuxen bagge (i trädgården).

 

Kardinalbarn

Tyvärr har jag ingen bild på någon fullbildad Schizotus pectinicornis. Vid första anblicken kan en sådan förväxlas med Lilioceris lilii, så det gäller att vara en smula uppmärksam ifall man tänkt skydda sina Liliaceae med mordisk attityd i sinnet. Man bör ju inte ha ihjäl fel.

Här i Österbotten torde vi bara ha en art av kardinalbaggarna, men eftersom småkrypen generellt är stadda i "vandring" norrut är det alltid skäl att kolla lite extra. Djur med sydligare utbredning blir allt oftare påträffade norr om sina gamla utbredningsområden. Sedan kan man även tillägga att utbredningskartor för småkryp är något ungefärliga eftersom flera av dem kan existera oupptäckta av oss människor under lång tid. Men det gäller ändå sällan skalbaggar av det här formatet.

Att detta är Schizotus pectinicornis syns på de två taggarna i bakändan. Andra arter har lite annan utformning på dessa utväxter. Larven på bilden är ca 15 mm.

Den - och ett syskon(?) - påträffades 17.2 under barken på en gammal björkklabb som ligger ute på gården. Det är en okluven och ganska stor klabb. Jag brukar lämna en del dött trä här och var just för ändamålet att dylika djur ska hitta barnkammare till sina larver. Annars är det ju tämligen ont om lämpligt dött trävirke för den stora mängd organismer som för sin utveckling behöver olika former av träslag och grad av förmultning. Dessa småkryp är trots allt en väsentlig del av ekosystemet. Den ställvis stora "bortstädningen" av gammalt och dött i våra redan gravt fragmentiserade marker är ett bekymmersamt fenomen.