Bådaviken 23.3

Ny helg, nya möjligheter. 

Förre veckan nämnde jag att det vore idé att någon annan plats för omväxlings skull.

Det blev samma gamla vanliga Bådavikenvisa.

Flera, typ 5-7, plusgrader och soligt. Vinden svag från sydväst. Isläget ungefär samma som föregående helg. 

På Torsöfjärden finns den indrivna isen kvar.

En flock på kanske 10-12 tofsvipor kom "bakifrån" över fågeltornet och var aldrig i vettig fotograferingsvinkel. Men det var mina första tofsvipor för året och då får de också komma med i det här inlägget.

En av orsakerna till att jag återvände till Bådaviken var tofsmes och svartmes vilka hördes för en vecka sedan. Jag ville helt enkelt få visuell kontakt med dem samt eventuellt möjlighet att få dem dokumenterade. Inga sådana fåglar var på plats samtidigt som jag.

Blåmesar mättade magen högt uppe i trädkronorna.

Det gjorde även grönsiskor men dem hann jag aldrig få bild på. 

Vid ett tillfälle landade en grönsiska i en liten gran bara 1,5 meter från mig. Men den drog förstås omedelbart vidare när den noterade sitt misstag.

Trädkrypare, denna relativt orädda men försynta art, kom inom någorlunda bra skotthåll ett par gånger men resultatet blev eländigt på grund av hur de positionerade sig och på grund av framförvarande kvistar.

Öronen fångade kungsfågel men ögonen gjorde det inte. 

Bofink sjöng men satt inte på fotograferingsvänlig plats.

Typiska erfarenheter inne i strandskogen.

Några snabbt tagna bilder av lavar fotograferade med teleobjektiv = inte den mest lämpliga optiken.

Här ovan ragglav, Umbilicaria hirsuta, på sten i den lövdominerade strandskogen.

Svart kantlav, Tephromela atra, om jag inte misstar mig. Osäkerheten är påtaglig.

Det här skulle kunna tänkas vara gråstenslav, Aspicilia cinerea, men, än så länge, utan apothecier (fruktkroppar). Riktigt stor osäkerhet.

Slutligen vad som borde vara kaklav, Xanthoparmelia conspersa (utan apothecier).

Väldigt sällan hör eller ser man nötskrika i Bådaviken. Jag kan räkna observationerna på en halv hand tror jag.

Nu fick jag till och med en nötskrika dokumenterad. Men det blev knepigt. Tvingades ta till manuell fokus eftersom den satt på förtvivlat långt avstånd och med många lager framförvarande kvistar i vägen.

Vild talgoxe. Det vill säga en sådan man möter ute i skogen och inte hemma i trädgården.

Blåmes som först undersökte fågeltornet...

... och därefter solcellsanläggningen som förser stängslet med elektricitet när Highland-korna är på plats.