Trädgården 7.6. Flugbaggar

Flugbaggar (fam. Cantharidae) tog jag en hel del bilder av när jag inledde makrofotograferandet i fält för drygt elva år sedan. Orsaken var god tillgång på motiv, inte allt för små samt relativt orädda. 

Cantharis obscura (ovan) är en av standardskalbaggarna i trädgården under juni månad.

Cantharis livida ser jag lite mer sällan och det visade sig nu att jag inte verkar ha någon tidigare dokumentation av arten. Finns lite bristfälliga gamla bilder med misstänkt C. livida men bakersta benparet ser inte tillräckligt mörkt ut från yttre lårbenet och ut mot foten.

Cantharis nigricans är i alla fall härmed nytt bekräftat artkryss för trädgården. 

Trädgården 30.5. Cantharis quadripunctata

Gammal bekant på utgångspunkten.

Cantharis quadripunctata (fam. Cantharidae) är standardflugbagge I trädgården under försommaren.

 

Trädgården 28.4. Del 1 - Flugbaggelarv

Årets första trädgårdssafari var kort. Synnerligen kort.

Det handlade mest om att testa en reflektor för blixten i akt och mening att se hur ljusspridningen skulle se ut.

Rotade lite bland löv under en björk och där hittades denna flugbaggelarv. 

Art förblir osagt. Någon art i släktet Cantharis torde det dock vara. Mönstret identiskt med den första larven i det här inlägget från 2016. I trädgården är fem arter observerade.

Reflektortestet då?

Mja. Den uppklippta och utvikta Oatly Barista-kartongen med sin silvriga insida har potential. Men flugbaggelarven var inte det mest lämpliga motivet på grund av sin sammetsaktiga och matta yta vilken i sig tenderar jämna ut ljuskontrasterna. Jag behövde hitta ett blankt och därmed mer "krävande" kryp.

Jag borde förstås ha tagit foto av kameran och den vackra Oatly-kartongen trädd med gummiband över blixten. Dessa många "borden" man (läs jag) aldrig kommer att tänka på i förväg.

Flugbaggar

Förra inlägget handlade om småttingar som uppträder i stor mängd som som därmed blir en stor buffé.

Flugbaggar (fam. Cantharidae) skockades i hagtornsträdet. Cantharis obscura var den med marginal vanligaste. Det är rent allmänt en vanlig art i trädgården på försomrarna. Inte sällan där det den som verkar vara mest talrik av flugbaggarna i släktet Cantharis. Det varierar förstås från år till år.

Jag ansträngde mig inte tillräckligt för att få bilder av dem när de satt bland bladlopporna i hagtornsträdet. Hittade enbart sådana som satt på svårfotograferade ställen. Alltid något som skymde lite eller så satt de på ställen dit blixtljuset hade svårt att nå i tillräcklig omfattning. Dessutom kyller jag på att hagtornskvistarna och bladen var helt täckta av kletig sockersaft.

Därför fotograferade jag i stället de flugbaggar som satt på växtligheten under hagtornet.

Frågan man ställer sig är hur mycket de lockats av sötman och hur mycket de lockats av att de är rovdjur som äter småkryp. 

Förutom C. obscura har även C. quadripunctata varit vanlig i trädgården det här året. De verkade av någon anledning mindre dragna till bladlopporna än vad C. obscura var.

Bådaviken 20.6. Del 13 - Rhagonycha testacea

Här och var på alstammarna kunde man notera flugbaggen (fam. Cantharidae) Rhagonycha testacea. 

Jämfört med de flugbaggar i släktet Cantharis som ofta dyker upp i trädgården är det här en ganska liten art på ca 5-6 mm.

 

Försommar är flugbaggesommar

Cantharis obscura är en av flera arter flugbaggar (fam. Cantharidae) som är vanliga på försommaren. Hör alltid till att ta någon enstaka bild av dessa när de råkar befinna sig framför ögonen. 

C. obscura har jag förresten inte fotograferat på flera år.

I trädgården efter minneskortfiasko på sandstrand

Lördagen 3.4 drog jag ut på årets och vårens första allvarliga småkrypssök. Färden gick till en sandstrand några mil bort. Kände att jag ville ha en miljö där jag kunde tänkas hitta kryp jag normalt inte möter. Väl framme började jag rota i förna av al- och björklöv blandat med växtmaterial som havet spolat upp bland träden.

Ganska omedelbart hittade jag ett gäng röda kvalster som såg synnerligen intressanta ut. Jag lirkade ett av dem till lämplig plats, sparkade igång kamerautrustningen och började ta bilder... trodde jag en liten stund. Ganska snabbt noterade jag att kameran klagade på att den inte hade något minneskort. Det var förstås hemma i datorn.

Jag stod kvar på knäna vid förnahögen och stirrade tomt framför mig ett par minuter. Därefter gick jag sakta till bilen och körde hem. Hade ingen som helst lust att gå runt i området längre.

Dessutom har jag en idé om att vara restriktiv med bilkörande (CO2-utsläpp) för dylika ändamål. Just den biten kändes extra svår med tanke på det poänglösa körandet.

Väl hemma igen petade jag in minneskortet i kameran och gjorde en halvapatisk runda i trädgården. Särskilt inspirerat blev det aldrig och resultatet därefter.

En larv av någon flugbagge (fam. Canthardae). Köldhärdiga rovdjur som kan vara aktiva även om det är hyfsat kallt. 

En kortvinge vid namn Deliphrum tectum skakades fram ur samma lövansamling som flugbaggelarven. Det märks att tankarna inte var koncentrerade på själva fotograferandet.

Rejält skräpig blev den... och vete katten om inte en del av skräpet är plastfibrer?

Sista krypet, innan jag i min besvikelse över minneskortsglömskan, gav upp och gjorde något annat var denna ormhalsslända. Jag har inte satt mig särskilt mycket in i exakt vilka detaljer man bör se på för att artbestämma dessa larver, men jag får ett intryck av att det torde kunna vara Xanthostigma xanthostigma. Det är också den jag tidigare sett som vuxen i trädgården.

 

Cantharis quadripunctata

Flugbggen Cantharis quadripunctata klänger omkring på en maskros

Dokumenterad i trädgården 7.6.

Pollenpudrad flugbagge

Trots deras rikliga förekomst är det hela två år sedan någon av flugbaggarna i släktet Cantharis fått vara med på dessa internet-sidor. Här är en art som är ny för bloggen och då ska den givetvis ha sin plats. 

Det är en smula knepigt att se, men inre halvan av låren (femur) är röda och det indikerar att det handlar om arten Cantharis rustica.

Som synes har den gottat sig ordentligt. Gottandet har sannolikt skett i en maskros. I övrigt är dessa skalbaggar rovdjur.

"Jag skulle bara ta en"

Att "bara gå ut och ta en", kan i vissa fall resultera i rent kvistiga belägenheter. Innan man vet ordet av har man vaknat upp i en helt oredig röra och man har inte den blekaste vad som hänt.

Nej det här var inte Malte som gick från före till efter i samband med senaste helg.

Det är förstås två olika individer av flugbaggen Malthodes marginatus. Den andra uppvisar samma tillstånd som en jag fotograferade förra sommaren. Är den här arten lite extra benägen att råka ut för vad de nu än råkat ut för eller har jag bara råkat stöta på de stackare som drabbats. Det ser ju ut som om själva "kläckningen" ur puppan gått fel på ett eller annat sätt. Måste ju vara resterna av puppa-skalet som sitter fast i vänstra täckvingen och runt ena antennen - kanske även runt den andra.

Besvärande vingoreda

Ibland går det fel. Den här lilla flugbaggen av arten Malthodes marginatus hade vingbekymmer. Det såg allt annat än lyckat ut medan den vandrade omkring bland bladen i undervegetationen. 

Här finns ett tidigare inlägg om och med samma art. Där ser man "hur den borde se ut"

Älvbrantsromantik

Bloggen börjar få en samling flugbaggar och här kompletteras kollektionen med ytterligare en art.

På starrvipporna nere vi älvkanten i centrum av Nykarleby ägnade sig dessa två Cantharis figurata åt att föröka sig.

Senhöstsmörkersmåkryp 4

När ficklampan...

... nä nu ska jag rätta mig själv. Använder inte alls en ficklampa. Har bara skrivit så för enkelhetens skull. 

Jag använder mig egentligen av en cykellampa som fästs på en sk. "Magic arm" på kameran. Det betyder att lampan lyser framför objektivet och följaktligen på motivet. Sådant underlättar fotograferandet i mörkret. Det ljus lampan producerar överträffas dock av blixten när själva bilden ska tas.

Så jag börjar om...

När den på kameran monterade lampan lyste upp dessa tjusiga korvar blev jag glad. Hade inga bilder på dem tidigare. Den större larven (två första bilderna) var väl kring 15 mm lång. Den kröp på kanten av en upphöjd odlingsbädd.

Larver brukar vara lite halvknepiga att bestämma. Litteraturen (inkl. nätet) tenderar ju att koncentrera sig på fullbildade insekter. 

Det första blir ju att bestämma vilken ordning den observerade larven tillhör. Här på land har vi ju kanske främst tvåvingar, skalbaggar, fjärilar, steklar och vissa nätvingar att välja bland. De här larverna visar tydliga skalbagge-egenskaper. Huvudets utformning och de tre tydliga benparen är t.ex. goda ledtrådar i detta fall. Huvudet med sina stora käkar visar att det är en rovlevande larv. De första alternativen som spontant ploppar fram i skallen är jordlöparna, kortvingar och flugbaggar. Larvens storlek passar in på arter ur alla familjerna - även om vi har väldigt få kortvingar som blir så stora. Men jordlöparna och kortvingarna går bort med tanke på den plöfsiga och lite håriga kroppen. Därmed kvarstår flugbaggarna och visst är det flugbaggelarver. Däremot vågar jag inte gissa på art. Vi har tre-fyra stora Cantharis-arter som vanligtvis frekventerar närområdet och gissningsvis är det någon av dessa. En annan orsak till lite glädje när man hittar dessa, är förstås deras rovlystnad som ju gagnar alla tänkbara trädgårdsodlingar.

Kort efter upptäckten av Cantharis-larverna noterade jag en liten grupp små versioner av samma modell. Dessa 5-7 mm små larver satt på en björkstam. Av små flugbaggar har jag hittat Malthodes marginatus och Rhagonycha nigriventris, men jag har ännu inte hittat något som nödvändigtvis binder larven till någondera släkte eller art. Vad man då borde göra är förstås att samla in dem, föda upp dem och se vad de blir till. Men det har jag inte påbörjat.

Flugbaggelarver kallas även snömask. De kan nämligen i bland påträffas just på snö när temperaturen tillåter. Med andra ord sällar sig dessa till den grupp av köldtåliga kryp som kom att bli i fokus under de inlägg som går under den krångliga rubriken senhöstsmörkersmåkryp. 

Malthodes marginatus

Mera flugbagge (familjen Cantharidae) till bloggen. 

Malthodes marginatus är en ca 5-6 mm liten bagge i nämnda familj. Typiskt för släktet Malthodes är att täckvingarna är korta och således inte sträcker sig hela vägen över flygvingarna och bakkroppen. Flera Malthodes-arter (men inte alla) har en gul fläck i änden av respektive täckvinge. I likhet med andra flugbaggar är också Malthodes vekt kitiniserade - dvs. täckvingarna är ganska mjuka.

Gammal fråga löst

Förra sommaren var det invasion av dessa flugbaggar. Det tycks fortsätta i år och de är med marginal de vanligaste flugbaggarna häromkring just nu. Fram tills helt nyligen hade jag inte lyckats pricka in arten. Med hjälp från kunnigt folk på en skalbagge-sida ringades Cantharis quadripunctata in. Den fanns även på listan över tänkbara kandidater i ett tidigare skede, men då hade jag bara råkat se versioner med svart fläck på halsskölden och trodde att arten "ska ha" en sådan. Det verkar dock vara vanligt (vanligare?) att halsskölden är helröd.

En liten flugbagge

Flugbaggar är vanligtvis talrika den här tiden på sommaren. I de flesta fallen är det de stora Cantharis-arterna man påträffar, men de små representanterna för familjens andra släkten är också i farten. De syns av förekommen anledning inte lika lätt.

Det finns två arter som passar in med den här baggen - Rhagonycha nigriventris och R. limbata. De svenska och finska artportalerna tar inte alls upp R. limbata medan sökningar på R. nigriventris också ger vissa träffar med R. limbata (Tyskland & England) - ungefär som om det skulle vara fråga om samma bagge. Hur som helst... 

Arten är 5-6 mm lång och likt andra flugbaggar lever de av rov. Inte sällan syns de på tistlar, korgblommiga och flockblommiga växter. Där har de både tillgång till nektar och byten på samma gång.

Från "gårdssafari" 21.6.

Porträtt av en okänd

Här är en av "våra" flugbaggar (Cantharidae) som jag inte riktigt kan artbestämma. Det är dessutom den vanligaste flugbaggen i vår trädgård den här försommaren.

Här är mer av samma sort och här är några andra som visade sig i stora mängder sommaren 2012.

Edit: Antagligen Cantharis quadripunctata.

Flugbaggereproduktion

Sedan tidigare finns två inlägg om flugbaggar i den här bloggen. Här och här.

Precis som brukligt syns de just nu lite här och var ute i grönskan. Dessa två ser till att vi även ska få syn på arten nästa år.

Arten ja? Jag har hittills gått bet på den saken. Upplever att de inte prickar riktigt rätt på någon av de Cantharis-arter vi har här. Det är liksom en mix av några olika. Den mestadels röda ovansidan av bakkroppen, de ljusa täckvingarna, helröd halssköld och mörka ben tyder t.ex. på C. livida men den arten har oftast bara en liten mörk prick på bakhuvudet. Dessa är mörka överallt bakom ögonen.

Men på ett eller annat sätt har de säkert sin egen arttillhörighet under kontroll. Jag antar ju nämligen att de sökt sig till en partner tillhörande samma art.

Så vill jag passa på att repetera uppmaningen om att låta dessa skalbaggar få härja fritt bland era trädgårdväxter. Flugbaggarna hjälper till genom att de är rovdjur som lever på flera av de insekter man skulle kunna kalla skadedjur - ifall man har sådana benämningar på småkryp som äter växter.

Edit: Antagligen Cantharis quadripunctata.

Ett av trädgårdens många rovdjur

Cantharis pellucida är tillsammans med några andra flugbaggearter vanliga under försommaren. Låt dem gärna husera bland blommorna. De är hjälpsamma rovdjur.

Ur arkivet 5 - Flugbaggar

Jag nämnde att skinnbaggarna Liocoris tripustulatus var talrika förra sommaren. Flugbaggar är inte heller ovanliga men på försommaren 2012 uppträdde flera arter i riktigt stora mängder - åtminstone i vår trädgård. Man ser dem ofta på nektar och pollenjakt precis som denna Cantharis obscura i maskrosen på bilden nedan.

En annan vanlig flugbaggeart är Cantharis pellucida. Den på nedanstående två bilder var inte ute efter blommornas sötsaker utan något helt annat.

Hittar du flugbaggar i din rabatt ska du absolut låta dem vara. Både de vuxna flugbaggarna och deras larver är nämligen glupska rovdjur som bland annat har smak för bladlöss och andra små presumtiva växtmarodörer. Här nedan har en Cantharis livida(?) satt käkarna i lunchen för dagen. 

Alla bider tagna med Canon EOS 60D, Canon FD Auto Bellows och El-Nikkor 105 mm.