Kvarterets kajor har börjat renovera sina bon. Det städas, slamras och hamras så det hörs i hela huset. Kajorna har nämligen några bon i husets inklädda takfot. Egentligen borde de bräder vars hål ger kajorna tillträde bytas ut.
Att kajorna bor i takfoten är i och för sig inte störande, men bräderna i sig är inte så vackra. Något byte av bräder blir det dock inte under häckningstiden. Det står klart.
När jag kom hem från Bådaviken i lördags höll kajorna eftermiddagspaus från bostadsbestyren.
Några som inte har särskilt många bestyr beträffande bobygge är turkduvorna. De lägger i stort sett bara två pinnar i kors på någon trädgren och hoppas sedan på det bästa.
Känns nästan som ett mirakel att arten överhuvudtaget existerar med tanke på intrycket av grav hantverkarinkompetens. Eller är det näbbverkarinkompetens i det här fallet?
Hur som helst. Finns gör de och det är sannerligen trevligt. Deras hoande i trädgården är trivsamt.
Ja, det är många som förundras över olika arter av duvors bobyggande, eller avsaknad av det samma. Men uppenbarligen är det en mycket framgångsrik strategi för de flesta arter av duvor. En stor investering i bobyggande utgör ju sig en uppenbar risk att boets placering uppmärksammas av predatorer.
SvaraRaderaHelt klart framgångsrik strategi.
RaderaÄn mer extrem är ju fetärna (Gygis alba) som också ofta häckar i träd men som inte bygger bo alls, utan i princip bara placerar ägget på sådant ställe där det inte automatiskt rullar av grenen.