Visar inlägg med etikett Fåglar - Kaja. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fåglar - Kaja. Visa alla inlägg

söndag 14 juni 2026

Trädgården 23-25.5. Rosenfinksjakt i dagarna tre

Vissa år sjunger rosenfink intensivt i trädgården. Senast det begav sig var 2024 och då ställde den även upp för fotografering.
Så när nu en rosenfink återigen ljudligt förkunnat sin närvaro i trädgården har jag gång på gång ryckt ut med kameran i högsta hugg. Lika många gånger har rosenfinken tvärtystnat eller försvunnit till grantomtens träd.

Men varför inte kaja och svartvit flugsnappare i väntan på rosenfinken? 
Det är trots allt mycket längre sedan jag dokumenterade svartvit flugsnappare i trädgården än vad fallet är med rosenfink.

Eller varför inte första dokumenterade gransångaren i trädgården? Jag har varken sett eller hört den i trädgården tidigare... något som rimligen snarare beror på ouppmärksamhet än att gransångare inte skulle varit här.

Inga rosenfink-bilder 23.5.

Följande dag och nytt försök. Rosenfinken sjöng inne i trädgården och så fort jag hade hämtat kameran var den antingen tyst eller bortflugen. Svartvit flugsnappare igen i stället.

Plötsligt! klackarna i taket! 
Högt upp i trädgårdens gamla alm fanns plötsligt både hona och hane. De var i full färd med att äta och rörde sig tyst omkring inne i lövverket.
Jag fick några korta små skymtar.

Tredje dagen och samma visa. Inget "please to meet you" när kameran var utburen.
Fler bilder på flugsnappare i stället. Honan i bilden ovan.

Fåglar envisas förresten oerhört ofta med att placera sig så att kvisten de sitter på skymmer dem på det här irriterande sättet.


Lövsångare uppe i toppen av samma alm som rosenfinkarna dagen innan sökte föda i.
Fullt med tvåvingar surade omkring där uppe och lövsångaren plockade ivrigt i sig. 
Finns några grenar med få blad på där uppe.

Ingen rosenfink på bild den här dagen. I stället ny bild på kaja. Hen sitter i den ihåliga lind där de haft bo i flera år.

Dagar efteråt hördes rosenfinken lite mer sporadiskt och jag försökte inte ens.


onsdag 11 februari 2026

Kort vintermatningsrapport

Kort rapport och två slentrianbilder från vintermatningen.

Art- och individantal ungefär samma som under gårdsplanskryssandet för ett par veckor sedan.
Några få gulsparvar har setts, en större hackspett-hona var på blixtvisit här om dagen och koltrasten har försvunnit. I övrigt alltså inga förändringar.



måndag 26 januari 2026

Gårdsplanskrysset 2026

Sista (hela) helgen i januari. Då är det dags för BirdLifes jippo som handlar om att kryssa fågelarter och räkna antal individer i trädgården. 
Gårdsplanskrysset heter det i Finland.

För min del gick räknandet av stapeln i går (söndag 25.1) mellan kl. 11:30 och 12:30. All observation och räkning ska alltså ske inom den timme man själv väljer.

I Sverige - där det heter Vinterfåglar inpå knuten - ser reglerna lite annorlunda ut. Där kan man spana hela helgen och rapportera det största antalet samtidigt observerade individer av en enskild art.

Första 35 minuterna ägnades åt att glo ut genom köksfönstret och resterande tid befann jag mig utomhus.

Arterna som kommer fram till matningen varierar beroende på om man är inomhus eller utomhus.

Så länge jag glodde genom fönstret dominerades matningen av kajor och pilfinkar.
När man går ut och ställer sig synligt är det mesarna som tar chansen. Mesarna är ju inte så mesiga av sig och vågar således besöka maten även om man står relativt nära. 
Samtidigt behöver de inte heller konkurrera med sura pilfinkar eller en stökig hord kajor. 

Antalet samtidigt ätande - och därmed mer verifierbar mängd - mesar ökade alltså avsevärt. 
Fast med "mesar" är det främst talgmes jag tänker på. Blåmes är inte längre någon dussinfågel i trädgården och bara två kunde konstateras. Men det är i alla fall en mer än vad som var möjligt att avgöra från fönsterpositionen.
Övriga mesar, så som t.ex. talltita eller svartmes, saknas i den här trädgården då den ligger lite för långt bort från skogarna de arterna trivs i.







Kajorna, som drog sin kos när jag gick ut, satt bl.a. i toppen av grannens höga gran ca 70 meter bort. Där har de stenkoll på huruvida vår fågelmatning är fri från människor eller inte. Kråkfåglar må vara framfusiga, men särskilt pigga på att vara tätt intill oss människor är de sällan. 

På den här fågelmatningen har vi inte heller ens försökt vänja fåglarna vid att man står intill matningen. Fåglarna är lugna så länge man rör sig normalt i trädgården men stannar man upp och glor på dem uppfattas man antagligen som lite mysko och då blir de mera försiktiga.






Kvarterets turkduvor hör också till de mer modiga fåglarna men den här dagen visade sig bara en av dem.

Fortfarande är det oklart var paret har sitt bo. Något år har de sannolikt gjort häckningsförsök i trädgårdens cembratall men troligen är boet vanligen ändå på annat håll i grannskapet. Ungar har aldrig observerats trots att paret - eller i alla fall ett par - frekventerat trädgården i ett drygt decennium.



Flocken av pilfinkar sökte sig sakteliga närmare. Möjligen lockade av att mesarna och duvan obekymrat tog för sig av maten min närvaro till trots. Hade jag varit där en stund till hade de kanske också släppt sin värsta blyghet.


Efter bara några minuter började krävan se välfylld ut och turkduvan flyttade sig till säkrare sittplatser.



Säkrare sittplatser ja. 
Det är ju det där med faror. 
Än så länge denna vinter har ingen sparvhök setts jaga vid matningen. Men "plötsligt händer det", som någon svensk reklam tutar ut. Sparvhök är dock ingen trissvinst för pilfinken och andra småfåglar. Det gäller med andra ord att ständigt hålla koll på omgivningen.

Jag får också utbrista "plötsligt händer det". 
Kort innan min trädgårdskryssartimme var över dristade sig nämligen några kajor ändå fram till matningen.


Kajor och andra kråkfåglar kan konsten att se "betydliga" ut.

Sannolikt handlar det om några av kajorna som är bofasta i vår trädgård - eller snarare i vårt hus - och som därför vet att vi tvåbenta fågelmatare inte utgör någon omedelbar fara. 

Saldot det här året blev följande:
Turkduva: 1st.
Skata: 2 st.
Kaja: 32 st. Ett rekord i min gårdsplanskryssarstatistik.
Kråka: 1 st.
Koltrast: 1 st. En hane som varit vid matningen nästan hela vintern. Ville inte visa sig när jag var ute.
Talgmes: 10 st. Eller 9-11 st. Fler än normalt på senare år.
Blåmes: 2 st. Eventuellt tre st men det kunde inte verifieras. 
Pilfink: 25 st. Delat rekord med 2019.
Grönfink: 5 st.
Domherre: 2 st. Båda två är hanar. När domherrar är på plats brukar de vanligen vara något fler.
Tamduva: 7 st. Dessa flög över trädgården och jag har aldrig sett dem landa här. I statistiken nedan är de inte medtagna.



tisdag 4 mars 2025

Trädgården 1.3. Hamrare och fuskbyggare

Kvarterets kajor har börjat renovera sina bon. Det städas, slamras och hamras så det hörs i hela huset. Kajorna har nämligen några bon i husets inklädda takfot. Egentligen borde de bräder vars hål ger kajorna tillträde bytas ut. 
Att kajorna bor i takfoten är i och för sig inte störande, men bräderna i sig är inte så vackra. Något byte av bräder blir det dock inte under häckningstiden. Det står klart.

När jag kom hem från Bådaviken i lördags höll kajorna eftermiddagspaus från bostadsbestyren.

Några som inte har särskilt många bestyr beträffande bobygge är turkduvorna. De lägger i stort sett bara två pinnar i kors på någon trädgren och hoppas sedan på det bästa.

Känns nästan som ett mirakel att arten överhuvudtaget existerar med tanke på intrycket av grav hantverkarinkompetens. Eller är det näbbverkarinkompetens i det här fallet? 

Hur som helst. Finns gör de och det är sannerligen trevligt. Deras hoande i trädgården är trivsamt.



fredag 21 februari 2025

Trenne trädgårdsfågelbilder

Nä, bloggen är inte avslutad. Men det är fortfarande intensivt arbete med illustrationer (utöver lärarjobbet) och utevistelserna lyser med sin frånvaro.
här om dagen tog jag ändå paus och gick ut i trädgården med kameran. Alla fåglar höll sig på behörigt avstånd. Grönfinkarna satt högt uppe i trädkronorna och några höll vårserenad.

Kajorna är inte heller alltid på fotograferingshumör.

Enda fåglarna vid matningen var ett litet gäng domherrar. Ett par felexponerade och suddiga bilder av en hona var allt jag åstadkom innan jag såg skäl att återvända till ritbordet.

Nästa vecka har jag semester. Men det gäller inte illustrerandet. Eventuellt försöker jag ändå ta mig lite längre från ytterdörren än bara ut i trädgården någon dag.