onsdag 30 september 2020

Taggplattfoting

Taggplattfoting - Polydesmus denticulatus - är hittills den enda arten bland plattdubbelfotingarna (fam. Polydesmidae) jag hittat. Det är också den art som har det nodligaste utbredningsområdet i Finland - åtminstone enligt observationer. 

Med lite tur kunde man kanske även hitta skogsplattfoting (P. complanatus) och med enorm tur möjligen smalplattfoting (P. inconstans) här i Österbotten. Skogsplattfoting är rapporterad upp till Tammerfors-trakten och smalplattfoting är enbart funnen i landets sydligaste delar. Men utbredningskartorna för dessa är förmodligen påverkade av underrapportering.

Samma gäller rimligen den vita dvärgplattfotingen (Brachydesmus superus) som inte är rapporterad på laji.fi, men som är känd från fynd längst i söder (i Finland).

På tal om att rapportera fynd. Taggplattfoting är på laji.fi inte heller så flitigt rapporterad. Nordligaste rapporteringen är från Jyväskylä. Det kunde jag ändra på genom att rapportera mina observationer. Min tumme tenderar dock fastna någonstans när det handlar om just rapportering.

Den här taggplattfotingen dök upp medan jag höststädade lite i trädgården. Brukar oftast vara då jag hittar dem.

Här är ett tidigare inlägg med en taggplattfoting fyndad i april 2018



tisdag 29 september 2020

Kleidocerys resedae

Bilden visar fyra millimeter skinnbaggenymf.
Torde vara en högst ordinär Kleidocerys resedaeHär är ett gammalt inlägg med en vuxen individ.


lördag 26 september 2020

Mörkribbad fransvingeslända


19.9 var jag ute på en extremt kort trädgårdssafari. Egentligen var det väl ingen riktig safari heller. Jag skulle bara plocka lite i trädgården och kunde förstås inte göra det utan att kolla om det fanns några småkryp bland det jag skulle plocka.

Här ovan är ett kryp som ramlade ur en gren som stormen Aila rev ner ur vår gårdsek. Det är en mörkribbad fransvingeslända - Valenzuela flavidus.
Kännetecken är vingribbornas mörka kanter samt det mörka partiet längs framvingens bakkant vid basen (bildar mörkt fält längs "ovansidan" av vingen när den är i viloläge).

Arten är vanlig i hela Norden och hittas främst på björk, vide och asp. Det här är ändå första gången jag dokumenterat och artbestämt mörkribbad fransvingeslända. Man får ständigt konstatera att världen är full av triviala kryp man (jag) aldrig tidigare noterat. Bland stövsländorna (Psocoptera) finns många sådana exempel.

Likt ett antal andra arter bland stövsländorna är enbart honor observerade i Norden och de förökar sig således partenogenetiskt (lägger ägg som inte är befruktade av hanar).

Någon särskilt lyckad bild åstadkom jag inte av denna lilla varelse. Hon rörde på sig onödigt raskt och jag kände mig ringrostig med kameraarbetet.


Referens:

Svensson, B. W. & Hall, K. 2010.
Nationalnyckeln till Sveriges flora  och fauna. Stövsländor. Psocoptera
Artdatabanken, SLU, Uppsala.


torsdag 10 september 2020

Sciaphilus asperatus

Den här viveln lurade mig. Jag råkade få ögonen på den medan jag fotograferade korsspindlar efter mörkrets inbrott för ett antal dagar sedan.

Viveln i fråga - alltså Sciaphilus asperatus - har jag observerat i trädgården tidigare. Men jag gick helt bet på den nu när bakkroppen inte uppvisade några fjäll vilket annars ger den ett mer uniformt utseende.

Därför lades den upp på en fb-grupp där jag omedelbart fick svar. Uppenbarligen är det också så att fjällen ser ut att saknas pga. att skalbaggen är våt. Måhända någon optisk effekt som gör så att färgreflektionerna från fjällen bryts. Men det är bara spekulationer från min sida.



söndag 6 september 2020

Korsspindelsäsong. Dokumentation 13.8-4.9

Nu är det dags att zooma in på trädgårdens korsspindlar. Jag har inte inventerat antalet i den bemärkelsen att jag letat och räknat intensivt. Men någonstans kring 20 spindlar har jag i alla fall noterat bara genom att snabbt göra en runda i trädgården efter mörkrets inbrott med ficklampan i högsta hugg. 

Ungefär hälften av dem är små och ska övervintra till nästa säsong. Jag har inte fotograferat alla jag hittat. En del av de små har jag inte bemödat mig att dokumentera och så är det några som sitter illa till för kameran. Men här kommer i alla fall ett gäng bilder på lite olika individer. Jag brukar ha för vana att dokumentera dem för att få bild på variationen i färg.

Inzoomning ja... bilden ovan är bara en hårdare beskärning av första bilden. Det är en liten individ i ett litet nät på vårt garage.

Spindel nr 2 (ovan) sitter också på garageväggen. Även den är en liten spindel som har ett år kvar.

Spindel nr 3 (ovan och de två följande bilderna) sitter inne i en gammal konservburk som är en del av ett "vindspel". Nätet har den vävt mellan burken, några växter på marken och en havtornsbuske en bit bort. Den här honan vaknar generellt ganska sent på kvällarna för att väva om sitt nät och ofta sitter hon fortfarande en bit in i konservburken när jag kommer på besök. Första bilden tagen 13.8.



16.8 (ovan) var hon dock ute och paketerade ett byte - eller så var det ett redan paketerat byte som skulle ätas. Hon har på tre dagar fått en aningen större rondör.

4.9 (ovan) har hon fått en betydligt större bakkropp. Medan jag var ute satt hon hela tiden inne i sin konservburk.

Två meter från konservburkshonan sitter den här honan (ovan) på sydsidan av ett växthus. bilden är tagen 13.8. Då satt hon under takkanten och tryckte.

4.9 (ovan och nedan) hade även hon växt till sig. Hon är något större än sin granne.

Hon vägrade vända ryggen mot mig, men en slags porträttbild fick jag i alla fall. Hon jobbade simultant med att väva nytt fångstnät och äta av en fluga.

13.8 fotograferades den här honan (ovan). Hon var storleksmässigt som föregående och hade sitt nät i en pergola några meter bort från de föregående. 4.9 kunde jag inte upptäcka henne. Hon har en äggsäck i ett rabarberblad som nätets ena ramtråd är fäst vid. Nätet är oreparerat och eventuellt har hon redan strukit med.

På sydsidan av uthuset finns/fanns denna hona (ovan). Hon har som synes ett mer grafiskt mönster med större inslag av mörkbruna toner. Bilden togs 13.8 och jag letade inte efter henne 4.9.

Inne i trädgårdens andra växthus har en av korsspindlarna (ovan) uppehållit sig hela andra halvan av sommaren. Hon är inte särdeles stor och ska antagligen övervintra. fotografiet taget 13.8.

Spindel nr 8 (ovan) i det här inlägget är en medelstor hona i brokigare kontraster. Hon torde dock vara i ärd med att lägga ägg ännu i höst om hon bara träffat någon friare. Bilden fotograferad 4.9.

4.9 fotograferade jag den här honan (ovan) som placerat sig mellan spindeln i konservburken och grannen två meter bort på växthusväggen. Just där var det då alltså ganska trångt mellan de stora honorna. Som synes är hon ganska jämnt tecknad.

19.8 dokumenterade jag dessa två. Jag har inte sett till honan efter det och jag råkade stöta till trådarna i dokumentationsögonblicket så de blev en smula blyga och drog sig tillbaka. fotograferandet inbegrep nämligen manövrer på och med en stege.

Hanen var innan dess förstås i full färd med att vifta och knycka i nätet på ett alldeles övertydligt sätt för att skicka signaler om att han är en superb partner. Korsspindelhanar tycks ha en chans på kanske 40-50% att klara sig helskinnade vid dylika tillfällen.

Måhända kommer det fler och uppföljande inlägg med korsspindlar ännu den här hösten. Vi får se hur mina fortsatta korsspindelmöten ser ut och om det uppstår något som är värt att nämna. 


fredag 4 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 6 - Alticka

Efter bekräftelse i en svampgrupp kan jag förmedla att alticka - Mensularia radiata - finns ute vid Bådaviken.

Nej, det är inte ett spännande och exceptionellt fynd. Det är enbart ett konstaterande att denna vanliga svamp finns på ett ställe där man förväntar sig att den ska finnas. Härmed är detta faktum utbasunerat på internätet och du som har läst inlägget är en insikt rikare.

När jag gick i lågstadiet - kanske årskurs tre eller fyra - hade vi svampkunskapstävling. Hela lilla gymnastik-/slöjdsalen i skolan var fylld av allehanda svampar som alla elever beordrats plocka till evenemanget. Jag fick medalj för att jag kunde artbestämma i stort sett alla svamparna. Jag var faktiskt en hejare på svamp när jag var liten. Men i något skede har den kunskapen blivit riktigt svajig och numera är jag galet osäker när det kommer till artbestämning av dessa fascinerande organismer. 

Alticka hade jag kanske inte fixat på den tiden. Det handlade mest om de där "klassiska" marklevande svamparna som man antingen äter eller inte äter. Men numera försöker jag sakteliga ta mig fram bland svamparna och lära mig dem på nytt. Den här gången handlar det inte om matsvampar, utan om att bara artbestämma vartefter jag möter olika former av dem - precis som med insekter och andra kreatur. 

När jag ånyo gör några inlägg om böcker ska jag ta upp en samling svampböcker som adderats till bokhyllan.

I övrigt är jag väldigt glad över att vi i lågstadiet hade lärare som månade om alla elevers praktiska kunskap i sådant som hittas och ses i naturen. Rektorn var fågelkunnig också och allt dylikt ingick i den allmänbildning som skedde vid sidan av skolböckerna och läxorna.



Bådaviken 18.8. Del 5 - Muuuuu

Bådaviken brukar under andra halvan av sommaren och en bit in på hösten vara hemvist för ett gäng Highlandkor. De har inte varit där vid mina tidigare besök den här sommaren, men jag kunde notera att elektriciteten och alla grindarna var fixade när jag kom ner till viken. Jag kunde också höra (men inte se) kossorna en bit bort. De höll sig då i den yttre ändan av viken och inte på den plats jag ville undersöka.

När jag återvände till cykeln som var placerad vid fågeltornet stod jag plötsligt öga mot öga med sällskapets tjur. Bakom honom stod korna och kalvarna. De verkade förbryllade och en aning skeptiska. Efter en stunds tävlan i grenen stirra tyckte korna att det vore bäst att dra, så de dundrade iväg varpå tjuren gjorde dem sällskap.

Korna är en bidragande faktor för att hålla vassen stången i viken. Dessutom är de även till nytta för biodiversiteten i strandskogen eftersom de orsakar viss död bland alarna genom att skada barken då de skrapar sig mot stammarna. Spillningen lockar också insekter som annars inte skulle finnas på platsen.

Någon större lust att kolla hur vänliga dessa normalt vänliga kor är har jag hur som helst inte. Jag brukar hålla mig på avstånd. Trevliga är de i alla fall.



onsdag 2 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 4 - Ephialtes sp. (tror jag)

Besöken vid Bådaviken har den här sommaren resulterat i en del parasitoida steklar i färd med att söka värd för sina larver.

Det torde vara en stekel i släktet Ephialtes. Osäkerhet råder dock.
Krypets kroppslängd är ca 15 mm och på det tillkommer en rejält tilltagen ovipositor. 

Jag får återkomma om bekräftelse eller avfärdande av bestämningen (släktet) dyker upp.





tisdag 1 september 2020

Bådaviken 18.8. Del 3 - Barkmattvävarhane

Barkmattvävarhane - Drapetisca socialis - med vackert rödtonad bakkropp.
Här finns bilder av honor på en död tall.