Bådaviken 19-21.5

Det har blivit ett antal kvällar i Bådaviken. En av kvällarna (19.5) blev till natt eftersom potentiellt närvarande nattsångare föga förvånande vanligen sjunger just då. 

Kameran som vanligt med trots det fotofientliga kvällsmörkret och mitt egentliga fokus på annat än fotograferande. Bofinken här ovan dokumenterades som synes innan det blev alldeles för mörkt.

I solnedgången sjöng en ung och ännu honfärgad rosenfink-hane (ovan). En buskskvätta hade han sällskap av men några bilder på den fågeln blev det aldrig. Samma gäller skäggmesarna som nu börjat höras inne i vassen.

Några nattsjungande arter knutna till vassområdet hördes inte. I strandskogen bakom fågeltornet sjöng ärtsångare och törnsångare.

Följande kväll (20.5) var luften fylld av svalor.

Ladusvalor i försvarlig mängd och enstaka hussvalor jagade svärmande fjädermyggor.

Även tornseglare hade anslutit. Inte många. Kanske 5 st.

"Mina första" tornsvalor för året.

Brun kärrhök-hanen kretsade som vanligt över viken.

Antalet grönbenor har rört sig om ca 50 individer som stannat kvar ett antal dagar och födosökt i viken.

Vid några tillfällen har jag noterat sparvhök (hona) som siktat in sig på grönbenorna. Attacken inleds ofta i låg och snabb flykt tätt över vasshavet vilket gör sparvhöken osynlig för grönbenorna som letar mat på de öppna ytorna mellan vassen och strandskogen. Någon lyckad jakt har jag inte bevittnat än.

Rågårdsskatan, Fäboda 25.5.

I april 2023 gjorde jag ett inlägg om det då relativt färska utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda, Jakobstad. Orsaken till mitt besök den gången handlade primärt om planeringen av de infoskyltar som Jakobstadsnejdens Natur r.f. skulle låta göra. Jag är alltså aningen insyltad i föreningen.

Nu, drygt ett år senare, är de klara och monterade. Arbetet har av olika anledningar dragit ut på tiden men så är också den absoluta majoriteten av allt material på skyltarna nyproducerat.

Illustrationer, karta och layout har Juha Ilkka stått för och om jag jämför med motsvarande tavlor i utkiks-/fågel-torn jag besökt upplever jag infoskyltarna som synnerligen högklassiga, snygga och informationsrika. Lilla skylten ovan är t.ex. inventeringsresultaten av skärgårdsfåglar under åren 2011, 2015 och 2020 vilket även ger rådande populationstrender för respektive art.

Runt om finns mindre skyltar med de mest typiska arterna för området.

En del av tavlorna är monterade i tornets övre del. Det gäller främst arter som vanligen, eller bäst, ses från den positionen i tornet. Här finns ändå skäl att eventuellt fundera över att ändå flytta ner dem till nedre delen av tornet som är tillgängligt även för rörelsehindrade.

Tillägg: Dubbletter monterades kort efteråt så att alla tavlorna är tillgängliga på nedre våningen.

Donatorer och sponsorer för utkikstornet och dess infoskyltar är UPM Jakobstad, Pedersörenejdens Andelsbank samt Otto A. Malms donationsfond.

Enligt uppgift är tornet välbesökt.

Självfallet hade jag med mig en kamera också. Den fick jag dock inte fram när en blåhake (hona eller ung hane) hoppade omkring på strandklipporna framför tornet. Just då höll jag i en skruvdragare.

Men när tavlorna var monterade grävde jag upp kameran ur sin väska och riktade den förstrött mot de få fåglar som kunde skymtas den dagen. 

Skymtas var ordet. 

Det var nämligen oerhört dimmigt.

Ett småskrakspar drev omkring på ordentligt avstånd och under en kort stund när dimman lättade en aning tryckte jag av några exponeringar.

Därefter blev det bara en fiskmås och en bofink. 

Sedan åkte jag hem.

Postvintermatningstillströmning

Natten mellan söndag 23.4 och måndag 24.4 slog vintern tillbaka. På morgonen täcktes landskapet av 10 cm snö. Den morgonen laddades fröautomaten i fågelmatningen på nytt.

Under veckan som följde strömmade bergfinkar, bofinkar och, framförallt, grönsiskor till. 

Den nytillkomna snön har smält bort, men i fröautomaten finns mat kvar.

I går, 29.4, plockade jag ut kameran för att ta några bilder av nämnda grönsiskor eftersom det är länge sedan sådana besökt matningen och dokumenterats. 

Resterande fågelbilder i detta inlägg är bifångst. 

Bergfinkarna är lynniga beträffande hur ofta och när de dyker upp. Den gångna vintern har två hanar hållit sig med grönfinkarna vid gårdsmatningen. En del andra år syns de inte ens i samband med vårflyttningen norrut. Just nu har vi i alla fall några som, tillsammans med ett gäng bofinkar, fyller krävan i väntan på mera gynnsam utveckling av vårvädret.

Bofinkar också... som sagt.

Kvarterskajorna är förstås stamgäster och tackade inte nej till säsongsförlängning av matningen.

Av någon anledning återvände jag in med endast enstaka bilder av just grönsiskor på minneskortet trots att flocken är kring 40 fåglar stor. Men vad gör jag med många grönsiskfotografer? Inte mycket. Här är ett av dem i alla fall.

Någon "mängdbild" hade jag inte heller, men det berodde på val av objektiv (inte mycket till vidvinkel).

Kritik kan riktas mot det faktum att en hel del frörester ligger kvar på marken. Det är hyfsat typiskt den här tiden på året vartefter översnöade rester smälter fram. Städning pågår, men en del finns kvar.

 

Liten trädgårdsfågelrapport

Inte mycket fågel på den här bloggen längre.

Finns ingen plan med detta. Det blir som det blir liksom.

Donald J. Trump är besatt av "ratings". Vore jag det skulle jag skippa småkrypen och satsa helt på fåglar i stället. Noterar att besöken direkt blir fler så fort inläggen handlar om fåglar. 

Är det pga. alla småkrypen jag inte får plats på de finlandssvenska bloggtopplistorna?

Är småkryp så himla ointressanta?

Kan ett inlägg med fåglar ens rädda situationen?

Eller måste jag gira in på livstil, motion, inredning och kläder?

Frågorna hopar sig.

Medan jag funderar på svaren och mitt framtida bloggande kan jag i alla fall passa på att leverera en liten rapport gällande fågelsituationen här i trädgården.

Vintermatningen börjar vara över. Det var närmast snöstorm här för några dygn sedan och då fylldes fröautomaten på mer frekvent igen. Många fåglar blev lite extra angelägna om att hänga runt matningen när vintern nästan visade mera vinter än vad den mäktat med tidigare under säsongen.

Enstaka talgoxar och blåmesar huserar i grannskapet och de ska rimligen också vara i färd med att ha sina holkar inmutade. Tror vi har någonstans kring 13-15 holkar. Antalet mes-par är inte längre många. Av någon anledning har vi numera ofta bara ett par av vardera art.

Pilfinkarna är fortfarande den art som är numerärt störst av de bofasta arterna. 

Kajorna är i och för sig också många när de skockas. Men just nu verkar de riktigt stora samlingarna inte ske längre. De flesta kajorna har nog fullt upp med bobestyr de också.

Kvarterets skatpar bygger i ett buskage utanför tomtgränsen. 

Kråkorna verkar ha nytt bo på gång uppe i toppen av gårdens cembratall. 

Förra året blev kråkornas häckning märkt av tragedier då först den ena - förmodade - föräldern hittades död på marken nedan om boet och senare dog två av de tre ungarna. Den ena hittades bara enstaka kvarlevor av och den andra låg intakt rakt under boet. Visserligen är dödlighet bland fågelungar alltid stor. Men kråkorna i cembratallen har under flera års tid fått alla sina tre ungar åtminstone så långt som flygga.

Det slog mig nu att jag aldrig gjorde något inlägg om det då när det skedde 16.6.

Så en bild får det bli...

Måhända var det ändå till slut bara en förälder kvar och att det inte gick att föda upp hela kullen på tre hungriga ungar. Så kanske den andra vuxna kråkan som skymtades efter det första dödsfallet 22.3 inte riktigt var någon ny partner trots allt. Det lär vi aldrig få veta. Nu är kråkorna som sagt ändå på G igen och någon slags parbildning har sålunda ägt rum.

Turkduvorna syns med jämna mellanrum. Oftast är det för tillfället bara den ena. Man får förmoda att partnern försöker lägga två pinnar i kors vid en grenklyka i något träd. Turkduvor verkar vara katastrofalt dassiga på att bygga bon. Tycks inte hindra deras fortlevnad dock.

För ett par dagar sedan hade vi två steglitsar på besök. Det var andra gången de noterats i trädgården - om jag räknar de olika tillfällena runt nyår 2017-2018 som en gång. Fick inga bilder av dem. Nerviga fåglar det där. Så fort man rör sig utomhus försvinner de all världens väg och kommer inte tillbaka på evigheter. Åtminstone gäller det de steglitsar som besökt fågelmatningen på den här gården.

Koltrastar har synts från och till de senaste veckorna. Tror det är tre eller fyra olika individer. Åtminstone en hane och två olika honor.

En ensam rödhake knyckte omkring runt fågelmatningen senaste helg. Bemödade mig inte om att få bilder av den heller.

Gråsiskor har inte synts ofta den gångna vintern. Grönsiskor har inte visat sig än. Inte ens de vanligen vanliga grönfinkarna har varit vanliga som vanligt. De försvann ganska snart efter gårdskrysset i januari och troligen har de väl hittat tillräckligt med mat på annat håll denna osedvanligt milda vinter. Samma gäller domherrarna.

Vad som däremot sköljt in över trädgården är bofinkar.

De första kom för snart två veckor sedan och under senaste helg blev de bisarrt många. För ett par dagar sedan räknade jag till ca 60 st som var synliga och då rörde det sig säkerligen ytterligare 10-20 bofinkar in under de täta buskagen vi har i närheten av matningen.

Det har varit en klar övervikt av hanar och först nu under de senaste dagarna har honorna blivit så många att de tydligt märks. I dag var kanske antalet bofinkar nere på ca 20-30 st. Jag räknade aldrig.

En bergfink har observerats i bofinkflocken. Inga bilder på den.

Så småningom ska jag väl åter leta mig ut till Bådaviken för att se hur våren framskridit där. Kanske det blir fler fåglar då? 

Man vet aldrig. 

Men det brukar kunna bli så.

Liten gårdsmatningsrapport

Sedan gårdskrysset har det inte varit så stora förändringar i artsammansättningen bland fågelgästerna.

Grönfinkarna har hållit sig kvar. Samma gäller domherrarna samt förstås mesarna (talgmes & blåmes) och pilfink vilka ju häckar i kvarteret.

Gulsparvarna har ökat en smula i antal och är nu ofta ca 15 stycken snarare än den handfull som dök upp i januari.

Kajorna har inlett bobygge. De knackar och hackar lite är och var i stugan. Givetvis förser de sig vid matningen ett antal gånger per dag.

Gulsparvarna kanske blir fler vid gårdsmatningen vartefter vintern lider mot vår. Men i övrigt är den här arten aningen illa ute numera. Visserligen är de fortfarande talrika men populationerna minskar stadigt i Europa - och antagligen i hela dess utbredningsområde. Fågelfaunan i Europa är överlag under oerhört hårt tryck. Nyligen kom rapporter om hur t.ex. sånglärkan i Sverige minskat med ca 75% sedan 70-talets mitt. Orsakerna till fåglarnas generella nedgång är flera. Habitatförluster genom fragmentering, torrläggningar i kombination med miljögifter inom jordbruket sliter hårt på populationerna. Samma orsaker minskar biomassan av småkryp och det resulterar förstås samtidigt till minskad mängd mat åt fåglarna. Även fröätarna föder upp sina ungar med småkryp.

Jag hyser en allt större uppgivenhet inför ointresset och oviljan att försöka bryta dessa mönster.

Ett litet gäng bofinkar har hållit ut hela vintern. Ofta är det två stycken som syns samtidigt. Vet dock inte om det är samma individer.

Turkduvorna sviker oss inte. Kvarterets par är oftast i den omedelbara närheten och visar upp sina sköna färgnyanser.

En björktrast huserade också på gården under gårdskrysset, men några dagar senare försvann den - eller de. Här om dagen mötte jag dock en som glupskt slukade kvarhängande hagtornsbär.

Det är kallt än och björktrastarna får garanterat slita ont ännu ett antal långa och svåra veckor. 

Gårdskrysset 2018

2014 var första året jag engagerade mig i gårdskrysset. Resultatet syns här.

2015 gick det så här.

2016 och 2017 var jag på resa under gårdskrysshelgerna.

I år hade jag vissa förhoppningar om en ganska bra helg rent kryssmässigt. Under jul och nyårshelgerna hade vi relativt gott om fåglar och det har hållit i sig rätt prima... fram till för två veckor sedan då det blev öde. Mest handlade det om att maten inte fylldes på under de kalla dygnen som då rådde. Men vi fick igång allt på nytt och fåglarna började återvända.

Min timme startade kl. 11 och mestadels var det spaning ut genom köksfönstret. Assistans blev det av familjemedlem som också gick ut och kunde notera några som jag missade vid fönstret.

Årets observationer blev följande:

Turkduva - 2 st. Vi har ett par som konstant håller sig i kvarteret.

Koltrast - 1 st. En hane (se bilder)

Björktrast - 1 st (troligen fler i närheten).

Talgmes - 4 st.

Blåmes - 4 st.

Skata - 1 st. Troligen den ena av "kvartersparet".

Kaja - 15 st. Kvartersgänget.

Kråka - 1 st. 

Pilfink - 5 st. 

Bofink - 2 st.

Gråsiska - 7 st.

Steglits - 1 st (se nedan).

Grönfink - 7 st.

Domherre 6 st.

Gulsparv - 2 st.

Inalles 15 arter. Det är jag riktigt nöjd med. Eventuellt var det en eller två snösiskor med i den lilla gråsiskgruppen, men flocken försvann i ett ganska tidigt skede och jag hann inte bekräfta dessa.

Det absolut mest fantastiska var ju att steglitsen passade på att visa sig. Det är ju fullt möjligt att fågeln vistats i närheten mest hela tiden sedan första observationen 30.12.2017, men att jag inte råkat återse den förrän i dag. Jag har i och för sig inte varit så intensiv i mitt observerande denna vinter. 

När observationstimmen var över tog jag kameran och gick ut för att i all enkelhet dokumentera några av dagens besökare. Bilderna är alltså bara dassiga avståndsdokument gjorda i illustrationssyfte för detta inlägg. Dessutom ville jag ha dokumentation av steglitsen utan någon 1800-tals fönsterruta mellan kameran och fågeln. Den verkar lite lättskrämd den där steglitsen, så jag utmanade inte ödet genom att försöka vara för närgången.

Pilfinkar är standard. Annat är det numera med gråsparv som jag inte sett på gården de senaste två åren - varken som häckfågel eller matgäst.

Resultatet av det finska gårdskryssandet ses här. 

Kan inte låta bli att lägga in ett antal trendkurvor för några utvalda fåglar. Procentsatsen gäller alltså andelen gårdar där arten observerats. Kurvorna torde således beskriva förekomsterna ganska väl. Kom ihåg att kurvorna handlar om observationer som gjorts under en timme en helg nu i slutet av januari. Därför blir det ju lite olika resultat beroende på om arten är stationär övervintrare eller om det är en art som stryker omkring eller flyttar.

Bergfink har vi (vad vi noterat) vintertid aldrig haft på gårdsmatningen förrän senare mot våren. I år tycks ändå exceptionellt många ha stannat kvar i landet vilket illustreras av diagrammet ovan. 

Samma gäller uppenbarligen bofinkarna. Dock inte fullt lika extremt som för bergfinken.

Gråsiska är ju en riktig strykare som ibland syns i mängder och ibland inte alls. Gråsiskans population (häckning) varierar bl.a. i enlighet med fjällbjörkmätare vars förekomst är cyklisk. 

Grönfink verkar ha en nedåtgående trend och har gått från ca 55% till 25% av observationsplatserna.

Gulsparvens nedåtgående kurva är intressant. Att gulsparvarna gått ner i antal är ingenting nytt. Visserligen är gulsparven kanske ingen notorisk vinterflyttare, men trots allt drar en hel del av dem söderut. Mildare vintrar torde ju kunna hålla kvar fler än normalt men det syns inte i statistiken. Så måntro populationsminskningen inte uppvägs av eventuellt fler kvardröjande övervintrare?

Har pilfinkarna stagnerat nu?.

Och slutligen steglits. Här kan man eventuellt hitta kopplingar till klimatförändringar. Blir intressant att följa utvecklingen framöver.

Gårdskrysset är förstås ett jippo i sig. Men samtidigt är det ett jippo som verkligen engagerar folk i att rapportera observationer och därmed bidra till verkligt bra material (data) för vetenskapen. Därför är det förstås viktigt att observationerna och antalen är någorlunda korrekta och att det utförs i enlighet med det uppsatta regelverket. Att det är en timmes tidsbegränsning minskar risken att samma fåglar räknas och rapporteras flera gånger om - vilket blir lätt hänt i bostadsområden där flera grannar har matningar och där fåglarna högst antagligen byter plats lite nu som då. Dessutom kan ju den där timmen vara en trevlig familjeaktivitet också.