Trädgården 24.6. Torymus armatus

Torymus armatus (fam. Torymidae, gallglanssteklar) är, i trädgården, den hittills enda konstaterade arten ett stort släkte. 57 st arter är på finländska artlistan.

Det är dock sällan jag ser dessa småttingar tillräckligt bra i "fält" och många av dem kräver insamling för artbestämning.

Här en hona och här en hane som tidigare insamlats och dokumenterats. 

Torymus armatus. Hane

3,5 millimeter grönglänsande hane i släktet Torymus. Stekeln hör alltså till de döingar jag hittat i någondera av trädgårdens växthus under sommaren och samlat in.

Hanen är artnycklad till T. armatus. Här ett inlägg med en hona ur samlingen. Inlägget innehåller också kortfattad information om artens ekologi.

Referens:

M.W.R. de Vere Graham, M.j. Gijswit

Revision of the European Species of Torymus Dalman (Hymenoptera: Torymidae)

Zool. Verh. Leiden 317, 31.iii.1998: 1-202

Torymus armatus

Bloggredaktionen har kommit igång med det säsongsbetonade dokumentationsarbetet och artbestämningen gällande sommarens insamlade småkryp. Ett par inlägg i samma ämne har av olika anledningar redan publicerats (inläggen "Coenosia testacea" och "Obekant Ephialtini"). 

Mera om samlandet här. 

Stekeln i detta inlägg verkar vara Torymus armatus. Artbestämningen känns hyfsat säker men jag håller ett litet frågetecken i beredskap.

Dels har jag i ett äldre projekt jobbat med en detaljerad habitusteckning baserat på artbestämd stekel från Naturhistoriska museet i Helsingfors och dels är stekeln "nycklad". Så vitt jag lyckats utröna är de båda steklarna likadana och om jag inte gjort bort mig totalt så ska nycklandet förstås ha lett mig rätt. 

Redan ovipositorlängden i kombination med taggen på bakbenets femur (lår) tycks utesluta förväxling med andra arter men givetvis finns även en rad andra karakteristiska kännetecken för T. armatus. I övrigt kan det vara ganska trixigt att hitta rätt i Torymus-djungeln.

T. armatus är kläckt (av entomologer som undersökt) ur bon som rovstekelarna Stigmus pendulus och Rhopalum clavipes byggt i stjälkar av hallon (Rubus). Eftersom den senare nämnda rovstekeln är påträffad i trädgården blir även förekomsten av T. armatus förklarad. 

Arten är troligen vanlig lite här och var i landet. Kroppslängden är 4 mm och ovipositorn (höljet) adderar lika många millimetrar till totallängden.

Storleken - eller litenheten - bidrar alltså ofta till att dessa steklar förblir oupptäckta trots sina bjärta färger. 56 olika arter i släktet är upplistade som levande i Finland.

Spetsen på ovipositorns övre halva har ett antal tydliga tänder. Funktionen för dessa har jag inte hittat svar på. Jag har heller inte hittat information om hur äggläggningen sker i värddjurets bo.

Referens:

M.W.R. de Vere Graham, M.j. Gijswit

Revision of the European Species of Torymus Dalman (Hymenoptera: Torymidae)

Zool. Verh. Leiden 317, 31.iii.1998: 1-202

Glansstekel

Det kommer snart mer - mycket mer - spindlar. Jag har varit på jakt efter ett nytt exemplar av en jag hittade tidigare - men som jag borde dokumentera från undersidan för att få möjlighet att spika arten. I samband med det dök många "nya" arter upp och alla har fått ta en vända via fotografen.

Men jag varvar med denna underbart glänsande lilla juvel. Den här ramlade ner på insamlingskärlet när jag rotade runt i en enbuske. I motsats till många av sina stekelsläktingar tog den här inte omedelbart till vingarna.

Exakt vad det är vågar jag inte gå in på. Det finns så oerhört många glanssteklar (Chalcidoidea).

Med dess kroppsform som utgångspunkt drar jag slutsatsen att den hör till familjen gallglanssteklar (Torymidae) men längre gångna gissningar än så blir bara onödig spekulation.

Kroppslängden var någonstans mellan 2,5 och 3 millimeter.

Från "gårdssafari" 30.5

Tre millimeter i repris

När vi nu har supersol (istället för supermåne) och påtagligt varm värme i luften är det dags att skriva om regn på den här bloggen. Det är nämligen i samband med regn från 14.7 som den här bilden togs. Nästan exakt ett år tidigare tog jag bilden i det här inlägget. Det var också i samband med regn.

Déjà vú.

Till saken... det är alltså alltid läge att kika under bladen när det vankas regn. Det många fler sorter av insekter och inte bara dessa gallglanssteklar som försöker hitta skydd mot bombardemanget. Lite mer info om stekeln finns i inlägget det länkades till några rader längre upp.

Megastigmus på rosorna

Jag vet inte om detta är Megastigmus aculeatus då huvudet och mellankroppen är mörkare än hos arten generellt men det faktum att den sitter på ett rosblad nu under rosornas blomning skulle kunna tyda på att artbestämningen inte är allt för vild.

Megastigmus-steklarna tillhör familjen Torymidae (gallglanssteklar) som innehåller både parasiterande och växtlevande arter.

Släktet Megastigmus består mestadels av arter vars larver växer upp i växtfrön och samtidigt äter upp fröets näringsrika innehåll. Arten M aculeatus är specialiserad på rosor medan närstående släktingar "lever ihop" med andra växter - såsom en, gran, hägg osv. 

Att göra artbestämningen på basen av att den sitter just på ett rosblad är givetvis vanskligt men då även andra exemplar fanns på samma ros så är gissningen alltså plausibel men samtidigt finns det också någon annan Megastigma-art som lever på just rosor.

Den här stekeln ska inte förväxlas med de bladsteklar som gör skada på rosornas blad och tillväxt. Det enda som sker ifall M aculeatus angriper rosorna är att fröna förstörs. Om man inte ämnar fröså sina rosor är således ingen skada skedd. Det har också gjorts studier med arter i släktet (bl.a. M aculeatus och M nigrovariegatus) i bekämpningen mot expansiva ros-arter som t.ex. vresros (Rosa rugosa).

Kroppslängden på den dokumenterade steklen här ovan är ca 3 mm.