Parasteatoda simulans

Det primära målet, som nämndes i ett tidigare inlägg gällande Bådavikenbesöket 15.8, var att hitta exemplar av den art i släktet Parasteatoda som hittas här och var i strandskogen.

Vill man ha någon form av kronologisk upptakt kring detta minst sagt spännande och märkligt utdragna frågetecken kan man med fördel ta del av följande inlägg:

- Bådaviken 5.8.2023. Första observationerna.

- Bådaviken 2.9.2023. Ny koll på spindlarna.

- Bådaviken 3.7.2024. Tio honor och två hanar.

- 2025 sysslade jag med så mycket annat att dessa spindlar aldrig blev dokumenterade.

- Bådaviken 13.6.2026. I år då?

Och nu tillbaka till 15.8.2026.

Det tog inte alls länge innan jag fick korn på den första honan. Lyckades rätt problemlöst krångla in den i "araknoskopet" som för dagen bestod av mjuk skumplastbit och ett UV-filter för kameraobjektiv. Utrymmet mellan skumplasten och filterglaset var rätt bra för en spindel av den här storleken och jag tänkte att UV-filtret skulle vara bättre att fotografera genom än den optiskt tvivelaktiga plastfolie som används i mitt normala araknoskop.

En fördel med plastfolien är att den ger efter och att spindlarna därmed löper mindre risk att skadas.

När spindeln skulle förpassas tillbaka till sitt nät schabblade jag en smula och hon försvann ner på marken.

Men jag hade de epigynbilder jag var ute efter. Då slog det mig att jag sannolikt glömt ställa om bländartalet från allt för liten öppning och att fotografierna troligen led av svår diffraktionsoskärpa.

En snabb granskning med uppförstoring visade att skärpan i och för sig var på rätt ställe men att de var besvärande diffraktions-suddiga när man förstorade. Djup suck och ny sökning efter ytterligare en hona.

Tog inte länge den här gången heller. Men den nya honan trilskades kopiöst innan jag till slut hade henne på plats i araknoskopet. Grejen med att använda ett UV-filter och en platt skumplastbit är att man måste få spindeln att stå på filterglaset och sedan raskt, men försiktigt lägga skumplastbiten ovanpå. Därefter kan man svänga på alltsammans så att UV-filtret vilar ovanpå skumplastbiten. Spindeln ska då ha undersidan svagt pressad mot filterglaset och vara färdig för epigynfotografering. En spindel som rör på sig, ja rent av springer, är snabbt utanför filterkanten innan man har skumplastbiten där den ska vara. I det där plastmuggsaraknoskopet elimineras det problemet. Borde försöka hitta en optiskt lämplig plastfilm eller hitta ett rör på vilket kamerafiltret kan monteras.

Till slut var hon på plats och fältfotograferandet av epigynet kunde genomföras.

Riktigt nöjd med resultatet är jag inte. Skärpan sitter lite fel och det verkar som om jag har någon obegriplig rörelseoskärpa på alla bilderna jag tog.

Det mesta tyder ju, och har gjort så rätt länge nu, på att det faktiskt är P. simulans, husklotspindel.

Färgsättning, bakkroppens mönster och form, spindlarnas storlek samt nu de något suddiga fältbilderna på epigynet. De båda andra arterna bör alltså gå att avfärda på basis av dessa karaktärer.

För ett så pass anmärkningsvärt fynd som P. simulans känns det ändå relevant med att faktiskt göra en insamling för att utradera alla tänkbara kvardröjande frågetecken. Minsta lilla tvivel behövde helt enkelt elimineras enligt gängse principer.

27.9 drog jag således åter iväg till Bådaviken. Den här gången försedd med sprit och insamlingsrör. Honorna var vid den tiden färdiga med sin äggläggning och om några alls fanns kvar vid liv skulle de inom kort slänga veven. Inför insamlandet var jag i kontakt med Niclas Fritzén för att säkerställa ett antal relevanta detaljer och även kolla om han var tillgänglig för preparation och närmare koll på epigynen.

Snabbt hittades flertalet honor sittandes intill sina äggsäckar. Några få, bland annat en med mörkare teckning, samlades in. Kort därefter bar det av till Niclas för granskning.

Och visst! Preparerat epigyn visar med all önskvärd tydlighet att det handlar om P. simulans.

Foto: © Niclas Fritzén

Då kommer man till frågan vad dessa spindlar gör i Bådaviken. 

Jo, visserligen ägnar de sig åt att leva, äta och föröka sig där. Men jag tänker på hur det kommer sig att de finns just på denna plats. Geografiskt är de nämligen rätt långt från alla andra kända och verifierbara fynd.

Här ovan är kartan i Finlands spindelatlas. Visserligen inte uppdaterad på drygt tio år men en sådan uppdatering ändrar inte särskilt mycket.

För om man...

... går till laji.fi och kikar på den kartan ser den ut som ovan. Fyndet i Raumo är inte kvalitetssäkrat men jag har sett bild på spindeln och personen som rapporterade spindeln har god koll på spindlar. Det är sannolikt P. simulans. Rapporteringen norr om Åbo är inte heller kvalitetssäkrad och några bilder tycks inte finnas.

För den som undrar finns "mina" exemplar ungefär mittemellan Vasa och Karleby (Kokkola på kartan) uppe till vänster på kartan.

Hur ser det ut i Sverige då?

Nästan alla rapporter i Sverige klänger kring kusterna längst i syd. Ett rapportering som sticker ut är i Dalarna nordost om Mora (Furudal/Näset). Den rapporten åtföljs inte av bilder och verkar inte vara validerad. 

Att hitta enstaka exemplar av ovanliga spindelarter behöver inte vara så konstigt. Spindlar är ju suveräna på att sprida sig och kan i samband med sk. ballooning landa lite här som där långt borta från sina utbredningsområden. Utan artfränder och kanske i ett klimat eller en miljö spindeln inte är anpassad för blir det inte heller någon långlivad fortsättning i ett sådant fall. Visserligen ska man ha tur om man hittar de enskilda exemplaren men ändå.

Det anmärkningsvärda är alltså att arten i det här fallet helt klart lever, frodas och förökar sig i rätt stor mängd ute i Bådaviken långt borta från alla andra kända och validerade fyndlokaler. 

Är "kolonin" i Bådaviken en märkvärdig tillfällighet och ett undantag? Eller förekommer husklotspindel på flera andra lokaler i regionen? Spindlarna är inte särskilt svåra att hitta eftersom deras nät är lätta att upptäcka. Av den anledningen borde de rimligen ha noterats i samband med inventeringar eller av allmänhet med någorlunda spindelkännedom.

Hur som helst har jag fått ett nytt "något jag borde göra" inför kommande sommarhalvår. Jag får helt enkelt ta mig till andra lokaler med ungefär samma typ av habitat för att leta arten även på annat håll.

Bådaviken 13.6. Parasteatoda sp.

Tillbaka i de senaste årens stora frågetecken. 

Den här sommaren måste jag verkligen försöka få till ordentliga epigynbilder för att utradera all osäkerhet och få klarhet i vilken Parasteatoda som huserar i Bådaviken.

Flera exemplar sågs 13.6 men jag hade möjlighet att ta vettiga fotografier endast av denna. Hon var inte vuxen än och epigynkontroll kommer att ske senare i sommar.

Jag har bilder av sådana som ser ut att vara P. simulans, husklotspindel, och som fått bättre lämpade experter än jag att bestämt hävda P. simulans. Jag har också några bilder av mörkare och mer kontrastrika exemplar som ser mycket mera ut som typisk P. lunata, fröspindel.

Finns i så fall båda arterna i området? Eller är det en art som spelar mig ett spratt?

P. lunata skulle vara kul och P. simulans närmast otroligt.

Bådaviken 11.4. Theridion varians

Tre stycken brynklotspindlar, Theridion varians, blev enda klotspindlarna (Theridiidae) i "paraplyet" denna dag.

Två honor och en hane. Ingen av dem vuxen än.

Trädgården 15.7. Äggspindel

Äggspindel Enoplognatha ovata verkar ha sin nuvarande nordgräns ungefär här i mina trakter.

Observationsrapporterna på laji.fi och de lite äldre markerade fynden i Finlands spindelatlas visar att arten har sydlig utbredning i landet.

Längs västkusten här i Österbotten är äggspindel ställvis ändå vanlig och i trädgården hittas den nästan överallt i undervegetationen. Individer med röd teckning på bakkroppen hittar jag sällan och den här honan är den rödaste hittills. 

Bådaviken 3.7. Del 21 - Parasteatoda sp.

Nu blir det Parasteatoda-fest som slutar aningen avslaget och utan fyrverkerier.

Ganska omgående efter cykeln blivit parkerad i Bådavikenoch spaningen efter småkryp påbörjades fastnade denna Parasteatoda-hona på näthinnorna.

Dessa spindlar upptäckte jag förra sommaren och även om en del experter, på basis av bildmaterialet, var säkra på att det rör sig om husklotspindel P. simulans hyste jag ändå ett litet tvivel med tanke på artens ovanlighet i landet och med tanke på att dylikt blekt färgade fröspindlar P. lunata trots allt konstaterats existera. 

Således ville jag erhålla säkerhet genom fynd och epigynkontroll nästkommande säsong - alltså den nu gångna sommaren.

3.7 hade jag inte med mig rätt utrustning för sådan kontroll. Jag hade inte riktigt förväntat mig hitta vuxna honor då än. Ingen insamling eftersom jag inte har tillstånd för det i naturskyddsområdet.

Hona nummer 2 (ovan).

Hona nr. 3 (ovan).

Hona nr. 4 (ovan).

Hona nr. 5 (ovan).

Hona nr. 6 (ovan).

Hona nr. 7 (ovan och två bilder nedan).

Den här honan ville jag låna ur nätet en smula. Hon har mer mättat röda toner och påminner således aningen mera om fröspindel som dock vanligen har mer svart på bakkroppen. 

Betyder det att det handlar om ljusa och bleka fröspindlar eller förekommer båda arterna i Bådaviken? Eller kan husklotspindel se ut så här?

Hona nr. 8 (ovan).

Hona nr. 9 (ovan).

Hane nr. 1 (ovan och nedan).

Hona nr. 10 (ovan).

Hon, hona nr. 10, hade en larv och en hane (således hane nr. 2) i sitt nät.

Att jag skulle återvända till Bådaviken ganska omgående med anpassad epigynkollarutrustning var självklar. Vem vill inte ha säkerställd artbestämning?

Blev det gjort?

Nej!

Jag plitar ihop det här inlägget hela två och en halv månad efter det aktuella Bådavikenbesöket. Den här sommaren har helt enkelt inte riktigt blivit som tänkt... eller så som jag kanske trodde... om jag nu egentligen alls trodde något om hur den skulle gestalta sig.

Illustrationsuppdrag och konstprojekt började uppta ganska stor del av tiden och dessutom bidde det tillökning på hundfronten. Helt plötsligt hade veckorna passerat utan ny vistelse i Bådaviken. Sommarens resterande småkrypsexpeditioner skedde i trädgården och de var korta. 

Tredje gången gillt nästa sommar?... angående epigynkontroll alltså.

 

Frill 14.4. Del 7 - Pilklotspindel (med litet frågetecken)

Ung klotspindel i släktet Theridion. Bildmaterialet blev inte det bästa ur artbestämningssynvinkel. Det torde dock röra sig om pilklotspindel T. pictum men jag är aningen osäker på om man verkligen vågar utesluta brynklotspindel T. varians ur ekvationen.

Bådaviken 2.9. Del 10 - Pilklotspindel

Första pilklotspindeln Theridion pictum jag har bekräftad observation på i Bådaviken. Det handlar inte om att arten är ovanlig i området, utan snarare om att jag senaste sommar börjat lista observationer även av vanliga arter i Bådaviken. Tidigare har jag mest koncentrerat mig på de arter man vanligen inte hittar på annat håll, men nu har Bådaviken en egen krysslista/kolumn i min registrering av arter jag påträffar.

Bådaviken 2.9. Del 6 - Äggsäckar och ungar

Som jag skrev i föregående inlägg hittades även en del gamla näthärvor med "bon" utan kvarlevande vuxen hona.

Ungarna, en millimeter stora, höll sig ännu kvar i närheten av äggsäckarna. 

Hela upplägget, alltså konstruktion och utseende på arrangemang och äggsäckar, ser ut att stämma för Parasteatoda men artbestämning uteblir eftersom jag inte har koll på om det finns förväxlingsrisker. Ungarna drar man inga slutsatser av.

Bådaviken 2.9. Del 5 - Parasteatoda sp.

Hittade det jag letade!

Det jag letade? Läs här och/eller här.

En ännu levande vuxen spindel i släktet Parasteatoda. 

Den här honan sjunger på sista versen. Bakkroppen är tom och äggsäckarna fulla. 

Eller nja. I några av säckarna har kläckningen redan inletts eller t.o.m. avslutats. En unge skymtas oskarp i nedre högra hörnet (bilden ovan).

Bakgrunden till min jakt efter denna spindel finns alltså i första länken ovan.

I det inlägget fanns att läsa hur min hjärna blockerade den synnerligen sällan rapporterade art som detta troligen är, alltså husklotspindel Parasteatoda simulans.

Den här gången skulle jag inte ta en otillräcklig bild. Egentligen borde en spindel samlas in och placeras under mikroskop för mer kassaskåpssäker artbestämning. Men området är skyddat och jag har inte insamlingstillstånd. Dessutom har jag inte heller tillgång till rätt sprit.

Men jag brukar lyckas få någorlunda tillräckligt hyfsat bildmaterial av epigynet även på levande spindlar i fält.

Om jag bara har rätt utrustning med mig. 

Det hade jag. Nästan.

Visade sig att jag hade glömt en banal men ack så viktig mojäng vilket gjorde att jag inte fick blixtljuset riktat på rätt sätt. Kunde inte montera blixtdiffusorn på MPE65-objektivet. Försökte arbeta mig förbi bekymret men utan resultat.

Sedan ska det tilläggas att stickmyggsmolnet och de nu tillkomna hjortflugorna som ständigt krockade i pannan och letade sig in under glasögonen verkligen inte hjälpte upp situationen. Fem händer hade varit bra. En för arkanoskopet, en för den nu icke monterbara lösa blixtdiffusorn, en för kameran och två för hjortflugorna.

Spindeln flyttades till min vita "fotostudioask" för en del habitusfotografier men det var knappt så att jag fick skarpa bilder ens då trots för ändamålet problemfri utrustning.

Efter några bilder ur olika vinklar återbördades honan till sina äggsäckar.

Bildmaterialet stöder hur som helst bedömningen att det faktiskt rör sig om P. simulans. Bland expertisen med mera Parasteatoda-erfarenheter än jag hörs både säkerhet och en viss osäkerhet över att det är P. simulans snarare än en mer ovanligt färgad P. lunata (fröspindel).

Övervikt på säkerheten.

Personligen hyser jag således en gnutta villrådighet men får upprepa det jag skrev i inlägget om det första fyndet. "Jag vet vad jag gör i Bådaviken nästa sommar".

Med tanke på att jag nu har två fynd får man ju utgå från att arten har en population i Bådaviken. Jag hittade dessutom flera gamla nät med äggsäckar men inga vuxna individer. Någon säkerhet gällande huruvida dessa tillhörde den aktuella arten vågar jag iofs inte ha. Men oddsen är goda. Således torde det vara möjligt att hitta spindlarna nästa år samt möjligen, på sätt eller annat, tysta det sista lilla tvivlet över att det faktiskt är husklotspindel P. simulans.

Trädgården 26.8. Äggspindel

När jag nu börjar knacka med fingrarna på tangentbordet för att knåpa ihop det här inlägget är det första november och snöyran regerar utomhus. Det känns som en hel evighet sedan jag i slutet av augusti tog dessa två bilder.

Med andra ord är bloggrapporteringen över gjorda observationer och dokumentationer rejält på efterkälken. Men det gör kanske ingenting? Bara jag hinner gå igenom sommarens material innan det åter blir "fältsäsong" är allt lugnt.

Äggspindel Enoplognatha ovata är, vid sidan av fettspindel och möjligen barkklotspindel, kanske en av de vanligaste klotspindlarna (fam. Theridiidae) i trädgården. Men rent allmänt glesnar den nationella populationen här norrut och observationerna norr om Österbotten är riktigt sparsamma. 

Äggsäcken fanns vävd under bladet av en Yucca som stod utomhus över sommaren. Som synes var ungarna kläckta och honan hade sannolikt inte långt kvar innan hon satte upp skylten.

Frill 6.8. Del 31 - Phylloneta sp.

I boet hos en hona av någondera art i släktet Phylloneta, dvs. antingen tältklotspindel, P. sisyphia, eller strutklotspindel, P. impressa, hade äggen kläckts. Det är genitaliegranskning som krävs för artbestämning av nämnda arter.

Honan ännu vid liv även om det rimligen var på sluttampen. Boet anlagt på typiskt sätt i växtlighet ute på en av Frills ängar.

Bådaviken 5.8. Del 8 - Parasteatoda sp.

5.8 var jag primärt på spaning efter krabbspindlar och skulle samtidigt se om en ny generation lavsnabblöpare kunde tänkas vara synliga. Ögonen hölls även öppna för hjulspindelnät med tanke på utökandet av bildarkivet på marmorspindlar.

Mellan två alar stående intill varandra fanns ett nättrassel spänt på ungefär en halv meters höjd. Jag fick spontant för mig att ta en bild av den i nätet upphängda lockespindeln och skymtade då en spindelhona med sin äggsäck under ett tak av ihopdraget björklöv. Tog ett par bilder med spindeln synlig också. 

Konstaterade att det eventuellt verkade vara en fröspindel så vitt jag kunde se med mina ögon genom ett par numera otillräckliga glasögon. Tänkte inte så mycket mer på det annat än att det eventuellt skulle betyda ett nytt inhemskt artkryss samt obefintliga problem med att få arten bekräftad senare med bilderna på stor skärm hemma vid datorn.

Och visst var det en fröspindel - om än en blek sådan! 

Vad jag tidigare inte hade riktig koll på var dess utbredning i Finland.

Här i landet finns tre arter i släktet Parasteatoda (fam. Theridiidae, klotspindlar).

Vanligast är nämnda P. lunata, fröspindel. Den visade sig vara rapporterad endast sydost om en linje mellan Åbo, Tammerfors, Jyväskylä och Kuopio.

Det betyder att mitt fröspindelfynd är 200 km från det närmaste (Jyväskylä) av de övriga observationerna i landet. Hela västra Finland norr om Åbo har alltså hittills varit total fröspindel-öken. Riktigt kul med andra ord!

Nästflest observationsrapporter gäller P. tepidariorum, växthusspindel. Det svenska namnet förmedlar var den vanligen är fyndad här uppe i de nordiska länderna. De relativt få observationerna (18 st på laji.fi) i Finland torde också vara knutna till just växthus.

Mest sällan rapporterad är P. simulans, husklotspindel. På laji.fi är fyra fynd rapporterade och ett av dem är inte kvalitetssäkrat, men troligen ändå korrekt artbestämt. Jag känner till ytterligare ett fynd på samma plats i Tvärminne där Pontus Palmgren gjorde Finlands första observationer av arten 1961. Totalt rör det sig om fem fynd på tre orter.

Postade fyndet i en svensk spindelgrupp på Facebook. Då hävdades det i kommentarsfältet att jag hittat P. simulans. 

"Nej, det måste väl ändå vara en blek P. lunata. P. simulans finns liksom knappt på kartan i Finland!" - tänkte och skrev jag.

Men nej. Klotspindelexpertisen såg inget annat än P. simulans framför sig. 

Vidare diskussion med expertis utesluter inte P. lunata eftersom det finns bleka sådana, men de synliga karaktärerna pekar i det här fallet ändå mot P. simulans.

Tyvärr är bildmaterialet aningen för för magert för definitiv bekräftelse och "överbevisning". 

När jag postade bilderna hade det gått en månad sedan de fotograferades och jag misstänkte att det skulle bli ruggigt svårt att återfinna honan (eller ytterligare en individ) samt att hon sannolikt redan var död efter äggläggningen. 

Här sitter jag således med en sannolik, men obekräftad, Parasteatoda simulans. 

Redan en fröspindel skulle föranleda firande med glass. 

Husklotspindel är uppe på champagne-nivå. 

Jag vet vad jag gör i Bådaviken nästa sommar.

Bådaviken 6.6. Del 4 - Diverse spindlar

Riktigt liten unge av någon Trochosa-art. Vet inte hur de olika arterna ser ut som småttingar och om hjärtfläckens ljushet fungerar som artbestämningskaraktär, men T. terricola känns rimlig med tanke på att jag i området hittat individer möjliga att knyta till den arten. Det finns dock ingen större idé med att klämma in denna under ett artnamn.

Täckvävarspindel (Linyphiidae). Någon artbestämningssträvan har jag inte känt. Jag är för närvarande inne i en lång inspirationstorka bär det handlar om att att artbestämma dessa på basis av dylika fotografier.

Prickvargspindel, Pardosa amentata. Vanligaste - eller i alla fall mest synliga - vargspindeln i Bådavikens strandskog.

Pärlsträckspindel, Tetragnatha obtusa. Nätet spänt mellan ett högt vass-strå och en al.

Mörk individ av barkklotspindel, Theridion mystaceum. 

När jag nyss kollade laji.fi visar det sig att den fortfarande inte är rapporterad norr om Nykarleby. Eftersom Bådaviken ligger norr om min trädgård, där jag tidigare hittat arten vid upprepade tillfällen (utan att rapportera), är det här fyndet således numera landets nordligaste fynd. Det kan förstås finnas andra slöfockar som hittat arten men som inte heller rapporterat den på laji.fi.