torsdag 31 oktober 2019

Borstticka

Tickorna tickar in på bloggen. På tur står Trametes hirsuta - borstticka - vilken är ytterligare en art som syns här och var på murknande döda grenar och grövre kvistar i trädgårdens undervegetation. 

Dessa fruktkroppar sitter fast på en grov ekgren och den dokumenterade är ungefär 7 cm bred.
Den vita filten på ovansidan i kombination med gula (ibland lite grönaktigta eller bruna) toner invid basen och relativt platt form ska knappast leda till förväxling med andra tickor - åtminsonte inte i den här delen av jordklotet. Äldre exemplar har på samma ekgren fått en del algpåväxt (?) och blivit mustigt gröna på ovansidan. Borde förstås ha fotograferat några av dem också.

Borsttickan är en vitrötesvamp.



onsdag 30 oktober 2019

Rökticka

Den senaste tidens svampinlägg har kretsat en hel del kring tickor - dvs. de svampar vi känner som vedlevande men som egentlligen inte behöver vara överdrivet nära besläktade. 

Bilderna i det här inlägget visar en svamp som växer i en kvarstående och relativt hög (ca 1,5 m) stubbe av ett gammalt äppelträd som tyvärr bröts sönder förra hösten. Skörden var stor och tyngde grenarna samtidigt som marken var så torr att rötterna släppte på sina ställen varpå träden började luta och en del av dem bröts sönder.

En delorsak til att de rämnade handlar också om att de redan tidigare varit angripna av olika svampar som t.ex. denna Bjerkandera fumosa - rökticka.

Stubben står som sagt kvar och något liv är det i den. I somras har den nämligen skjutit ett antal vattenskott. 

Jag fick hjälp med artbestämningen i en svampgrupp. För precis som jag skrev i föregående inlägg ät mina svampkunskaper bara i barnskorna.

Rökticka är parasit på flera olika lövträd och sägs föredra relativt fuktig miljö. Klustren av fruktkroppar i bilderna ovan är kring 20 cm breda. Fruktkropparna i bilden nedan är enbart småttingar på några centimeter.

Rökticka är en vitrötesvamp.



Purpurskinn (upp och ner)

Senaste vår tog jag hand om lämningarna av en björk som blåste av i någon höststorm förra året. En del av stammen är uppsågad i meterlånga bitar i vilka vi borrade hål och slog in "mycel-besmittade" träpluggar. Stam-bitarna ska med andra ord tjäna som substrat för en svampodling.

Svamparna som hoppeligen ska ge fruktkroppar om ett eller två år är Lentinula edodes (shiitake / ekmussling) och Pleurotus eryngii (kungsmussling). Detta förutsatt att allt fungerat och fungerar enligt plan med pluggarna, vaxningen av pluggändarna samt skötseln av björk-klabbarna. Den skötseln innebär att se till så att de inte torkar ut. Mycket svårare än så ska det inte vara.

Det finns dock andra svampar som levererar fruktkroppar mer omedelbart. Chondrostereum purpureum - purpurskinn - är en som omedelbart fått fotfäste i klabbarna och som nu pryder några av sågytorna samt ett par ställen med småskador i barken.

Bilderna visar svamparna upp och ner. Ovansidan är den "håriga" - dvs. den med filt. Klabbarna flyttades en smula i samband med lite höstplock i trädgården och för att fotografera dem rätt väg borde jag antingen ha svängt klabben eller vinklat ljussättningen annorlunda och sedan svängt bilden. Jag försökte svänga bilderna men det ser knasigt ut med skuggor på ovansidan. Så de fick vara som de är. Man kunde förstås göra ta nya bilder med bättre ljusriktning men det har jag inte kommit mig för att ordna.

Purpurskinn är typisk för sågytor eller barkskador på diverse lövträd.

En gång i tiden fick jag någon slags medalj i svampkännedom. Min gamla rektor i lågstadiet var svampnörd och varje höst skulle alla elever plocka allehanda svampar som vi sedan spred ut i gymnastiksalen. Sedan hade vi lektioner kring vilka svampar det rörde sig om. Ett år hade vi tävling i vem som kunde namnge (artbestämma) svamparna och jag tror jag fick en andra- eller tredje-plats (måste söka fram den där medaljen). Mina kunskaper har dock fallit alldeles galet i glömska och jag har i stort sett fått börja från början.

Purpurskinn och andra vedlevande svampar hade vi inte med i lågstadielektionerna. Så den här svampen är kollad genom expertis i en svampgrupp - trots att jag har en gruvligt bra svampbok där den ingår. Nu vet jag att den knappast kan förväxlas med någon annan art och att jag lär känna igen den nästa gång jag observerar den. 

Det finns mycket roligt här i världen. En sådan sak är att få dra igång ett nytt (eller nygammalt?) kunskapsområde och få nya fräscha insikter kring det vi har runtom oss.



måndag 28 oktober 2019

Eldticka (förmodad)

Jag hade helt fel i förra inlägget. Jag skrev "Inte säkert att det blir särskilt många fler svampinlägg den här säsongen...".

Det blir det! 
Senaste helg gick jag nämligen ut och dokumenterade en del svampar som fanns/finns i trädgården. Det blev ett försvarligt antal och de ska förstås få dyka upp här på bloggen under de kommande dagarna och veckorna.

Börjar med den här som varit permanent i några år redan. Denna vackert jämna eldticka (släktet Phellinus) har sin fruktkropp på undersidan av en gammal grov gren i ett av trädgårdens äppelträd.

I Finland är 22 arter rapporterade. En del grävande i litteraturen och på laji.fi tyder tillsammans med utseendet på att det rör sig om Phellinus ignarius - dvs. eldticka och därmed den art som gett det svenska namnet till hela släktet. Det här exemplaret är ca nio centimeter i diameter och håller en anmärkningsvärt jämn och fin form.

Visserligen vågar jag i nuläget inte riktigt spika arten och skriver således hellre ett avvaktande Phellinus cf. ignarius.



lördag 26 oktober 2019

Mycenoid

Någon följare kanske noterade det här inlägget?
Här kommer följande svamp från trädgården denna höst. Inte säkert att det blir särskilt många fler svampinlägg den här säsongen eftersom jag inte dokumenterat fler och de flesta fruktkroppar av trädgårdens olika arter börjar vara borta nu. Jag har inte riktigt fotograferat svampar ute på de platser jag rört mig heller. Måhända mer kring detta nästa säsong.

Svamp kommer jag säkerligen att orda om lite senare hur som helst. Har nämligen införskaffat några böcker som ska få komma in på bloggen så småningom.

Dessa nyanskaffade böcker innebär förresten att jag sannolikt också letar mig tillbaka till tidigare inlägg med svampar och editerar information - alltså namnger en del av tidigare art-frågetecken.

Svampen är sannolikt någon art i det relativt stora och lite krångliga släktet Mycena (hättor) - eller möjligen något närbesläktat i familjen Mycenaceae. Jag har lagt upp bilderna i en svampgrupp utan resultat. Troligen behöver man kika på detaljer - bl.a. sporer - i mikroskop för att komma någon vart. 

Hättorna - eller i alla fall en hel del av arterna - verkar enligt litteraturen också fortfarande inte vara helt undersökta i minsta detalj. Arterna kan vara variabla och det tycks råda osäkerhet kring hur de är besläktade med varandra och en del av dem ingår i svårbedömda artkomplex.

78 arter är listade på Laji.fi. Jag har inte hittat artspecifika egenskaper som skulle ge mig riktigt bra ledtrådar med den här. Den känns helt enkelt lite för anonym. Sådant brukar i och för sig handla om ren vana - eller alltså ovana i mitt fall.
Formen på skivorna närmast foten (sista bilden) kan eventuellt vara till viss hjälp.

Det finns några arter som jag i egenskap av lekman kunde luta lite försiktigt mot rent utseendemässigt. M. filopes och M. metata är två sådana. Men de känns inte klockrena heller. Båda tycks dock vara hyfsat vanliga i landet men det betyder i och för sig inte mycket.

Svamparna växer i gammal murknande "kvisthack" innehållande mestadels rester från lövträd. Det gör att man antagligen kan avfärda M. metata som sägs främst gilla viss barrträdsmaterial och viss surhet.



fredag 25 oktober 2019

Venedigresa. Del 5 - Flygplan

För två år sedan bestämde jag att jag hade flugit för sista gången. Då, liksom i stort sett alla andra gånger jag flugit i vuxen ålder, handlade det om arbetsresa. Redan innan resan för två år sedan hade jag börjat undvika att resa med flyg även om jag då ännu inte hade gjort något "officiellt uttalande" om att sluta. Det gjorde jag alltså efteråt men nu föll jag trots allt än en gång till föga för detta transportsätt.

I samband med den här resan blev det nämligen oerhört svårt att välja andra alternativ p.g.a. tidsschema och budget.

Måste jag åka?
Nej!
Det var givetvis ingen obligatorisk resa. Hur många obligatoriska och helt nödvändiga resor finns det egentligen - om man bortser från människor på flykt från svåra umbäranden och död?

Hur är det med argumentet att flyget ändå skulle ha lyft även om jag inte åkt med? Jo visst! I det här fallet skulle det (eller de - för det var två flyg per väg - totalt fyra) högst säkert ha kört helt enligt tidtabell. Men om tillräckligt många enskilda passagerare väljer andra alternativ så kommer flygplanen inte att lyfta. Bolagen kör med pressade priser och ekonomi som inte lämnar mycket vinstmarginal. När beläggningen blir för dålig är det mindre dyrt för bolagen att ställa in turer och istället ersätta de kvarvarande passagerarnas hotell och/eller alternativa resor till destinationerna.

Flygandet väntas fortsätta öka globalt. En del argumenterar för att flygresandet måste få fortsätta för att bolagen och tekniken ska få ekonomiska resurser att utveckla mer miljövänliga flygplan och drivmedel. Jag kan nästan förstå argumentet till en viss del, men så som den atmosfäriska CO2-situationen ser ut i dag borde vi egentligen raskt strypa utsläppen för att verkligen göra någon skillnad. Ökat flygande kommer enbart att också öka flygets utsläpp eftersom teknikutvecklingen inte på långa vägar klarar av att utvecklas i nödvändig takt. 

Argumentet känns också ungefär som om man skulle se till att medvetet leva ohälsosamt bara för att gynna den medicinska forskningen.
Eller att köra lite snabbare så att man kommer fram innan bensinen tar slut - typ (eller nah.. dassig analogi. Men den får stå kvar).

Men flygandet står ju för en procentuellt liten del av alla CO2-utsläpp! ...kanske någon säger.
Inte heller det är ett hållbart argument i en värld där vi måste vända på varje liten sten i jakten på att krympa utsläppen. Dessutom är ju flygplanen väldigt bra på att sprida sin koldioxid precis exakt där den fungerar bäst som effektiv växthusgas och utan att snabbt absorberas av växtlighet. Flygplanens utsläpp är alltså på "rätt ställe" för att bli så fel som det kan bli.

För närvarande fortsätter andelen atmosfäriskt CO2 att accelerera.

Bilden ovan visar Keeling-kurvan vilken alltså är diagrammet baserat på resultaten av den atmosfäriska CO2-mätningen på Mauna Loa, Hawaii.

Det ska ske en hel del åtgärder innan vi ens bromsar den accelererande ökningen (allt brantare kurva uppåt). Skulle vi i dag helt upphöra släppa ut CO2 skulle kurvan stiga ytterligare en kort tid för att därefter plana ut och stabilisera sig på en viss nivå. Även om det sker kommer även globala medeltemperaturen att fortsätta höjas en del pga. tröghet i systemen. 

Så även om vi faktiskt skulle stoppa alla utsläpp i dag och därmed få atmosfäriska CO2 andelen stabil på låt säga ca 415-425 ppm lär den globala medeltemperaturen ändå lätt vara på väg mot två grader varmare än under förindustriell tid. 

I det scenariot lär en stor del av världens korallrev försvinna och med dem livsviktiga yngelkammare för enorma marina ekosystem. Med döda korallrev försvinner stora naturliga vågbrytare från vidsträckta kustområden varpå erosionen ökar och förvärrar problematiken i samband med havsnivåstigningen. Många miljoner människor tvingas på flykt när deras odlingsmarker förstörs av saltvatteninträngning. Samma gäller deras sötvattenreservoarer.

Vid två graders temperaturökning uppstår omfattande bekymmer med torka som givetvis ställer till det både med odling och dricksvatten. Samtidigt sker [geografiska] omfördelningar av vädersystem vilket kan leda till stora nederbördsmängder på ställen där sådant varit mera sällsynt. Det innebär omställning för människor och svåra ekologiska förhållanden för alla organismer vars anpassning inte längre är i samklang med den omdanade miljön. 

Stormsystemen bär med sig större mängder vatten och rör sig långsammare. Det innebär värre och mera långvariga skyfall vilket har förödande effekter på många olika sätt. Oftast är det själva skyfallen som är den största enskilda farliga komponenten i tropiska stormar.

Sannolikheten för extrema värmeböljor som är direkt livsfarliga för både människor och djur ökar på många ställen över jordklotet.

I klimatförändringen finns ytterst få positiva effekter bland alla de negativa. Exempelvis ökad växtlighet tack vare mer CO2 är en klen tröst när växterna i flera regioner kommer att möta så pass svåra och snabba omställningar att de inte kan tillgodogöra sig koldioxiden.

Inte ens i det generellt trygga Finland (eller Norden) kommer vi att sitta trygga och oberörda. Själva temperaturen kanske inte ändrar i så stor utsträckning. Vi får antagligen längre perioder av värme och kyla om vartannat eftersom jetströmmen inte längre klarar av att hålla sig rak och nykter. Mycket av vår klimatframtid är beroende av Golfströmmens framtid.

Man får misstänka att matpriser stiger vartefter produktionen av råvaror (odlingar) slås ut. I början är det bara enstaka år men vartefter temperaturökningen fortskrider ökar sannolikheten för fler säsonger av missväxt. Visst... det går alltid att flytta odlingar till ställen där klimatet är mera lämpligt i enlighet med förändringstakten. Men de totala ytorna av odlingsbar mark riskerar minska vartefter det blir för varmt runt ekvatorn. Dessutom är odlingssäsonger svåra att förutse så länge förändringarna sker.

Sedan bör man komma ihåg att Keeling-kurvan inte är likadan (eller samma) som kurvan över globala utsläpp. Skulle ökningen av CO2-utsläppen avstanna vid de ca 35 miljarder ton det just nu rör sig om årligen, så skulle det bara innebära att Keeling-kurvan inte längre pekar allt brantare uppåt och i stället har en mer linjär ökning. Fortfarande alltså en ökning.
För att få Keeling-kurvan att helt plana ut på jämn nivå krävs alltså ett totalt stopp av nettoutsläpp. Dvs. utsläpp och kolbindning ska jämna ut varandra så att vi inte tillför mer i atmosfären än vad som kan tas upp av naturen eller på konstgjord väg. Ska vi få Keeling-kurvan att börja vända försiktigt neråt måste kolbindningen vara större än utsläppen.

Jag vet ju att mänskligheten helt omedelbart inte kan stänga av alla värmekraftverk, alla elektricitetsproducerande kraftverk, alla fabriker, transportsektorn eller någon annan aktivitet som är en nödvändig del av vår överlevnad. Vi sitter onekligen intrasslade i en synnerligen svårlöst härva.

Så visst är det lätt att drabbas av klimatångest. Vi ska inte drabbas av klimatångest. Inte ens en av de största svenska "alarmisterna" Rockström tycker att vi ska ha ångest. Ångest hjälper oss inte. Men vi måste givetvis agera med kraft och utgående från stundens allvar. Det är inte omöjligt. I stort sett hela USA:s civila industri omvandlades till militärindustri på nio månader under andra världskriget. Med tillräckliga piskor och morötter måste det vara möjligt att omvandla dagens industri på kort tid också.

Alternativet till ångest är i alla fall inte att stoppa huvudet i sanden och/eller att desperat förneka vetenskapliga faktum med huvudlösa försök att lura sig själv genom upprepade stolliga faktoid-utsagor. 

Det är ju trots allt så barnsligt enkelt att verkligen kolla fakta. Men för en del personer är det inte alls relevant i förhållande till den egna agendan baserad på ett hopkok av konspirationskryddade ingredienser utdelade av oljemarinerade nättroll.

Nästa gång det blir arbetsresa måste jag på allvar försöka se över vilka möjligheter jag har att ta tåget. Med god planering ska ett par extra resdagar gå att få in på schemat. Jag vet att min andel är mikroskopiskt liten och att jag därför inte åstadkommer mycket genom att upphöra med flygandet. Världen är ändå summan av alla enskilda individers agerande tillsammans.

Nedan finns några referenser angående det där med 1,5 eller 2°C upvärmning. Jag är lat den här gången och har inte hänvisat specifika uttalanden till specifika källor bland referenserna. Så se dem snarare som lästips utifall du är intresserad av detta ämne. En del av dem är [tyvärr] bakom betalvägg.



Referenser:

Warren, R. et al. (2018) 
The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5C rather than 2C

Jahn, A. (2018)
Reduced probability of ice-free summers for 1.5C compared to 2C warming 

Burke, E. J. et al. (2018)
CO2 loss by permafrost thawing implies additional emissions reductions to limit warming to 1.5 or 2C

Pretis, F. et al. (2018)
Uncertain Impacts on Economic Growth When Stabilizing Global Temperatures at 1.5C or 2C Warming

Saeed, F. et al. (2018)
Robust changes in tropical rainy season length at 1.5C and 2C

Tebaldi, C. & Lobell, D. (2018)
Differences, or lack thereof, in wheat and maize yields under three low-warming scenarios

Colón-González, F. J. et al. (2018)
Limiting global-mean temperature increase to 1.5–2C could reduce the incidence and spatial spread of dengue fever in Latin America

Jevrejeva, S. et al. (2018)
Flood damage costs under the sea level rise with warming of 1.5C and 2C

King, A. D. & Karoly, D. J. (2017)
Climate extremes in Europe at 1.5 and 2 degrees of global warming

Thober, S. et al. (2018)
Multi-model ensemble projections of European river floods and high flows at 1.5, 2, and 3 degrees global warming

Wang, A. et al. (2018)
Assessments of the Northern Hemisphere snow cover response to 1.5 and 2.0C warming

Mishra, V. et al. (2017)
Heat wave exposure in India in current, 1.5C, and 2.0C worlds

Döll, P. et al. (2018)
Risks for the global freshwater system at 1.5C and 2C global warming

Liu, W. et al. (2018)
Global drought and severe drought-Affected populations in 1.5 and 2C warmer worlds

Rasmussen, D. J. et al. (2018)
Extreme sea level implications of 1.5C, 2.0C, and 2.5C temperature stabilization targets in the 21st and 22nd centuries

Palter, J. B. et al. (2018)
Climate, ocean circulation, and sea level changes under stabilization and overshoot pathways to 1.5 K warming

Brown, S. et al. (2018)
What are the implications of sea-level rise for a 1.5, 2 and 3C rise in global mean temperatures in the Ganges-Brahmaputra-Meghna and other vulnerable deltas?

King, A. D. et al. (2017)
Australian climate extremes at 1.5C and 2C of global warming

Park, C. et al. (2018)
Avoided economic impacts of energy demand changes by 1.5 and 2c climate stabilization

Teichmann, C, et al. (2018)
Avoiding extremes: Benefits of staying below +1.5C compared to +2.0C and +3.0C global warming

Betts, R. A. et al. (2018)
Changes in climate extremes, fresh water availability and vulnerability to food insecurity projected at 1.5C and 2C global warming with a higher-resolution global climate model

Werner, M. F. et al. (2018)
Changes in tropical cyclones under stabilized 1.5 and 2.0C global warming scenarios as simulated by the Community Atmospheric Model under the HAPPI protocols

Aerenson, T. et al. (2018)
Changes in a suite of indicators of extreme temperature and precipitation under 1.5 and 2 degrees warming

Huang, J. et al. (2017)
Drylands face potential threat under 2C global warming target

Dosio, A. et al. (2018)
Extreme heat waves under 1.5C and 2C global warming

Karnauskas, K. B. et al. (2018)
Freshwater stress on small island developing states: population projections and aridity changes at 1.5 and 2C

Taylor, M. A. & Clarke, L. A. (2018)
Future Caribbean climates in a world of rising temperatures: The 1.5 vs 2.0 Dilemma

Naumann, G. et al. (2018)
Global Changes in Drought Conditions Under Different Levels of Warming

Paltan, H. et al. (2018)
Global implications of 1.5C and 2C warmer worlds on extreme river flows

Mohammed, K. et al. (2018)
Future Floods in Bangladesh under 1.5C, 2C, and 4C Global Warming Scenarios

Dosio, A. & Fischer, E. M. (2017)
Will Half a Degree Make a Difference? Robust Projections of Indices of Mean and Extreme Climate in Europe Under 1.5C, 2C, and 3C Global Warming

Weber, T. et al. (2018)
Analyzing Regional Climate Change in Africa in a 1.5, 2, and 3C Global Warming World


måndag 21 oktober 2019

Venedigresa. Del 4 - Murödla

På samma ställen som jag hittade och dokumenterade bredsektorspindlar fanns också en hel del murödlor - Podarcis muralis. Jag har fotograferat dem vid ett par tillfällen tidigare - här i Venedig 2013 och här i norra Lazio 2015.

Flera exemplar solbadade på det varma järnstaketet mellan strandpromenaden och Giardini. Problemet var att de också hade fått en hel del av den värme de eftersträvade och därmed var toksnabba på att ta sig in i det täta buskage som delvis omgärdar staketet. De största och maffigaste exemplaren hann jag inte få några bilder av. Så alla bilder är tagna av en relativt liten och cool typ som inte var så himla rädd för kameran. 

Övriga ödlor möjliga att hitta i Venedig är släktingen Podarcis siculus (ruinödla) samt geckoödlorna Tarentona mauritanica (murgecko) och Hemidactylus turcicus. Någon safariresa var jag ändå inte på och får väl därför vara hyfsat nöjd med det futtiga bildmaterial jag lyckades prestera av några enstaka djur under en kort stund den dag jag inte hade dagen fullproppad av jobbrelaterat göromål.



fredag 18 oktober 2019

Venedigresa. Del 3 - Bredsektorspindel

I Venedigs östra "ända" ligger området Giardini som på sydsidan mot "strandpromenaden" omgärdas av staket och en drygt två meter hög tät häck. Denna häck var fullkomligen översållad av små hjulnät.

I anslutning till alla nät jag undersökte hittades spindlar De satt i vävda lyor gömda i ihoprullade blad intill någon av nätets fästtrådar.

Jag blev tvungen att lirka ut en del av spindlarna för att alls kunna se vilken art det handlade om och svaret var bredsektorspindel - Zygiella x-notata - i alla kontrollerade nät.

En stor bredsektorspindel-hona kan bli lite drygt 10 mm lång (kroppslängd). Arten är inte påträffad (eller rapporterad) i Finland men väl i södra Sverige.

Närmare två meter innanför staketet/häcken fanns ett rejält spindelnät uppspänt. Tyvärr omöjligt att nå på laglig väg. Det var illa eftersom en rejäl rödaktig bit tronade mitt i nätet. Givetvis hade hon också undersidan mot mig. 

Kombinationen av benrandning, bakkroppens undersidas mönster samt epigynets scapus (den där snoppliknande grejen) är i mina ögon ändå något som antyder att det rör sig om en högst ordinär korsspindel - Araneus diadematus. Men det hade förstås varit kul att få kika närmare hur som helst.



torsdag 17 oktober 2019

Venedigresa. Del 2 - Medelhavstrut

Vad är väl en Venedigresa utan bilder av medelhavstrut - Larus michaellis?
Jag har ordat en del om dessa trutar förr och då framförallt en del kring Larus-trutarnas inbördes släktskap. Jag har varit långt ifrån fullständig i mina redogörelser och enbart skrapat lite vagt på ytan kring de Fylogeniska frågeställningar ornitologin/biologin hanterar. 

Medelhavstrut är i alla fall numera tveklöst en egen art och lär så förbli. Det finns tillräckliga morfologiska skillnader gentemot gråtrut och övriga närbesläktade arter (så som t.ex. kaspisk trut - L. cachinnans). Dessutom är detta styrkt av genetiska studier. Intressant nog verkar medelhavstruten vara närmare släkt med silltrut (L. fuscus) än med gråtrut. 

Man kan spekulera att de olika europeiska (ja även övriga) trutarna splittrats i olika geografiska subgrupper under de senaste istidscyklerna och att utveckling mot separata arter (inkl. underarter) varit en följd. De må i flera fall vara nära besläktade med varandra men hybridisering sker inte särskilt ofta (utom i enstaka och specifika undantagsfall där det gett fler frågetecken).

Något jag inte noterat under tidigare Venedigresor var att trutarna nu verkar ha höjt sin specialisering som mattjuvar när turister står med något gott i handen. Gärna hade jag fångat beteendet på bild men det blev inte av. 

Trutarnas taktik var att ta fart från lite höjd, svepa in bakifrån och blixtsnabbt gira förbi runt den intet ont anande människans huvud (öra) på nära håll och raskt nappa tag i glassen, brödet, pizzabiten eller vad personen i fråga än höll i. Längs vissa gator hördes ständigt de gälla skriken av överraskade och skrämda turister som försökte återfå normal hjärtrytm efter en oförvägen, resolut och blixtrande snabb trut-attack.

Trutar är i sanning spännande fåglar.